Nekromanti Äventyr/Kampanjer
- Thread starter -Vic-
- Start date
Pom
Swashbuckler
Bland alfer och troll (DoD 1.0)
Maffig dungeon med massa kul grupperingar och stor återanvändbarhet. Fiender av alla svårighetsklasser. Helt orälsat också.
Det visade också för en total novis att det var OK att hitta på egna monster och annat som gick utanför grundreglernas ram.
Att det sedan var det allra första äventyr jag spelade och spelledde kan omöjligt ha med min uppfattning att göra...
Maffig dungeon med massa kul grupperingar och stor återanvändbarhet. Fiender av alla svårighetsklasser. Helt orälsat också.
Det visade också för en total novis att det var OK att hitta på egna monster och annat som gick utanför grundreglernas ram.
Att det sedan var det allra första äventyr jag spelade och spelledde kan omöjligt ha med min uppfattning att göra...
Rickard
Urverk speldesign
Jag har tre stycken
Jag skrev en större kampanj när jag var 15 som jag kallade Vulkansvärdet.. Det är väl det bättre jag skrivit, vilket antagligen säger lite om mina andra kreationer..
Antagligen så minns jag kampanjen med ett nostalgiskt glitter så jag vet inte om det faktiskt var så bra.. Tyvärr har jag tappat bort ena boken av mina anteckningar, annars hade jag gjort en digiatal version av det.. Nåja.. Det utspelade sig i Berendien, där demoner hade svämmat över landet, sedan en demonolog ville ta över makten.. Mycket i det var inspirerat från Shannaras Ättlingar.. Likt boksviten så skulle de hitta ett vapen som kunde förstöra alla demoner.. En lärd man hade fått tag på en ledtråd och rollpersonerna började söka..
I skuggan av en ros är första äventyret som kommer med modulen Krilloan.. Staden är som ett litet Chronopia i Ereb Altor och allt möjligt kan hända där.. Jag gillar finurligheten i scenariot och chansen för spelarna att få stöta på företeelser bortom Ereb Altors värld (som att få vandra i de grå hallarna).. Rollpersonerna får tag på en kalk som väcker minnen från deras barndom och efter det så går allting snett..
Allt är guld som glimmar är en triologi skriven av Mikael Grün.. Det handlar om en lärd man (hehe) som har hittat en ledtråd (känns igen?
) till något som kan bringa en stor förmögenhet.. Det är där rollpersonerna kommer in.. De ska samla ihop tre artefakter för att kunna lokalisera skatten.. Det jag gillar med denna, rätt stora, kampanj är alla smådetaljer som Mikael har med, som att beskriva krokarna på vedspisen.. Detaljer som jag aldrig tänkt att ta med och som undervisade mig som spelledare.. Det fina var även att kampanjen var som gjord för att utspelas i Berendien.. Saker som jag hade hittat på (en bergskedja med tre toppar) fanns även i hans kampanj.. Det jag gillade var även att spelarna fick stöta på lite nya saker.. Exempelvis en drake, vilket fick mina spelare att darra.. Det mest övernaturliga (förutom magiker) de stött på tidigare är en kattman och en alv..
Jag läste aldrig hela kampanjen i förväg, för jag ville även jag överraskas av hur det slutade.. Tyvärr spelade vi aldrig klart kampanjen, för spelgruppen upplöstes.. Folk brukar snacka Femte Konfluxen.. Jag vill snacka Allt är guld som glimmar..
/Han som försökte hålla ner spoilerna
Jag skrev en större kampanj när jag var 15 som jag kallade Vulkansvärdet.. Det är väl det bättre jag skrivit, vilket antagligen säger lite om mina andra kreationer..
