Faehrengaust
Hero
Det har varit rätt vanligt med Äventyrargillen i dataspel, i alla fall i tidigare sådana som t.ex. Bards Tale och Fable. Vissa rollspel har också organisationer och sällskap som rollpersoner tillhör.
I en fantasy-värld så kan det vara rätt logiskt med ett eller flera organisationer som kretsar runt äventyrare, beroende på vad man lägger i det ordet. Just gille är inte alls ett tokigt koncept. Det finns och har funnits äventyrare i vår egen värld, de har dock inte varit så många att de skulle bilda gillen eller ens ses som en yrkeskategori. Dessutom har de oftast varit oönskade element eftersom de inte passat in samhällets strukturer. De har också kunnat hota rådande ordning.
Varför kan det då vara logiskt i fantasy? Jo, det finns behov av deras tjänster. Om det finns behov så kommer det även att uppstå de som tillgodoser behoven... för en slant så klart.
Låt oss kika på behoven:
Monster: Om det finns monster så behövs motmedel. Den lokala ordningsmakten (t.ex. lokal adelsman med följe) kan ta hand om enklare monster, men har antagligen inte kunskapen, utrustningen eller förmågan att ta sig an alla typer av monster. Speciella grupper (att soloköra som Geralt är nog inte att rekommendera) av monsterjägare är inte alls ologiskt om det finns tillräckligt med monster. Dessa skulle kunna fungera som mindre band av legosoldater, men de skulle också kunna vara medlemmar av ett äventyrsgille.
Övernaturligheter: Om det finns förbannelser, andar, mystiska farsoter, spöken, etc. så kommer det även behövas motmedel. Detta skulle kunna vara prästerna eller magikerna, men det skulle även kunna vara äventyrare. Lokala smågrejer kan antagligen byprästen eller visa gubben/gumman ta hand om, men om det krävs mer så kan det vara dags att kalla in experterna.
Häxor/kulter/onda magiker: Lite samma som monster. Om dessa finns i tillräckligt stort antal så behövs motmedel. En del kan lokala ordningsmakten ta hand om medan prästerskap eller magiker kan ta hand om andra. Men det kan också finnas utrymme för äventyrare.
Ingredienser: Alkemister och magiker behöver sällsynta och svåråtkomliga ingredienser till sitt arbete. De kommer ju inte själva springa runt i vildmarken och leda rätt på dessa, ty det skulle kräva helt andra förmågor än vad de är specialiserade på och det skulle kosta för mycket tid. En alkemist som klättrar i bergen för att få tag på ett harpye-ägg kan inte samtidigt tillverka elixir att sälja. Det behövs folk för att samla på ingredienserna. Vanliga saker kan de få tag från bönder, jägare, slaktare, juvelerare, etc, men de sällsynta ingredienserna måste någon hämta. Äventyrare är synnerligen lämpade för detta.
Beskydd: I en värld med så många olika möjliga hot så kan det också finnas behov av beskydd av specialiserade personer. Det kan vara tillfälligt eller mer långvarigt.
Skattjakt: Om det nu finns en massa skatter i ruiner så finns det ett intresse av att få fram dem. Dock ska man komma ihåg att det inte är fritt fram utan det är landägaren som har rätten till skatten. Men denna kan vara intresserad av att hyra in ett gäng kapabla äventyrare att hämta skatten.
Etc. Det är bara att tänka utifrån världen och de hot och behov som finns.
Om det skulle utvecklas en organisation som tog hand om denna typ av specialiserade uppgifter så skulle den komma att ha mycket kapabla individer. De skulle också äga ett våldskapital som skulle kunna utgöra ett hot mot samhället. Därför vore det naturligt för en makthavare på hög nivå att vilja utöva en viss kontroll över personerna. Då är ett gille en metod att införa kontrollmekanismer. Med eder, löften och en intern kontroll så blir det mer ordning och reda.
När det väl skett så skulle gillets medlemmar mycket väl kunna börja ta på sig andra typer av uppgifter som kanske inte direkt är "äventyrarsysslor" men som de har förmågorna för och där de kan tjäna pengar. Då tänker jag t.ex. på vakttjänst (t.ex. karavanvakter), utforskning, jakt på kriminella, spioneri, sabotage, budbärare, etc. Många äventyrare skulle ha stor erfarenhet av att resa, även i farliga trakter, och de skulle nog användas när det är viktigt.
---
Så, det är inte ologiskt eller orealistiskt alls att det skulle bildas en eller flera organisationer, gärna gillen, för den här typen av yrkesgrupp.
Då kommer nästa intressanta fråga: skulle rollpersonerna vara äventyrare, dvs med i gillet?
I de flesta kampanjer jag spelat så skulle svaret vara nej. Rollpersonerna hade andra roller i samhället. Men de skulle nog kunnat hyra in äventyrare som hjälp. Och det är så klart inte alls konstigt att bygga en kampanj kring ett äventyrargille, givetvis med interna intriger och hela baletten.
Så, våga ha med äventyrargillen. De är inte alls malplacerade i många fantasy-världar (det finns undantag). Men fundera på om det är en eller flera organisationer och hur organiserade de faktiskt är. Mycket beror på förekomsten av de hot och uppdragstyper som jag målade upp ovan.
