Bobbert satt på sin pall och stoppade förnöjt sin pipa, tobaken hade han fått av sin brorson Hammis senast han var förbi och det här var det sista han hade kvar. Försiktigt borstade han ned det sista i pipan, tände den med en kolbit ur elden som han höll mellan tummen och pekfingret, det hade han övat på.. Och lutade sig sedan tillbaka mot bjälken och log brett under skägget. Aaah, detta var livet, att han inte flyttat ut ur gruvan tidigare kunde han inte förstå. Att öppna ett värdshus var rena guldgruvan! Folk sprang här dagarna i ända och han tyckte verkligen om att stånka korv. Synd bara på de där...
PLÖTTSLIGT! sparkades dörren upp och en man som Bobbert tyckte såg ut som en rakad, inoljad oxe klämde sig grymtande in. Oxen backade och hukade sig änumer för att det enorma svärdet på ryggen skulle få platts, den reste sig upp, slog i taket, svor, duckade, svor igen när svärdet fastnade mellan två golvplankor, reste sig upp, slog skallen i takbjälken, vrålade att han skulle dräpa timmermannen, började snava inåt, snavade, svor igen och satte sig vid ett bord. Tätt efter kom en kort typ klädd i en svart kåpa, svarta hosor, svart tröja och svart dolkar. Ansiktet var dolt under den utskjutande kåpan på ett onaturligt vis. Bobbert var nästan säker på att han målat övre ansiktshalvan svart för att verka mer dramatisk. Efter honom kom en lång, gänglig sälle som skred, ömsom trippade fram över golvet, klädd i gröna kläder med ett långt svallande hår ideligen viftandes med en liten näsduk och utstötande kocketta rop då han kryssade mellan borden. Fördömt.. Tänkte Bobbert, Äventyrare...
Ja, värdshuset, antingen äventyrarens mest använda institution, näst efter grottan vill säga.
Dessa oaser i en annars ganska ond värld (Värdshus i de delar av multiversom son ligger i världar där total fred råder tenderar att gå omkull eftersom de saknar den extra pengainjektion som kringvandrande vandaler ger.. Dessa köps ofta upp av interdimensionella investmentföretag och skeppas till mer krigiska dimensioner där alkohol är en legitim lösning på alla problem och det är gott om onda härskare/präster/sandalmakare).
Men hur i Kaisepakte ser värdshuset ut? Vad är den gemensamme nämnare för alla värdshus, vad gör ett värdshus till en populär mötesplatts för tappra kämpar och hjältar och vad gör den till en sluskig sylta?
Anta att vi rangordnar vår standard fantasy värld enligt en skalmodell som följer
1: Den sluskigaste medeltid du kan tänka dig, här anses en rutten potatis vara en outsägligt vacker gåva och läckerhet. Om inte fogden tar den för att själv kunna festa upp den på sin borg (läs. Leråker med väggar).
2: Lite bättre, man har mat på bordet, åtminstone EN dag i veckan, två ifall någon blir hängd i byn, tre ifall det var kusin Klutz.
3: Du äter iallafall, inte mycket mer. Intressanta kreationer på bark, mossa och grus förekommer i svält tider.
4: Här drygar far ut kosten med rapphöna och hjort ibland. Och fogden drygar ut hundmaten med fars högerhand...
5: Du har en gris, en höna och en tupp. Fast inatt när bonden Mockemann sover så har du tre höns..
6: Här lider du ingen nöd, ett eget fällt och en god fogde som gärna öser ur förråden över folket i svältatider.
7: Du lever i en stad med många innevånare. Ditt värsta problem är att bagaren snusar och att koscherslaktaren är en vampyr..
8: Du lever i en megapol som INGEN förstår hur den funkar, varför några eppedemier av böldpest inte slagit ut den eller varför kloakdemonerna inte raserat den för länge sedan..
Hur skulle ett värdshus i respektive värld se ut? Intressant fråga va... Okay, hur många av er har tänkt på när bardisken VERKLIGEN uppfanns? Va?
Slår vad om att det inte var en tandlös bonde eller en fet typ med begynnande flint och flåttigt förkläde..
