Nekromanti Äventyr igen...

[Jonas...]

Har funderat lite...

Det som är problemet med att skriva riktiga äventyr att ge ut är nog att man tar lite för allvarligt på sig själv och sitt äventyr. Det ska vara helt genomtänkt och allt ska vara rimligt. Vilket resulterar i att det blir lite väl pretantiöst och torrt... Känns lite som att skaparglädjen inte finns längre eftersom det är så höga krav på realism.

Fram för lite mer humor i äventyren!!
Allt behööver inte vara heelt rimligt och realistiskt, om det bara är skrivet med lite glimt i ögat...

Jonas...
Har (tydligen) slutat med grisar nu...
Synd... började gilla de små liven...

 

[Warduke]

Med riktiga äventyr antar jag att du menar publicerade äventyr?

Jag tycker att majoriteten av äventyren till seriösa spel ska vara seriösa, vill man ha humor kan man istället vända sig till någon av humorspelen. Därmed inte sagt att det inte kan få uppkomma roliga situationer.

Sen rimliga saker...
Det som bestämmer rimligheten är väl hur spelvärlden är uppbyggd. Vissa saker jag förväntar mig att hitta i ett vanligt AD&D äventyr, som massor med magiska vapen och helt bisarra monster, vill jag inte ha i t.ex. Viking.

Realism däremot. Jag själv föredrar de mer överdrivna heroiska rollspelen där man kan bli skjuten i bitar och fortfarande tala om för skurken vem det är som bestämmer. Men jag vet också att många gillar realism. Men det gäller samma sak där för mig som med humorn. Realism i realistiska spel och orealism i orealistiska spel.

Det var mina två cent.

Daniel Schenström

 

[Jonas...]

Just publicerade ja... /images/icons/smile.gif
Och särskilt särskilt humor i realistiskt orienterade rollspel... eftersom övriga oftast har humorn mer eller mindre 'gratis'...

Vad jag menade med humor i äventyren var väl egentligen ungefär... att det är ett lätt sätt att få läsaren/köparen att överse med att äventyret inte är helt perfekt (ur synvinklarna realism och rimlighet för den aktuella världen) om man har använder sig av lite humor...

Det behöver inte röra sig om 'tokhumor' a la Krugal Svylse utan... tja... mest att inte ta sig själv på riktigt så stort allvar. Spelarna behöver inte ens märka det...

Jonas...
Har (tydligen) slutat med grisar nu...
Synd... började gilla de små liven...

 

[Hobert]

Spelade nyligen ett äventyr där min hob och hans vänner skulle smyga in i en gammal ruin som beboddes av svartalfer. Vi smög runt och kom slutligen till köket. Där stod en svartalf med en liten kockmössa. Det var ganska kul, men inte så kul att det störde stämningen.

[Hobert]

 

[Jonas...]

*fniss*
Ja det där närmar sig ju 'Krugal-Svylse-humor'... (enligt min uppfattning)... /images/icons/smile.gif

Förresten... 'Krugal Svylse' var ett tokroligt äventyr till DoD som fanns i nån sinkadus... För dem som kanske inte visste...

Jonas...
Har (tydligen) slutat med grisar nu...
Synd... började gilla de små liven...

 

[Krille]

Det är kul att ha humor

"Det som är problemet med att skriva riktiga äventyr att ge ut är nog att man tar lite för allvarligt på sig själv och sitt äventyr."

Ett och annat injoke brukar smyga sig in i äventyren, och någon form av "comic relief" behövs.

* I introduktionsäventyret i Västmark har jag med den satyrliknande figuren Puck som en slags irriterande småkomisk anden i flaskan. Han är visserligen användbar för att föra äventyret framåt, men mest är han pilsk, komisk och/eller irriterande.

* I kampanjen som jag knåpar på till Eon tillbringar jag en bit text med att beskriva tirakiska delikatesser, som till exempel "jäst bergsräv" och liknande kulinariska läckerheter.

* Vem minns inte resarna i något Drakar&Demoner-äventyr, vars boss var en rese-ledare? Jag minns inte vilket äventyr, men rese-ledaren minns jag...

* Eller mat-dyrkarna i Trakorien, som helgade sin gud genom att kräkas upp mat samtidigt som de uttalade sin guds namn med ett ljudligt "Uelgerick!"

* Brännvinsdraken i Maktens Portar?

Humor finns det trots allt, om man letar.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[Bjorn]

Re: Varför inte

Svartalfer måste ju oxå äta och är de en hel hop så är det väl effektivt/praktiskt att ha en speciell kock...
Och varför skulle en sådan INTE ha kockmössa???

/Bjorn

 

[Jonas...]

Re: Det är kul att ha humor

"Humor finns det trots allt, om man letar."

Eller typ... "fanns" iaf... /images/icons/wink.gif
DoD äventyren ger många drag i mungiporna... Puck har jag bara hört talas om och ditt eonäventyr ser jag fram emot mycket. (Reseledare förresten... har missat den... /images/icons/laugh.gif)

Poängen jag skulle vilja försöka få fram är bara att... det kanske skulle hjälpa med lite humor, som tex de utmärkta exemplen du drog, och en mindre 'torr' framtoning, eftersom den allmäna uppfattningen ju verkar vara att det är svårt att skriva bra äventyr... (Vilken mening... *suck*)
Det är ju ett välanvänt retoriskt knep att skaffa åhörarens sympati med självdistans och humor för att få bättre gehör för innehållet i framförandet. Nu antar jag djärvt att detta kan översättas till ävetyrskonstruktion... /images/icons/smile.gif

Uttrycket "comic relief" har jag inte hört innan men det är så vitt jag förstår just det som man borde kunna utnyttja mer... En 'avlastare' som lixom avdramatiserar andra saker som kanske inte blir just så jättebra som man hoppades... Om inget annat mellan författaren och SL...


