Nekromanti Återkommande motiv

[Vimes]

Hej WRNU:s hjärntrust!

Om jag säger "Återkommande motiv i (populär-)kulturen", vilka kommer ni på? Vilka bra listor kan ni länka till? Vilka hyfsat kända exempel på olika återkommande motiv kommer ni att tänka på?

Jag jobbar som lärarvikarie och jag vet inte om det är min hjärna som smält ihop eller om det bara är min google fu som suger, men det duger ju inte riktigt med bara "Omöjlig kärlek - typ Rome och Julia alltså", vilket är ungefär var jag kommit på en timme.

Jag tänker mig att internet borde vara ett fantastiskt ymnighetshorn av listor på de "30 vanligaste motiven i populärkulturen, komplett med exempel" och så vidare.

Hjälp! (om inte mig så i varje fall mina elever!)

 

[anth]

Skräckfilmer där dumma människor hör konstiga ljud från källaren. Och sedan går ner i källaren utan ljus och säger dumheter som "Johnny, is that you?"

 

[Vimes]

Ungefär så, men lite mer allmänna och genreöverskridande. Typ:

Omöjlig kärlek
Hämnd
"From rags to riches"
osv

 

[stenhöna]

Människor som förändras till det bättre, och talar varandra till rätta. On-off-relationer. Paret som får varandra i slutet. Missförstånd som rättas ut (eller går åt %¤#"!, som i Shakespear). Men om det är en tragedi så är det inte populärkultur... typ.

 

[Purgatid]

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Thirty-Six_Dramatic_Situations

 

[Recca]

Människor som gör klassresor och i det nya elementet passar skitdåligt in, till publikens glädje.

 

[Fjodor Pollett]

TVtropes har fått mig att se på film på ett helt nytt sätt.
http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/Main/NarrativeDevices

 

[Vimes]

TVtropes har fått mig att se på film på ett helt nytt sätt.
http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/Main/NarrativeDevices

Jo, TVtropes är bra. Dock något av en skog där man inte kan undvika att krocka med alla träden känner jag. Det finns ingen "De här är de bästa troperna"-lista på TVtropes?

 

[Vimes]

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Thirty-Six_Dramatic_Situations

Japp. Lite, tycker jag, för "abstrakt" för ändamålet att använda inom skolan dock. Ärligt talat blir jag själv inte så mycket klokare av de 36 situationerna, även om listan skulle vara heltäckande.

 

[Vimes]

Människor som gör klassresor och i det nya elementet passar skitdåligt in, till publikens glädje.

Kulturkrock! Den är tagen! Tack!

 

[Fjodor Pollett]

Det finns ingen "De här är de bästa troperna"-lista på TVtropes?

Inte vad jag vet.
Jag brukar ramla in på tvtropes av misstag för att sedan vakna några timmar senare med tretti flikar öppna, svära att aldrig mer gå in på den siten, bara för att göra om det ett halvår sendare.

 

[Svarte Faraonen]

Trotsandet av faror för att nå ett åtråvärt mål.
Övermod som leder till fall.
Rivalitet som växer till vänskap.
Tragedi som får en att mogna som människa.

Och då har vi inte ens lämnat Gilgamesheposet.

 

[Ymir]

Problemet är, för att kunna skapa en lista av den typ du efterfrågar, måste du dels definiera 'motiv', dels definiera 'populärkultur', och sedan ta del av ett extremt brett spekrum av populärkultur för att kunna göra en kvalificerad bedömning av vilka motiv som är vanligast. Den djungel som är tvtropes säger en hel del om hur svårt detta är, då alla olika kulturer, medium, genrer och subgenrer arguably lutar åt helt olika motiv, och då har vi inte ens börjat diskutera svårigheten att bedöma hur betydelsefulla totalt sett som olika kulturer, medium, genrer etc är. Som ett exempel är rebell-vs-auktoritet ett centralt tema i wuxia, den arguably populäraste genren i Kina, men det är inte ett alls lika populärt motiv annorstädes i världen. På samma vis är 'ensam mördare slaktar ungdomar' ett hypervanligt motiv i slashergenren, även på global skala, men hur stor är den genren, egentligen?

Din fråga är alltså omöjlig att besvara, och jag tror du får hålla till godo med tvtropes, eller formulera om ditt önskemål till något mer hanterligt.

Med detta sagt, det har ibland gjorts ambitiösa försök att akademiskt definiera och lista centrala motiv inom specifika, avgränsade genrer. Aarne-Thompson-systemet är detta för folksagor, och det har bland annat gjort att man kunnat härleda Askungens ursprungliga version till Tangkina.

