Nekromanti Äventyrsuppslag i moduler

[Poseur]

Jag har börjat fundera lite nu, i alla eonböcker, mer eller mindre, så finns det äventyrsförslag. Små texter med idéer till äventyr för den utan inspiration. Men används dessa verkligen? Jag har aldrig använt ett endaste under mina år som Eon-SL, vilket börjar bli några. Gör ni det? Vilka är bra? Vilka är dåliga och varför? Hur känner ni?

Blir ni direkt inspirerad utav dessa småtexter eller känns det mest som om modulskaparen inte har någon idé alls hur normalt folk vill spela? Själv har jag ju bidragit till ett par, dock semi-officiella äventyrsuppslag i och med min Mithera-artikel i Fenix.
Om ni läst dem, vad tyckte ni om dem också?

Men överlag, varför/varför inte använder man Äventyrsuppslagen?





/Poseur funderar av anledning.

 

[Conan]

Överlag tycker jag de är för dåliga för att kunna användas och därför tar upp onödig plats. Jag föredrar äventyrsplatser och regelrätta äventyr.
Att tänka ut småepisoder, som att nån råkat köpt en förfalskad klinga eller att det huserar några rövare i trakten kan man tänka ut själv utan någon större ansträngning.

Din artikel om Mithera har jag inte införskaffat än, men Ymirs artikel om en koloni i Gordrion tyckte jag var bra (hör och häpna Ymir).

Gärna fler såna äventyrsplatser i mer centrala regioner där man faktiskt hamnar som spelare. Typ ett värdshus i Marek Pomian, en skog i Soldarn, ett kloster på vägen mellan Uriens och Calnia osv.

 

[Ymir]

Min filosofi är i regel att Äventyrsförslagen somehow är för uppenbara för att vara verkligt inspirerande. Jag tror att det sätter potentiella spelledares fantasi i arbete mycket mer effektivt om man fokuserar på att ha rikligt med lösa trådar att spinna vidare på i modulens vanliga brödtexter. DoD Chronopias grundbok och Eonmodulen "Dvärgar" är bra exempel på detta, som jag är tungt inspirerade av i mitt eget Eon-skrivande. Det är basically ens skyldighet som rollspelsskribent att alltid se till att ha rikligt med ingångar för rollpersoner att fucka upp det man nyss skrivit om.

 

[Poseur]

Jag tycker också att man ska försöka med lösa trådar när man skriver, och ser hellre att man spenderar de där extra meningarna som ett äventyrsuppslag tar upp, på någonting mer spännande i brödtexten.

Men du tar upp dvärgar. Vad är det mer specifikt som gör den bättre? Visst jag gillar den boken, men vad är det som specifikt får dig att känna "lösa trådar"? Jag känner nämligen inte alls igen mig där.



/Poseur

 

[Ymir]

Men du tar upp dvärgar. Vad är det mer specifikt som gör den bättre? Visst jag gillar den boken, men vad är det som specifikt får dig att känna "lösa trådar"? Jag känner nämligen inte alls igen mig där.

Läs stycket om Övergivna dvärgfästen, tex.

Problemet med Mysteriet på Luberos, jämförelsevis, är att någon kände sig tvungen att skriva oss på näsan med vad det i själva verket var.

 

[duncan_UBBT]

Jag har använt äventyrsuppslag ett par gånger (främst när kvällen är sen och fantasin falnar) men jag håller med om att lösa ändar och intressanta äventyrsplatser är mycket mer relevant. Jag gillar när specifika men kanske inte så stora platser beskrivs i hög detalj, dock så händer detta inte allt för ofta i Eon. Kortare texter i stil med de Evokee nämnde skulle nog göra mycket mer än äventyrsuppslagen.

 

[DesertRain]

Jag har använt några av dem som inspirationskällor eller idéer till kortare scenarier. De är bra att ha om kreativiteten har övergivit en och men behöver något att jobba utifrån.

 

[Ymir]

Verkligen, i synnerhet äventyrsuppslagen i Thalamur har jag använt flitigt.

Med det sagt tror jag fortfarande det är bättre att baka in dylika uppslag i brödtexter, dock.

 

[Mundo]

Jag har inte byggt hela kampanjer kring det men jag har mellanlandat med dem ibland, eller bara tagit ett specifikt stycke av dem som jag tyckte väckte lite intresse.

Men oftast är de inte särskilt häftiga idéer, men å andra sidan, det är ju bara 10 meningar eller så med text i en hel bok.

 

[sesk]

Vi har använt flera av dom i min kampanj. Vissa är bra andra är skit, men även dåliga äventyrsuppslag kan vara bra, ofta finns det någon ide/inspiration man kan ta därifrån. Men dom absolut sämsta är ju oanvändbara

 

[Poseur]

Så vilka/varför äventyrsuppslag är bra?