Jag ser mig inte som nån klippa på att spika ihop äventyr själv (vilket jag antar redan har fram gått.../images/icons/wink.gif) och detta är väl mest .. tja... funderingar, goda(?)råd och önskemål för att eventuellt göra det lättare för någon som kanske vill ta på sig (den otacksamma?) rollen som äventyrskonstruktör...

Jonas...
Har (tydligen) slutat med grisar nu...
Synd... började gilla de små liven...

 

[Jonas...]

Allvarligt...? =) [NT]

*är inte riktigt säker på om Bjorn verkligen skämtar...*

Jonas...
Har (tydligen) slutat med grisar nu...
Synd... började gilla de små liven...

 

[Discordian]

Re: Det är kul att ha humor

Det är ju skillnad på om det ska vara humor i själva äventyret och om det ska vara humor i texten som beskriver äventyret. En beskrivning av ett jätteallvarligt och djupt äventyr kan ju vara full av skojsiga små utvikningar och kommentarer, medan ett humoristiskt och lättsamt äventyr kan vara tråkigt skrivet, ävenom det är betydligt vanligare att äventyrsstämningen och framställningen stämmer överens.

Att framställningen är rolig är ju främst något som SL (eller andra som bara läser äventyret) har glädje av, men det kan å andra sidan locka till att köra äventyret trots att det inte är jättebra i sig.

"Hellre kul i kaos
Än sur i kosmos" - Jenny Morelli

 

[Frank_UBBT]

Viktigast är väl att spelarna får sig ett gott skratt varje spelmöte?

Frank, ha... nä

 

[Warduke]

Humor, eller glimten i ögat. De flesta äventyr, seriösa eller inte har haft det. Jag är väldigt obekant med den svenska äventyrsmarknaden så till vida att jag inte läst annat än två Kult-äventyr.

Jag tycker inte seriositet är något hinder för att äventyret ska bli roligt på något sätt. Känns det stelt och så är det inte bra men vilka äventyr är så illa? Jag har runt 50 köpta äventyr och inte ett enda har misslyckats med att få mig att le, i och för sig mest för att det ger uppslag till situationer som jag kan drabba spelarna med under spel.

Men jag tycker nog fortfarande att det är just situationerna som uppstår som ska vara kul, snarare, än äventyret i sig. Jag har inte läst något överseriöst äventyr än men jag hoppas att det som produceras nu inte är befriat helt från glimtar i ögonen

Daniel Schenström

 

[Robban]

Re: Det är kul att ha humor

Det finns humor i exakt alla äventyr... Beroende på vad man ser humor som...

Jag minns speciellt ett Kult-äventyr, där vi (spelarna) hade blivit nertvingade i en gatbrunn i LA, nå, en av spelarna spelade ett rödhårigt brushuvud, och vi sade hela tiden till honom att inte "vara så eldfängd"... Nå, vi blev tvingade att klättra neråt i den här gatbrunnen, och efter ungefär "ett tag" så tog stegen slut... Och 20 meter under stegen så var det ett eldhav (just det... i LA). Nå, jag och en spelare till tog ett rep, svingade oss över till en avsats (som faktiskt fanns där)... sedan var det den tredje spelarens tur... Han lyckas på nåt sätt fumla... och fastnar med foten i repet... och huvudet i lavan... Hehe... Nå, han överlevde inte, men kul hade vi...

Jag tror inte att jag ska fortsätta med det här inlägget...

Robban

<A HREF="http://go.to/Facklan" target="_new">http://go.to/Facklan</A>

 

[Mannen i skogen]

Skojiga SLP:er

Ett mycket bra redskap för att få in humor i äventyren är väl roliga SLP:er. Dessa kan ju stå bredvid handlingen och bara vara roliga och/eller irriterande. Jag håller just nu på att jobba med en senil gammal rymdpirat med rynkigt ansikte, några få vita hårstrån och en bred dialekt som är en korsning mellan cockney och skotska (tror jag).
"You ain't gonna take mae, ya fuckers!"
"'v' been with her since da beginnin', ya know"
osv

/P.

 

[Jan Arenö]

Re: Skojiga SLP:er

SLPer ska (iaf enligt mig) spelas överdrivet. Eftersom SLPna oftast inte har någon större roll så måste spelarna veta vad det är för en filur på bara några minuter, det medför om någon är gaggig o gnällig blir det ett intensivt gnällande o gaggande.
Detta medför att spelarna kommer komma ihåg spelledarpersonerna mycket bättre och ger det hela en glimt i ögat.

[--- Jan Arenö ---]

 

[Jonas...]

Re: Skojiga SLP:er

minns mig tillbaka till svavelvinter och dolken Demens.... *fniss*

Jonas...
Har (tydligen) slutat med grisar nu...
Synd... började gilla de små liven...

 

[Jan Arenö]

Re: Skojiga SLP:er

Hehe... Spelleder Svavelvinter igen just nu.. de har just hittat stackers senila Demens.. hehe..
Svavelvinter serien är ett aldeles utmärkt exempel på hur SLPer förhöjer spelandet. Dock har konstruktören en förkärlek till slp som hakar på gruppen


[--- Jan Arenö ---]