Nekromanti Äventyr i Mundan år 7000 EFTER Daak [SPOILER]

[PalMer]

Okej, jag vet, Eon och krutvapen går inte riktigt ihop men nu ser jag möjligheten till en intressant ”spin off” på tidigare inlägg om Svavelvinter i Mundana , Oraklen i Oraklets fyra ögon och hobbyregler för Eldvapen i Eon .

Efter oraklets fyra ögon skall RP:na bege sig på jakt efter ett legendariskt ”vapen” som skall användas i kampen mot Shaginov (Store Stenfar i Kristalltjuren för den som läst/spelat Svavelvinter serien). De måste först hitta en portal till underjorden. Denna portal hittar de efter en del vedermödor i Tharkas öken och Karagistan (Ymirs förslag på befolkat område norr om Tharkas). Kartor över området finns i länkarna ovan. Enligt rykten på andeplanet (som det Gröna ögat – alvkvinnan - hittat) skall de följa en kompass som visar dem vägen till ”vapnet” (yes, rip-off från Pirates of the Caribbean). Kompassen leder dem genom underjorden till en tidsportal som slungar dem 400 år framåt i tiden. De kommer alltså till ett Mundana som utvecklats 400 efter senaste peripetin…

Grundtanken är alltså att introducera spelarna till en tidsera/utvecklingsnivå motsvarande vår världs 1600- 1700-tal.
Svartflagiston vapen (min version av krutvapen) ingår. De kommer inte direkt att förstå var de är, länder kommer till att vara annorlunda, klimat kan vara annorlunda m.m. Frågan är nu hur skulle denna värld kunna tänkas se ut? Hypotetiskt - vilka riken kan finnas kvar, vilka folkslag är de dominerande? Vad har hänt med Mundana med avstamp i nuvarande officiella versionen?

Min ide är att de spottas ur tidsportalen på samma plats som de steg in, dvs någonstans i Tharkas (som kanske är grönskande nu 400 år senare...). Inledningsvis tänker jag alltså på länder och folkslag kring/mellan Kamorviken och Igonhavet.

Någon som har gjort något motsvarande eller som ändå har ideer?

 

[Ymir]

vilka riken kan finnas kvar

Inga. Det är ett absurt prospekt att riken skulle bestå i 4000+ år, särskilt om det är en gigantisk apokalyps inblandad. Antagligen kommer heller inga religioner vara desamma, och i stort sett inga språk eller folkslag. Språken som talas skulle kanske kunna vara förståeliga (med möda) för en lingvist som är bekant med deras fyra tusen år gamla versioner, dock.

Jag skulle förlagt kampanjen till bara några hundra år efter Mörkret istället, och kört på att Mundanas utveckling tagit fart sedan dess; Peripetin bröt Mundanas high-level equilibrium trap genom att döda av stora delar av befolkningen, och sedan dess har det skett en renässans och begynnelsen av en vetenskaplig revolution, mekaniska, teknologiska och intellektuella landvinningar. Då får man en kontinuitet med det 'vanliga' Mundana, och det blir roligare och rimligare att med det som utgångspunkt bygga upp barock-versionen.

Det rimligaste att tänka sig i en sån är väl att Consaber med sina landvinningar lett den nya utvecklingen, men problemet är att det är eurocentriskt and therefore skittråkigt. Så jag skulle låtit Mörkret göra slut på Consaber. Dvärgarna kan ha gömt sig i underjorden igen (utom Drezin som battlade Mörkret och nu är de enda återstående dvärgarna i ljuset), och sanarialverna har tagit sitt pick och pack och lämnat planeten; léaram och henéa och pyar är alltså de alvstammar som återstår (hejdå skogsalver; yay!). Cirefalierna, trots sin coolhet, blev nog usurperade av Sällskapet och gick under; de är alltså i princip slut som civilisation. Thalamur slets sönder av inbördeskrig när Xinu försökte ta makten, men klarade sig efter en uppsplittring i olika småriken; den thalaskiska kulturen är hyfsat intakt, men man är lite teknologiskt eftersatta, ungefär som östeuropa på 16-1700-talet. Antagligen var det Thalamur och/eller Kabalaorden som gjorde slut på Consaber. Vad som hänt med Ebhron vet jag inte; kanske gick de 'segrande' ur mörkret, och kontrollerar nu ett gigantiskt magikratiskt välde öster om Stormarnas hav, nån slags krutimperium i stil med Ottomanerna/Safaviderna/Mogulerna.