 

[Vimes]

I sådana fall har jag nog formulerat mig otydligt. Jag har inget intresse av något heltäckande eller något som gör anspråk på att vara represnetativt för hela världens berättande. Jag var mer intresserad av input i stil med "de här motiven tycker jag är intressanta, de finns bland annat i de här coola filmerna och spelen och böckerna" eller "det här blogginlägget tycker jag listar flera kul motiv med bra exempel".

Just eftersom, precis som du säger, det är omöjligt att vara heltäckande eller ens speciellt representativ, är jag alltså intresserad av exempel på återkommande motiv i litteratur och populärkultur.

 

[Mekanurg]

The good guy, the bad guy and the beautiful woman.

 

[Basenanji]

Jag är glad för dina elevers skull att de får ha dig som vikarie.
Liten stilfråga: visst har punkten större effekt än utropstecknet? Punkten 'sätter punkt' medan utropstecknet bara signalerar hysterisk uppmärksamhetstörstare?!

1) TLDR: ta hjälp av andras lektionsplaneringar, tex den här:

Stavning förr och nu

...och det finns ett gäng olika bloggar med lektionstips även för den med svag google-fu! Börja med Ann-Marie Körling och leta vidare via länkarna.

Spoiler

Sedan tycker jag att det var en rätt knixig fråga. Kanske kan man komma nånstans genom att börja med källor för att därefter fundera på deras olika motiv?

Och finns det inte sådana där samlingar typ "the 1000 best movies you should have watched" el dyl?

Och så måste jag ju få dra min eviga tirad om undervisning: jag tycker att det är vägledande att resonera såhär:

"Vad är viktigt att lära och därför att undervisa?

Det är förstås inte jag som har kommit på en sån smart sak utan den danske didaktikern Frede Viggo Nielsen. Frågorna ovan tycker jag är vettiga eftersom de förskjuter undervisningen från det lärare gör mot det elever behöver lära sig. Min uppfattning är att många lärare letar efter "en bra lektion!" eller "vad kan jag GÖRA som eleverna GILLAR!" och jag tycker att det är lite problematiskt – just bara för att man lämnar frågor kring vad undervisningen ska leda fram till och dessutom släpper på kontrollen över elevernas kunskapsprocess (det är såklart att elevrna alltid lär sig något, men vad?). Många musiklärare exemplevis, undervisar massa sköna lektioner med resultatet att en del elever lär sig oerhört mycket, några lite mindre och till slut en del som egentligen inte deltar alls.

Och när det är dags att sätta betyg står musiklärarna där och menar att man inte kan betygsätta "konstnärliga erfarenheter", vilket kort och gott förvandlar musiklektionerna till något som inte fungerar i skolan. Den diskussionen (som är intressant) ges inget ytterligare utrymme här, men jag tycker nog att om musik (eller vilket ämne som helst) ska fungera som skolämne så måste läraren också underkasta sig de krav skolan och styrdokumenten ställer. Och resonera utifrån att de har med elever (-s kunskapsutveckling) att göra vilka kan ha väldigt skilda behov i klassrummet.

Och då är det till hjälp att strukturera undervisningen mer utifrån ett tänkt lärande, hellre än "stimulerande och inspirerande lektionsupplevelser". Det är självklart att undervisningen ska vara så stimuelrande som möjligt, men det borde anser jag, komma efter att vi har bestämt vad eleverna ska lära. Risken är annars att vi har haft ett antal stimuelrande lektioner, men å andra sidan svårt att tala om exakt vad eleverna har lärt sig. Och i ett längre perspektiv så riskerar sådan undervisning att bli problematisk eftersom det finns styrdokument och krav på myndighetsutövning (genom betygsättning).

En annan och som jag ser det mer allvarlig risk är att undervisningen tenderar att bli "upplevelsecentrerad" vilket gör att eleverna kommer ägna uppmärksamhet åt i vilken grad läraren lyckas göra undervisninegn stimulerande snarare än åt vad de faktiskt har lärt sig. Det är också därför jag rekommenderar att hela tiden ha elevens lärande som ett övergripande syfte. Då kan eleven också själv uppfatta skillnader i sin kunskapsutveckling och kommer över sikt uppskatta mer av undervisning som ger resultat för deras kunskapsutveckling, snarare än att efterfråga en undervisning som är upplevelserik men saknar/eller har en alltför vag koppling till det de ska lära sig.

Så när jag diskuterar med lärare så brukar jag framhålla följande tre principer:

1) Vad och hur ska eleven lära sig i förhållande till styrdokumenten och elevens individuella behov i klassrummet?

