anth
Vetefan
Eller så gör man som i någon version av DnD Forgotten Realms.
Där fick människor från olika länder olika modifikationer.
I ett land med många lärda kan man får +2 intelligens och ett par kunskapsfärdigheter.
I ett land med många barbarer kan man få +2 styrka och ett par överlevnadsfärdigheter.
Problemet är att det är så man gjort i senaste regelboken till DnD5 (Tashas Cauldron).
I princip säger den att man kan skapa vilken ras som helst: beskriv rasen: kaninöron, elefantsnabel, rovdjurständer, fjädrar och hoppar som en känguru. Ge sen rasen +2 i en grundegenskap, en feat och två skills. Döp den nya rasen och börja spela.
Resultatet blir att de flesta tycker att rask-konceptet har blivit alldeles för urvattnat och jättetråkigt.
Min poäng är att oavsett om vi diskuterar olika folk som alver, dvärgar, människor - eller olika underfolk som högalver, skogsalver, mörkeralver - så krävs det lite mer än +/-1 på någon grundegenskap och färdighet för att det ska kännas unikt och ha existensberättigande.
Där fick människor från olika länder olika modifikationer.
I ett land med många lärda kan man får +2 intelligens och ett par kunskapsfärdigheter.
I ett land med många barbarer kan man få +2 styrka och ett par överlevnadsfärdigheter.
Problemet är att det är så man gjort i senaste regelboken till DnD5 (Tashas Cauldron).
I princip säger den att man kan skapa vilken ras som helst: beskriv rasen: kaninöron, elefantsnabel, rovdjurständer, fjädrar och hoppar som en känguru. Ge sen rasen +2 i en grundegenskap, en feat och två skills. Döp den nya rasen och börja spela.
Resultatet blir att de flesta tycker att rask-konceptet har blivit alldeles för urvattnat och jättetråkigt.
Min poäng är att oavsett om vi diskuterar olika folk som alver, dvärgar, människor - eller olika underfolk som högalver, skogsalver, mörkeralver - så krävs det lite mer än +/-1 på någon grundegenskap och färdighet för att det ska kännas unikt och ha existensberättigande.