I en fantasy-värld så kan det vara rätt logiskt med ett eller flera organisationer som kretsar runt äventyrare, beroende på vad man lägger i det ordet. Just gille är inte alls ett tokigt koncept. Det finns och har funnits äventyrare i vår egen värld, de har dock inte varit så många att de skulle bilda gillen eller ens ses som en yrkeskategori. Dessutom har de oftast varit oönskade element eftersom de inte passat in samhällets strukturer. De har också kunnat hota rådande ordning.
Varför kan det då vara logiskt i fantasy? Jo, det finns behov av deras tjänster. Om det finns behov så kommer det även att uppstå de som tillgodoser behoven... för en slant så klart.
Låt oss kika på behoven:
Monster: Om det finns monster så behövs motmedel. Den lokala ordningsmakten (t.ex. lokal adelsman med följe) kan ta hand om enklare monster, men har antagligen inte kunskapen, utrustningen eller förmågan att ta sig an alla typer av monster. Speciella grupper (att soloköra som Geralt är nog inte att rekommendera) av monsterjägare är inte alls ologiskt om det finns tillräckligt med monster. Dessa skulle kunna fungera som mindre band av legosoldater, men de skulle också kunna vara medlemmar av ett äventyrsgille.
Övernaturligheter: Om det finns förbannelser, andar, mystiska farsoter, spöken, etc. så kommer det även behövas motmedel. Detta skulle kunna vara prästerna eller magikerna, men det skulle även kunna vara äventyrare. Lokala smågrejer kan antagligen byprästen eller visa gubben/gumman ta hand om, men om det krävs mer så kan det vara dags att kalla in experterna.
Häxor/kulter/onda magiker: Lite samma som monster. Om dessa finns i tillräckligt stort antal så behövs motmedel. En del kan lokala ordningsmakten ta hand om medan prästerskap eller magiker kan ta hand om andra. Men det kan också finnas utrymme för äventyrare.
Ingredienser: Alkemister och magiker behöver sällsynta och svåråtkomliga ingredienser till sitt arbete. De kommer ju inte själva springa runt i vildmarken och leda rätt på dessa, ty det skulle kräva helt andra förmågor än vad de är specialiserade på och det skulle kosta för mycket tid. En alkemist som klättrar i bergen för att få tag på ett harpye-ägg kan inte samtidigt tillverka elixir att sälja. Det behövs folk för att samla på ingredienserna. Vanliga saker kan de få tag från bönder, jägare, slaktare, juvelerare, etc, men de sällsynta ingredienserna måste någon hämta. Äventyrare är synnerligen lämpade för detta.
Beskydd: I en värld med så många olika möjliga hot så kan det också finnas behov av beskydd av specialiserade personer. Det kan vara tillfälligt eller mer långvarigt.
Skattjakt: Om det nu finns en massa skatter i ruiner så finns det ett intresse av att få fram dem. Dock ska man komma ihåg att det inte är fritt fram utan det är landägaren som har rätten till skatten. Men denna kan vara intresserad av att hyra in ett gäng kapabla äventyrare att hämta skatten.
Etc. Det är bara att tänka utifrån världen och de hot och behov som finns.
Om det skulle utvecklas en organisation som tog hand om denna typ av specialiserade uppgifter så skulle den komma att ha mycket kapabla individer. De skulle också äga ett våldskapital som skulle kunna utgöra ett hot mot samhället. Därför vore det naturligt för en makthavare på hög nivå att vilja utöva en viss kontroll över personerna. Då är ett gille en metod att införa kontrollmekanismer. Med eder, löften och en intern kontroll så blir det mer ordning och reda.
När det väl skett så skulle gillets medlemmar mycket väl kunna börja ta på sig andra typer av uppgifter som kanske inte direkt är "äventyrarsysslor" men som de har förmågorna för och där de kan tjäna pengar. Då tänker jag t.ex. på vakttjänst (t.ex. karavanvakter), utforskning, jakt på kriminella, spioneri, sabotage, budbärare, etc. Många äventyrare skulle ha stor erfarenhet av att resa, även i farliga trakter, och de skulle nog användas när det är viktigt.
---
Så, det är inte ologiskt eller orealistiskt alls att det skulle bildas en eller flera organisationer, gärna gillen, för den här typen av yrkesgrupp.
Då kommer nästa intressanta fråga: skulle rollpersonerna vara äventyrare, dvs med i gillet?
I de flesta kampanjer jag spelat så skulle svaret vara nej. Rollpersonerna hade andra roller i samhället. Men de skulle nog kunnat hyra in äventyrare som hjälp. Och det är så klart inte alls konstigt att bygga en kampanj kring ett äventyrargille, givetvis med interna intriger och hela baletten.
Så, våga ha med äventyrargillen. De är inte alls malplacerade i många fantasy-världar (det finns undantag). Men fundera på om det är en eller flera organisationer och hur organiserade de faktiskt är. Mycket beror på förekomsten av de hot och uppdragstyper som jag målade upp ovan.
