Årets bästa fantastik?

[Gabrielle de Bourg]

Ja, den är riktigt bra! Jag såg att Kraxa förlag just har släppt en ny novell av henne, Gruvmaja, men jag har inte hunnit läsa den än.

* Henom. Karin är icke-binär och använder hen som pronomen.

 

[clarence redd]

Helt riktigt : ) Jag missar det av gammal vana.

 

[Skarpskytten]

intressant angår Abercrombie som ni skrivit ovan. Jag läste första triologin. Gillade den hyffsat (3,5/5) men kände verkligen inte att jag behövde läsa mer av karln eftersom jag dessutom fått för mig att det var tydlig konsensus om att denna första triologi var bäst.

Men ni verkar snarare hävda tvärtom, att det bara blir bättre!? Hmmmm…

Jag tröttande på Abercrombie. För mycket mer av samma, för platta karaktärer och för platt värld för min smak. Men jag läste ändå fem böcker av honom, vilket typ gör honom till en av de fantastyförfattare jag har läst mest av.

 

[Skarpskytten]

Jag har visst inte läst så mycket fantastik i år. Överhuvudtaget vart det ett rätt klent läsår, oklart varför, har bara läst en 8 000 sidor (då räknar jag böcker som jag har läst pärm till pärm, läser mycket artiklar och delar av böcker i jobbet som inte är medräknade). Men jag vill hylla:

Lord Dunsany, King of Elfand's Daughter. Kanske mer intressant än bra, varken språk eller handling har åldrats med värdighet. Men originell och välskriven; och jag tycker mig ana att både Tolkien och Susanna Clark har blivit influerade av hans världsbygge och språk?

Jeff Smith, Bone. Jag tycker nog att detta är något av den bästa fantastik jag någonsin läst. Bra karaktärer, annorlunda världsbygge, berättat med skicklighet och humor.

Sen läste jag The Wind in the Willows också, tyckte den var gräslig.

 

[Tant Ragnar]

Jag har läst första Lynch nyligen, The Lies of Locke Lamora.

Känns spontant som den bästa fantasy jag läst sedan första Kvothe/rothfuss. Mycket stark rekommendation.

intressant angår Abercrombie som ni skrivit ovan. Jag läste första triologin. Gillade den hyffsat (3,5/5) men kände verkligen inte att jag behövde läsa mer av karln eftersom jag dessutom fått för mig att det var tydlig konsensus om att denna första triologi var bäst.

Men ni verkar snarare hävda tvärtom, att det bara blir bättre!? Hmmmm…

Jag skulle väl säga som så, att om du bara var ljummen för första triologin så kanske det inte finns så mycket mer att hämta. Kanske testa ”the heroes” (som är en kortroman/novell). Om det fortfarande bara är ”mäh” så är det inte lönt. För att kalibrera mot min (subjektiva, personliga) smak så var jag rätt ”meh” på båda de böckerna du nämner - smaken är såklart olika!

 

[Skarpskytten]

Jag skulle väl säga som så, att om du bara var ljummen för första triologin så kanske det inte finns så mycket mer att hämta. Kanske testa ”the heroes” (som är en kortroman/novell). Om det fortfarande bara är ”mäh” så är det inte lönt. För att kalibrera mot min (subjektiva, personliga) smak så var jag rätt ”meh” på båda de böckerna du nämner - smaken är såklart olika!

Lynch och Rothfuss står på min ”meh”-lista.

Rothfuss skriver ju bra, men är för egenkär och långrandig i sitt skrivande. Jag kände så här på varannan sida:

 

[JohanL]

Lynch och Rothfuss står på min ”meh”-lista.

The Lies of Locke Lamora var fullständigt strålande och en av alla tiders bästa fantasyböcker; de andra två bara bra. Tycker jag.

Rothfuss tycker jag är obegripligt överskattad. Harry Potter för de (något) äldre.

 

[Tant Ragnar]

The Black Maybe av det ungerska stjärnskottet Attila Veres. Surrealistisk skräck. Bland det bästa jag läst inom weird fiction.

Det här låter precis som min kopp gröt, tack för tipset!

 

[Professor T]

Jag rekommenderar Josiah Bancroft's Babel-svit. Befinner mig mitt i den fjärde och sista boken (the Fall of Babel). Ngn form av steampunk weird kanske? Mycket välskriven serie.

 

[Paal]

Jeff Smith, Bone. Jag tycker nog att detta är något av den bästa fantastik jag någonsin läst. Bra karaktärer, annorlunda världsbygge, berättat med skicklighet och humor.

Bone!! Den läser jag också om just nu (för tredje eller fjärde gången). Försökte få min 13-åring att fastna i den, han läste två, tre samlingar (svart/vita på engelska) och tyckte den var okej, men tröttnade sen. Istället blev det jag som läser om den och fröjdas. Den är fantastiskt berättad. Jag får väl försöka hitta den färglagda versionen för att ungarna ska intressera sig, finns den färglagda på svenska?

