Äventyrargillet

Joined
27 Sep 2001
Messages
1,669
Location
Uppsala
Det har varit rätt vanligt med Äventyrargillen i dataspel, i alla fall i tidigare sådana som t.ex. Bards Tale och Fable. Vissa rollspel har också organisationer och sällskap som rollpersoner tillhör.

I en fantasy-värld så kan det vara rätt logiskt med ett eller flera organisationer som kretsar runt äventyrare, beroende på vad man lägger i det ordet. Just gille är inte alls ett tokigt koncept. Det finns och har funnits äventyrare i vår egen värld, de har dock inte varit så många att de skulle bilda gillen eller ens ses som en yrkeskategori. Dessutom har de oftast varit oönskade element eftersom de inte passat in samhällets strukturer. De har också kunnat hota rådande ordning.

Varför kan det då vara logiskt i fantasy? Jo, det finns behov av deras tjänster. Om det finns behov så kommer det även att uppstå de som tillgodoser behoven... för en slant så klart.

Låt oss kika på behoven:

Monster: Om det finns monster så behövs motmedel. Den lokala ordningsmakten (t.ex. lokal adelsman med följe) kan ta hand om enklare monster, men har antagligen inte kunskapen, utrustningen eller förmågan att ta sig an alla typer av monster. Speciella grupper (att soloköra som Geralt är nog inte att rekommendera) av monsterjägare är inte alls ologiskt om det finns tillräckligt med monster. Dessa skulle kunna fungera som mindre band av legosoldater, men de skulle också kunna vara medlemmar av ett äventyrsgille.

Övernaturligheter: Om det finns förbannelser, andar, mystiska farsoter, spöken, etc. så kommer det även behövas motmedel. Detta skulle kunna vara prästerna eller magikerna, men det skulle även kunna vara äventyrare. Lokala smågrejer kan antagligen byprästen eller visa gubben/gumman ta hand om, men om det krävs mer så kan det vara dags att kalla in experterna.

Häxor/kulter/onda magiker: Lite samma som monster. Om dessa finns i tillräckligt stort antal så behövs motmedel. En del kan lokala ordningsmakten ta hand om medan prästerskap eller magiker kan ta hand om andra. Men det kan också finnas utrymme för äventyrare.

Ingredienser: Alkemister och magiker behöver sällsynta och svåråtkomliga ingredienser till sitt arbete. De kommer ju inte själva springa runt i vildmarken och leda rätt på dessa, ty det skulle kräva helt andra förmågor än vad de är specialiserade på och det skulle kosta för mycket tid. En alkemist som klättrar i bergen för att få tag på ett harpye-ägg kan inte samtidigt tillverka elixir att sälja. Det behövs folk för att samla på ingredienserna. Vanliga saker kan de få tag från bönder, jägare, slaktare, juvelerare, etc, men de sällsynta ingredienserna måste någon hämta. Äventyrare är synnerligen lämpade för detta.

Beskydd: I en värld med så många olika möjliga hot så kan det också finnas behov av beskydd av specialiserade personer. Det kan vara tillfälligt eller mer långvarigt.

Skattjakt: Om det nu finns en massa skatter i ruiner så finns det ett intresse av att få fram dem. Dock ska man komma ihåg att det inte är fritt fram utan det är landägaren som har rätten till skatten. Men denna kan vara intresserad av att hyra in ett gäng kapabla äventyrare att hämta skatten.

Etc. Det är bara att tänka utifrån världen och de hot och behov som finns.

Om det skulle utvecklas en organisation som tog hand om denna typ av specialiserade uppgifter så skulle den komma att ha mycket kapabla individer. De skulle också äga ett våldskapital som skulle kunna utgöra ett hot mot samhället. Därför vore det naturligt för en makthavare på hög nivå att vilja utöva en viss kontroll över personerna. Då är ett gille en metod att införa kontrollmekanismer. Med eder, löften och en intern kontroll så blir det mer ordning och reda.

När det väl skett så skulle gillets medlemmar mycket väl kunna börja ta på sig andra typer av uppgifter som kanske inte direkt är "äventyrarsysslor" men som de har förmågorna för och där de kan tjäna pengar. Då tänker jag t.ex. på vakttjänst (t.ex. karavanvakter), utforskning, jakt på kriminella, spioneri, sabotage, budbärare, etc. Många äventyrare skulle ha stor erfarenhet av att resa, även i farliga trakter, och de skulle nog användas när det är viktigt.

---

Så, det är inte ologiskt eller orealistiskt alls att det skulle bildas en eller flera organisationer, gärna gillen, för den här typen av yrkesgrupp.