Stora Arkipelagen sargades hårt av mörkret och MEGASPOILER MINA SPELARE

Spoiler

kanske fortfarande lett av Xinu/Mandagor i nån slags upplyst despot/Dr Doom-kapacitet.

Arkipelagens universitet kom att gå i bräschen för vissa områden av vetenskapliga innovationer, och man är nu ett ganska framstående rike som grundat handelskolonier runtom Stormarnas hav, och en större rival än någonsin förr till den historiska ärkfienden Ebhron. Alternativet är att Arkipelagen gick under när Kiva, den sjunkna kontinenten, reste sig igen (se eventuella inlägg om min Arkipelagkampanj) och Vågentiteten slukade Luberos (se Lycans inlägg om hans Arkipelagkampanj), jag vet helt enkelt inte. Men jag har en magkänsla av att Arkipelagen bör ha klarat sig och kunskaper som väcktes med Kiva blivit viktiga för dess framsteg i den nya eonen. Kanske är det nån slags kivansk atlantis-magitech som arkipelagen sysslar med nu?

Jag vet inte vad som hänt med Asharina, jag bryr mig nog inte så mycket. Drunok...I'll have to get back on that.

Jargien splittrades förmodligen, men jag tror Okrana och Mûhad är viktiga krafter i den nya världen. Här fanns nämnligen pappret som tillsammans med dvärgarnas tryckpress revolutionerade vetenskapscommunityn, och kamorferna tog inte med sig alla sina kunskaper i graven när de gick under i sina försök att ta över området. De zhaniska mystikerna och akademikerna ihop med jargiska vetenskapsmän som jobbat i Daakkyrkans skugga byggde framgångsrikt upp regionen, väl avhjälpta av det faktum att kamorfernas tillfälliga herravälde hållit det mesta av Mörkret borta och bevarat områdets resurser. Allt är inte en dans på rosor, det finns nog fortfarande motsättningar mellan statsmakt, religiös makt och reformvänliga krafter, men i stort är man nog relativt framgångsrika samhällen...eller nä, jag vet inte, jag tycker nog mest att araberna och afrikanerna förtjänar att ha renässansen/den vetenskapliga revolutionen i Mundana (läs romanen Years of Rice and Salt så fattar ni vad jag menar).

I Menon-Aun tror jag att det mest framgångsrika samhället är ett ödlefolket byggt upp med hjälp av mänskliga vasaller och kamorfernas magitech, men det möter hårt motstånd från omgivande människoriken som hoppas på en reconquista.

Drezindvärgarna norr om Jargien har valt att lämna sitt berg och hjälpa kamorianerna att bygga upp ett centraliserat och ganska avancerat rike.

Tirakerna sargades hårt av kampen mot Mörkret, och är lika splittrade som alltid, men har byggt upp ett par småriken i Asharina, Västlanden och Stora Arkipelagen. De är fortfarande mäktiga sjöfarare, och har hängt väl med i sjöfartens innovationer; lösa allianser med antingen varandra eller närbelägna människoriken skyddar deras samhällen från yttre fiender.

De ödsliga ruinerna av Sanarialvernas riken bebos kanske av några få alver som vägrade följa med, men dessa har fort fallit offer för mänskliga intressen i deras skogar (det är tex fullt möjligt att zhanerna fortfarande tar dem som slavar).

I Gordrion, Damarien och på andra ödsliga platser finns bara kvardröjande skuggor från Urmörkret, förvirrade mardrömmar som tagit fysisk form i det skymningsdunklet mellan ett döende Skuggland och det förhärjade Mundana.

 

[PalMer]

Mundana 3413 [MEGA SPOILER]

Denna tråd kommer att spinna på diverse plot-hoks i de officiella modulerna.

Ja, det låter vettigt att inte göra ett så stort hopp. Låt oss säga att vi tar hos 450 år framåt istället. Vad har hänt under tiden..?

Spoiler

2968 En ny peripetin infaller
2969 Från Öst till väst;
Consaber drabbas utav ett två fronts krig. Tokon gör uppror i ilska över att kungen inte svurit trohet till Den Stora Draken. Missväxt har drabbat stora delar av landet och nu är situationen desperat. Kungen väljer att ytterliggare distansera sig från Gamla tron då han anser att det kan vara denna hedniska tro som dragit olycka över riket – Tokon anser precis tvärtom. Samtidigt har det skett stora förändringar i söder. Federationen i Övärlden har enats under en ny karismatisk ledare – Madagor. Han försöker slänga ut både Cirefalierna och Sabrierna från Federationens intressesfär.