2) Hur vet du efter avslutad undervisning att eleven har lärt sig detta? [Om du är riktigt petig, insert: med vetenskaplig evidens]

3) [om du måste sätta betyg] Hur vet du hur mycket eleven har lärt sig i förhållande till betygkriteriernas stigande kravspecifikation?

4) Vilket stoff och vilka arbetsmetoder är som mest stimulerande för eleven?

---

Jag tycker att de där fyra stegen är rätt enkla att utgå/planera utifrån samtidigt som de ger dig rätt bra kontroll över undervisningen från dag ett till den dag du ska sätta betyg. Ungefär som potatisgratäng, om man förkokar potatisen i mjölk kan man sedan övervaka resultatet i ugnen med suverän kontroll – hellre än att stoppa in hela tjabbet i ugnen och hoppas på ett bra resultat.

 

[Eksem]

Betydelselös nitpick, men visst är väl rebell vs auktoritet ett centralt tema globalt? Såväl Star Wars som Breakfast Club som Transformers-filmerna för att bara dra nåt från toppen av huvudet har det som en central fråga, och det finns ju oändligt mycket mer.

 

[Patrick Bateman]

Föräldralös/obetydlig pojke ryks upp från sin (ofta) repressiva hemmiljö och hamnar i ett helt nytt sammanhang där det visar sig att han besitter mäktiga krafter av någon sort. Sedan gör han en bildlig och bokstavlig resa där han lär sig bemästra nämnda krafter och räddar världen.

Sen får skådespelaren som gestaltade pojken ägna resten av sitt yrkesverksamma liv åt att fjärma sig från rollen som sträckt sig över 8 filmer och skapat en global franchise...

 

[Purgatid]

Japp. Lite, tycker jag, för "abstrakt" för ändamålet att använda inom skolan dock. Ärligt talat blir jag själv inte så mycket klokare av de 36 situationerna, även om listan skulle vara heltäckande.

Ja alltså, det finns i grund och botten bara 7 huvudsakliga historier:

1. [wo]man vs. nature
2. [wo]man vs. [wo]man
3. [wo]man vs. the environment
4. [wo]man vs. machines/technology
5. [wo]man vs. the supernatural
6. [wo]man vs. self
7. [wo]man vs. god/religion

Dessa kan i sin tur delas upp i fler underkategorier. Men i grund och botten finns det maximalt 42 olika sätt att bygga en historia (men 36 stycken är en vanligare uppdelning) så att den blir intressant. Det finns såklart hundratusentals, kanske miljoners miljarder olika sätt en historia kan spelas ut, men alla dessa alternativ är inte relevanta. De flesta är tråkiga, andra paradoxala, och många upprepningar. Här är en mer expanderad lista på 36 ploter:

Supplication (in which the Supplicant must beg
something from Power in authority)
Deliverance
Crime Pursued by Vengeance
Vengeance taken for kindred upon kindred
Pursuit
Disaster
Falling Prey to Cruelty of Misfortune
Revolt
Daring Enterprise
Abduction
The Enigma (temptation or a riddle)
Obtaining
Enmity of Kinsmen
Rivalry of Kinsmen
Murderous Adultery
Madness
Fatal Imprudence
Involuntary Crimes of Love (example: discovery that one has married one’s mother, sister, etc.)
Slaying of a Kinsman Unrecognized
Self-Sacrificing for an Ideal
Self-Sacrifice for Kindred
All Sacrificed for Passion
Necessity of Sacrificing Loved Ones
Rivalry of Superior and Inferior
Adultery
Crimes of Love
Discovery of the Dishonor of a Loved One
Obstacles to Love
An Enemy Loved
Ambition
Conflict with a God
Mistaken Jealousy
Erroneous Judgement
Remorse
Recovery of a Lost One
Loss of Loved Ones.

Man kan kombinera flera av dessa, eller ha de för sig, men i grund och botten finns det inte ett oändligt antal olika sätt att göra en historia intressant. Det är bland annat därför man får slut på idéer som SL, förr eller senare, eller börjar återanvända hela eller delar av tidigare äventyr, eller varför nya äventyr liknar de gamla, nya filmer liknar de gamla osv. Det finns helt enkelt inte ett oändligt antal alternativ som man kan göra historier intressanta.

 

[Vimes]

Tack för all hjälp alla (och uppmuntrande ord, jag kan också tycka att punkt ger extra tyngd! (sa han och gjorde ett utropstecken...))!

Jag lyckades knöka ut en del användbart av TVtropes och hittade en annan lektionsplanering som jag kunde använda mig lite av. Det blir nog bra.

För övrigt: jag spelade The Resistance med mina retorikelever i fredags. Såklart.