wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Igår så var det rollspelsfredag, men större delen av spelgruppen har questat söderut för att gå på SSK, så istället så kallades Archin in och när korvgrytan var uppäten så spelade vi A Thousand and One Nights av Meguey Baker.
Rollpersonerna var
Badmäster Han, spelad av w176, en gammal enuck som skötte om palatsets bad. Han avundades Trumpetaren för hans framgång bland kvinnorna, och förutom att fly palatset så ville han få en kvinna att bli förälskad i honom.
Danserskan Seriff, spelad av Archin, som med hela sin uppenbarelse utstrålade dans. Hon avundades Trumpetaren för hans skicklighet med trumpeten, och förutom att fly palatset så ville hon lära sig spela trumpet.
Den fjärde trumpetaren Behman, spelad av DeBracy, som bara får uppträda när en av de tre ordinarie har förhinder. Han avundades Badmästaren för hans kontakt med palatsets alla fagra damer, och förutom att fly från palatset så ville han förföra Haremsflickan.
Haremsflickan Dinarzade, spelad av mig, som var en av de yngre damerna i sultanens harem. Hon avundades Danserskan som uppskattades av sultanen för något hon gjorde istället för bara något hon var, och förutom att fly palatset så ville hon döda palatsets dansmästare som vägrat henne lektioner.
På en terass en sval kväll så berättade Haremsflickan den första sagan, Sagan om den envisa åsnan. Åsnan spelades av Trumpetaren, åsneföraren av Danserskan och åsneförarens hustru av Badmästaren. När åsneförarenförde sin åsna längs en smal stig genom en doftande kanellund så vägrade den plötsligt fortsätta, och inget trugande eller hotande kunde få den att fortsätta. Ekipage började ansamlas bakom och uppmanade åsneföraren att flytta sitt djur från stigen. Till slut så skrämdes åsnan av en gyklares cymbal och satte av i en rasande fart, sprang ifrån sin herre och blev en fri åsna. (Historien sög, delvis för min taffliga introduktion, men också för att det huvudsakligen blev en demoomgång av regelsystemet och mekaniken kring ädelstenarna. Alla rollinnehavarna gjorde dock strålande insatser.)
Kvällen därpå samlades vännerna i sultanens badhus där badmästaren berättade en spännande saga från fjärran land om Hjälten Sparvs björnjakt. I vilken Haremsflickan spelade Sparv, och hans vänner Jorm och Asknut spelade av Danserskan och Trumpetaren gick på björnjakt. Den så skrytsamme Sparv visade sig inte veta ett dugg om vare sig jakt eller björnar, men lyckades såsmåningom fälla två stycken.
Dagen därpå blev Badmästaren offentligt utskälld av sultanen för att ha smutsat hans bad, men på kvällen så träffades de fyra i en danssal där Danserskan först underhöll med förförisk dans innan hon satte sig ner och berättade en fantastisk saga om ett troll (Badmästaren), en drake (Trumpetaren) och en drakryttare (Haremsflickan). Som slutade med att trollet missbedömde både höjd och landningspunkt i ett anfall från ett högt träd och slog sig sönder och samman mot marken, varefter drakryttaren (som också var en ond prinsessa) red iväg på sin nytämjda drake. Härefter blev Trumpetaren utskälld av sultanen av någon anledning jag inte kan erinra mig just nu, och Badmästaren lyckades fiska ur bödeln en massa information om hur tidigare flyktförsök från palatset gått.
Högt upp under palatsets tak finns ett rum där musikerna förvarar sina blankputsade trumpeter och horn, och här samlade Trumpetaren sina vänner och berättade den fantastiska historien om hur sultanen fått sin näktergal. Sultanen spelades av Badmästaren, och de två bröderna Hazad och Harun spelades av Danserskan respektive Haremsflickan. De båda bröderna hade tagit sig till palatset för att tävla om sultanens gunst genom att ge honom en gåva. Först så turades de om att beskriva en fantastisk gåva, men sultanen blev till slut otålig och krävde sin gåva omedelbart, varpå de färdades till bazaren för att bröderna skulle kunna lämna över den. Harun sträckte fram en praktfull matta, men då sultanen såg missnöjd ut sade han "Det här är den matta på vilken gåvan skall stå!" och tittade sedan på sin bror. Hazad höll fram det mest utsirade bordet som någonsin skådats, men då sultanen såg missnöjd ut sade han "Det här är det bord som skall stå på mattan och på vilket gåvan skall stå!" och tittade på sin bror. Harun höll då fram ett fantastiskt smyckat fat, men då sultanen såg missnöjd ut sade han "Det här är det fat som skall stå på bordet och på vilket gåvan skall stå!". Sultanen var nu oerhört missnöjd och lät sina soldater prygla de båda bröderna tills blodet rann. Hazad tog därefter fram en sirlad modell av ett torn fyllt med utlöpare, och gjord i renaste guld, men då sultanen såg missnöjd ut så sade han "Det här är den ställning som skall stå på fatet, och på vilken gåvan skall placeras!", och så vände han sig mot sin bror. Då Harun inte hade någon gåva vände han sig om och sprang, och Hazad följde efter, de sprang några ögonblick jämsides innan Harun fällde Hazad som strax blev upphunnen och halshuggen. Harun däremot jagades ut ur staden till trädgårdarna där, och han blev upphunnen i skymningen. Men då soldaterna med höjda yxor närmade sig så hördes den mest fantastiska sång och man såg en blå näktergal sitta på en gren. Harun fann sig snabbt, och fångade på ett ögonblick fågeln och erbjöd den som gåva till sultanen. Och så fick sultanen sin näktergal!