Sen till nästa dilemma:
Bobbert pressade kockmössan på platts och stegade prövande fram mot bordet, två nya typer hade även slagit sig ned. En ung tösabit som Bobbert undrade hur hon klarade av kylan i de "kläder" hon bar samt en liten tjock filur med äppelkinder, krulligt hår och fötter som antagligen gjorde det omöjligt att komma någon närmare än en halvmeter..
JaaaHapp! Sa Bobbert med sin myndigaste röst, vad får det lova att vara då?
Oxen glodde på honom med ett öga medan det andra verkade fundera åt vilket håll det skulle titt åt. -Öl! Sa det tillslut ?Och ett grillat svin!
-Aha.. så ni vill alltså ha en öl medan ni väntar på svinet?
-Nä, ja vill ha öle Å svinet sammtidigt, aaarrgh?.
-Min herre sa Bobbert. Ett svin tar en förbaskat lång tid att grilla över eld, att bara göra glöden tar minst en halvtimme!
-Ööööh, sa oxen..
-Får jag föreslå ett lass korv? Sa Bobbert och flinade glatt sammtidigt som han satte tummarna i hängslena och började väga fram och tillbaka på hälarna.
Sedan var det Alvens tur?
-Jag vill ha ett glas vin och en grönsaksstuvning sa denne med en nasal röst som fick Bobbert att tänka på sådana saker han ville skada?
-Vin? Ursäkta min bäste herre men ni måste ha tagit fel borta vid Fläggme, vi befinner oss strax söder om barrskogsbältet. Här finns inte ens russin!
-Jaja, sa alven med en äcklad min och viftade runt lite till med handen, vatten då?
-Vatten? Sa Bobbert. Det enda vatten han hade var det i regntunnan och det han brukade diska i. Ville den här jönsen att Bobbert skulle ta betalt för en kopp sunkigt vatten?
-Är ni säker på att ni inte vill ha en öl? Undrade Bobbert.
-Neeeeeeéj Din smutsiga lilla man! Vatten eller så får det vara! Sa alven med en röst som fick mjölken att surna.
Tja, diskvatten då. Tänkte Bobbert, en rejäl rännskit i några dagar lär väl lära honom hyfs?
-Och grönsakspaj! Påminde alven.
Bobbert åt aldrig grönsaker, han rökte dom, han drack dom men han åt dom aldrig. Morötterna gav honom utslag och rovor tyckte han smakade värre än ett par gamla kängor.
Han ryckte på axlarna och tänkte på ogräset på bakgården, pressar man in det i en limpa så skulle han säkert kunna övertyga honom?
Den lille fete killen tittade på Bobbert, -Va har ni på menyn?
Bobbert hatade verkligen den frågan, han hade fått den tidigare en gång och hade börjat rabbla upp olika kötträtter och precis kommit till fjäderfä då han insåg att han hade pratat med ett sällskap Ankor.
-Korv, sa han nervöst och hoppades innerligt att den lille herren inte var en Korvman eller så. Han ville inte ha bråk, hans visdomstand satt nog fortfarande fastkilad i ankans näbb?
Slutligen tittade han åt damen som kort sa; ?Överraska mig.
-Bäverlåda! Tänkte Bobbert..
Vad äter folk egentligen under dessa tider?
Är det inte så att varje gång Rpna går in på ett värdshus så uppstår för en sekund en panikångest hos SL som måste hitta på vad tusan de skall äta!
Ofta hör man folk gnissla tänder när man säger "rovor". Finns det inte mer är Rovor i världen?
Här och nu tycker jag vi påbörjar en lista om mat i rollspel!
En lite SL hjälpreda att ha för att förgylla en helkväll på värdshuset efter en lyckad plundring!
Kom med förslag på Mat och dryck!
Om ni vill kan ni ange en siffra efteråt för att placera det i rätt miljö. Exempelvis "Barkbröd 2" "Skinka 5" osv..
Avstå gärna från Orchiska spisar med kokat slem eller andra kulinariska burlesker.
Smaklig Spis!