Thalamur överväger att ge sig på Consaber i landets svåra stund. Harim släkten tom inleder en offensiv mot Perine och Colonan. Med diverse fula trick lyckas Harim riktigt bra med sin offensiv, tills några andra ätter öppet går emot Harim. Detta leder inom kort till ett inbördeskrig som tar kraften ur anfallet mot de forna provinserna och det blir aldrig någon attack mot Consaber.

Cirefalien drabbas på flera olika sätt. Sällskapets planer på att vinna världsherravälde genom en allians med mörkerherren i Gordrion går helt fel då mörkerherren ger sig på allt och alla. Gordrion förfaller snart i total anarki då diverse mörkervarelser tar sig in i Mundana via den portal Sällskapet skapat. Caserion drabbas av en osedvanligt hård vinter följt av ett oväntat anfall av skugglandsvarelser från djupet av Mithera skogen. Skogen verkar också få liv och expanderar i en snabb takt samtidigt som dess onaturliga vinter sprider sig. Caserion vacklar, många dukar under i våldsamheter och kyla – övriga försöker fly, men vart..?

Vambolien drabbas av en väldig flyktingvåg från Asharina halvön. Den märkliga pest som härjar där gör att många flyr mot Takalorr samt Vambolien. Cirefalierna försöker bokstavligen talat möta flyktingarna vid strand, men ett uppror bland gästarbetarna splittrar deras styrkor och mängder med flyktingar kommer iland. För att göra saken än värre kommer en andra flyktingvåg av tiraker som drivs från Takalorr.
Härfursten i Zhirim Mian har samtidigt samlat en stor skara anhängare och gör nu ett väpnat försök att gripa makten över hela Vambolien. De olika sidorna i form av asharinska flyktingar (som i sig är uppdelade i flera grupperingar), gästarbetare, tiraker och cirefaliksa fraktioner drabbar samman och Vambolien förfaller också i total anarki.

Asharina halvön drabbas som sagt av en märklig pest som i rask takt decimerar befolkningen. Tirakerna i Kiaz verkar inte till att drabbas av pesten och härjar därför runt bland de kringliggande rikena främst mot Asharien och Soldarn. Damarien drabbas av inbörde strider mellan flera starka fraktioner i form av lamior, xinukultister, vita klostret, vindmunkar och Daakiska riddarordnar. När striderna pågår som värst vandrar plötsligt en mäktig odöd här fram från två torn på slätterna i centrala Damarien.
Jargien kommer åter i krig med Drunok. Drunok har lyckats sluta en allians med flera Kraggstammar i norr och återtar de ockuperade områdena runt Thara-Tiannon. Detta lyckas då Sor och Irian råkat i krig med varandra i oenighet om maktfördelning inom provinsen. Jargus sänder trupper till de oroliga provinserna i öster samtidigt som Absalon utropar sig som självständigt kungadömme.

I väster utbryter en desperat strid mellan människor och avgrundsvarelser från helveteshålet. En mäktig mörkervarelse kommer också med en här ur djunglen i väster.

