Nekromanti Är Game of Thrones bökerna det bästa fantasyböckerna någonsin?

[Jarl]

Va? Nej! De första tre böckerna är bra, för då är man fortfarande naiv och tror att Martin har en plan och att han planerar att följa upp de teman, karaktärer och konflikter han introducerar. Sen visar det han skriver nån slags Dwarf Fortress fan fiction blandat med TVÅ TUSEN sidor om litteraturhistoriens TRISTASTE fascist-vikingar.

Så, nej.

 

[gustaf s]

Näe, det kan de väl ändå inte vara.

Jag läste böckerna med bitvis stor behållning. Men för att det skulle vara de bästa fantasyböckerna någonsin tycker jag nog att de måste lämna något slags bestående avtryck i en och det har de inte gjort i mig iallafall. Underhållande och spännande osv, men knappast stor litteratur (jo, jag är ganska pretentiös och jävlig och ställer den typen av krav).

 

[Jarl]

men knappast stor litteratur

Finns det någon fantasy som kan kallas stor litteratur?

 

[Gustav Lorentz]

Finns det någon fantasy som kan kallas stor litteratur?

Ja. Pappan och havet av Tove Janson för att bara ta ett exempel.

 

[Jarl]

Ja. Pappan och havet av Tove Janson för att bara ta ett exempel.

Intressant val! Min första reaktion var "men det är ju inte fantasy!", vilket kanske säger något om både mig och genren. Men jag ska inte de-raila tråden dock. Något för en annan diskussion!

 

[2097]

Ja. Pappan och havet av Tove Janson för att bara ta ett exempel.

Aw yiss vad jag känner mig vindicated nu som nästan direkt föreslog den sviten!

 

[Necross]

Av de jag läst ja, tveklöst.

 

[God45]

Finns det någon fantasy som kan kallas stor litteratur?

Odyssén, Sagan om Ringen, Gormenghast, Lovecraft.... Massor. Bara inte A song of ice and fire.

 

[Vimes]

Känns väl lite som att det handlar om vad fasen man kan tänkas mena med "stor litteratur". Men om man säger såhär: det finns ju massor av litteratur inom genren med högre konstnärliga ambitioner än Sagan om Belgarion i varje fall.

 

[Gustav Lorentz]

Intressant val! Min första reaktion var "men det är ju inte fantasy!", vilket kanske säger något om både mig och genren. Men jag ska inte de-raila tråden dock. Något för en annan diskussion!

Mja, det hör nog hit - för GRRMs typ av fantasy är mer och mer norm för vad som är fantasy: fejkmedeltid med lite magi. Men jag tog upp Pappan och havet för att jag är lite trött på denna snävhet!

 

[Gurgeh]

Ja eller nej?

Jag svarar ja, även om jag skulle behöva läsa om sagan om ringen böckerna, och denna gång på engelska, innan jag är helt säker.

Jag har inte läst dem, men jag anser att de måste ha ett slut innan det går att jämföra dem rättvist med andra fantasyböcker. Det är lättare att skriva en bra början än ett bra slut. (Antar jag i alla fall, eftersom så många fler författare lyckas betydligt bättre med början än med slutet.)

 

[God45]

Jag har inte läst dem, men jag anser att de måste ha ett slut innan det går att jämföra dem rättvist med andra fantasyböcker. Det är lättare att skriva en bra början än ett bra slut. (Antar jag i alla fall, eftersom så många fler författare lyckas betydligt bättre med början än med slutet.)

Fast... Det är en dekonstruktion. Ramlar Jon över en stock och bryter nacken innan zombies dödar alla och snö faller över deras ruttnande lik i ett totalt anti-klimax är det väll ett perfekt slut?

 

[Arfert]

Nej, det finns böcker som både är bättre litteratur och som även betytt mer för mig personligen. Men GoT-seren är ett imponerande verk. Hoppas han klarar av att få ihop ett bra slut.

Allt hänger på slutet. Det är ofta det som avgör hur bra ett verk är. Den mörka materien-trilogin började otroligt starkt, men slutat var bara "bra", till exempel. Ett löfte som inte infriades. Däremot avslutade Tolkien starkt, efter långa transportsträckor här och där i mitten.

 

[Arfert]

Finns det någon fantasy som kan kallas stor litteratur?

Moorcock. Gene Wolfe. LeGuin. Med flera.

 

[Gurgeh]

Fast... Det är en dekonstruktion. Ramlar Jon över en stock och bryter nacken innan zombies dödar alla och snö faller över deras ruttnande lik i ett totalt anti-klimax är det väll ett perfekt slut?

Det är tänkbart. Det viktiga är att det finns ett slut. I dagsläget är det fortfarande en halv berättelse, eller möjligen 2/3 eller 3/4 av en berättelse.

 

[Tant Ragnar]

Jag tycker inte heller att GoT är de bästa fantasyböckerna som skrivits. Jag håller med föregående talare att Le Guins böcker om övärlden ligger bra till för den utmärkelsen.

(Jag gillade inte alls Le Guin när jag läste henne i bokslukaråldern (~10-12). Jag fattade liksom inte varför hon ens skrev om en ärkemagiker när han inte sköt eldbollar åt höger och vänster och trollade fram demoner och andra coola saker? Jag läste om rubbet sedan i vuxen ålder och älskade den vackra, vemodiga, berättelsen om skuld, övermod, skam och maktstrukturer.)

Vad som är, och inte är, fantasy är en svår fråga. Jag försökte förklara vad jag tycker ingår i genren för min syster (som läst mycket, men aldrig kommit in på fantasy), och det är svårt! Är Odyssén fantasy? Muminböckerna? Bibeln? Haruki Murakamis böcker? Jag hade väldigt svårt att sätta fingret på vad man kan betrakta som minsta möjliga krav på vad som måste ingå i ett verk för att det skall klassas som fantasy.

 

[Minimoni]

Jag har läst rätt mycket böcker och därmed en hel del fantasy, och ja! "A song of ice and fire" böckerna är för mig och min smak absolut bäst även om det finns mycket annat som också är bra. Tycker dock om den stämning som GRRM förmedlar och mycket mer än så behöver väl inte sägas.

 

[slanfan]

Vem vet? Personligen så föredrar jag Abercrombies First Law serie och även Richard Morgans triologi som börjar med The steel remains.

 

[Jocke]

Svårt att tänka mig att någon annan bok än Momo eller kampen om tiden kan vara bäst, oavsett genre. Den är ju kanske lite för urban för att vara fantasy-fantasy men det kan man ta - hon är ju inuti sitt eget hjärta tex.

 

[Dimfrost]

Nej. Den bästa fantasyn är skriven av Gene Wolfe, China Miéville och Lord Dunsany.