Nekromanti Äventyrsdagen med 6-8 hard encounters?

[anth]

Du inser att en "short rest" är en timma lång och inte, som i 4E, fem minuter? Lite taskigt tempo i äventyret om det går en timma mellan varje encounter, tycker jag.

Framför allt brukar 1 timmes vila ge en chans för wandering monster (vilket man brukar slippa på 5 min)

 

[Oldtimer]

Tja, konceptet tid i rollspel är alltid en smula märkligt. Att hänga upp sig på att den fiktiva tiden som varar mellan två encounters är fem "minuter" eller en "timme" är för mig svårt att förstå. Oavsett hur lång tid vi säger att det tar, så tar det den tid det tar för gruppen att göra nödvändig bokföring, fyra av några skämt om det som nyss utspelade sig och girigt fråga DM om det finns något loot...

Nu måste spelarna iaf bry sig om att säga "vi rastar". Det blir ett val av något slag. Har vi tillräckligt för att gå vidare, eller måste vi ta en lite längre rast, med eventuell risk?

Gav du inte själv ett argument för varför man kan vilja hänga upp sig på detta nu? Som även Anth påpekade, fem minuter brukar inte innebära någon risk, medan en timma kan ge konsekvenser.

Men jag tänkte inte argumentera för det ena eller det andra. Ville bara kolla så att du var medveten om den förändringen.

 

[Sapient]

Det är möjligt att jag, i min tur, över- eller misstolkade vad din invändning gick ut på.

I ett lite, ska vi kalla det "filosofiskt" perspektiv så ser jag detta som ett steg i ett pågående "arms race". I spel med mer "OSR-stil" uppstår det sällan diskussion om detta, då det helt enkelt inte finns så mycket regler som uppmuntrar till ständiga raster, och de som finns (att återfå spels och eventuell healing av en nattvila) möts just med risken för vandrande monster.

Men allteftersom reglerna byggs på, uppstår det behov av (iaf ett upplevt sådant) av fler detaljregleringar, täppa till kryphål osv. osv.

Om OP menade "hur sjutton orkar en grupp med 6-8 encounters per dag?", så menar jag att det inte är så svårt - givet att vi dels justerar antalet efter vad reglerna gör för antaganden om gruppens storlek och tillgång till helande mm. och dels vad reglerna säger om short rests.

Det var ungefär det jag försökte säga. Jag tror inte vi är väldigt oense.

 

[Oldtimer]

Det var ungefär det jag försökte säga. Jag tror inte vi är väldigt oense.

Det tror inte jag heller.
Jag bara poängterade att 5E inte har automatisk reset av "encounter powers", såsom 4E hade.

 

[anth]

Min erfarenhet från faktiskt spel säger att det som DMG rekommenderar är fullständigt ofarligt oavsett om man är optad eller ej.

I går spelade vi DnD5 igen.
Gruppen bestod av 3 rollpersoner (en 4:e hade försvunnit p.g.a. sjukdom); en level 4 bard, en level 5 cleric, en level 6 wizard.
De mötte 1 otyugh, 1 shambling mound, 3 will-o-wisps (som ett encounter).
De som vill kan räkna på hur balanserat det är enligt reglerna, Alla rollpersoner lever, alla monster dog (våra rollpersoner är inte optade).

 

[Bolongo]

Alla rollpersoner lever, alla monster dog (våra rollpersoner är inte optade).

Men hur mycket resurser förbrukades?
Med andra ord: hur många sådana strider klarar ni av innan nästa långa vila?

 

[anth]

Men hur mycket resurser förbrukades?
Med andra ord: hur många sådana strider klarar ni av innan nästa långa vila?

Jo, det är helt rätt att man bara klarar av en sådan strid per dag för de har förbrukat de flesta av sina resurser. Och den var ganska farlig, en rollperson gick ner. Men får rollpersonerna en timmes short rest kommer de att klara ett dödligt (enligt DMG) encounter till, samt efter ytterligare en short rest ytterligare ett dödligt encounter.