Okej det verkar finnas en antydan till att äventyrsuppslag används i viss utsträckning åtminstone. Vanligen under förutsättningarna att de är bra och att SL mer eller mindre har slut på inspiration.

Inspirationsdelen känner jag då att man hellre kan lämna lösa trådar i den allmänna brödtexten. Jag anser då att man inte behöver klistra på "äventyrsuppslag" på näsan på SL. Hur det än är så känner jag att de ofta är lite för dålig standard och ganska enkla saker att komma på. Dessutom så har ofta alla i gruppen läst dessa äventyrsuppslag och ser rakt igenom SL's brist på fantasi då, which is bad imho.

Den andra saken som får folk att spela på äventyrsuppslagen är kvalitén utav dessa.
Så en vidare fråga riktad till alla är då; vilka äventyrsuppslag är bra? Vad gör dem bra?

Liksom lösa trådar och inspiration tycker jag ska finnas i fluffet istället för i Äventyrsuppslag.

Så vilka/varför äventyrsuppslag är bra?

Personligen för min del så känner jag det svårt att skriva äventyrsuppslag av två anledningar. Den första är att min spelgrupp sällan spelar kortare äventyr utan vi spelar längre kampanjer, därför blir det svårt att tänka ut något kort taget ur ett längre perspektiv.
Den andra grejen som jag har svårt med är att om jag ska skriva ett Äventyrsuppslag så vill jag rikta det till en bred massa, en större publik som kan tänkas gilla och använda det uppslaget. Men jag har liksom noll koll på vad andra egentligen tycker om och vill spela.


/Poseur undrar vidare angående äventyrsuppslag.

 

[Mundo]

Jag gillar nog när det står äventyrsuppslag, för då vet man som spelare att man inte ska glo alltför mycket i den sektionen. SL kanske vill använda det trots allt.

Vad det gäller vad som är en "bra" idé och vad som är en dålig, tja, smaken är som baken.

Istället för att försöka göra alla breda kanske man kan ha flera äventyrsuppslag där ett är försökt att vändas mot en specifik spelstil och några andra mot ett annat?

Också viktigt såklart att stämningen sätts i perspektiv till vad man behandlar. Är det ett äventyrsuppslag i Damarien så får det gärna vara skräck, mörka kloster, lönmörd etc medan om det är i Drunok kanske det kan vara en konflikt med kragg eller resor upp i bergen etc.

 

[Nero_UBBT]

Bra trådidé

Jag håller med Ymir om att äventyrsförslagen kanske är alltför uppenbara. Själv misstänker jag också att man använt dem som utfyllnad och därmed inte lagt så mycket möda på dem. Det format som fungerat bäst för att ge inspiration till äventyr är det sätt Noir har löst detta på där de fullkomligt öser fram platser som är stämningsfulla och relativt detaljerade. Detta är det allra bästa med Noir-boken, jag kan bläddra sida och sida ned som bara skriker ut äventyrsidéer till mig som van spelledare.

Däremot för en nybörjare kan säkert uppslagen fylla en funktion, men då kanske det framförallt behövs sådana introduktionskapitel för spelledare i grundboken.

 

[duncan_UBBT]

Däremot för en nybörjare kan säkert uppslagen fylla en funktion, men då kanske det framförallt behövs sådana introduktionskapitel för spelledare i grundboken.

Som nybörjare kanske ett introduktionsäventyr är mest användbart då?

 

[Conan]

Ja att komma på simpla äventyrsförslag (i stil med dem som finns i modulerna) är ju inge svårt.

Det tryckta äventyr bidrar med är att spara SL en massa tid med att göra SLP:s, rita kartor osv. Och i vissa fall även komma med riktigt smarta ocn mångbottnade äventyr (som jag som SL i varje fall inte klarar av att tänka ut på egen hand).

Skit i äventyrsuppslag (och för den delen äventyrplatser och dyl.) och ge oss fler riktiga äventyr istället

 

[Oreh]

Jag har använt mig av uppslag ibland, men när jag tänker efter så var det kanske mest när jag var "nybörjare". Uppslagen kan ibland bidra med en känsla av att det finns levande gestalter i spelet där miljöbeskrivningarna kan kännas opersonliga. Det behöver inte alltid vara det bästa och fräckaste ideerna, å visst hade man kunnat klura ut dem själv, men det kan ibland var skönt att få en grund att skriva vidare på. Så har i alla fall jag använt uppslagen.
Det kan även finnas en tanke med att märka ut dem så att spelare inte läser dem hur som helst.

 

[Mukwa]

De äventyrsuppslag jag har läst är för nischade till en specifik slags rollpersoner (men vilka varierar). Jag skulle nog hellre se att äventyrsuppslagen var händelser eller deläventyr.

