Nekromanti Äventyr

[Isilme]

Vad gör ett äventyr riktigt riktigt bra och underhållande att spela i ert tycke?
För min del tycker jag om att spela äventyr med känslan "Det pågår något här, men jag vet inte vad...än", och gillar smådetaljer som kan göra ett redan bra äventyr helt underbart om ni förstår vad jag menar.

Min andra fråga lyder:
Är "De fördömdas sista hopp" ett bra äventyr eller rekommenderas hellre "Regnsynd"?

 

[Greymourn]

Har inte spelat de fördömdas... Någon påstod att det var det bästa Eon äventyret... Samme man gillade Jarla och Regnsynd... Jarla ogillar jag, Regnsynd e rätt najs men inte värt pengarna... Men så e jag rätt negativ oxå

 

[Vaun Vuriche]

Re: Vafalls?

Jag har aldrig hört talas om De Fördömdas Armé, är det så att jag helt har missat något, eller är det De Fördömdas Sista Hopp som avses?

 

[Isilme]

Re: Vafalls?

Visst är det det. Jag behöver nog ett glas Cola för min hjärna har helt slutat att fungera.

 

[Vaun Vuriche]

Re: Vafalls?

Aha, då kan jag bara beklaga och säga dig att inget av dessa äventyr är särskilt bra. Vår spelgrupp orkade aldrig spela klart dem ens.

Sorgernas Brunn och Jarla är isåfall bättre.

 

[Marukusu]

För att man skall spela ett riktigt tiktigt bra äventyr så bör man ha en bra SL, bra medspelare, bra stämning och en bra rollperson. Ett kasst äventyr med en kass SL kan vara roligt om man har bra medspelare och en rollperson som man tycker om.

Vad gäller äventyren så har jag bara spelat igenom halva Regnsynd, och det var djävulskt längesen. Jag kommer typ bara ihåg att det gick åt helvete för att vi var Daakdyrkande jargier och jävligt gröna vid tillfället...
Jarla är en dålig kampanj i mina ögon. Jag har testat att vara spelledare på den en gång och jag tycker inte det var kul alls.
Sorgernas brunn är skitbra. Överlevde den med min tanige handelsman och det var bland de roligaste äventyr jag varit med om.

/Marukusu, back in the oooold days...

 

[Hatir_UBBT]

Bra spelare och hyfsad SL räcker långt

Håller med dig nästan helt och hållet.
Även med ett dåligt äventyr så kan det bli ofantligt roligt så länge man har bra medspelare och en rollperson som man själv tycker är rolig. Men en åtminstone hyfsad SL krävs för att spelet inte ska "kvävas".

Sen finns det förstås de äventyren som är så väl skrivna och detaljerade att det KNAPPT går att misslyckas med att ha roligt när man spelar dom. Jag är dock tveksam till att varken Regnsynd eller Sorgernas Brunn är sådana.... De fördömdas sista hopp har jag varken läst eller spelat, ska dock införskaffa ganska så snart!

Jarla däremot tycker jag är egentligen en ganska så väl beskriven modul, väl utrustad för att kunna ge spelarna och spelledarna en hel del matnyttigt. Jag har spellet (varit spelledare) lite grann i Jarla men var då för dåligt förberedd och inte så jätteinläst på modulen. Efter att ha läst den så har jag inte haft tillfälle att spela i staden igen. Så egentlig erfarenhet av modulen har jag då inte.

// Hatir

 

[Marukusu]

Re: Bra spelare och hyfsad SL räcker långt

Det värsta är när man har en überpedantisk och überdålig SL som vägrar inse att alla spelare tycker han är dålig. Då rollpersonerna försöker höja stämningen och roa sig lite på egen hand (inom någorlunda seriösa gränser, typ går och festar på krogen en kväll eller liknande) blir SL galen och försöker då ibland med ALLA medel få in rollpersonerna i det kassa äventyret igen, även om det innebär att folk dör på kuppen. Inte helt angenämt...

När vi spelade Sorgernas Brunn var det först och främst det som hände runt omkring äventyret som var riktigt roligt. Min handelsman vann ett helt värdshus genom vadslagning och fick sig ett något oförtjänat rykte som tirakslaktare. Två medspelare dog i ett försåt. Vi övriga var äckligt nära att stryka med, men vi klarade oss med nöd och näppe. Vi (som klarade oss så långt) blev alla lite paranoida när bjäran for omkring och sög blod om natten...

