Nekromanti Översättning från fantasi till verklighet

[Rickard]

Något jag alltid har tänkt mig är att vissa saker i DoD är förenklade för spelarna och spelledare.. Är det någon annan som har funderat i de banorna? Ta exempelvis det metriska systemet.. Jag skulle köra med fot, aln, fjärdingväg och liknande om det inte hade varit så himla krångligt.. I DoD-världen så använder de det emperiska mätsystemet (för så heter det väl?) men vi "översätter" det till det metriska systemet när vi kör.. Inte för att vi tänker "fot till meter", utan vi kör med metriska systemet direkt..

Andra saker som är översatta är exempelvis språk.. Bokstäverna å, ä och ö finns inte i Ereb Altor (som jag spelleder i) så därför har inga namn dessa bokstäver i sig.. Landeo, Amera, Tjocken och så vidare.. Däremot kan epitetet ha de svenska tecknen i sig, då de är en översättning från Ereb Altors språk.. Heter någon Vägvisare, Stjärnskytt eller Åkersork så är det helt ok.. På exempelvis jori heter det något annat..

En tredje sak är myntsystemet.. Det är 100 kopparmynt är 10 silvermynt som är 1 guldmynt.. Egentligen är det inte på detta sätt, utan 1 berendiskt guldstycke kan vara 13 hynsholgiska silvermarker.. Ytterligare en typisk "översättning".. Ok, inte för att jag tror att spelskaparna direkt tänkte på det här sättet men det är en förklaring som är rätt efterskapad.. Jag undrar vad som mer kan tänkas vara översatt..

Detta är anledningen till varför jag inte kör med fot och silvermarker.. Jag föredrar den enklare varianten..

/Han som mest delgav en reflektion

 

[Gurgeh]

Mynt
Jag saknar den pysslighet som ofta kan förekomma i litteratur när det är dags att köpa något i en fantasyvärld. Huvudpersonen kan ha en påse mynt, men de kommer från olika kulturer, de har olika kungar på sig och är gjorda av olika metaller. Om han ska köpa något måste det vägas och funderas: ett mynt är stort, men alla vet att sådana mynt innehåller 20 % nickel, ett annat verkar vara av guld, men är hamrat av snubben som vaskade fram guldet, så man kan inte veta hur rent det är, endast silvermynten med kung Thormuds sigill går att lita helt på, om de inte är förfalskade förstås. Lägg till det skumma växelkurser och lögnaktiga handelsmän. Det vore väldigt stämningsfullt att spela på det sättet, men fullständigt ohanterligt om man ska köpa saker på regelbunden basis. Det funkar däremot utmärkt om man grisodlar och bara behöver köpa något varannat spelmöte eller så.

Metersystem
Det vore även stämningsfullt att använda några mer fantasifulla längd och viktmått, men här tycker jag att begripligheten går före stämningen. Om spelledaren berättar hur långt eller tungt något är vill jag fatta utan att behöva sitta med en tabell eller en miniräknare.

Språk
Angående språk tycker jag att det viktigaste är att vara konsekvent. Ganska ofta tycker jag att mans er fantasyvärldar där byn Gäddvattnet ligger i utkanten av skogen Grallnachach (som betyder stora ekskogen på det lokala språket). Alla namn som är betydelsebärande på det språk rollpersonerna talar med varandra bör översättas till svenska så att spelarna fattar lika bra som rollpersonerna.

Också mest refektion, inte nödvändigtvis kopplat till dina reflektioner.

/tobias

 

[Rickard]

"Huvudpersonen kan ha en påse mynt, men de kommer från olika kulturer, de har olika kungar på sig och är gjorda av olika metaller. Om han ska köpa något måste det vägas och funderas:"
Just det där använde jag för att påpeka skillnaden mellan länderna när rollpersonerna var "utomlands".. En köpman sade "Jaha, ni är från Berendien" och spelarna undrade misstänksamt hur han kunde veta det.. "Ni betalar ju med berendiska mynt".. Där är ett exempel där det kan bli en översättningsmiss.. En situation där illusionen rämnar och spelarna inser att det inte alls finns standardmynt överallt.. Ungefär som när en översättare måste inte kan översätta "sir" till svenska utan kör på det rakt av..

"Lägg till det skumma växelkurser..."
Måste man verkligen växla när mynten ändå vägs?

"ett mynt är stort, men alla vet att sådana mynt innehåller 20 % nickel, ett annat verkar vara av guld, men är hamrat av snubben som vaskade fram guldet, så man kan inte veta hur rent det är, endast silvermynten med kung Thormuds sigill går att lita helt på, om de inte är förfalskade förstås. /.../ lögnaktiga handelsmän."
Mycket stämningsfullt.. Jag ska försöka tänka på det.. För det här går att beskriva (just med dina ord), utan att det tar tid från spelomgången..