Gröt:
Korngröt
Havregrynsgröt
Mannagrynsgröt
Dryck:
Komjölk
Getmjölt
Enbärsdricka
Vildjäst öl
Bröd:
Surdegsbröd
Rågbröd
Vitt bröd
Mat:
Kött korv
Fläsk korv
Palt
Tunga
Rrevbensspjäll
David Kamali
PLÖTTSLIGT! sparkades dörren upp och en man som Bobbert tyckte såg ut som en rakad, inoljad oxe klämde sig grymtande in. Oxen backade och hukade sig änumer för att det enorma svärdet på ryggen skulle få platts, den reste sig upp, slog i taket, svor, duckade, svor igen när svärdet fastnade mellan två golvplankor, reste sig upp, slog skallen i takbjälken, vrålade att han skulle dräpa timmermannen, började snava inåt, snavade, svor igen och satte sig vid ett bord. Tätt efter kom en kort typ klädd i en svart kåpa, svarta hosor, svart tröja och svart dolkar. Ansiktet var dolt under den utskjutande kåpan på ett onaturligt vis. Bobbert var nästan säker på att han målat övre ansiktshalvan svart för att verka mer dramatisk. Efter honom kom en lång, gänglig sälle som skred, ömsom trippade fram över golvet, klädd i gröna kläder med ett långt svallande hår ideligen viftandes med en liten näsduk och utstötande kocketta rop då han kryssade mellan borden. Fördömt.. Tänkte Bobbert, Äventyrare...
Ja, värdshuset, antingen äventyrarens mest använda institution, näst efter grottan vill säga.
Dessa oaser i en annars ganska ond värld (Värdshus i de delar av multiversom son ligger i världar där total fred råder tenderar att gå omkull eftersom de saknar den extra pengainjektion som kringvandrande vandaler ger.. Dessa köps ofta upp av interdimensionella investmentföretag och skeppas till mer krigiska dimensioner där alkohol är en legitim lösning på alla problem och det är gott om onda härskare/präster/sandalmakare).
Men hur i Kaisepakte ser värdshuset ut? Vad är den gemensamme nämnare för alla värdshus, vad gör ett värdshus till en populär mötesplatts för tappra kämpar och hjältar och vad gör den till en sluskig sylta?
Anta att vi rangordnar vår standard fantasy värld enligt en skalmodell som följer
1: Den sluskigaste medeltid du kan tänka dig, här anses en rutten potatis vara en outsägligt vacker gåva och läckerhet. Om inte fogden tar den för att själv kunna festa upp den på sin borg (läs. Leråker med väggar).
2: Lite bättre, man har mat på bordet, åtminstone EN dag i veckan, två ifall någon blir hängd i byn, tre ifall det var kusin Klutz.
3: Du äter iallafall, inte mycket mer. Intressanta kreationer på bark, mossa och grus förekommer i svält tider.
4: Här drygar far ut kosten med rapphöna och hjort ibland. Och fogden drygar ut hundmaten med fars högerhand...
5: Du har en gris, en höna och en tupp. Fast inatt när bonden Mockemann sover så har du tre höns..
6: Här lider du ingen nöd, ett eget fällt och en god fogde som gärna öser ur förråden över folket i svältatider.
7: Du lever i en stad med många innevånare. Ditt värsta problem är att bagaren snusar och att koscherslaktaren är en vampyr..
8: Du lever i en megapol som INGEN förstår hur den funkar, varför några eppedemier av böldpest inte slagit ut den eller varför kloakdemonerna inte raserat den för länge sedan..
Hur skulle ett värdshus i respektive värld se ut? Intressant fråga va... Okay, hur många av er har tänkt på när bardisken VERKLIGEN uppfanns? Va?
Slår vad om att det inte var en tandlös bonde eller en fet typ med begynnande flint och flåttigt förkläde..
Sen till nästa dilemma:
Bobbert pressade kockmössan på platts och stegade prövande fram mot bordet, två nya typer hade även slagit sig ned. En ung tösabit som Bobbert undrade hur hon klarade av kylan i de "kläder" hon bar samt en liten tjock filur med äppelkinder, krulligt hår och fötter som antagligen gjorde det omöjligt att komma någon närmare än en halvmeter..
