Jag kom att tänka på det här med vapenfärdigheter och stridskonster. Min kampanj ligger på en väldigt jordnära nivå för närvarande och jag har därför helt och hållet tagit bort stridskonsterna ur mitt Mundana. Men sen kom jag att tänka, vad skulle hända om jag helt plötsligt vill byta nivå på min kampanj, då finns det ju ingen som kan en enda stridskonst i hela världe?
Nu vill ni säkert inte lyssna på mitt drabbel så jag skall komma direkt till sak. Jag funderar på om man inte kan få vapnfärdigheter att långsamt övergå till stridskonster med de moment och de tekniker som passar det sätt man slogs på då man bara hade vapenfärdigheterna.
Ett exempel:
Svante har en rollperson som heter Celin. Celin har färdighesvärde 17 i Svärd och 17 i Sköld. Han slåss enbart med sitt stridssvärd och sin rundsköld och har aldrig slagits med några andra vapen. Han är alltid väldigt defensiv i strid och skyddar sig först och attackerar endast då han hittar blott i sin motståndares gard. Svantes spelledare beslutar att införa regeln om övergående vapenfärdigheter. Efter ett långt och svårt äventyr får Celin sina förbättringsslag. Han lyckas otroligt nog med båda och har nu färdighet 18 i Svärd och Sköld. Spelledaren beslutar nu att Celins två vapenfärdigheter ska övergå till en stridskonst.
Eftersom Celin använde sin rundsköld och sitt stridssvärd och enbart har tränat med dessa blir de självklara moment. Nu till teknikerna. Celin har alltid slagits på ett defensivt sätt och spelledaren beslutar därför (efter en diskussion med Svante) att Celin skall få teknikerna Medföljning och tränat anfall hugg. Då Celin äventyrar vidare och fortsätter att strida på ett defensivt sätt utvecklas hans stridskonst långsamt vidare.
Hela idén med regeln är att simulera hur en rollperson efter många långa äventyr och hård träning finner sitt eget sätt att slåss på. Även om han fick lära sig av sin far att slåss med svärd under sin ungdom och aldrig har gått i vapenskola utvecklar han sin egen stil genom erfarenhet. Om rollpersonen däremot hela tiden ändrar sitt sätt att strida och byter vapen stup i ett finner han aldrig sin egenutvecklade stil att slåss med en typ av vapen. Hur många moment och hur många (och vilka) tekniker som är passande att ge samt när är upp till varje spelledare.
Jag skulle gärna vilja höra era åsikter om det här förslaget och hur det kan göras bättre!
/Carnin - förundras över vad man kan komma på under en tråkig dag på bussen
Nu vill ni säkert inte lyssna på mitt drabbel så jag skall komma direkt till sak. Jag funderar på om man inte kan få vapnfärdigheter att långsamt övergå till stridskonster med de moment och de tekniker som passar det sätt man slogs på då man bara hade vapenfärdigheterna.
Ett exempel:
Svante har en rollperson som heter Celin. Celin har färdighesvärde 17 i Svärd och 17 i Sköld. Han slåss enbart med sitt stridssvärd och sin rundsköld och har aldrig slagits med några andra vapen. Han är alltid väldigt defensiv i strid och skyddar sig först och attackerar endast då han hittar blott i sin motståndares gard. Svantes spelledare beslutar att införa regeln om övergående vapenfärdigheter. Efter ett långt och svårt äventyr får Celin sina förbättringsslag. Han lyckas otroligt nog med båda och har nu färdighet 18 i Svärd och Sköld. Spelledaren beslutar nu att Celins två vapenfärdigheter ska övergå till en stridskonst.
Eftersom Celin använde sin rundsköld och sitt stridssvärd och enbart har tränat med dessa blir de självklara moment. Nu till teknikerna. Celin har alltid slagits på ett defensivt sätt och spelledaren beslutar därför (efter en diskussion med Svante) att Celin skall få teknikerna Medföljning och tränat anfall hugg. Då Celin äventyrar vidare och fortsätter att strida på ett defensivt sätt utvecklas hans stridskonst långsamt vidare.
Hela idén med regeln är att simulera hur en rollperson efter många långa äventyr och hård träning finner sitt eget sätt att slåss på. Även om han fick lära sig av sin far att slåss med svärd under sin ungdom och aldrig har gått i vapenskola utvecklar han sin egen stil genom erfarenhet. Om rollpersonen däremot hela tiden ändrar sitt sätt att strida och byter vapen stup i ett finner han aldrig sin egenutvecklade stil att slåss med en typ av vapen. Hur många moment och hur många (och vilka) tekniker som är passande att ge samt när är upp till varje spelledare.
Jag skulle gärna vilja höra era åsikter om det här förslaget och hur det kan göras bättre!
/Carnin - förundras över vad man kan komma på under en tråkig dag på bussen
