Ojoj, nu snackar du med Kromm Dragose, det hör jag det! Stubbstans störta hjälte sen Bodric Trollbane! Som dräppt drakar, grillat demoner och naturligtvis även äventyrat en hel del, inte minnst hans sista störa äventyrs serie, Ödeshjulet...
Nåå, det här var inte igår ska jag först och främst säga, och inte var det jag som spellede, men åren går och man minns allt mindre än äventyren man spelade med sin första rp, men till sak nu. Jag känner inte längre han som spellede äventyren då så jag kan inte snacka med honom, men där emot kan jag säga lite om vad vi råkade ut för(kromm hynaim, ordio och någon trollkarls wannbe) Vi reste runt på samma sätt som den där hjälten som skickat breven i Altors baksida, samma resväg, vilket vi naturligtvis inte kännde till i början, deltog i fältslag först för de hängivnas sak som slavar för att sedan lyckas fly, när vi befinner oss i svartfolks imperiet. Då blir vi fånfade av dem...
och tvingas slåss mot de hängivna med massa svartfolk för att sedan bli frisläppta, vi reste upp i högländerna, där bland annat hyniam fick återupprättat sin heder, och fick ett hedersvärd, ja han var högländare. Vi var också nere i solnedgångens öar, reste bort till wongosernas land, drakoniternas land och mycket mer. Jag kan ju snacka med en polare och försöka få en mer sammanhängade beskrivning av kampanjen, och även chronoligisk, vilket detta inte är. Men jämmna mellanrum stötte vi också på helgedomar som gick ut på att ta sig förbi massa fällor och kanske döda något monster el. dy. och sedan lösa en enormt svår gåta, och tyvärr så var vår sl då ingen gåt mästare så dom var inte heller heöt logiska
Men det gick tillslut, men vi fick aldrig spela klart, det blev inte så helt enkelt... Så vi fick aldrig vara med om en konflux...