2970 Oroligheterna över Mundana fortsätter. Consaber splittras mellan söder och norr. Fastlandet kräver stöd för att kväsa Tokon men södern vill återta de rika kolonierna i Ö världen. Kungen tar kriget med Tokon personligt och satsar på det medan ett handelsmanna råd tar makten på Danbreann.
Thalamur härjas av inbördeskriget som förenklat kan indelas i ett krig mellan öst och väst.
Anarkin inom Cirefaliska samväldet fortsätter.
Pesten härjar över Asharina. Tiraker tar sig ned längs Bzar-floden och intar enkelt alla städer på vägen.
Fram till nu har alverna i Sunari inte märkts av alls och plötsligt står det klart varför. Två mäktiga eterseglare tar Sanari och Thism med sig från Mundanas kaos. Kirya som lämnas kvar tvingas att retirera från sitt hem då tirakerna också ger sig på Sunari.
Dvärgarna stänger sina portar och går bokstavligen under jorden.
Nya flyktingar lämnar Damarien mot Vambolien eller Jargien. Den odöda hären har slutit en allians med lamiorna och de övriga mänskliga styrkorna ser kriget förlorat.
Jargien drabbas av en svår chock då ett nytt rike träder fram från markerna norr om Kamor viken. Detta rike, Radh Sarsu (Mörkrets Radh), är det återuppståndna Radh Kamra. Under flera tusen år har riket levt i underjorden till följd av förbannelse Cinerva lade över Radh Kamra. Nu har tecken kommit och de kan åter träda upp i ljuset, må vara med stor fruktan då de anpassat sig efter ett liv i underjordens mörker. Drivna av religiös övertygelse och en ny ledare expanderar de snabbt till Radh Kamras forna marker runt Kamor Viken. De mer cililiserade kamorianerna ser detta som ett mäktigt omen och möter Radh Sarsu med viss vördnad. Andra stammar ser inkräktare och snart utbryter krig.
I väster pågår en desperat kamp mellan demonväsen och västerns öken folk.
2971-2975 Krig och elände fortsätter att ödelägga Centrala Mundana. Istället för att ena sina styrkor mot utomvärldsliga hot drabbar de humanoida rasernas styrkor samman med varandra inbördes, eller mot varandra. Demoner och mörkerherrar som tagit sig in i Mundana leder framgångsrika offensiver genom västerlanden, Damarien och Gordrion.
Consaber som utarmats av krigen i norr och söder råkar trots det i strid mellan fastlandet och Danbreann.
Kriget i Thalamur avtar, riket verkar till att delas i flera mindre ättedömmen.
Caserion är förlorat som provins, kvar finns ett antal självständiga statsstater vid kusten.
Tirakerna behärskar större delen av Asharina men kommer nu i strid med de vandöda från Damarien. Kuststäder i Soldarn och Asharien drar en lättnadens suck då pestens härjningar skulle gjort att de aldrig kunnat motstå tirakernas fortsatta frammarsch.
Vambolien stabiliseras något då alla parter är uttröttade av striderna. Rimcoz har delats mellan cirefalier i norr och Bazirk tiraker i söder. Dazava behärskas av härfursten från Zhirim Mian. Vambolien är delat i flera delar mellan cirefalier, damarer, västmarker och asharier.
Radh Sarsu står som segrare i kriget med Kamors vilda stammar. Dessa flyr nu söderut in i Jargien. Detta påskyndar Jargien söderfall ytterliggare. Kejsar Jargus är försvunnen och hela kejsardömet faller samman i flera småriken.
Med gememsamma krafter och plötsligt med drakarnas hjälp lyckas västerlanden vända kampen mot underjordens väsen.

2980-talet Allianser sluts och nya riken formas. I Asharien har det hotande kriget drivit på utvecklingen av nya vapen. En alkemist har skapat ett häftigt brinnande pulver han kallar svartflagiston.

3000-talet Under första 3010-talet avklingar och slutligen försvinner pestens verkningar i Asharina. Den mänskliga befolkningen har mer än halverats.

3100-talet Mithera skogens utbredning och magiska kyla påverkar hela Asharina halvön. Asha slätten börjar grönska på nytt. Det märkliga är att klimatskiftet inte får lika stor påverkan norr, öst och väst om Asharina – frågan är om något annat också förändrats i Asha slättens känsliga klimat?

3200-talet I samband med Radh Sarsus tillkomst kom en stor bit land fram ur havet mellan fastlandet i Kamor och ön väster om dess kust (minns inte namnet..). Detta ändrade märkligt nog också havsströmmar och vindar från väster som nu ger en riklig nederbörd över Tarkas. Tarkas börjar grönska.

3300-talet Riken i forna Jargien och Muhad hamnar i krig över det nu bördiga Tarkas. Väderförändringen gör nu att marken grönskar hela vägen till Tabbah (yes, kartan skall uppdateras).

3413 Hur ser Mundana ut nu då, riken och sånt..?

Tyvärr kunde jag inte hitta vem det var som gjorde den ursprungliga kartan med bortsuddade namn och landsgränser. Jag har bara ritat in lite annan terräng i den nu.

 

[Lel]

Re: Mundana 3413 [MEGA SPOILER]

Så här manövrerar jag min kampanj till:

Spoiler

Mortuach drakarna fruktar de dödligas magiförmåga. Även Daak gör det, han har sett en möjlig framtid där människan ställer sig över gudarna.

På sistone har Legio Colonans magiteori blivit farligt avancerad. Verdurakh har fått spendera mer och mer tid åt att missleda Legio Colonan med alvernas förbannelse och magiska flätor.