Min poäng är att mitt encounter är dubbelt så farligt som det DMG kallar dödligt. Och min rollpersoner klarar av dubbelt så mycket som DMG rekommenderar som daglig dos.

Ibland när jag diskuterar hur dödligt DnD5 är undrar jag om jag spelar ett annat spel än alla andra, för i alla andra kampanjer dör folk som flugor av medium encounters, men i min kampanj dör ingen fastän jag utsätter dem för saker som är dubbelt så farliga än det som kallas dödligt i DMG.

 

[Staffan]

Framför allt är D&D5 dödligt på låga nivåer då man inte har några reserver, och en tursam träff från en kobold har ihjäl en rakt av. Det hjälper ju inte heller att det första encountret i det första officiella äventyret (Hoard of the Dragon Queen) är mot åtta kobolder som har en rasförmåga att få advantage på attacker om de är flera mot en. De kan mörda av rollpersoner rätt hårt, och ger ett rätt brutalt intryck.

Dessutom är det en hel del som kommer till D&D5 från D&D4, där man började med 20+ hit points, och skada bara var obetydligt högre.

Slutligen ska ju nämnas att de flesta fighter i ett spel som D&D bör vara cakewalks. Om du har 10% chans att någon dör i varje enskild fight kommer ju de flesta rollpersoner att bara överleva typ 4-5 levels.

 

[anth]

Dessutom är det en hel del som kommer till D&D5 från D&D4, där man började med 20+ hit points, och skada bara var obetydligt högre..

Njo, jag har upptäckt att OSR-spelare och DnD4-spelare spelar DnD5 ganska olika (som resulterar i helt olika överlevnadschanser)

 

[Konrad Konvalj]

Jo, det är helt rätt att man bara klarar av en sådan strid per dag för de har förbrukat de flesta av sina resurser. Och den var ganska farlig, en rollperson gick ner. Men får rollpersonerna en timmes short rest kommer de att klara ett dödligt (enligt DMG) encounter till, samt efter ytterligare en short rest ytterligare ett dödligt encounter.

Min poäng är att mitt encounter är dubbelt så farligt som det DMG kallar dödligt. Och min rollpersoner klarar av dubbelt så mycket som DMG rekommenderar som daglig dos.

Ibland när jag diskuterar hur dödligt DnD5 är undrar jag om jag spelar ett annat spel än alla andra, för i alla andra kampanjer dör folk som flugor av medium encounters, men i min kampanj dör ingen fastän jag utsätter dem för saker som är dubbelt så farliga än det som kallas dödligt i DMG.

Nu är jag inte helt inkörd i DnD5 men det tar sig. Vi har kört 5 spelpass och jag har fått kämpa livet ur mig för att ha ihjäl min pöbel. Vi lirar Lost mine of Phandelver och jag har så här långt lyckats ta död på en av rollpersonerna och det tack vare lite dumdristigt spelande.

Jag och pöbeln går igång på DnD5 som fan. Det känns dödligt och det har varit tajt i vissa strider med ett gäng däckade rollpersoner, men på nått vis lyckas pöbeln vända det hela och fixa biffen, vilket är riktigt roligt. Så här långt har jag försökt trycka in lite extra fiender och jobba för att försvåra de tänkta encounterserna (som anth då anthar jag) och hade jag inte gjort det skulle nog 6-8 gränsen funka utan problem och allt skulle kännas för lätt och slätstruket. Nu behövs det lite vila för att inte alla skall möta döden och det är lite mer on the edge för spelarna hela tiden vilket i sig gör spelet mycket mer festligt tycker då jag. Mina bristfälliga erfarenheter säger mig att min pöbel inte skulle uppskatta att behöva lira igenom 6-8 encounters innan det blev svettigt så jag tror vi spelar mer rätt än vad som står i boken.

 

[CapnZapp]

Jag läser i DMG (sid 84) att: "Assuming typical adventuring conditions and average luck, most adventuring parties can handle about six to eight medium or hard encounters in a day."