Alla var eniga om att det var den bästa sagan och när de skiljdes åt så följde Haremsflickan Trumpetaren till hans gemak, men de blev så högljudda att Badmästaren hörde dem och varskodde sultanen som genast ertappade de två och lät hugga huvudet av Trumpetaren.
Badmästaren smög till sultanens privata trädgård och släppte näktergalen fri, men blev ertappad och blev halshuggen även han (låter lite sunkigt just nu, men vid bordet lade w176 fram det på ett mycket fint sätt och vi insåg att vi just hade färdats till Awesomeland).
Rent speltekniskt så lyckades även Haremsflickan med sin önskan att döda dansmästaren, men det... är en annan historia.
[linje:#000000]
Det var första gången vi spelade 1001 Nights, så det var först till den sista sagan som alla blivit varma i kläderna och riktigt fått kläm på reglerna. I min bok så är det bättre än Universalis och Berättelser från Staden helt enkelt för att det är mer fokuserat, och då ett spelmöte rymmer flera berättelser så gör det inget om man får en lite sned start, det finns fler chanser att få det rätt.
Jag skulle definitivt spela det igen om chansen gavs, men jag tror att det skulle bli utslitet rätt fort om man började nöta det ordentligt vid bordet. Så jag tror jag spar det till kvällar då goda vänner samlas och är sugna på en liten sagostund.
Rollpersonerna var
Badmäster Han, spelad av w176, en gammal enuck som skötte om palatsets bad. Han avundades Trumpetaren för hans framgång bland kvinnorna, och förutom att fly palatset så ville han få en kvinna att bli förälskad i honom.
Danserskan Seriff, spelad av Archin, som med hela sin uppenbarelse utstrålade dans. Hon avundades Trumpetaren för hans skicklighet med trumpeten, och förutom att fly palatset så ville hon lära sig spela trumpet.
Den fjärde trumpetaren Behman, spelad av DeBracy, som bara får uppträda när en av de tre ordinarie har förhinder. Han avundades Badmästaren för hans kontakt med palatsets alla fagra damer, och förutom att fly från palatset så ville han förföra Haremsflickan.
Haremsflickan Dinarzade, spelad av mig, som var en av de yngre damerna i sultanens harem. Hon avundades Danserskan som uppskattades av sultanen för något hon gjorde istället för bara något hon var, och förutom att fly palatset så ville hon döda palatsets dansmästare som vägrat henne lektioner.
På en terass en sval kväll så berättade Haremsflickan den första sagan, Sagan om den envisa åsnan. Åsnan spelades av Trumpetaren, åsneföraren av Danserskan och åsneförarens hustru av Badmästaren. När åsneförarenförde sin åsna längs en smal stig genom en doftande kanellund så vägrade den plötsligt fortsätta, och inget trugande eller hotande kunde få den att fortsätta. Ekipage började ansamlas bakom och uppmanade åsneföraren att flytta sitt djur från stigen. Till slut så skrämdes åsnan av en gyklares cymbal och satte av i en rasande fart, sprang ifrån sin herre och blev en fri åsna. (Historien sög, delvis för min taffliga introduktion, men också för att det huvudsakligen blev en demoomgång av regelsystemet och mekaniken kring ädelstenarna. Alla rollinnehavarna gjorde dock strålande insatser.)
Kvällen därpå samlades vännerna i sultanens badhus där badmästaren berättade en spännande saga från fjärran land om Hjälten Sparvs björnjakt. I vilken Haremsflickan spelade Sparv, och hans vänner Jorm och Asknut spelade av Danserskan och Trumpetaren gick på björnjakt. Den så skrytsamme Sparv visade sig inte veta ett dugg om vare sig jakt eller björnar, men lyckades såsmåningom fälla två stycken.
