Nekromanti Äventyrens betydelse

[Basenanji]

Jag och Ymir hamnade i en intressant diskussion där han med äcklig fakta ( ) helt enkelt bevisade att den svenska rollspelsscenen inte direkt uppskattar färdigkonstruerade äventyr:

[Basses resonemang] motsägs dessutom mer eller mindre direkt av tex Neogames försäljningsstatistik, som konsekvent visar att regelböcker och kampanjmoduler säljer mycket, mycket bättre än äventyr, vilket är hela anledningen till Neogames relativa ovilja att ge ut särskilt många äventyrsmoduler. Varje gång jag stått i Neogames-båset på GothCon och sett nån kotte komma in och köpa typ hela Eons samlade produktion, är det alltid just äventyren som är det de inte köper.

Med detta menar jag inte tvunget att de bra äventyren inte kan vara ett framgångsrecept för Pathfinder, men det tycks motsägas lite av den svenska rollspelsscenen, där äventyr more or less är en förlustaffär, av allt att döma.

Eftersom jag är lika fantasifull som en rostig stekpanna blir jag mycket förvånad över detta. I Amerikatt säljer ju äventyr som smör i mikrovågsugnar – varför inte här i Svedala?

Kan det bero på att äventyren är dåliga, att man hellre gör äventyr själv, att svenska rollspelare skiljer sig från amerikanska, att Arvidos och Simon har masspsykosat hela rollspelsscenen? Eller av något skäl som jag inte kan komma på?

 

[Storuggla]

"Kan det bero på att äventyren är dåliga"

Det tror jag. Med undantag för Dödspatrullen kan jag inte komma på en enda bra kampanj eller äventyr med ursprung i Sverige. Nu kommer folk bröla "Vildhjarta" men det får de göra, jag stoppar ost i öronen.


Storuggla, här tycker vi saker

 

[Hunk]

Jag kan bara tala för mig själv, men jag skulle inte spelleda ett rollspel som det inte fanns en uppsjö av publicerade äventyr till. Även om jag oftast inte följer dem slaviskt, så finns det alltid bra grejer att sno därifrån.

Min erfarenhet av den svenska rollspelsscenen som f.d. spelmånglare är att Neogames äventyr inte sålde särskilt bra under den senaste 7-årsperioden, medan Järnringens äventyr sålde betydligt bättre (och Riots DoD-grejer någonstans däremellan). Det kan finnas två rimliga förklaringar, antingen att Järnringen gjorde bättre äventyr eller att de som tilltalades av Mutant var mer positiva till färdigskrivna äventyr än Eonpubliken. Mutantköparna var i genomsnitt äldre än Eonköparna, som nog var ungefär lika gamla som DoD-köparna, så om det finns ett ålderssamband är det nog inte helt linjärt.

 

[Vitulv]

"Kan det bero på att äventyren är dåliga"

Det tror jag. Med undantag för Dödspatrullen kan jag inte komma på en enda bra kampanj eller äventyr med ursprung i Sverige. Nu kommer folk bröla "Vildhjarta" men det får de göra, jag stoppar ost i öronen.


Storuggla, här tycker vi saker

Jag spelledde 'Pirit - Den innersta kretsen', första delen i UA, och det äventyret tyckte jag var bra. Vet inte hur försäljningssiffrorna såg ut, dock.

 

[Hunk]

Ett litet tillägg

Min generella erfarenhet är att tjockare kampanjer säljer bättre än tunnare äventyr (själv föredrar jag dock de tunnare, men min smak delas uppenbarligen inte av de flesta). Till Mutant släpptes främst de förra, till DoD en äventyrsserie och till Eon tunnare äventyr + en serie där det dröjt enorm tid mellan delarna, så att folk förmodligen hunnit tröttna. Så det kanske inte bara är köparna och kvaliteten det hänger på utan också formatet.

 

[Storuggla]

"Jag spelledde 'Pirit - Den innersta kretsen', första delen i UA, och det äventyret tyckte jag var bra."

Pirit och de i den serien var till en stor del även settingmaterial. Det väger nog in rent generellt i siffrorna.


Storuggla, vem säljer juice

 

[tull]

Finns det något spelsystem utom D20 (dnd et.al) som säljer mycket äventyr? Jag kan inte komma på att jag sett så mycket.

Annars tror jag svaret ligger i att rollspelare inte är en homogen grupp.

De som spelar Pathfinder köper gärna äventyr eftersom X de som spelar EON köper gärna settingböcker eftersom Y.

 

[Svarte Faraonen]

De som spelar Pathfinder köper gärna äventyr eftersom X de som spelar EON köper gärna settingböcker eftersom Y.

Eftersom D&D-spelare ofta är utmaningsfokuserade och därför vill ha färdigpaketerade utmaningar, medan Eonspelare ofta är setting- och detaljfokuserade och därför vill ha färdigpaketerade settingdetaljer? Kanske finns också en större tendens mot simulationism i den svenska rollspelsscenen, åtminstone av hävd.

 

[Ymir]

Jag tror att äventyr rent generellt säljer dåligt i Sverige för att svenska rollspelare är into simulationism, fisktankar, improvisation, egna settingar etc. (Med detta sagt undrar jag dock om äventyr inte säljer dåligt i USA med, och att D&D/Pathfinder bara är undantag härvidlag. Rollspelare vill hitta på sina egna grejer, liksom). Jag tror vidare att Järnringen kom på något smart här i det att de gjorde böcker som kombinerade äventyr med kampanjmaterial, så att de inte blev mer eller mindre meningslösa så fort äventyret var färdigspelat. Eons äventyrsmoduler har också gått i denna riktningen på sistone, tex Misslor (med långt äventyr i slutet) och Katres gåtor.

