Vimes;n190051 said:
Steampunk är bara estetik, det finns [inget] djupare i det.
Sammanfattar min åsikt utmärkt.
Cybot said:
Överlag är det dock banne mig inte -punk. Det är sällan något fokus på klasskamp, teknologisk alienering, information kontra makten eller någon av de där andra teman som hör hemma i en genre som kallar sig -punk.
Jag tror det skulle kunna bli mycket intressant med de ämnen Cybot nämner. Men då skulle det bli en helt annan (och imo en intressantare) genre. Det första jag skulle gjort var att flytta perspektivet från de rika knösarna till ett underifrån perspektiv. Arbetarklass eller möjligen borgarungar på glid som hoppat av studierna och blivit arvlös eller motsvarande. En oskön värld med sprit, opium, horor och liknande som kunde passa utmärkt i vanlig cyberpunk. Den teknologiska utvecklingen för med sig arbetslöshet när människor ersätts av maskiner och en skitig miljö som är direkt hälsovådlig.
Men här finns ett problem. Det här ligger lite väl nära verkligheten för tidig industrialism. Den dystopi som cyberpunken använder sig av är på många sätt hämtad från den här tiden. Så man måste skruva upp eländet några snäpp för att inte bli för historisk. De rikedomar som industrierna alstrar kommer inte arbetarna till del. Utan de arbetar för de övre klassernas lyxkonsumtion. Kanske som en följd av att de inte lockats till staden för att tjäna mer pengar än på landsbygden utan för att de som bönder blivit utkonkurrerade av de nya väldiga maskinerna/traktorrobotarna som är så mycket effektivare, och att de därför tvingats söka arbete i städerna till skitlöner. Människorna håller på att bli överflödiga.
Just robotarna tror jag kan fylla någon intressant roll som fiender i konflikten om jobben. Någon motsvarighet till synen på invandrare som tar jobben typ. De är de förhatliga svartfötterna som omöjliggör strejker. Arbetarna saknar den möjligheten till påtryckning i stor utsträckning. Istället blir kampen råare och mer sabotage, terrorism än vanlig arbetsvägran.
För att inte "genren" ska bli identisk med rollspelet Noirs dystra värld eller den historiska verkligheten i extremare version, så måste man nog trycka på den fantastiska delen i "kugghjuls-sci fi" och förstås den viktorianska tidens stil. Exakt hur sci fi-delen ska vara är väl en smaksak, men jag själv skulle nog vilja ha mer långt gången sci fi, utan att släppa det mekaniska fokuset. Konflikten människa-robot skulle må bra av cyborgs eller servitors (jag kanske har missuppfattat, men jag tänker mig alltså människor som används som datorer) från wh40k. Kanske ersätts det elektroniska med någon form av ljudvågor som påverkar hjärnan hos dessa halvmänniskor. Jag tror den slit-och-släng inställningen till människoliv som servitors signalerar passar väldigt bra och sen är jag rätt förtjust i hela posthumanism-genren.
Jag skulle tänka mig att en lämplig hjälte i genren, som på sätt och vis kunde motsvara hackers i cyberpunk, kunde vara en uppvaknad servitor. Ljudvågstekniken kunde ge denne tillgång till system att hacka om man vill. Nu tycker jag dock att man kan lämna hackandet till cyberpunk-genren och göra något eget i denna genre. Ljudvågor kunde kanske fungera lite som telepati/mind control snarare. Det skulle vara en intressant vinkel som öppnade upp möjligheter för att programmera om människor och skapa frågor om identitet, sanningar, existens m.m. som sci fi-nördar gillar. Jag iaf. Det passar bra in på den posthumanistiska sidan, men vill man dra det längre kan man ju ha med avancerad social engineering med den tekniken också. Det skulle dessutom - tycker jag, och troligen bara jag här - kunna behandla mycket om fenomen i vår samtid. Vilket är en bra egenskap hos en kulturell genre.
Tja, lite trötta tankar som kanske inte säger så mycket. Men jag har alltid irriterat mig på att steampunk inte är mer än vad den är. Så jag blev tvungen.
