Å andra sidan så kan ett planerat äventyr han sina definitiva charmer.
Jag kan ta mitt senaste äventyr som exempel.
Innan tanken på äventyr uppstod så satte jag mig ned några sena nätter och skrev bakgrundshistoria, ca 4 1/2 handskrivna A4 sidor.
Så som detta skrevs (tog ungefär en vecka) så kom började ett äventyr växa fram i huvudet, vilket jag gick och tänkte på av och till i lite mer än 1 vecka.
Sedan när jag hade alla stora drag i huvudet så då kommer det intressanta.
Eftersom jag har planerat äventyret så vet jag vad det handlar om i förväg.
Då har man privilegiet att plantera företeelser för spelarna, så att dom kan tänka tillbaka och konstatera 'jaa... detta hänger ju uppenbarligen ihop med det där som händer för 2 möten sen'.
Sedan så är det möjligt att göra massa tuff rekvisita. Lackade brev är min personliga favorit, som en av alverna i spelgruppen har en tendens att överösas av. Till detta äventyr så skrev jag ungefär 20 - 30 (inge överdrift, det blev tokmycket !) sidor journal som dom kunde hitta och läsa.
Det finns definitivt fördelar med att planera, men dette betyder inte att man ska bli stel och rigid. Om spelarna inte gör som man har tänkt sig, så gör inte spelarna som man har tänkt sig. Det är sånt man får leva med och spela med, oftast så brukar det bli bra hur som helst. Men förhoppningsvis så kan man hitta någon form utav motivering till spela om just VARFÖR dom ska göra det dom gör(detta brukar vara en av huvudpunkterna i min planering, ingenting är mer krystat än "hörni grabbar, ska vi ut och äventyra lite granna ?").