Antagligen så minns jag kampanjen med ett nostalgiskt glitter så jag vet inte om det faktiskt var så bra.. Tyvärr har jag tappat bort ena boken av mina anteckningar, annars hade jag gjort en digiatal version av det.. Nåja.. Det utspelade sig i Berendien, där demoner hade svämmat över landet, sedan en demonolog ville ta över makten.. Mycket i det var inspirerat från Shannaras Ättlingar.. Likt boksviten så skulle de hitta ett vapen som kunde förstöra alla demoner.. En lärd man hade fått tag på en ledtråd och rollpersonerna började söka..I skuggan av en ros är första äventyret som kommer med modulen Krilloan.. Staden är som ett litet Chronopia i Ereb Altor och allt möjligt kan hända där.. Jag gillar finurligheten i scenariot och chansen för spelarna att få stöta på företeelser bortom Ereb Altors värld (som att få vandra i de grå hallarna).. Rollpersonerna får tag på en kalk som väcker minnen från deras barndom och efter det så går allting snett..
Allt är guld som glimmar är en triologi skriven av Mikael Grün.. Det handlar om en lärd man (hehe) som har hittat en ledtråd (känns igen?
) till något som kan bringa en stor förmögenhet.. Det är där rollpersonerna kommer in.. De ska samla ihop tre artefakter för att kunna lokalisera skatten.. Det jag gillar med denna, rätt stora, kampanj är alla smådetaljer som Mikael har med, som att beskriva krokarna på vedspisen.. Detaljer som jag aldrig tänkt att ta med och som undervisade mig som spelledare.. Det fina var även att kampanjen var som gjord för att utspelas i Berendien.. Saker som jag hade hittat på (en bergskedja med tre toppar) fanns även i hans kampanj.. Det jag gillade var även att spelarna fick stöta på lite nya saker.. Exempelvis en drake, vilket fick mina spelare att darra.. Det mest övernaturliga (förutom magiker) de stött på tidigare är en kattman och en alv..Jag läste aldrig hela kampanjen i förväg, för jag ville även jag överraskas av hur det slutade.. Tyvärr spelade vi aldrig klart kampanjen, för spelgruppen upplöstes.. Folk brukar snacka Femte Konfluxen.. Jag vill snacka Allt är guld som glimmar..
/Han som försökte hålla ner spoilerna
Oj, nu ska vi se...
5:e konfluxen-sviten var ju den största & första bland de äventyr som jag lirade. Det var ett storslaget äventyr som man nog kommer att ha med sig hela livet... Inget slår ju det första stora äventyret, eller hur..
Sedan har vi ju Vildhjarta...
Det är nog bland det mest smidiga äventyr som jag lirat/sl.at.. Gilalr det äventyret eftersom det är mycket fin sagostämmning, lite mystik & en del kul vändningar i det.. Vilket är mycket trevligt !!
5:e konfluxen-sviten var ju den största & första bland de äventyr som jag lirade. Det var ett storslaget äventyr som man nog kommer att ha med sig hela livet... Inget slår ju det första stora äventyret, eller hur..
Sedan har vi ju Vildhjarta...
Det är nog bland det mest smidiga äventyr som jag lirat/sl.at.. Gilalr det äventyret eftersom det är mycket fin sagostämmning, lite mystik & en del kul vändningar i det.. Vilket är mycket trevligt !!
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Barbia är en modul som jag ofta tycker glöms bort i diskussionerna. Det är fritt och rätt ostyrt samtidigt som dess grundstory öppnar upp för ett episkt och intressant Scenario. Det är en intressant antagonist som man kan modda på många sätt, samtidigt som äventyret låter en besöka mängder med intressanta platser.
Den Femte Konfluxen-sviten är ju så självklart att jag inte behöver motivera den vidare. Slutligen får jag väl även säga att jag är rätt nöjd med Det Solunska Ödet-sviten.
Den Femte Konfluxen-sviten är ju så självklart att jag inte behöver motivera den vidare. Slutligen får jag väl även säga att jag är rätt nöjd med Det Solunska Ödet-sviten.
Redaktör Bad Cop
Veteran
Den femte konfluxen håller jag med om. Vi avslutade den för något år sedan efter 58 (!) spelmöten... men Barbia visade sig vara ospelbart när vi skulle testa det strax efter.
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Jasså? Varför då? Jag blir så klart nyfiken, eftersom jag tycker det är ypperligt uppbyggt.
