Det är inte, rent logiskt/semantiskt sett alltså, en lösning. Det finns svar på min anti-dolda-slag–position som håller vatten, ex vis "Jag tycker att dolda slag är så mycket smidigare att det är värt risken, jag får bara hoppas att ingen runt bordet fuskar" eller "Jag tror nog att vi kommer märka, kanske inte direkt men förr eller senare, om nån fuskar".Swedish Chef;n333796 said:Din argumentation bygger mest på att det finns rövhål så därför måste vi spela öppet (typ samma som 2097 ofta har kring öppna vs dolda slag). Jag säger spela inte med rövhål.
Jag tycker om öppna slag förutom att det hjälper mot fusket, för mig är det en "delad upplevelse"-grej också. Det är en speciell känsla när vi tillsammans ser den där livgivande tjugan komma upp på tärningen.
Sanningen är att det, speciellt inom rollspel, finns en attityd bland vissa spelledare som säger att:
- "Det är inte fusk om spelledaren bestämmer vad hen vill och trotsar tärningarna/reglerna. Tärningarna/reglerna är bara en guide, ett förslag, en inspirationskälla."
- "Det är inte fusk även om spelledaren gör detta efter eget huvud utan att konsultera spelarna."
- "Det är inte fusk även om spelledaren gör detta samtidigt som hen lovar och bedyrar och intygar till spelarna att hen aldrig nånsin gör detta utan alltid följer reglerna."
Det är inte av rövhålighet som dom har den här inställningen. Dom är --- enligt sig själva --- inte fuskare.
Det är för att dom ser sig själva som guider, som curators, som nöjesfältspersonal. Som... "storytellers".
Utifrån deras värdegrund är det inte bara icke-syndigt utan rent av aktivt dygdigt att göra dessa shenanigans.
Det handlar inte om ett krig mellan spelledare mot spelare utan om att spelledaren är en korsordsmakare, en pusselskapare, en gåtskrivare.
En korsordsmakare, pusselskapare, gåtskrivare -- och nu menar jag alltså inte bara pussel utan det är en analogi för alla typer av skapade "upplevelser", inte klurande utan även saker som känslomässiga stunder eller en dramatisk bergochdalbana -- "vinner" inte genom att spelarna ska förlora eller ens om spelarna ska vinna. Utan genom att den önskade upplevelsen infaller. Korsordet är lagom klurigt. Känslan i den spruckna relationen är sorglig. Ilskan på den förrädiska spionen är arg. Osv.
Därför är det oerhört svårt att upptäcka dessa rövhål. Därför att deras shenanigans inte är av illvilja eller av själviskhet utan är gjorda för att det ska bli bra för oss spelare.
Kostnaden för dessa shenanigans är att all tilltro och buy-in till spelet försvinner.
Det blir hittepå.
För mig, när jag själv började spelleda, var botemedlet mot dessa shenanigans en radikal metodtransparens. Spelarna vet när dom slår den här tärningen -- och den slås så alla kan se -- att om det blir en etta så dör rollpersonen. Eller vad det nu kan vara. Dom vet vad som är ett random encounter och vad som är ett tidigare-rums-placerat encounter. Dom vet vad som är en orginalregel, en husregel, eller en i-stunden–bedömning. Dom vet hur jag preppar och var informationen kommer ifrån.
Den metodtransparensen har definitivt sina nackdelar. Det kan vara väldigt stämningsdödande att släpa fram tärningar och rollformulär. Men... fördelen är att det är en buy-in. Min nya världsbild är att vårt språk människor emellan inte bara är den svenska som kommer ur våra munnar och de gester som våra handfåglar gör genom luften utan att tärningarnas siffror och rollformulärets blyerts också är en väsentlig del av språket, av gränssnittet mellan vår värld och Zakhara eller Kopparhavet eller var nu rollpersonerna befinner sig. Vi konsulterar gloraklet för att få reda på vad som händer i blorben.
Det är konstigt att frasen "oroa dig inte för fuskare, det är bara att inte spela med fuskare" har blivit en sån slagdänga som lever vidare och ständigt återkommer. För... rent logiskt/semantiskt hänger den ju inte riktigt ihop. "Oroa dig inte för att få matförgiftning, det är bara att inte bli sjuk." "Oroa dig inte för att få strömavbrott, det är bara att fortsätta ha ström." "Oroa dig inte för att bli blöt i regnet, det är bara att springa mellan dropparna." Ja, jo... eller så kan man slå öppet.