Är figurer en amerikansk grej?

[Franz]

Jag tolkar det också som att figurer främst används strategiskt och som en resurs att hålla reda på grejer, inte för inlevelse?

Ja, så är det för mig i alla fall. Min fantasi ger bättre inlevelse än figurer

 

[RasmusL]

I stora strider med många inblandade tycker jag att det är bra i alla spel med lite mer invecklade stridsregler. Symbaroum senast, använder grejer ur DND4-brädspelen, Descent, Imperial Assault och annat sköjj

 

[zonk]

En bra Dyson-grotta med rejält med items och varierade monster tokens ger en annan typ av inlevelse än theater of the mind, hade jag sagt. Inte bättre men annorlunda. Sen är det helt klart så att det är skapat för taktik och i ett spel som handlar en del om det, som 5e, är det inte fel. Men jag har lirat en massa andra spel i TotM och det passar utmärkt till många grejer.

 

[Bifur]

Jag tolkar det också som att figurer främst används strategiskt och som en resurs att hålla reda på grejer, inte för inlevelse?

Huvudsakligen ja, fast i spel som stöder mer figurspelsliknande strid kan det vara kul att göra lite mer på riktigt, mäta med linjal och så, och då även ha "rätt" figurer, ha mer terräng etc. så att känslan för miljön blir rätt. Men det är ovanligt, egentligen bara i Warhammer det hänt de sista 10 åren.

 

[Rymdhamster]

Jag har nästan alltid använt nån form av fysisk representation av karaktärer i rollspel. Sällan just figurer, för jag har sällan tålamod att organisera det. Oftast har det varit i form av handritade kartor och typ tärningar som fått representera olika karaktärer och fiender.

Nångång körde jag korkmatta och nålar. Men det var lite pilligt och krävde ju en grej till att hålla ordning på. Kopiösa mängder tärningar och antecknigspapper att rita på är en sån där grej som alltid funnits nära till hands.

Det suddar bort så jäkla många onödiga diskussioner om vem som står var. Och om man dessutom lägger lite tid på att få till snygga kartor, eller till och med har faktisk passande terräng och passande figurer så tycker jag att det verkligen förhöjer spelupplevelsen något otroligt. Men det är nog väldigt mycket en smaksak om det förhöjer eller sänker upplevelsen.

För så fort man inför terräng och figurer blir man lite låst också. Fantasin är fria. Ibland är det ett problem, men ibland är det en fördel. Beror lite på spelstil. Det är ju exempelvis svårt att preppa terräng och figurer om man mest improviserar fram saker under spelmötet. Lättare om man har ett förberett och förpreppat äventyr.

Finns något annat rollspel som är lika starkt eller starkare förknippat med figurer?

Warhammer.

 

[luddwig]

Jag har spelat med figurer ett fåtal gånger. Det funkar men är inte riktigt min kopp te. Jag kan uppskatta en karta så att alla vid bordet har en gemensam bild av situationen. Däremot är jag inte intresserad av så taktiska stridssystem att det behövs figurer och rutnät.

 

[afUttermark]

Förr minns jag att vi alltid ritade kartor och sånt. Eller visade med tärningar på spelbordet. Men nu gör jag sällan det. Inte ens när det är en shoutout i western. Mest kanske för måns skrattar åt mina kartor...

 

[entomophobiac]

Gillar inte figurer, men kan spela med dem om andra vill ha dem. Tvärtom andra skulle jag säga att DnD 5E blir annorlunda av att du väljer figurerna och zoomar in på detaljerna - ser det inte personligen som något spelet i sig förutsätter. Men det blir nog lite höna/ägg i praktiken.

En av grupperna jag spelar med använder alltid figurer, i alla fall.

 

[entomophobiac]

Till saken: när jag bodde (och spelade rollspel) i USA var det ingen av grupperna som använde figurer. Sådär lagom anekdotiskt.

 

[JohanL]

Som står i rubriken, det här med figurer, är det en grej utanför USA? När jag skulle börja spela DnD 5e och inhämtade information online så var det figurer figurer figurer överallt. Det var som att det inte gick att spela DnD utan figurer. Hur tätt förknippat är DnD med figurer i USA vs Sverige?

Det är en D&D-grej. Flera versioner av spelet är omöjliga att spela utan figurer. Ingen någonstans kan spela 4E utan dem.

 

[runequester]

Having gamed with rather a lot of Americans, I'd say that NOT using miniatures is still the norm in person though it seems online games (roll20 etc.) tend to use them.
Anecdotally I'd say older gaming groups are less likely to use minis while younger groups are more likely to use them (presumably from growing up with 3.x D&D onwards).