 

[Skarpskytten]

Bone!! Den läser jag också om just nu (för tredje eller fjärde gången). Försökte få min 13-åring att fastna i den, han läste två, tre samlingar (svart/vita på engelska) och tyckte den var okej, men tröttnade sen. Istället blev det jag som läser om den och fröjdas. Den är fantastiskt berättad. Jag får väl försöka hitta den färglagda versionen för att ungarna ska intressera sig, finns den färglagda på svenska?

Nej, det som finns översatt är de första sex svart-vita albumen:https://libris.kb.se/hitlist?q=Jeff+smith+bone&r=;spr:swe&f=simp&t=&s=rc&g=&m=10.

 

[Platon]

The Lies of Locke Lamora var fullständigt strålande och en av alla tiders bästa fantasyböcker; de andra två bara bra. Tycker jag.

Rothfuss tycker jag är obegripligt överskattad. Harry Potter för de (något) äldre.

Det må ligga något i den jämförelsen. Men (fantastiskt) välskriven fantasy à la Harry Potter för äldre är ingen dålig hisspitch!

 

[Hägerstrand]

Jeff Smith, Bone. Jag tycker nog att detta är något av den bästa fantastik jag någonsin läst. Bra karaktärer, annorlunda världsbygge, berättat med skicklighet och humor.

Jag började också läsa Bone i höstas (men kom av mig). Det som slog mig som jag inte tänkt på förut när jag läste den är hur mycket den känns som en rollspelskampanj. Huvudpersonerna kastas in i en miljö de inte kan ta sig ifrån (av ganska godtyckliga skäl. De är i en ravin men de utforskar inte direkt möjligheterna att ta sig tillbaka upp), där de tydligt står ut från mängden. Spelararketyperna är den klassiska hjälten med fokus på uppdraget, den girige spelaren som letar sidouppdrag för att få guld och en spelare som man är lite osäker på om han bryr sig om handlingen, men det gör inget eftersom han i alla fall är entusiastisk och rolig. När spelarna fastnar dyker det upp en ny sidokaraktär med en liten lore dump och en anvisning om vart de borde gå.

Spelledaren försöker då och då styra tillbaka äventyret till den episka kampanj hen planerat, så när ett sidouppdrag tagit för lång tid dyker det upp lite monster från huvuduppdraget mitt i. Efter det kommer spelledaren på att hen kanske borde lägga på lite extern press för att handlingen ska gå framåt också.

Och drakar såklart. Men en lite ny infallsvinkel på drakar! Dessutom.. röker de cigarr! Just det!

 

[clarence redd]

* Edit av mitt tidigare inlägg: Det är Descender jag har läst, inte Ascender.

Och här är länken till serietråden:

http://www.rollspel.nu/threads/sköna-sf-framtidsskildringar-som-seriealbum.81973/

 

[erikt]

Lord Dunsany, King of Elfand's Daughter. Kanske mer intressant än bra, varken språk eller handling har åldrats med värdighet. Men originell och välskriven; och jag tycker mig ana att både Tolkien och Susanna Clark har blivit influerade av hans världsbygge och språk?

Vi vet visserligen att Tolkien hade läst en del av Lord Dunsany's berättelser, men det finns inte mycket som tyder på att de hade någon större påverkan på hans skrivande.
Någon som däremot var mycket influerad av Lord Dunsany var HP Lovecraft, i synnerhet i hans tidigare noveller.

 

[Khan]

Legends & Lattes av Travis Baldree. Feelgood-fantastik där en orchbarbar ger upp sitt liv som äventyrare för att följa sin dröm, att starta ett café. Men hur får man invånarna i staden att vilja dricka kaffe? Och vem kommer vilja jobba där?

Instämmer om att den här förtjänar sin plats på årets lista. Det är den första bok på jag vet inte hur länge som fått mig att aktivt skriva fantastik igen för mitt eget höga nöjes skull. Att skriva jordnära i en fantastisk värld med så låg insats som möjligt är genuint skitkul. Och Baldree gör det hur bra som helst.

 

[Tant Ragnar]

Jag har läst ganska lite fantastik i år, men bäst för mig är ”Om uträkning av omfång” av Solvej Balle. En bitterljuv, nostalgisk och vardaglig version av ”groundhog day”.

 

[clarence redd]

Troll av Rasmus Daugbjerg glömde jag. Den är som ett kort, effektivt slag i solar plexus. Det finns inte ett ord eller en mening för mycket i denna oändligt sorgliga och brutala saga.

 

[cogitare]

Den söndrade jorden, N.K Jemsin, som är en trilogi.

Läste (eller snarare lyssnade på) dem för något år sedan. Bra och i mitt tycke atypisk fantasy. Utspelar sig på vår jord men inget är som idag.

Cog

 

[clarence redd]

Den söndrade jorden, N.K Jemsin, som är en trilogi.

Läste (eller snarare lyssnade på) dem för något år sedan. Bra och i mitt tycke atypisk fantasy. Utspelar sig på vår jord men inget är som idag.

Cog

Episk fantasypostapokalyps! Jag läste den för ett par år sen och hela trilogin är otroligt bra. Det tog några sidor att komma in i första boken, men saker och ting klarnar snabbt. Första författaren som fått Hugo-priset tre år i rad - dessutom för alla tre böcker i en trilogi.