Min redogörelse
Visst fan ser man sig själv lite som en outsider, men det har jag gjort redan innan jag spelade rollspel. Rollspel för mig är bara en hobby, precis som en annan Svenssons modellflygplansintresse eller samlandet på frimärken.
Visst tycker jag att "hobbyn" kräver lite mer än andra hobbies, men det är ju för att man inte är ensam om den, man har ju ett gäng kompisar som man ska visa lite engagemang och respekt mot.
För övrigt så har jag inte bättre eller särme hygien än någon annan. Jag är även rent utseendemässigt framgångsrikt hos det motsatta könet (iallafall har några källor sagt det, men jag tror givetvis inte på dem), själv så bryr jag mig inte nämnvärt om sådant, jag har redan en flickvän som jag är lycklig med. Alltså bryr jag mig inte nämnvärt om närmare relationer med "andra" tjejer (de kommer aldrig bli MER än kompisar).
Asocial har jag alltid varit, jag skaffar bara vänner på mina egna villkor. Jag är dessutom "smått" paranoid och misantropisk vilket vidare distanserar mig från mina "medmänniskor".
Tittar man på det stora hela så passar jag väl in på rollspelarstereotypen, (förutom astman, blygheten och kvarvarande oskuld) men de drag jag har har sin grund i orsaker som kom in långt före rollspelen i mitt liv.
Nu får ni bilda er en egen uppfattning...