"Om spelledaren berättar hur långt eller tungt något är vill jag fatta utan att behöva sitta med en tabell eller en miniräknare."
/Han kommer ihåg när han började köra med fjärdingsväg (för det stod ju i alla fantasyromaner) och hela tiden fick säga till spelarna hur lång en fjärdingsväg egentligen var

 

[Gurgeh]

Växelkurs

Måste man verkligen växla när mynten ändå vägs?

Jag tänkte på växelkurser som "det går 24 silverdaler på en guldkrona och 15 sestertier på 2 dubloner". Eller något liknande. Men i princip har du rätt, det behövs inga växlingskurser om det är metallens vikt man tar hänsyn till.

/tobias, skriver med en hand och äter smörgås med den andra (och med munnen)

 

[Johan K]

Något jag alltid har tänkt mig är att vissa saker i DoD är förenklade för spelarna och spelledare.. Är det någon annan som har funderat i de banorna?

Egentligen inte..
Har nog inte enns skänkt det en tanke. Det har på nått sätt fallit in där utan att jag tänkt på det. Som du säger så är det ganska enkelt & det passar mig förbaskat bra.

/ Johan K, som föredrar enkelhet i rollspel

 

[Kaigon]

Angående myntsystem så löste jag det genom att säga att man har exempelvis hynsolgiska mynt till ett _värde_ av 10 guld (där man sätter en standard för guld, silver, koppar). Om du ska hålla på att växla med mynt så måste du även hålla på att växla med tabellpriser, det enda stället där det här kan vara konstigt är när man behandlar enskild mynt, exempelvis muta värdshusvärden för ett extra guldmynt (istället för kanske 1,3 enligt den lokala valutan).
Sen är det bara att hålla reda på i vilken valuta man har en pengamängd, men det borde inte vara svårare än att hålla reda på mer än en penningpung.

 

[walium]

"Det vore väldigt stämningsfullt att spela på det sättet, men fullständigt ohanterligt om man ska köpa saker på regelbunden basis. Det funkar däremot utmärkt om man grisodlar och bara behöver köpa något varannat spelmöte eller så."

Något som vi ska börja köra mer med när vi börjar spela igen i höst? Jag håller med om att det är stämningsfullt och det borde vara så pass enkelt att införa och använda att det blev hanterbart.

 

[Gurgeh]

Något som vi ska börja köra mer med när vi börjar spela igen i höst? Jag håller med om att det är stämningsfullt och det borde vara så pass enkelt att införa och använda att det blev hanterbart.

Absolut. I den kampanjen borde det fungera utmärkt. Vi har ju knappt haft ett tvåsiffrigt antal mynt vid något givet tillfälle, så det borde inte bli så svårt att hantera.

/tobias

 

[Dewil]

Det vore även stämningsfullt att använda några mer fantasifulla längd och viktmått, men här tycker jag att begripligheten går före stämningen. Om spelledaren berättar hur långt eller tungt något är vill jag fatta utan att behöva sitta med en tabell eller en miniräknare.

Ja, när man börjar fundera så framstår det onekligen som anakronistiskt att mäta och väga saker enligt SI-systemet, men SI-systemet är ju så förbaskat enkelt till skillnad från det anglosaxiska systemet (som vi fastlänningar dessutom inte kan över huvud taget).

I Steven Eriksons böcker används "steg" (paces) som huvudsaklig längdmätningsmetod. Finessen med det är att ett steg är ungefär lika långt som en yard eller en meter, och alla (av normallängd, åtminstone) kan relatera till begreppet.
Fot och tum skulle man nog utan större problem kunna köra med, med ungefär tre fot på ett steg. Men vad väljer man som längre mått? Fjärdingsvägen, varifrån det standardfantasybegreppet nu kommer från början, antyder att det skulle röra sig om något som är delat i fyra. Man skulle kunna generalisera en fjärdingsväg till en fjärdedels mil, och den gamla svenska milen var drygt 10 000 meter, så där blir det inga problem med anakronism.

Krångligare blir det med vikterna. Man kanske kan generalisera ett pund till ungefär ett halvt kilo.

Eller så skiter man i allt och kör med SI-systemet, fast man låtsas att rollpersonerna egentligen använder helt andra mått.

Dewil

 

[Jarfi]

Jag hämtar lite information:
"[Den gamla Svenska] Milen delades även in i 4 fjärdingsvägar om vardera 2 672 meter eller 4 500 alnar."

Den gamla svenks milen var således från 1699 till 1889, 10.688m. 1889 blev den 10km=10.000m iom att SI systemet infördes.
En Mil skulle ursprungligen vara avståndet mellangästgivaregårdarna.