JaaaHapp! Sa Bobbert med sin myndigaste röst, vad får det lova att vara då?
Oxen glodde på honom med ett öga medan det andra verkade fundera åt vilket håll det skulle titt åt. -Öl! Sa det tillslut ?Och ett grillat svin!
-Aha.. så ni vill alltså ha en öl medan ni väntar på svinet?
-Nä, ja vill ha öle Å svinet sammtidigt, aaarrgh?.
-Min herre sa Bobbert. Ett svin tar en förbaskat lång tid att grilla över eld, att bara göra glöden tar minst en halvtimme!
-Ööööh, sa oxen..
-Får jag föreslå ett lass korv? Sa Bobbert och flinade glatt sammtidigt som han satte tummarna i hängslena och började väga fram och tillbaka på hälarna.
Sedan var det Alvens tur?
-Jag vill ha ett glas vin och en grönsaksstuvning sa denne med en nasal röst som fick Bobbert att tänka på sådana saker han ville skada?
-Vin? Ursäkta min bäste herre men ni måste ha tagit fel borta vid Fläggme, vi befinner oss strax söder om barrskogsbältet. Här finns inte ens russin!
-Jaja, sa alven med en äcklad min och viftade runt lite till med handen, vatten då?
-Vatten? Sa Bobbert. Det enda vatten han hade var det i regntunnan och det han brukade diska i. Ville den här jönsen att Bobbert skulle ta betalt för en kopp sunkigt vatten?
-Är ni säker på att ni inte vill ha en öl? Undrade Bobbert.
-Neeeeeeéj Din smutsiga lilla man! Vatten eller så får det vara! Sa alven med en röst som fick mjölken att surna.
Tja, diskvatten då. Tänkte Bobbert, en rejäl rännskit i några dagar lär väl lära honom hyfs?
-Och grönsakspaj! Påminde alven.
Bobbert åt aldrig grönsaker, han rökte dom, han drack dom men han åt dom aldrig. Morötterna gav honom utslag och rovor tyckte han smakade värre än ett par gamla kängor.
Han ryckte på axlarna och tänkte på ogräset på bakgården, pressar man in det i en limpa så skulle han säkert kunna övertyga honom?
Den lille fete killen tittade på Bobbert, -Va har ni på menyn?
Bobbert hatade verkligen den frågan, han hade fått den tidigare en gång och hade börjat rabbla upp olika kötträtter och precis kommit till fjäderfä då han insåg att han hade pratat med ett sällskap Ankor.
-Korv, sa han nervöst och hoppades innerligt att den lille herren inte var en Korvman eller så. Han ville inte ha bråk, hans visdomstand satt nog fortfarande fastkilad i ankans näbb?
Slutligen tittade han åt damen som kort sa; ?Överraska mig.
-Bäverlåda! Tänkte Bobbert..
Vad äter folk egentligen under dessa tider?
Är det inte så att varje gång Rpna går in på ett värdshus så uppstår för en sekund en panikångest hos SL som måste hitta på vad tusan de skall äta!
Ofta hör man folk gnissla tänder när man säger "rovor". Finns det inte mer är Rovor i världen?
Här och nu tycker jag vi påbörjar en lista om mat i rollspel!
En lite SL hjälpreda att ha för att förgylla en helkväll på värdshuset efter en lyckad plundring!
Kom med förslag på Mat och dryck!
Om ni vill kan ni ange en siffra efteråt för att placera det i rätt miljö. Exempelvis "Barkbröd 2" "Skinka 5" osv..
Avstå gärna från Orchiska spisar med kokat slem eller andra kulinariska burlesker.
Smaklig Spis!
Gröt:
Korngröt
Havregrynsgröt
Mannagrynsgröt
Dryck:
Komjölk
Getmjölt
Enbärsdricka
Vildjäst öl
Bröd:
Surdegsbröd
Rågbröd
Vitt bröd
Mat:
Kött korv
Fläsk korv
Palt
Tunga
Rrevbensspjäll
David Kamali