"Jag har spellet (varit spelledare) lite grann i Jarla men var då för dåligt förberedd och inte så jätteinläst på modulen. Efter att ha läst den så har jag inte haft tillfälle att spela i staden igen. Så egentlig erfarenhet av modulen har jag då inte."

Låter bekant. Mina spelare var helt fel ute från början och jag var nästan helt oförberedd ("Öh, hörrö kan inte du vara SL på Jarlakampanjen?"). En av spelarna muckade med en lönnmördare och dog redan första dagen av en förgiftad dolk i magen (rimbonus) och en annan drabbades plötsligt av pyromani och ville bränna ner hela Jarla... aldrig, aldrig, aldrig mer!!!

/Marukusu, glömmer aldrig sina misstag (även om det inte alltid märks)

 

[DarkMystic]

När fienden är svår och äventyret har utmaning och de andra spelarna tänker med skallen istället för det manliga könsorganet. Och alla neogames äventyr är rätt usla. Gör ett eget med massa odöda går inte att göra bättre typ .

/DarkMystic om ni inte fattat så gillar jag vandöda...

 

[Hatir_UBBT]

Re: Bra spelare och hyfsad SL räcker långt

Jag har haft förmånen av att alltid haft en bra SL (de gånger jag inte varit spelledare själv) men visst har det funnits tillfällen när behovet av duktiga och initiativrika spelare funnits.
Även en spelledare kan ha en dålig dag....

Men det är som du säger, många av de roligaste minnena som man har från speltillfällen har sitt ursprung i situationer som uppkommit utanför äventyrets ramar. Eller åtminstone när det böjts på en hel del. Det är då som jag varit väldigt glad över att vi haft en mycket duktig SL.

Sen tycker jag det är kul när det är äckligt svårt att hålla rollpersonen vid liv. Tänker på när du beskrev att ni precis lyckades hålla er vid liv i Sorgernas Brunn. Så ska det va! Och då menar jag inte att man ska ha en sadistisk SL, men inte heller en "snäll" som kan låta spelaren klara av den där "absolut kritiska paraden". Ibland är det lite för enkelt att bara ta ett nytt rollformulär och kladda ner en ny rollperson och sedan köra på.

Jag minns när jag, tillsammans med SL, skapade en rollperson. En sabrisk vapenmästare, som hade lärt sig stridskonsten av Solon Teri. Han blev väldigt detaljrik och jag skrev bakgrundshistoria och han hade en bra beskriven bakgrund till den andra rollpersonerna. En mycket intressant rollperson tyckte både jag och SL. Men en tredjedel in i äventyret så dog han en neslig död när han FUMLADE med sin båge och ramlade. För att sedan försöka försvara sig med sitt kortsvärd, som han för övrigt var kass i. Därav dags att göra en ny rollperson, måtte djävulen ta alla barbarer från Norr Spelledaren var förstås hänsynslös men utan att ha försökt haft ihjäl min rollperson. Jag fick helt enkelt lära mig att ville jag ha en chans att överleva så fick jag lära mig ordspråket: "det finns tillfällen för att slåss och det finns tillfällen för att fly" helt enkelt.

// Hatir

 

[trinker]

Regnsynd [NT]

NT = No text.

 

[Hjalle]

Trevliga små katastrofer, mysiga rollpersoner, smådetaljer och svart humor är något som ett bra äventyr skall innehålla. Samt senila barbarkämpar och lerbrottning.

'De fördömdas sista hopp' verkar bra, men jag har varken spelat eller spellett det ännu... men som sagt, det verkar bra!

-Hjalle tycker till.

 

[Hjalle]

Jarla är en dålig kampanj.

Själva modulen levde över mina (ganska låga) förväntningar. Det var en riktigt intressant stad (1% lönnmördare kanske var lite för mycket) och med intressanta ställen, men det var riktigt synd att man lyckades göra ett så uselt äventyr av ett.

Sedan var lite onödigt knas i vägen här och där. En före detta dvärgisk legopirat? Fhhrmm...?


Nåja, man kan nog göra en egen, betydligt bättre kampanj av modulinnehållet. Typ en belägring av Vrimzikiels upprorshär eller något liknande. Jajamän.

/Hjalle