Nekromanti Ödet

[ikaros]

Har på sista tiden blivit alltmer intresserad av att spela någotsånär modern horror, vampire eller call of cthulhu (eller hur det nu stavas) blir det nog.

För tillfället bunkrar jag upp med skrämselelement och vill fråga er angående en av dessa:

Hur tror ni det skulle funka med en profetia/spådom över en/flera karaktär(er)s nära framtid. Skulle det vara läskigt att se spådomen falla på plats lite i sänder och närma sig spelarens död (eller något mindre allvarligt) obönhörligen? Hur gör man för att allt inte ska kännas krystat/rälsat, om spelarna kämpar för att undvika profetsian? Kan man lura spelarna genom att räkna med att dom ska försöka komma undan? Är det värt besväret?

Nån som testat?

 

[Johan K]

Om jag kulle råka ut för en sådan plott så skulle jag tycka att det vore lite otrvligt trevligt...
Gilalr idén me da att skaffa in öden på ett sådant vis som du nämnder. Dock så skulel jag åxå vilja lägga in att man skulle ha en channs att kunan påverka sitt öde. Vore ju otroligt troist att veta att man skulel dö, oavsett vad man gör. Så att lägga in att man KAN påverka det hela, dock så ska det inte vara lätt. Kanske att man kan lägga upp lite äventyr/scenarion/kampanj om det hela ?

/ Johan K, som svamlar lite sådär lagom mycket

 

[EchonCique]

Flyttad till rätt forum [nt]

Skräck. Inte Scifi.

 

[Robert Jonsson]

Nej, ett par av de mest givande spelomgångarna kan grunda sig just i att man vet att man kommer att dö. Så det ser jag inte alls som ett hinder.

Senaste In the Dark-kampanjen jag ledde utspelade sig i en annan dimension där karaktärerna slets in i en kamp mellan två mäktiga väsen. Av sina egna handlingar visserligen, kunde de binda sig till ett öde. En av dem gjorde ett felval rätt tidigt i kampanjen och var övertygad om att hon skulle dö. Det gjorde hon också i slutänden, men spelaren hade väldigt, väldigt roligt - på ett hjärtslitande och tragiskt sätt. Det är med andra ord, helt vad man är ute etfer för sorts spel. Vill man vara den stora hjälten som får drottningen och halva kungariket är det ju inte direkt passande.

För att gå tillbaka till originalförfrågan, hur man går tillväga... Jag tror det är bäst om profetian slår in genom att karaktärerna uppfyller dem själva. Till exempel talar det om en uråldrig demon som skall döda honom skall befrias då karaktären dräper sin far. Självklart tänker ju aldrig karaktären göra det, men då han besegrar ledaren hos en sekt demondyrkare som bär ddjurmasker, märke häjälten då han tar av dem att det är hans far... Alltså, en sorts självuppfyllande profetior

 

[entomophobiac]

Fundera på profetian. Så frön som gör att de uppenbara alternativen som spelare oftast är dumma nog att ta faktiskt är fel.

Om du sett filmen Merlin, eller är bekant med Arthur sagan på annat sätt, så vet du ju att Lady of the Lake ger Merlin en uppgift, nämligen att hitta en hjälte som kan hjälpa Camelot när Arthur är borta och jagar graal.

Han ska finna sin kämpe på en ö, åker dit och pratar såklart med godsherren Lancelot, som han sedan får med sig och som förälskar sig i Guenevere och pajar alltihop. Såklart.

För egentligen var det ju Lancelots son Galahad som var intressant - det var ju honom han skulle ta med sig. Inte godsherren.


Däremot skulle knappast heller någon spelare i en liknande situation börjat snacka med pojken och tagit med sig denne, utan gjort exakt Merlins misstag.

Och en liknande metodik kan säkert lämpa sig väldigt väl för att få öde att smälta in i en rollspelskampanj.