As others have suggested, the split has more to do with the rules. I don't think I've ever seen a White Wolf group use minis (and Werewolf 2nd edition had rules for it) even as representative for example.

 

[Jocke]

5e kräver dock inte figurer och de är rätt så tydligt i reglerna att det är ett val, men i flera av de tidigare versionerna är det till och med svårt att inte använda som minst ett rutnät i strid. Som sagt ovan så är det som mest obligatoriskt i fyran.

 

[God45]

4ed använde vi miniatyrer eller improviserade markörer till. Jag slutade måla miniatyrer för varje jävla gång jag blev färdig med en, oavsett åt vem jag gjorde den, dog den karaktären!

Avancerade strider i OSR spel har jag spelledit med kartor och spelat med kartor i. En ett scenario av en av mina spelledare hade han en bossfight mot flera karaktärer och effekter som gick efter rutnätet i en tight labyrint och då var det nödvändigt tex. Men hela mitt bossrush scenario Tornet mår bra av miniatyrer, även om jag kört det både med och utan dem.

 

[Zire]

Jag har aldrig använt figurer eller markörer förutom i DnD 4E (där man måste använda dem, om man inte ändrar reglerna). Däremot kan det hända att man skissar upp en karta om situationen kräver det.

Jag tror också att figurer är en DnD grej, och då DnD är en amerikansk grej så blir väl figurer också indirekt en amerikansk grej. På nätet verkar alla amerikaner (som kör DnD) använda figurer (okommenterat), men det kanske är en fråga om bilden av åtagande också. Alltså att för att visa att man är en en engagerad DnD spelare så använder man figurer.

 

[Paal]

Vi kör ofta med pappfigurer till spel med lite mer avancerade stridsregler. Ibland på kartor (men inte rutnät) men oftast utan, mest för att hålla ordning på var man står i förhållande till varandra och vilka fiender som syns och så. Avstånd och terräng hanterar vi oftast abstrakt.

 

[Dr_Dängrot]

rent anekdotiskt så har jag dom gånger jag spelat 5:e endast använt figurer en gång och det har funkat alldeles utmärkt att spela utan figurer.

Den gången jag använde figurer/tokens så var det online på roll20 med just Amerikaner.

 

[Bifur]

Apropå jämförelsen med digitala markörer i roll20 etc. Det ger mig en helt annan känsla och där blir användningen mer en fråga om att undvika flagranta missförstånd. Jag använder den typ av stöd mycket oftare än jag tar fram figurer vid bordet. Till det bidrar också att är det mer tillgängligt digitalt (just roll20 har ju mycket stöd, säkert andra VTT också) men även för att det ger något att titta på under tiden som inte behövs när man interagerar direkt vid ett bord.

 

[Nion]

I ena ändan av skalan har vi markörer och i andra ändan handmålade figurer och terräng.

Jag hade nog gärna sett en produkt med abstrakta markörer som ändå bidrar med stämning. Typ ett träbräde med rutnät, några schackliknande figurer för RP och viktigare karaktärer/monster samt enklare numrerade pjäser för oviktiga monster. För rollspel i fantasy setting. Bara för att hålla koll på hur saker förhåller sig till varandra men ändå ha något stämningsfullt på bordet.

 

[Ram]

Till att börja med så bör jag säga att när jag spelar D&D så görs det med en sorts hemmabantade mishmash-regler och därtill spelar vi bara kanske någon gång per år eller kanske ännu mindre.

Men jag råkade gå ape shit in på D&D Skirmish-spelet på tidigt 2000-tal och har kanske bortåt tusen minis så när vi väl spelar så är det minis för hela slanten. Jag skulle inte kunna tänka mig att spela D&D utan minis, det är en jättestor del av upplevelsen för mig. Lägg sedan därtill att jag börjat samla på mig en del GF9-terräng så de två sista sessionerna (vi är en kvartett som samlas sporadiskt och spelar ett rollspels/krigsscenario under en kortare heldag) därtill spelat med sådan terräng också så måste jag säga att det är lite ståpäls på vår lilla grupp åldrade nördar!

Det går utmärkt att spela utan, men för mig är det minst tre nivåer roligare med.

 

[IcarusDream]

Nu spelar jag inte DnD, men i min evighetskampanj som startade för snart 20 år sedan så började jag köra med figurer för att jag länge jobbat med att göra den kampanjen till "Extra allt" eller "Premium". Jag jobbar mycket med ljussättning, musik, ambiens och avancerade handouts. Jag kör med att spelarkaraktärer och NPCs är legofigurer. Sen så började jag med 3d-skrivning och började skriva ut terräng. Jag mäter dock aldrig saker utan kör mer abstrakt vad gäller avstånd m.m

De flesta andra kampanjer använder jag inte figurer.