Det verkar som att olika rollspel genererar olika "klassiska inledningar". Inom fantasy har värdshusen blivit lokala rekryteringskontor där vem som helst kan finna arbetskraft för vad som helst bara det innefattar guld, skatter och sköna jungfrur - då helst i kombination. Får mig osökt att tänka på en irriterande reklamsnutt på TV:
"Behöver du hjälp?"
"Ja"
"Gå ner på värdshuset då. Där finns äventyrare med expertområden som: Odjursbekämpning, skattletning, rebelliska uppror mot maktgalna härskare och administration..."
Call of Cthulhu brukar ofta använda sig av en annan typ av inledning där någon av rollpersonernas avlägsna släktingar plötsligt avlider, ger dem mystiska hus i arv eller dokument med maniska anteckningar om glömda gudar.
Vissa andra rollspel (som t.ex. Tribe 8 från Dream Pod 9) använder sig mycket av profetior, drömmar och tecken för att "leda" karaktärerna in i äventyret. Detta kan vara ett bra sätt, men det är svårt att göra det bra utan att spelarna ska känna sig styrda.
Det bästa sättet är nog, precis som i stort sett alla andra sagt, att arbeta mycket med karaktärernas bakgrund och väva in dessa i äventyren. Det är absolut inte ett måste att samtliga karaktärer ska komma in i äventyret med samma kunskap eller av samma skäl. Någon karaktär kan ha hyrts av den där köpmannen på värdshuset, medan en annan karaktär har ett mer personligt skäl (kanske hans heder står på spel eller någon ur hans familj farit illa), medan en tredje helt enkelt dras med av de båda andra eller börjar äventyret på "fel" sida.
När väl ett äventyr spelats borde nog med lösa trådar finnas för att göra karaktärerna intresserade av fortsättande äventyr. Förhoppningsvis är spelarna också drivkraftiga och "skapar" egna äventyrsuppslag genom sitt agerande.
På tal om den klassiska värdshusinledning så gjordes en skön parodi på den i Warhammer Fantasy äventyret på förra Snökon (underbart spelpass förresten - tack spelledaren!) där en präst kom vandrande genom regnet fram mot värdshuset i inledningen. Han hade tydligen stora problem som han ville få bukt med, men när han väl kommit fram till värdshuset, öppnat dörren och sett rollpersonerna skakade han bara på huvudet och gick ut igen.