Vad behöver struktureras om?
Platser och personer finns det gott om i modulerna, men det känns ändå inte som att äventyrsuppslagen (eller konceptet med spelet EON) är designade för sandbox/fisktank. Äventyrsuppslagen skulle kunna vara perfekta sandbox-grejer. Beskriv en stuga där det spökar, en värdshusvärd som letar efter dottern som kidnappats av frakk-tiraker i khazimbergen... och skriv äventyrsuppslagen som att spelarna bara ramlar in i dem vid specifika platser på Mundana-kartan. På det här sättet vet en påläst SL alltid att det kan finnas ett sidoäventyr i en by på vägen till bergen etc. Äventyrsuppslagen kan givetvis utbroderas av SL till att innefatta ett helt äventyr, men gör uppslagen mindre och inte "första bästa dum-drake präglas på en av spelarna. Hell break loose och hela er kampanj kommer ta en helt annan riktning när dum-draken ödelägger torg och spelaren tvingas inställa sig i flygdragoonerna". Mer dynamiska äventyrsuppslag liksom, som kan användas i alla slags kampanjer och äventyr.

Äventyrsuppslagen bör inte ha specifika krokar, utan vara mer sandbox-orienterade. Om spelarna vill utforska det här så kan de göra det med hjälp av de här SLP:erna och den här informationen. Då tror jag att äventyrsuppslagen kommer funka mycket bättre, spelarna kommer känna att världen är mer levande eftersom det finns saker som händer hela tiden utan att SL skapar allting enkom för spelarna osv och sen kan äventyrsuppslagen fungera i mer eller mindre alla kampanjer. Då tror jag att äventyrsuppslagen blir bra. Sådana äventyrsuppslag skulle jag vilja ha.

 

[Ymir]

det låter bra, men du kan inte skriv ett exempel eller två? Det hade hjälpt att illustrera mer exakt vad du menar.

 

[Mukwa]

Äventyren som finns i Consaber är i stort bra, men saknar förankring till rollpersonerna. Rollpersonerna förväntas vara just sådana personer som lejs av uppdragsgivaren (förutom, ironiskt nog, i heavé-äventyret som jag dissade i föregående inlägg).

Falska klingor: Istället för att lejas kan svärden finnas i omlopp, kanske köper någon rollperson ett av svärden, kanske blir rollpersonerna rekommenderade att köpa svärden direkt från smugglaren. Någon annan undersöker svärdens äkthet och spårar rollpersonernas köp. Här är spelarna redan insmetade i scenariot, och kan lejas att ta reda på hur det verkligen ligger till, antingen för att de är griniga eller för att de är anklagade i härvan. Som det är nu så står inte rollpersonerna i centrum för handlingen, men det krävs inte jättemycket för att skriva om äventyret så att de gör det. De här krokarna behöver omarbetas så att spelarna liksom naturligt faller in i äventyret så fort de når en specifik plats eller möter en specifik person.

Jag var inne lite på att spelledarpersonerna som beskrivs kan användas på ett annat sätt också, för nu har de fullt upp med att intrigera mot varandra, skydda sina hemligheter och det lämnar väldigt lite utrymme för rollpersonerna att blandas in i det här utan ett äventyr som börjar med "Ni sitter på ett värdshus". Varför beskrivs de här personerna i modulerna? Vad ska de kunna användas till? Hur kan rollpersonerna träffa de här karaktärerna och vad kan deras utbyte vara? Om modul- och scenarioskaparna tänker mer på de här frågorna vid utformningen kommer rollpersonerna få naturliga ingångar till att ta del av det som finns i modulen. Just nu känns det som att modulerna bara beskriver spelledarpersoner som är kända och aldrig meningen att träffa, och sådana karaktärer gör ju mer eller mindre inte någonting alls för äventyren och spelarna.

Det blev inget eget exempel för jag hade ingen inspiration, men jag försökte omarbeta ett redan existerande äventyrsuppslag för att göra det lite lättare för spelgruppen att använda sig av åtminstone

 

[Ymir]

Jag var inne lite på att spelledarpersonerna som beskrivs kan användas på ett annat sätt också, för nu har de fullt upp med att intrigera mot varandra, skydda sina hemligheter och det lämnar väldigt lite utrymme för rollpersonerna att blandas in i det här utan ett äventyr som börjar med "Ni sitter på ett värdshus". Varför beskrivs de här personerna i modulerna? Vad ska de kunna användas till? Hur kan rollpersonerna träffa de här karaktärerna och vad kan deras utbyte vara? Om modul- och scenarioskaparna tänker mer på de här frågorna vid utformningen kommer rollpersonerna få naturliga ingångar till att ta del av det som finns i modulen. Just nu känns det som att modulerna bara beskriver spelledarpersoner som är kända och aldrig meningen att träffa, och sådana karaktärer gör ju mer eller mindre inte någonting alls för äventyren och spelarna.

Mm, det där är skitsmart, så har jag försökt tänka när jag skriver slp:er till Västlanden. Också i övrigt tycker jag dina resonemang är bra.