Re: Jag har tre stycken
I min åsikt är det en dåligt samling äventyr och skär sig ganska ordentligt med hur jag vill ha det. För att verkligen bilda mig en egen åsikt så har jag läst igenom hela första delen och större delen av andra delen (vi har i princip spelat klart det, något enstaka spelmöte klart, men vi var alla överens om att det var så dåligt att vi inte riktigt ville fortsätta, synd bara att vi inte kom på det tidigare och gjort något annat).
Några saker som inte faller väl i mina ögon eller som jag stör mig på är för det första att det är alldeles för många högläsningstexter, dessa blir som bäst tråkiga och tradiga och jag undviker dem till det yttersta när jag själv är SL.
En annan sak är det många påtvingade striderna och objektifierandet av fiender som rövare som man slaktar vilt kring sig. Om jag kommer ihåg rätt så "måste" man vinna strider där man sammanlagt möter 40 personer (3-4 strider), onödigt mycket död, dödande som inte direkt stärker stämningen för mig, en strid ska betyda något.
Sist så är det ett väldigt långt äventyr, bra kan vissa tycka, "enorma" textmängder med fina detaljer, men jag har insett att det inte fungerar bra så. Jag skulle hellre vilja ha 10 sidor istället för 100 och dessa innehållandes generella drag för vad som ska hända, kampanjen mål och olika stopp. Det ska inte vara ett manus utan inspiration och vägledning för en SL.
Ett litet plus är dock att triologin var flexibel nog i utformningen att passa vår värld (efter avsikt från författaren).
Varför spelade vi det då kan man fråga sig. Jo, jag är nästan alltid SL så någon annan kunde få ta den rollen, så jag kunde vara spelare som jag annars aldrig är. Ur det försökte jag göra det bästa av situationen. Karaktärsutvecklingen som vi skapade vid sidan om var underhållande och kul, men det har dock väldigt liten anknytning till händelserna i triologin.
Jag har faktiskt spenderat en stor del av sommaren med att nästan spela klart den här kampanjen och till skillnad från hur det brukar vara så var jag spelare vilket innebar att vi hade en mindre van spelledare.
I min åsikt är det en dåligt samling äventyr och skär sig ganska ordentligt med hur jag vill ha det. För att verkligen bilda mig en egen åsikt så har jag läst igenom hela första delen och större delen av andra delen (vi har i princip spelat klart det, något enstaka spelmöte klart, men vi var alla överens om att det var så dåligt att vi inte riktigt ville fortsätta, synd bara att vi inte kom på det tidigare och gjort något annat).
Några saker som inte faller väl i mina ögon eller som jag stör mig på är för det första att det är alldeles för många högläsningstexter, dessa blir som bäst tråkiga och tradiga och jag undviker dem till det yttersta när jag själv är SL.
En annan sak är det många påtvingade striderna och objektifierandet av fiender som rövare som man slaktar vilt kring sig. Om jag kommer ihåg rätt så "måste" man vinna strider där man sammanlagt möter 40 personer (3-4 strider), onödigt mycket död, dödande som inte direkt stärker stämningen för mig, en strid ska betyda något.
Sist så är det ett väldigt långt äventyr, bra kan vissa tycka, "enorma" textmängder med fina detaljer, men jag har insett att det inte fungerar bra så. Jag skulle hellre vilja ha 10 sidor istället för 100 och dessa innehållandes generella drag för vad som ska hända, kampanjen mål och olika stopp. Det ska inte vara ett manus utan inspiration och vägledning för en SL.
Ett litet plus är dock att triologin var flexibel nog i utformningen att passa vår värld (efter avsikt från författaren).
Varför spelade vi det då kan man fråga sig. Jo, jag är nästan alltid SL så någon annan kunde få ta den rollen, så jag kunde vara spelare som jag annars aldrig är. Ur det försökte jag göra det bästa av situationen. Karaktärsutvecklingen som vi skapade vid sidan om var underhållande och kul, men det har dock väldigt liten anknytning till händelserna i triologin.