Åstadkoms berättelsen genom att
1) äventyren är förskrivna berättelser ("scene stacks") som är linjära (eller kanske tom har en nodstruktur)
eller
2) SL använder tekniken "rälsning" för att invalidera spelares val och tvinga fram förutbestämda utfall
eller
3) båda ovan
eller
4) annat alternativ
(Jag vill veta hur mycket jag ska förfasa mig över spelet).
PS: Vad tycker du om spelet?
Det är mest småsaker som tillsammans blir en helhet. Exempelvis:
- Blades in the Dark: Rollpersonerna är ett självständigt kriminellt gäng som själva väljer vad de vill företa sig, kanske blir de erbjudna lite uppdrag, eller kanske hittar de på egna upptåg.
- Candela Obscura: Rollpersonerna tillhör ett hemligt sällskap och får order från spelledarens egna rollperson att utföra specifika uppdrag.
- Blades in the Dark: Utfallen i resolutionsmekaniken är Misslyckat med konsekvens/Lyckat med konsekvens/Lyckat utan konsekvens/Extra lyckat.
- Candela Obscura: Utfallen i resolutionsmekaniken är Misslyckat med konsekvens/Lyckat med konsekvens/Lyckat (med lite konsekvens ifall spelledaren vill)/Extra lyckat.
- Blades in the Dark: Spelledarens roll är att beskriva spelvärlden, gestalta NPCs, och understödja samtalet så att spelupplevelsen blir givande, men bestämmer inte över berättelsen och behöver inte förbereda något.
- Candela Obscura: Spelledarens roll är att beskriva spelvärlden, styra NPCs, och lotsa spelarna genom berättelsen, samt förbereda ett förbestämt uppdrag med ganska linjära scener och högläsningstexter.
Jag tycker att spelet är mycket roligare än exempelvis
5E och liknande spel, för att det ligger mer i linje med min preferens. Men de grejerna som är bra har de lyft från
Blades in the Dark men gjort lite sämre
, och settingen är i princip likadan, och man skulle helt klart kunna spela det där hemliga sällskapet som ett gäng istället... Så jag ser personligen ingen som helst anledning att spela
Candela Obscura igen
.