Då kommer nästa intressanta fråga: skulle rollpersonerna vara äventyrare, dvs med i gillet?

I de flesta kampanjer jag spelat så skulle svaret vara nej. Rollpersonerna hade andra roller i samhället. Men de skulle nog kunnat hyra in äventyrare som hjälp. Och det är så klart inte alls konstigt att bygga en kampanj kring ett äventyrargille, givetvis med interna intriger och hela baletten.

Så, våga ha med äventyrargillen. De är inte alls malplacerade i många fantasy-världar (det finns undantag). Men fundera på om det är en eller flera organisationer och hur organiserade de faktiskt är. Mycket beror på förekomsten av de hot och uppdragstyper som jag målade upp ovan.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,787
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Jag skulle börja med att introducera en princip för gemenskaper, och vad de betyder i den värld man spelar. Vad betyder ett löfte, vad innebär att slå sig samman, vad lovar man och vilka traditioner hör/bör höra till detta.
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,669
Location
Uppsala
Ett exempel där äventyrare eller monsterjägare från ett Äventyrargille (eller dylikt) kanske skulle hyrts in är fallet med Gévaudanmonstret. Kort sammanfattat så trodde man det rörde sig om en monstervarg som dödade folk i Frankrika på 1700-talet. Det har filmatiserats i Vargarnas pakt.

Eftersom det rörde sig om Frankrike på 1700-talet så fanns det inget äventyrargille så i stället blev det så att när den lokala ordningsmakten misslyckades så skickades det uppåt i hierarkin tills kungen skickade en av sina "äventyrare/experter". I det här fallet blev det François Antoine som bland annat var någon form av jaktmästare. Här fanns alltså ett behov, men eftersom yrkesgruppen saknades så tog man det bästa/närmaste man hade.

Om det här behovet hade varit återkommande så hade det först uppstått en specifik roll, dvs kungens monsterjägare på samma sätt som kungens jaktmästare. Om behovet hade varit större så skulle det uppstått lokala roller, dvs grevens monsterjägare etc. Men om behovet är tillräckligt stort så uppstår en hel yrkesgrupp, ungefär som legosoldater. Men, till skillnad från soldater ingår de inte i en arme så de behöver en annan organisation, dvs monsterjägar- eller äventyrargillet.

Hur det blir beror på storleken på behovet.
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,669
Location
Uppsala
Jag skulle börja med att introducera en princip för gemenskaper, och vad de betyder i den värld man spelar. Vad betyder ett löfte, vad innebär att slå sig samman, vad lovar man och vilka traditioner hör/bör höra till detta.
Jo, här har jag återigen gjort en mycket farlig generalisering och antagit någon form av standard-fantasy med europeisk inspiration.

Men, det är rätt mänskligt att söka sig till likasinnade och skapa organisationer på ett eller annat sätt. Det här forumet är ett exempel på det.

Så om man spelar i en värld mer inspirerad av antiken, fornnorden, kina, maya-indianer, etc. så kommer det vara lite annorlunda. Men så länge behoven är tillräckligt stora så uppstår antagligen en organisation av något slag. Den kommer antagligen formas på liknande sätt som andra organisationer/föreningar/sällskap/fäktskolor/etc. i världen. Poängen är lite grann att äventyrare (om de är likartade och tillräckligt många) inte är något unikt och annorlunda som är utanför samhället. De kommer att införlivas i samhället och bli del av den (på samma sätt som magikerna).
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,787
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Som jag ser det, så kokar det ner (den här funktionen du vill beskriva) till att det är en frivillig gemenskap som binds samman av en förpliktelse (antagligen ett löfte). Så en slags pakt.

Borde funka för alla kulturer. Borde kunna beskrivas med en regel (eller snarare princip) för alla former av det och en variant är gillet … och äventyrsgillerna.

Edit. Så, om det inte finns ett socialt stigma mot att bryta löftet/pakten, finns inga gillen.
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,669
Location
Uppsala
Det viktigaste med äventyrargillet är att de kräver in mina pengar så jag får betalt direkt och så får de vara inkasso. Och att de är min försäkring om jag blir stämd.
De kanske även kan förhandla fram OB, övertidsersättning, risktillägg, traktamente, etc.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,194
Location
Nordnordost
I Zetari så är "gillet" en börs där äventyrare och legoknektar lägger bud på uppdrag som uppdragsgivare presenterar. Det tycker jag är rätt fräckt. Rollpersonerna kanske tar uppdraget, eller så tar någon annan det, hur som så rullar berättelsen vidare. Gillet står också för att följa upp kontraktet, att uppdraget blir löst och ersättningen utbetald.