 

[Lupus Maximus]

Kan också vara så att det begränsade utbudet har skapat en helt annan gör-det-själv-mentalitet här.

Själv är jag mer inne på sandbox/fisktank-stilen, och tror inte jag har köpt något färdigt äventyr under de senaste 20 åren.

 

[Anchorman]

Personligen är en stor del av tjusningen med att vara sl just att man får fantisera och komma på saker själv, att följa äventyr har därför aldrig varit en tjusning för mig.
Dock spelar jag relativt sällan och kan förstå om man spelar ofta att det kan vara behändigt med färdiga äventyr.

 

[Arfert]

Vi har ju bara släppt ett äventyr till F! ännu, men det har sålt hyfsat än så länge. Så det blir nog fler äventyr framöver.

 

[Hunk]

Med detta sagt undrar jag dock om äventyr inte säljer dåligt i USA med, och att D&D/Pathfinder bara är undantag härvidlag.

Men lägger man till WFRP och 40K-rollspelen (som det också släpps en hel del äventyr till) tror jag att man har minst 80% av den amerikanska rollspelsmarknaden (och minst 50% av den svenska). En gammal sanning lyder att man inte tjänar pengar på äventyr men att äventyrsutbudet krävs för att man skall sälja tillräckligt många grundböcker för att tjäna pengar. Jag tror fortfarande att detta stämmer (Paizo tror jag är ett undantag som faktiskt tjänar pengar på själva äventyren).

 

[Svarte Faraonen]

Kan också vara så att det begränsade utbudet har skapat en helt annan gör-det-själv-mentalitet här.

Själv är jag mer inne på sandbox/fisktank-stilen, och tror inte jag har köpt något färdigt äventyr under de senaste 20 åren.

Det här tror jag kan vara en nyckel till det hela. Finns det något svenskt rollspel de senaste femton åren som släppt fler än tio äventyrsmoduler? Svenska rollspelsföretag har inte särskilt stora resurser och har inte samma förmåga att släppa äventyr i en takt som håller för regelbundet kampanjspelande, så svenska rollspelare blir säkert mer DIY-vana som en följd av detta.

 

[RasmusL]

Call of Cthulhu är för mig ett spel som helt lever på sina äventyr och vars settingmaterial inte itnresserar mig nämnvärt (förutom de delar som är viktiga delar av specifika äventyr). Någon som har koll på försäljningen där?

Kan man räkna Innsmouth/Kingsport/etc-modulerna som äventyrsmoduler? Jag vill svara "ja" men där kanske åsikterna går isär?

EDIT: Vart jag vill komma är något som tangerar det andra redan har tagit upp: Svenska rollspel är inte lika beroende av färdiga äventyr (?).
Mysterielösande à la CoC eller grottröj à la OSR eller D&D kräver i mina ögon mer förberedelser än fisktankspel och dess gelikar pch då jag upplever att svenska spel är skrivna på ett sätt som udnerlättar just denna senare spelstil. Cyklar?

Konstigt nog har jag personligen även upplevt ett visst motstånd mot skrivna äventyr som tycks grundas i någon form av "principsak" eller att det skulle vara "fusk" med färdigskrivet, någon mer som upplevt detta?

 

[Arfert]

Kan också vara så att det begränsade utbudet har skapat en helt annan gör-det-själv-mentalitet här.

Själv är jag mer inne på sandbox/fisktank-stilen, och tror inte jag har köpt något färdigt äventyr under de senaste 20 åren.

Det här tror jag kan vara en nyckel till det hela. Finns det något svenskt rollspel de senaste femton åren som släppt fler än tio äventyrsmoduler? Svenska rollspelsföretag har inte särskilt stora resurser och har inte samma förmåga att släppa äventyr i en takt som håller för regelbundet kampanjspelande, så svenska rollspelare blir säkert mer DIY-vana som en följd av detta.

Svenska rollspelsföretag verkar ha trott att äventyr måste vara feta saker. Vilket jag tror är ett misstag.

 

[tull]

"Kan det bero på att äventyren är dåliga"

Det tror jag. Med undantag för Dödspatrullen kan jag inte komma på en enda bra kampanj eller äventyr med ursprung i Sverige. Nu kommer folk bröla "Vildhjarta" men det får de göra, jag stoppar ost i öronen.

Jag skulle vilja ha Riotminds röst med här, eller iaf "Handelns" röst (Hunk); hur har försäljningsiffrorna sett ut för deras äventyr? Det kan ju vara så att äventyrsförsäljningen är ett Neogamesproblem delvis orsakad av förtroendebrist. Då en äventyrsserie släpper varje nytt äventyr var 20e månad blir det inte vackert.

(Med vetskap om att försäljning ej är = lönsamhet)

 

[Hunk]

Call of Cthulhu är för mig ett spel som helt lever på sina äventyr och vars settingmaterial inte itnresserar mig nämnvärt (förutom de delar som är viktiga delar av specifika äventyr). Någon som har koll på försäljningen där?

Cthulhu har nog en högre marknadsandel i Sverige än i USA. Min känsla är att äventyren sålde bättre än sourcebooks. Tatters of the King sålde i alla fall riktigt bra.

 

[Organ]

Re: Äventyrens betydelse (ot)

Vi har ju bara släppt ett äventyr till F! ännu, men det har sålt hyfsat än så länge. Så det blir nog fler äventyr framöver.

Jag tycker ni ska släppa en rejäl bibba ensidessenarion. (Även om jag just tycker att en sida är lite väl tunt.)

/Anders

 

[Troberg]

Äventyr (eller som jag föredrar att kalla dem: scenarios) passar inte min spelledarstil. Jag kör lite öppnare, och vill kunna slänga in massor av egna idéer. På sin höjd att jag kan börja en kampanj med ett äventyr, men sedan kör jag efter eget huvud.