Dagen därpå blev Badmästaren offentligt utskälld av sultanen för att ha smutsat hans bad, men på kvällen så träffades de fyra i en danssal där Danserskan först underhöll med förförisk dans innan hon satte sig ner och berättade en fantastisk saga om ett troll (Badmästaren), en drake (Trumpetaren) och en drakryttare (Haremsflickan). Som slutade med att trollet missbedömde både höjd och landningspunkt i ett anfall från ett högt träd och slog sig sönder och samman mot marken, varefter drakryttaren (som också var en ond prinsessa) red iväg på sin nytämjda drake. Härefter blev Trumpetaren utskälld av sultanen av någon anledning jag inte kan erinra mig just nu, och Badmästaren lyckades fiska ur bödeln en massa information om hur tidigare flyktförsök från palatset gått.
Högt upp under palatsets tak finns ett rum där musikerna förvarar sina blankputsade trumpeter och horn, och här samlade Trumpetaren sina vänner och berättade den fantastiska historien om hur sultanen fått sin näktergal. Sultanen spelades av Badmästaren, och de två bröderna Hazad och Harun spelades av Danserskan respektive Haremsflickan. De båda bröderna hade tagit sig till palatset för att tävla om sultanens gunst genom att ge honom en gåva. Först så turades de om att beskriva en fantastisk gåva, men sultanen blev till slut otålig och krävde sin gåva omedelbart, varpå de färdades till bazaren för att bröderna skulle kunna lämna över den. Harun sträckte fram en praktfull matta, men då sultanen såg missnöjd ut sade han "Det här är den matta på vilken gåvan skall stå!" och tittade sedan på sin bror. Hazad höll fram det mest utsirade bordet som någonsin skådats, men då sultanen såg missnöjd ut sade han "Det här är det bord som skall stå på mattan och på vilket gåvan skall stå!" och tittade på sin bror. Harun höll då fram ett fantastiskt smyckat fat, men då sultanen såg missnöjd ut sade han "Det här är det fat som skall stå på bordet och på vilket gåvan skall stå!". Sultanen var nu oerhört missnöjd och lät sina soldater prygla de båda bröderna tills blodet rann. Hazad tog därefter fram en sirlad modell av ett torn fyllt med utlöpare, och gjord i renaste guld, men då sultanen såg missnöjd ut så sade han "Det här är den ställning som skall stå på fatet, och på vilken gåvan skall placeras!", och så vände han sig mot sin bror. Då Harun inte hade någon gåva vände han sig om och sprang, och Hazad följde efter, de sprang några ögonblick jämsides innan Harun fällde Hazad som strax blev upphunnen och halshuggen. Harun däremot jagades ut ur staden till trädgårdarna där, och han blev upphunnen i skymningen. Men då soldaterna med höjda yxor närmade sig så hördes den mest fantastiska sång och man såg en blå näktergal sitta på en gren. Harun fann sig snabbt, och fångade på ett ögonblick fågeln och erbjöd den som gåva till sultanen. Och så fick sultanen sin näktergal!
Alla var eniga om att det var den bästa sagan och när de skiljdes åt så följde Haremsflickan Trumpetaren till hans gemak, men de blev så högljudda att Badmästaren hörde dem och varskodde sultanen som genast ertappade de två och lät hugga huvudet av Trumpetaren.
Badmästaren smög till sultanens privata trädgård och släppte näktergalen fri, men blev ertappad och blev halshuggen även han (låter lite sunkigt just nu, men vid bordet lade w176 fram det på ett mycket fint sätt och vi insåg att vi just hade färdats till Awesomeland).
Rent speltekniskt så lyckades även Haremsflickan med sin önskan att döda dansmästaren, men det... är en annan historia.
[linje:#000000]
Det var första gången vi spelade 1001 Nights, så det var först till den sista sagan som alla blivit varma i kläderna och riktigt fått kläm på reglerna. I min bok så är det bättre än Universalis och Berättelser från Staden helt enkelt för att det är mer fokuserat, och då ett spelmöte rymmer flera berättelser så gör det inget om man får en lite sned start, det finns fler chanser att få det rätt.
Jag skulle definitivt spela det igen om chansen gavs, men jag tror att det skulle bli utslitet rätt fort om man började nöta det ordentligt vid bordet. Så jag tror jag spar det till kvällar då goda vänner samlas och är sugna på en liten sagostund.
