Ja, det är en bra variant. Jag överlevde genom hela Giovanni Chronicles (40 spelmöten tokräls, fuck yeah!) på det sättet så jag kan säga att det fungerarRam;n164410 said:Jag går lite OT här kanske, men det tangerar ganska väl in i tråden.
Mycket av det som vi pratar om här handlar om skilz.
Att spela och njuta av rälsade äventyr är en skill. Det finns massor med spelare som blir frustrerade och känner sig instängda då storyn inte har bra stöd eller rent av inte låter dem ta de vägar som de vill.
Att spela ett öppet äventyr utan tråd är också en skill. Att själv kunna utforska och lägga ett pussel där varje pusselbit inte leder in i en annan gör många spelare frustrerade.
Att spela en story om rollpersonerna är också en skill. Många spelare frustreras över att det inte finns nånonting annat än de själva och deras egna handlingar som för historien framåt.
I mitt tycke, specifikt för den här tråden, så är hemligheten med att njuta av ett rälsat äventyr att skapa en karaktär som är uttryckligt nyfiken och sedan låta denne svepas med i storyn och agera på de triggers som läggs framför denne och även njuta i fulla drag av de faktiska utmaningar som hamnar framför denne.
Därtill tror jag att det är en fördel om karaktären inte är för komplex och krokad från början. Välj i stället att kroka in i de krokar som äventyret ger och nysta i dessa.
Lite följdfrågor:
Hur närmar du dig som spelare en sådan uppgift om du nu tar ett steg tillbaka och ser på filosofin bakom ditt agerande? Spännande!