Daak får reda på att Xinu redan har anlänt i förtid. Han får panik för att det är en del av den möjliga framtiden han har skådat och han mobiliserar sina anhängare han har placerat nära Drakens land för att det är här han har sett det ske.
Kriget får Verdurakh bort från Legio Colonan och projekten kring alvernas förbannelse och magiska flätor stagnerar.

Utan hans direkta överseende får Avarines teologiska forskningar de resurserna som behövs. De har lyckats mäta gudarnas inflytande i troende med hög quadosh och genombrott efter genombrott om världen- och gudarnas natur kommer i rask takt.
Utan Verdurakh som har spelat husen emot varandra så flödar kunskap mellan husen.
Bland annat kommer skälen till Vytares utkastande från Thalamur fram- de har försökt bryta Semals fängelse.
Kunskapen om fängelsets natur och Avarines framsteg vad gäller sympatetisk magi mellan gudar, troende och världens metafysik leder till ytterligare framsteg medan kriget rasar för fullt kring dem.

Hjälp kommer från oväntat håll: Semal som är förbittrad över sina fiender och allierades samarbete för att fängsla honom och som inte kan delta i denna peripeti ger de dödliga kunskapen de behöver.

Beväpnade med "den förbjudna elden" och som reaktion till de gudaledda krigen och århundraden av manipulationer så använder man gudarnas egna band till heliga föremål och människor med hög quadosh och fjättrar de i de snart legendariska generatorerna Avarinnerna.
Daak uppfyller sin egen profetia genom att bli först att fjättras.

I detta mörker är det inte gudarna/demonerna eller drakarna som vinner utan det är de dödliga, pjäserna har tagit kontroll över spelet.

Motattacken är fruktasvärd. Drakarna, ledda av Mortuach, anfaller först. Inte ens Daak-avarinnen kan hejda de och Semal kallas själv ner i en avarinn.
Kampen vänder och drakarnas egna essenser binds i fler och fler Avarinner.
Avarinnernas hemligheter sprids och det blir en kapplöpning om att binda mäktiga väsen. De väsen som inte binds drar sig långt bort från Mundana.

När peripetin är över så har aspekterna dragits bort från Mundana och alstring blir extremt svår.
Besvärjelse och extemporering faller ur bruk. Avarinnerna blir den närmaste källan till magi och krig bryter ut för kontroll över de.

Alla spel i Mundana 3413 börjar så här:
http://www.youtube.com/watch?v=RDMWp1oLoA0#t=1m16s

 

[duncan_UBBT]

Re: Mundana 3413 [MEGA SPOILER]

Tyvärr kunde jag inte hitta vem det var som gjorde den ursprungliga kartan med bortsuddade namn och landsgränser. Jag har bara ritat in lite annan terräng i den nu.

Om du vill ha en karta utan enmassa namn på kan du använda den som finns på http://atlas.daaksord.org. Jag kan skicka vektorfilen om du gillar den.

 

[PalMer]

Re: Mundana 3413 [MEGA SPOILER]

Hej, snyggt.

Det där ser klart användbart ut. Skicka gärna den!
johan_palmen@hotmail.com

MVH
PalMer

 

[Enshadi]

Hörru ni, hur skulle det vara med....

I Gordrion, Damarien och på andra ödsliga platser finns bara kvardröjande skuggor från Urmörkret, förvirrade mardrömmar som tagit fysisk form i det skymningsdunklet mellan ett döende Skuggland och det förhärjade Mundana.

...om Mörkret liksom struntade i att göra en direkt attack mot Mundana utan istället gjorde en oväntad attack mot Skugglandet och tränger ut dess invånare mot Mundanas plan istället. Plötsligt blir Mundana invaderat av skuggfolket istället för en gåtfull blandning av demoner, som inte vill något annat än få en trygg plats att fly till. Skugglandet förvandlas till ett demondominerat plan av absurdum, medan invånarna i Mundana får trängas med de nyinflyttade skuggfolken på bästa sätt. Hur skulle kartor och gränser ritas om i så fall.

Vad det gäller Asharina området tycker jag rikena där har förenats på ett eller annat sätt. Antingen styrs det numera av en Unionskung med centrum och bakgrund i Soldarn eller av en damarisk envåldshärskare. Lite beroende på vilken inriktning man vill ha på landet.

Btw. Vinterlandskap med tiraker i kosackliknande pälsmössor beväpnade med flintlåsmusköter är något jag verkligen kan se framför mig