Bästa bok: Prophet Song av Paul Lynch
En skrämmande aktuell skildring av livet i ett framväxande auktoritärt samhälle. Omskakande och samtidigt oerhört vacker. Mottagare av Bookerpriset 2023.
Bästa ljudboksupplevelse: The End and the Death: Volume 2 av Dan Abnett, uppläst av Jonathan Keeble
Det är extra allt, av allt, och ändå lyckas det att strös ännu lite mer på toppen. Det är grim och det är dark och det är … det är så j-a bra att jag inte vill att det ska ta slut. Kapitlet där … nä, jag ska inte spoila … det är fantastiskt. Jonathan Keebles uppläsning är (som alltid) i världsklass.
Bästa seriealbum: Deadly Class Book 1: Noise Noise Noise och Book 2: The Funeral Party av Rick Remender & Wes Craig
En visuell käftsmäll och förvånansvärt (för undertecknad) engagerande läsning av något som jag ramlade över av en ren slump. Jag kommer definitivt att införskaffa de nästföljande två volymerna.
Bästa film:
Här blir det faktiskt pinsamt för jag och min hustru såg en film under hösten/vintern som var så jäkla bra att vi sa direkt att den här måste vi se om. Nu kan jag inte för mitt liv komma ihåg vad det var för film så jag får helt enkelt återkomma.
Bästa tv-serie: Andor
Efter femtioelva Star Wars-filmer och -serier proddade av Disney som inte riktigt har ”gjort det” för mig så var det med stor skepsis som jag började följa Andor. Efter att ha sett första säsongen så skulle jag vilja påstå att Andor är rebooten som kan komma att rädda SW-franchisen. Casten, storyn, världsbygget, det visuella och musiken är så j-a bra.
Bästa musiken: Spellistan Southern Gothic på Spotify
Det är mörkt och det är hjärtskärande vackert.
Bästa rollspel läst: Black Sword Hack: Ultimate Chaos Edition av Kobayashi
Förutom att den är en vansinnigt vacker bok så lyckas spelet fånga den där ”farliga” och näst intill euforiska känslan som jag upplevde med rollspel in the beginning (för mig är BSH som att dyka rakt in i ett hårdrocks-LP-konvolut från då jag var liten under första delen av åttiotalet).
Bästa digitala spelupplevelse: Cyberpunk 2077
Efter att ha bidat min tid och efter att CD Project RED gjort ’örtitusen patches och fixes så var det till slut dax att införskaffa en PS5 för att få uppleva Night City. Min upplevelse? Det är helt otroligt - det har till och med fått mig att omvärdera det mesta av min kritik mot (amerikansk) Cyberpunk (dvs det ”superhjältiga” anslaget jag upplevt de senaste åren). En visuell fest och med en spelupplevelse jag inte känt av sedan GTA IV.
”Bästa” projekt: Kolmårdens tigrar, en guide till ett Östergötland som aldrig var (arbetstitel)
Jag vet inte om det här är mitt bästa projekt från det här året (tycker nog själv att då jag på jobbet igår styrde upp ordningen i butikslagret är topp tre projekt ändå) men det är det projekt jag fortsätter att återvända till. En världsmodul över Östergötland (den ockuperade delen med centrum i Norrköping heter numera Estergetlandskaya Oblast) till Twilight: 2000 som det plitats på från och till ett bra tag nu. Senast nu i morse skrevs det anteckningar angående fraktionerna Brännarna och Drummonds dragoner. De förstnämnda är en sammanslutning av personer/familjer boende i Sankt Annas skärgård som livnär sig på fiske, småskaligt lantbruk och sjöröveri. De sistnämnda är ett polerat marodörpack (till häst) som under ledning av en shady Östermalmsentreprenör som med lånta fjädrar har upprättat sitt feodala baroni kring Adelsnäs herrgård i närheten av Åtvidaberg. Kanske blir det klart. Antagligen inte. Men kul är det!