Nekromanti Äventyr i Rimmarriket

[Feuflux]

Regler: det måste rimma (men måste inte ha samma "versmått" som jag kör med) och det ska följa det satta temat: "fantasyhjältar försöker utföra ett givet uppdrag". Annars är det fritt fram.
[HR][/HR]
Konungen hade ett uppdrag att ge.
Bege sig till storskogen för att där se,
vad källan till mystiska dimman kan vara,
och om den kanske utgjorde fara.

Hjältarna samlades där kungen stod,
bedyrade samtidigt alla sitt mod.
Lovade det skulle bli en bravad,
och gav sig sedan åstad.

 

[God45]

Drake ska dödas
Strunta i fightern
Trollkarl är mer op

 

[Lavednus]

Mot storskogen malliga hjältar nu rida
blängande på varandra sida vid sida
Försöker att grannen bagetallisera
Men att dimman tätnar de helt ignorera

Snart är var man för sig i det mjölktvita
på orienterings-FV de nu sig förlita
Men glidar isär gör de oavsett
tacka deras egocentrerade synsätt

 

[Feuflux]

Riddare Rutger var den som dog först.
Han red i täten, drevs av blodtörst.
Kvävdes av dimman, föll av sin häst.
Magin låg i luften, tät som en pest.

Hjältarna såg sen hur skogen fick liv.
Elaka varelser med stora kliv,
kom mot dem med gutturala skrän.
Hjältarnas barder fick darriga knän.

 

[Basenanji]

Ack mitt liv går mot slutet,
äventyret är snart tilländalupet!

Det får icke ske, kan inte monstrena prokrastinera
lite mera
bara chilla
vanilla
stanna upp och va' i nuet

Dricka mjölk direkt ur juvret
på en snel kossa på ängen,
se det vore poängen

och vi kunde få mera xp

Det vore nåt de'!

 

[Vimes]

Förskräckte
Riddar Kongis
släppte ljudlig fis
"Låtom oss taga flykten!"

Väpnaren
Unge Pucke
Svarade icke
Gasad av ändalykten

 

[Feuflux]

Fäktmästar-Fabbe högg med sitt svärd
för allt han var värd
som han var lärd
av Gerd

Men monstren var så många
och ganska långa
och tänkte ingen ta tillfånga
så Fabbe provade att stånga

Han tog sig i kragen
ett monster blev skallat i magen
men så blev Fabbe nerslagen
av de andra monstren, och tagen av dagen

 

[Leadbelly]

Då kom från skogen en hjälpsam alv
och sköt alla fiender med sina pilar.
Det svischar, visslar, prasslar och ilar
och monstrens hövding slaktas som en kalv.

 

[Feuflux]

Barderna slet sina manus
och stoppade dem i... papperskorgen.
De skrev nyss om tragedi
men den tiden var plötsligt förbi.
Monstren fick plötsligt dålig moral
utan hövding led de svåra kval.
Hjältarna stormande modigt fram
och barderna sjöng nu om glitter och glam.

 

[RasmusL]

...men då från under mossen,
någon mullrade och väste,
och unge Pucke, stackars gossen.
hans rädsla bara jäste.

"Det är dundergubben!" ropte Konrad,
"Vi turas om att slåss, vi kör en Monrad!"
...och våra hjältar sig beredde att kämpa för sina liv
men stackars Konrad glömde bort dex-bonusen på sitt initiativ
så när gubben svepte med sin lans
Konrad stod, flat footed, som i trans
och stackars liten han blev mos,
när det kom en raise dead, han tryckte "snooze"

 

[Feuflux]

Det var strid bort i skogen på lördagsnatten
över nejden sjöng bardar om blodet och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!
God45, token och spelmansfanten,
han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten,
för dudeli! dudeli! dej!

Där var Lavednus i Toppsta och Basenanji i Backen,
det är pojkar, som orka att kasta på klacken
och vischa ett monster i skyn.
Där var Vimes på Torpet och Leadbelly i Svängen
och rekryten RasmusL och Högvaltadrängen
och Feuflux i Elakingslaktarebyn.

In i snåret av björkar och alar och hassel
var det svishande hugg, det var tissel och tassel
bland de blodstänkta skuggorna där,
det var ras, det var mord över stockar och stenar,
det var lemlest och våld under lummiga grenar
— vill du döda mig, så har du mig här!

 

[Vimes]

Så kom gryning röd
Bland tall och gran
låg Rasmus död

Feuflux skrek i nöd
liksom ett litet barn
God45 ropade
efter moderligt stöd

Leadbelly utan ben
i gräset låg
blodlös och klen

Skratt från trollarmén
när de Vimes såg
inälvor i släptåg
en lustiger scen!

 

[Vimes]

Basenanji och Lavednus
kind mot kind, låg de gömda
ofunna, försvunna och snart glömda

Till små festliga leksaker
för orchbarn, och tropptoppar
hade tagits deras sargade kroppar

 

[Vimes]

I avföring och tarmtrassel
Vimes föll ned vid en hassel

Hans svärd var brutet
Hans skalle spräckt
Hans öde var gjutet
Hans livsgren knäckt

Så drar han så sin sista flämt
Ögon stänger sig bestämt

Ur skogen krypa svartnissar ut
Vi vet alla vad som ligga på lut
Titta bort! Ni vet vad som hända

Nissarna skriar uppspelta tjut
Hårdhänt riddarens kropp de skända

Spoiler: kommentarer

Jag tappade farten här i tråden, men jag har missat att säga en sak:
"Fan vilken awesome poesi du får ut här!"

Phew! Jag var rädd att jag hade gått över några gränser och att det var därför ingen skrev något!

 

[Feuflux]

Hjältar fara ju vilse ibland
bland sidequests och magiska ting
bland monster att döda, bland drakar och troll, bland strid med random usling

Hjältar fara ju vilse ibland
i jakten på nästa trofé
i jakten på skatter, i jakten på loot, i jakten på nästa kliché

Hjältar fara ju vilse ibland
och glömmer vad viktigast är
att ha nåt att dricka, att ha ett fint slott, att ha någon att hålla kär

 

[Basenanji]

Jag har tappat farten sen...vet inte när...men ni förljusar min tillvaro genom er pånyttfödda aktivitet! Ville bara säga det.

 

[Basenanji]

En riktigt ond cleric neutral evil level fyra
insåg att goda råd var dyra
Orkerna var döa
trollen riktigt slöa
”Finns det ingen odöd drake man kan hyra?”

En drake av ben, brosk och ond magi stod så plötsligt upp
döddade folk till vänster och höger
blöddade folk från norr till söder
Klerken sa: ”Jag har knappt hjärta att säga det här, men
för att vara död är det mest du av alla som lever!”

 

[Feuflux]

Härligt Basse, nu blev jag inspirerad igen!
---

Riddare Rollo hade 16 år fyllt
Ärvt faderns svärd, helt förgyllt
När han med ett stort monster fick sjå
Skrek han med sprucken röst, AMEN DU DÅ!

Riddare Rollo var ofta den yngsta hjälten
Med Spidermansköld stack han ut bland krigsmän
När han triumferade i strid var han cool
Skrek han med sprucken röst, HAHA LOL!

Riddare Rollo var ju bara ett barn
Som idoldyrkade Riddar Arn
När han slogs med ett fett läskigt kryp
Skrek han med sprucken röst, DU SKA DÖ, TYP!

Riddare Rollo var talang för sin ålder låg
Skulle bli bäst, det var vad han avsåg
Men när han mitt i striden behövde svetten torka
Gav han upp och skrek uppgivet, ORKA!