Detta stämmer ICKE med gruppen jag spelleder. De klara typ 3 medium eller hard encounters innan de är allt för sargade för att gömma sig nånstans för en long rest. Alltså har jag ungefär samma problem som med alla andra editioner av D&D.

Den aktuella gruppen saknar iofs både någon vettig "tank" och en dedikerad healer, men spelarna är på intet sätt icke-taktiska eller särskilt klantiga i sitt spelande. Så jag tycker att det verkar vara nåt fishy med denna "six to eight"-grej.

Vad är era erfarenheter av detta?

Utan att veta mer om just ditt gäng måste jag använda de få fakta du ger mig. Och då blir slutsatsen att ni måste lära er att en healer inte är valbar i D&D (förutom kanske på de allra lägsta levlarna). Tydligare uttryckt: varje spelgrupp måste innehålla en spelare som accepterar att lägga huvuddelen av sina resurser (spells, actions) på att hela de övriga i gänget.

Sedan spelar spelarnas val givetvis en avgörande roll. Men du säger ju att ni känner er hyfsat kompetenta där, alltså att inte luras av rent "rollspeliga" aspekter vad gäller vilken fiende som behöver nedgöras först, utan att analytiskt och kyligt betrakta D&D som det spel det är, och ta ner magiker och strikers först, och spara hp-påsarna till sist.

Som jämförelse består det gäng jag spelleder av: en barbarian (double hp!), en paladin (insane defenses), en präst (of light, for fireball), samt en bard.

Tre solida karaktärer (Paladinens AC 22 gör honom närmast immun mot hugg och slag; Barbarens damage reduction gör Clericens heals dubbelt så effektiva; +5 på alla saves är närmast tjänstefel att vara utan) men ett svagt kort i barden (som alltså förvisso bidrar men är ett svagt kort i att hon går ner lite för snabbt och ofta för att det ska kännas solitt).

Problemet är ju att man i 5E inte enkelt kan skydda sina kompisar. Och Barden har vare sig hp eller AC. En arcane spellcaster kommer förvisso bli obligatorisk allteftersom gruppen levlar; frågan är om inte en dracsorc eller defensivt välutrustad Wizz vore bättre rustad ta det stryk de övriga inte kan/hinner styra bort...




Det är faktiskt en intressant fråga, men som väl isåfall får diskuteras annorstädes: i och med alla de nerfningar av arcane spellcasters som införts i 5th ed; klarar man sig helt utan? (Inte helt helt utan, men genom att anlita en NPC spellcaster för de specifika hinder ett höglevel D&Däventyr ställer upp som bara kan lösas av magi)

 

[CapnZapp]

Alltså har jag ungefär samma problem som med alla andra editioner av D&D.

Nu vill jag tillägga något som egentligen är mycket mycket viktigare än den optningsporr jag grottade i ovan.

Jag hoppas verkligen inte detta är ett stort problem för er. Det är ju synnerligen enkelt att skita i DMGn och dess riktlinjer.

Sålänge ni inte misströstar inför färdigskrivna äventyr* (Lost Mines of Phandelver typ) så tycker jag ni ska skita i ev mindervärdeskomplex och bara köra. Att vinna i rollspel gör man ju genom att ha roligt; och ni vinner om ni har mycket roligare än en grupp som köttkvarnar sig genom Monster Manual utan att bli svettiga...

Z


*) för om ni inte fixar det vanligtvis modesta motståndet i en WotCmodul** så är det nog så att dina spelare är lovers, not fighters...

**) med ett och annat undantag. Ett visst grönt monster i Lost Mines har orsakat jämmer på amerikanska forum; en viss inledande duell mot ett annat monster i första Tiamat-modulen likaså; men det tror jag är ett mycket mer amerikanskt än svenskt problem, att det finns strider du kan förlora vill säga... Nämner det bara för att flagga upp att jag inte är ovetande om att vissa jänkardesigners lärt sig hur bra det är med en värld som inte anpassar sig till spelarna och alltid erbjuder precis lagom lättuggat motstånd

 

[Necross]

Sålänge ni inte misströstar inför färdigskrivna äventyr* (Lost Mines of Phandelver typ) så tycker jag ni ska skita i ev mindervärdeskomplex och bara köra.

