DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,873
I tråden om senast spelade rollpersoner @Skarpskytten uttryckte intresse av att höra mer om 5E-kampanjen jag spelar i, så här kommer en översiktlig presentation av den.
Arbetsnamnet för kampanjen var Days of High Adventure, vilket kanske låter bekant. Det är typ Conan-historiskt alltså. Fokus för kampanjen är den nomadiska klan av skyter som vi döpte till Åskhornen. Det är lite vagt 400-tal kanske, och många klaner och folk stammar är i rörelse. Från öster kommer rykten om ett beridet folk som erövrar allt i sin väg.
Vi kör 5E ganska rakt av via Discord + Roll20 och har oftast haft lite kortare spelmöten i ganska behagligt tempo med mycket karaktärsspel. Några saker har reskinnats, och det kan jag väl ta upp i samband med att jag presenterar rollpersonerna:
Äventyrandet hittills har bestått i att vi blev skickade västerut för att förhandla med dacer om att få resa västerut genom deras marker. I den vevan stötte vi både på älvor i skogen, och rykten om en hagga som tydligen stulit barn både från dacerna och älvorna (grupperna beskyllde såklart varandra istället). I våra efterforskningar visar det sig att Liras fostermor hittade henne i haggans hydda, bland benrester, när hon desperat försökte återfinna sin egen förlorade dotter (det var right in the feels).
Vi trodde först vi hade besegrat haggan i samband med att hon kom till dacernas by för att stjäla ett nytt barn, men vi insåg att så inte var fallet och jagade efter henne ut i ett träsk. Vi hittade hyddan och kampen gick sisådär - hon var mäktig. Hon lämnade dock aldrig sin hydda, utan höll sig på insidan om sin tröskel. OSR-spelare som jag är så ordnade jag då en fackla och började tända eld på stället. Då gjorde hyddan helt enkelt så att den reste sig upp på sina kycklingben och sprang iväg (!).
Som synes så flirtas det vilt med historia och myt på ett vis som jag tycker är riktigt härligt.
Några spridda reflektioner:
Arbetsnamnet för kampanjen var Days of High Adventure, vilket kanske låter bekant. Det är typ Conan-historiskt alltså. Fokus för kampanjen är den nomadiska klan av skyter som vi döpte till Åskhornen. Det är lite vagt 400-tal kanske, och många klaner och folk stammar är i rörelse. Från öster kommer rykten om ett beridet folk som erövrar allt i sin väg.
Vi kör 5E ganska rakt av via Discord + Roll20 och har oftast haft lite kortare spelmöten i ganska behagligt tempo med mycket karaktärsspel. Några saker har reskinnats, och det kan jag väl ta upp i samband med att jag presenterar rollpersonerna:
Elenæ av Daryoush - bågskytt/helare - religiös (Human Ranger). Har återkommit till klanen för några år sen efter att ha växt upp i en mer avskiljd religiös miljö. Talar flera språk (bland annat germanska och latin, istället för Orc och Draconic) vilket visat sig mycket hjälpsamt. Närmaste familj är en mycket kärleksfull adoptivfar.
Farhâd - katafrakt, sassanid, zoroastrier - fin häst (Human Fighter - min rollperson). Har levt med klanen senaste 6-7 åren. Skickades iväg för att hålla Jarida säker. Såg det från början mest som ett uppdrag, men har förstås kommit barnet (nå, Jarida är ju tonåring nu) väldigt nära. Närmare 40 än 20, till skillnad från de andra rollpersonerna.
Jarida - synsk ung mystiker, sassanid (Aasimar Druid, Circle of the Stars - spelat som människa med magiska gåvor). Farhâds skyddsling som sagt, på lite vaga grunder men det var farligt att vara. Spår väder och kan utläsa saker om framtiden ur stjärnhimlen. Försiktig, men verkar ta mod till sig i takt med att allt fler sällsamma förmågor visar sig (lite reskinning görs för mer stjärn- och ljustema).
Lira den Sköna - skald, hittebarn, religiös (Elf Bard). Lira är inte bara vacker, utan har också en rejäl krona av egna hjorthorn. Hon är inte född bland skyterna, utan hittades av en av klanens jägare som också blev hennes fostermor - en ganska kylig sådan.
Äventyrandet hittills har bestått i att vi blev skickade västerut för att förhandla med dacer om att få resa västerut genom deras marker. I den vevan stötte vi både på älvor i skogen, och rykten om en hagga som tydligen stulit barn både från dacerna och älvorna (grupperna beskyllde såklart varandra istället). I våra efterforskningar visar det sig att Liras fostermor hittade henne i haggans hydda, bland benrester, när hon desperat försökte återfinna sin egen förlorade dotter (det var right in the feels).
Vi trodde först vi hade besegrat haggan i samband med att hon kom till dacernas by för att stjäla ett nytt barn, men vi insåg att så inte var fallet och jagade efter henne ut i ett träsk. Vi hittade hyddan och kampen gick sisådär - hon var mäktig. Hon lämnade dock aldrig sin hydda, utan höll sig på insidan om sin tröskel. OSR-spelare som jag är så ordnade jag då en fackla och började tända eld på stället. Då gjorde hyddan helt enkelt så att den reste sig upp på sina kycklingben och sprang iväg (!).
Som synes så flirtas det vilt med historia och myt på ett vis som jag tycker är riktigt härligt.
Några spridda reflektioner:
- I början tänkte jag en del på att den här kampanjen kanske hade passat ännu bättre med något spel som inte bidrog med riktigt lika mycket egen "flavour". D&D-klasserna för med sig både tematik och magi som oundvikligt påverkar tonen. I läget vi är nu tycker jag dock det har fått tid på sig att "koka ihop" till något som känns riktigt schysst.
- På tal om att spelet bidrar med mycket flavour: ibland saknar jag att det inte är vi spelare som får bidra med det. Klart det går att reskinna effekter av olika förmågor och spells, men mitt dirty hippie gamer-hjärta bankar för att få hitta på och beskriva.
- I början tänkte jag att Farhâd kanske skulle vara en cool spjutkämpe, men det var liksom bara regelmässigt sämre än att satsa på sword & board (i alla fall med bara PHB att utgå ifrån) så jag sa "Fuck it!" och ändrade mitt koncept. Mitt OSR-hjärta bankar för 1d6 skada för alla vapen.
- Jag tycker 5E är bra och gediget, men det slår sig inte in på listan med favoritspel.
- Vi har bokat in att spela båda lördag och söndag nästa vecka. Wooo!