I manga/anime så är den storbröstade receptionisten ofta en central figur i handlingen som en som ger råd och kopplar ihop huvudpersonerna med rätt henchar vid behov.

I Mörka Hål så är det genom att betala gillesavgifterna som man levlar, dvs XP for Gold - och det är gillet som står för utbytet.
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,669
Location
Uppsala
I Zetari så är "gillet" en börs där äventyrare och legoknektar lägger bud på uppdrag som uppdragsgivare presenterar. Det tycker jag är rätt fräckt. Rollpersonerna kanske tar uppdraget, eller så tar någon annan det, hur som så rullar berättelsen vidare. Gillet står också för att följa upp kontraktet, att uppdraget blir löst och ersättningen utbetald.
Det var ett spännande upplägg. Och inte heller ologiskt, det finns liknande upplägg i historisk kontext, t.ex. så kunde kungen ge uppdraget att sätta upp en trupp till lägstbjudande.
 

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,233
Location
Göteborg
(Ett tag körde vi gillen som en sorts in-game-förklaring till grader och titlar (det här var sent 1980-tal och AD&D1ed).)

En sak man kan tänka på är gillets förhållande till makten (gäller alla gillen och skrån och klubbar).

Makthavare ogillar klubbar de saknar kontroll över.

Så är gillet:
1. Hemligt?
2. Hemligt, men makten (stadens råd eller landets härskare) vet om det?
3. Offentligt, och centralmakten är så svag att det inte gör något?
4. Offentligt, och det finns ingen centralmakt i det här området, så ALLT organiseras med frivilliga försvarsförbund, kyrkliga sjukstugor, hantverkarskrån, brandskyddsförbund.
5. Offentligt, och gillet har en hög makthavare som dess beskyddare?
6. Offentligt, med hög makthavare som beskyddare MEN denne tror att det är ett vanligt köpmanskrå? Att det är ett äventyrargille måste på ett väldigt jobbigt vis hållas hemligt för makten?
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
16,035
Location
Göteborg
Som jag ser det, så kokar det ner (den här funktionen du vill beskriva) till att det är en frivillig gemenskap som binds samman av en förpliktelse (antagligen ett löfte). Så en slags pakt.

Borde funka för alla kulturer. Borde kunna beskrivas med en regel (eller snarare princip) för alla former av det och en variant är gillet … och äventyrsgillerna.
I 鄉土中國 beskriver sociologen Fei Hsiao-tung just det här med att ingå i olika gemenskaper som företag och gillen som något specifikt västerländskt, som står i kontrast mot den kinesiska kulturen. (Han talar dock inte om andra kulturer.) Han liknar västerlänningen med ett strå som binds ihop i en bunt och har sin funktion i den bunten, medan kinesen är centrum i sitt universum med koncentriska ringar, där människor står närmare eller längre bort beroende på deras band. En kines ingår inte i organisationer, utan relationer är alltid med andra människor, och generellt centrerade runt familjen. Detta i 40-talets Kina, som han skriver om.

Skulle man titta på detta från ett kinesiskt perspektiv tänker jag mig att det antagligen är magistratens ansvar att ta hand om monster. Samtidigt fanns 保甲-systemet, som är ett parallellt system som i praktiken ofta är de som får ta hand om banditer, eftersom magistratens budget är skrattretande liten. I 保甲-systemet är det familjer som är centrum. Tio hushåll grupperas ihop i en paai (牌), som styrs av en paai-tau (牌頭), en av de tio hushållens familjeöverhuvud. Tio paai blir en gaap (甲) som styrs av en gaap-tau, ansvarig för hundra hushåll. 10 gaap blir en bou (保) som styrs av en bou-zheung (保長), som alltså är ansvarig för tusen hushåll. Om ett monster hotar en familj och de inte kan ta hand om det själva så får de eskalera till nästa nivå (och skämmas för att de inte kan hantera sina egna problem), om denna nivå inte kan hantera det så eskaleras det till nästa, och så vidare. Jag skulle säga att ett system med ett äventyrargille skulle kännas rätt främmande i en traditionell kinesisk kontext. Monster skulle hanteras av det här systemet, eller av magistraten (de överlappar en del), och behövs det specialister skulle de antagligen fungera som en del av armén istället. En separat organisation som står vid sidan om statshierarkin och dessutom är beväpnad skulle rimligen ses som ett hot mot den kejserliga ordningen. Det ser vi i jianghu-litteraturen, och det är just ett tecken på att den kejserliga ordningen inte är närvarande (för att det är ute i obygden eller för att den brutit samman).
 
Last edited:
Top