Visst, men syftet med mitt ursprungsinlägg var att sondera ifall om missuppfattat DMG på den här punkten. Jag har gärna nån slags riktlinjer om jag vill skapa egna scenarion.

Jag var också lite intresserad av att höra om era erfarenheter av att köra 5E på lite olika sätt, dvs både "as sport" och "as war". Att döma av vad som sagts här så är det alltså fortfarande "as sport" som gäller främst, och man ska vara jävligt DUKTIG hela tiden. Opta duktigt, spela duktigt. Kanske dags att se sig om efter nåt annat spel ändå alltså, för duktighet får jag nog av utanför hobbyn.

 

[Necross]

Min erfarenhet från faktiskt spel säger att det som DMG rekommenderar är fullständigt ofarligt oavsett om man är optad eller ej.

Åfan, du menar på allvar att dina spelare _enkelt_ tar sig igenom 6-8 medium-hard encounters? Ooptade? För det var det som tråden gällde. Jag är förvirrad.

 

[God45]

Spoiler:

Det tredje assasin enqountern i Rise Tiamat är cray cray och nästan garanterat att leda till en TPK. Jag älskar det

I övrigt gillar jag mest att ha 1 enda enqounter per dag och göra det helt galet farligt. Det gynnar magiker över krigare, jag vet, men det är bara mycket roligare

 

[anth]

Åfan, du menar på allvar att dina spelare _enkelt_ tar sig igenom 6-8 medium-hard encounters? Ooptade? För det var det som tråden gällde. Jag är förvirrad.

Jupp, något sånt.
Jag vill dock slänga in en brasklapp: hittills sträcker sig min erfarenhet av DnD5 till att ha spellett Lost Mine of Phandelver och jag tror inte att det finns ett enda ställe i det äventyret där man ens kan få 6-8 encounters på en dag. Så i ärlighetens namn kan jag inte säga med 100 % säkerhet vad som skulle hända.
Jag vet bara att medium encounters brukar rollpersonerna klara sig igenom oskadda och utan att förbruka några resurser, så i teorin skulle de klara 6-8 medium encounters utan att ens börja svettas. Kör man så många encounters kan dock slumpen ställa till det en hel del: förr eller senare börjar spelarna slå dåligt och då kan det gå snabbt utför även vid lätta strider.

 

[Konrad Konvalj]

Nu kanske jag kapar tråden men det gör inget.

Igår spelade vi ett litet pass DnD5 och mina skillz i att bygga encounters är ju sugiga. Jag vet inte hur jag skall balansera det bra så jag använder mig av principen: Körba.

Två pöbelmän deltog så vi körde ett litet sidequest istället för att tuffa på med Lost mine of Phandelwer. Vi pratar om två färdiga karaktärer här och jag antar att de är optade rätt bra för LmoP.

1. Noble Fighter killen som inte gillar smutsiga kläder med AC18. Lvl 3 och runt 27HP
2. Den andra Fightern som vill fördriva draken från Thundertree med AC14. Lvl 3 och runt 25HP

De båda krigarna begav sig av till Thundertree och lurkade rakt in i ett ruinhus innehållande till en början hela två stycken Twig blight´s eller vad de hette. Vi pratar någon form av plantvarelse med 4HP en AC på 12 (kanske 11 eller 13) och +3 to hit och en fet skada på 1T4+1.

Jag grinade inombords för jag vill ju skada min pöbel. Gärna ha ihjäl dem när de beger sig av på sånna här XP-farmar sidequests. Hur skall jag kunna utgöra nått form av hot med hjälp av dom här zucchinisarna med huggtänder? Går det att räkna två level 3 snubbar mot 2 sunkgrönsaker som en easy encounter ens? 25XP per styck lixom!

