och rätt mycket ha ”vunnit” genom att ha tagit sig ur det risiga äventyrarjobbet som man tvingats in i av omständigheterna!
Ja, det här tycker jag saknas i äventyrsspel. När är nog för äventyrandet? När pensionerar man gubben? När är det nog med rikedomar och titlar?
Spelar en längre kampanj i
The One Ring just nu. En dag i veckan i kanske ett år är tanken, men det blir säkert lite längre. Min hob - som ville ut och bevisa att hans ätt faktiskt är att räkna med - har efter en tredjedel av kampanjen faktiskt uppfyllt sitt mål. Har mött både jättespindlar, orker och mörkmårdsulven och överlevt, varit bidragande till ett fältslag, blivit förtroelig med alvkonungen, träffat en magiker, fått rikedomar; har utvecklats personlighetsmässigt och insett att han varit egocentrisk och har nu en vidare bild av världen. Hans historia har nu berättats klart för min del - han har fått både historier och föremål som bekräftar dem - och jag är redo för att han ska söka sig tillbaka till sin hobhåla och sina tre döttrar hemmavid (och hoppas få kontakt med fjärde dottern som är utflygen som äventyrare).
Kommer bli jobbigt att lämna honom, men också kul att han "klarade sig". Känns som bästa stället att lämna när man fortfarande känner för karaktären.