Hur som så körde jag på och kupade med Hastfer, vilket visade sig ge resultat. Efter två rundor dök det upp två till plantor och så rullade det på tills det totalt rörde sig om åtta plantvarelser (som mest vid liv samtidigt var det sex stycken).

Givet så hängde det plantor överallt på de stackars episka fightingman snubbarna, de krök innanför rustningen och squiizade sig genom pansar och läder. Tärningsguden var på min sida och min hand kupades i enlighet med Hastfers lära och karaktär 1 låg inför döden. Två failade dödsslag på raken och urinens brant var nära! Karaktär 2 lyckades på nått vis med sina 7HP kvar förgöra den sista Twiggen och köra lite omplåstring på polaren innan det var försent.

Så summan av denna lilla encounter var att jag nästan lyckades ha ihjäl en karaktär. Det hade varit episkt att lyckas! Striden i sig var episk och det var förbannat mycket glädje och skratt som flödade runt. Två mäktiga fighters mot den där osten lixom. Nog för att det slutade med en seger men det var en nära döden upplevelse.

Resurser som extra attacker förbrukades, den där 1T10 heal funktionen förbrukades av båda spelarna, två helande drycker a´ 50GP förbrukades, brandy förbrukades för att få tillbaka 1 litet HP och ta sig från 0 till 1 HP.

Hallelulja! Epic!

 

[CapnZapp]

Åfan, du menar på allvar att dina spelare _enkelt_ tar sig igenom 6-8 medium-hard encounters? Ooptade? För det var det som tråden gällde. Jag är förvirrad.

Jag har också svårt att se när karaktärerna tar sig an sitt sjätte, sjunde eller åttonde encounter samma dag.

Tycker det är svårt nog försätta dem i en situation där de ens har 3 encounters på en dag.

Om de seglat sig igenom fem triviala encounters, så kanske. Men en sjätte encounter om de just slagit sig genom fem encounters som på något sätt har inneburit en utmaning?!? No way, om jag inte supertvingar dem med typ "världen går under om 20 minuter; kämpa eller dö" (vilket alltså blir ett val som inte är ett val, vilket är skittrist).

Jag kan f.ö. instämma i att medium-hard är skitenkelt; för att skapa riktig osäkerhet om vem som kommer vinna en viss encounter snackar vi dubbeldödligt eller ännu mer. Men mina spelare tänker definitivt på att opta, och skulle aldrig få för sig spela en build som är märkbart mindre effektiv än "top of class" för den sortens karaktär.

 

[CapnZapp]

På level 3 mötte de sexton rövare, varav tre var "Bandit Captains". Det var svårt och de tömde sig helt, men ingen fara för TPK. Om min överslagsräkning stämde skulle det räknas som Deadly för ett level elva(!) gäng...

Senare slogs de mot fem Yeti och sju Winter Wolves (plus lite backup magiskt artilleri) men inte riktigt allt på en gång (det fanns distraktioner i form av civila resenärer som sprang härs och tvärs). Där var det dock riktigt nära TPK, men de vann och ingen dog. Men det var ett misstag från min sida, där var det så vanvettigt överdödligt att det nästan sög roligheten ur encountern.

Å andra sidan, när de mötte ett (1) helt vanligt Troll (förvisso CR 5 men inte tillnärmelsevis lika svårt enligt encounterreglerna) höll de på att stryka med eftersom de utmärkt rollspelade sina karaktärers okunskap om eldskada. Så de är inte helt omänskliga...

Nu senast (efter att ha levlat) slogs de mot ett banditgäng, och det hände sig så att fem banditer gick på Barbaren ensam. Men Reckless Power Attack plus en motsvarighet till Action Surge = 3 banditer dödade i en turn; barbaren hade inga problem vinna helt själv (nåja, hon var dock bloodied efteråt).