Jag som "har gjort det"...
”..kan väl tala om för mig hur det kan bli bra? Nä, nä - inga konstiga associationer nu; jag menar: hur får man ett socialt medium som rollspel är att fungera på tu man hand? “
Två är väl ett alldeles utmärkt antal vid många sociala aktiviteter (exempelvis det som man kan associera din rubrik till... /images/icons/wink.gif). Kan faktiskt inte se vad som skulle vara problem med en spelare och en SL. Rollspel handlar om att gestalta en person, huruvida denna person har andra i sitt sällskap spelar ingen roll. Jag kastar tillbaka frågan; varför skulle det inte fungera om man är två man istället för tre? På vilket sätt hindrar det SL från att gestalta världen och alla som finns i den? På vilket sätt hindrar det en spelare från att gestalta sin rollperson om det inte är någon annan spelare med?
Solorollspel blir bra på ungefär samma sätt som rollspel i vanliga fall, så jag har svårt att ge några specifika tips. Det man kan tänka på är ju att solorollspel erbjuder möjligheter som annars inte finns eller är begränsade och att det därför kan vara läge att försöka få med just dem.
Exempel 1: I ett intrigbaserat spel som Vampire kan det vara en nackdel att spelarna vet att de åtminstone kan lita på varandra. Den trygghetskänslan är det inte meningen att deras rollpersoner ska ha. Alternativt håller alla hela tiden på med fuffens bakom ryggen på varandra, vilket kommer göra att SL i princip lirar solo parallellt med ett gäng snubbar som får tillbringa den mesta tiden med att sitta och vänta på att SL ska bli klar med någon annan. Inte bra heller att spelarna märker så fort någon pysslar med något bakom ryggen på dem (“aha, nu skickar han en lapp igen” eller “Jaha, de går ut ur rummet nu igen... honom litar vi inte på”). En solospelares upplevelser blir helt enkelt mer lika de hans rollperson har varför det blir perfekt med solo i skräckintrigspel.
Exempel 2: En av mina spelare lirade en gång en orch i DoD. Orchen började som en ensam stackare, men samlade ihop fler folk, någon i rövarbandet gjorde en kupp och avsatte honom, han återtog makten i en revolt, blev så småningom en verklig maktfaktor i skogen där han höll till o.s.v. Detta äventyr hade varit mycket svårare att spela med en grupp spelare. Just det att spelaren lirade på egen hand gjorde att han kunde ha en mycket speciell RP, med udda livsmål och som kunde göra de lösningar han själv ville. Spelaren behöbde inte ta hänsyn till någon annan spelare och kunde forma äventyret på ett helt annat sätt än vad som vanligtvis är fallet (där SL ofta håller lite mer i tömmarna).
” Asså, om vi nu drar en snabb parallell till teater, så skulle det ju kännas väldigt konstigt om pjäsen bestod av två pers inbegripna i en lång dialog. Visst, det kan fungera, (som "i väntan på [vad han nu hette, som aldrig kom]") men det är nog rätt svårt - tror jag - att hålla intressant i någon längre stund.. “
Har du varit på teater med en eller två skådespelare på scenen? Jag har sett flera sådana föreställningar och det fungerar utmärkt. Hamlet med Mikael Strandberg ensam på scenen var definitivt en höjdare. Två personer inbegrpna i en dialog behöver inte alls “kännas konstigt”: En rolig pjäs som jag såg för en del år sedan var en där Jan-Olof Strandberg och en kvinna vars namn jag inte kommer på nu spelar två personer som skriver brev till varandra. Två skrivbord på scenen, en person vid vardera, de läser upp det brev som de skrivit till den andre. På så sätt blev det en dialog och den blev levande genom ansiktsuttryck, hållning, “tystnad” (d.v.s. inget svar på den andres brev så att den fick “skriva” och läsa ett nytt brev) o.s.v. På så sätt beskrevs två personers liv och hur de påverkar varandra, och detta utifrån den bild som de försöker ge någon annan.
” ..vilket för mig till en ny spännande debattfråga! (får ta och sluta snart..): Hur länge spelar ni? “
Väldigt olika. Tyvärr så innebär ju jobb, tentor och flickvänner att folk inte kan spela hur länge som helst, och dessutom börjar kroppen bli gammal och trött också... Ska spela nu vid klockan fem och vi håller väl igång till midnatt skulle jag tro. En riktlinje iaf även om det som sagt skiljer sig mellan olika grupper och olika tillfällen.
” För att återgå till min ursprungliga fråga; jag är medveten om att min jämförelse har vissa brister - exempelvis så är det ju egentligen inte "två pers" i rollspelssamanhang, utan snarare en person och en "öändlig ström av personer", likaså är inte "kulisserna" de samma, utan ändras hela tiden de med. Men, ändå, hur håller man det intressant? “
Ganska många böcker handlar om en person; vad som händer och vad han/hon tänker och gör utifrån detta. Det blir absolut inte mindre intressant för denna saks skull. Faktiskt är en sådan bok en monolog, till skillnad från solorollspel som iaf är en dialog. Sen kan förstås ett litterärt grepp med två personer vars perspektiv man växelvis får se något ur också vara spännande, Nick Hornbys “Om en pojke” är ett exempel på det, men ett sådant upplägg på ett rollspelsäventyr skulle kräva mycket solospel eftersom de två personerna oftast är på olika platser.
” Och en annan sak; hur håller man huvudet kallt som SL? “
Själv har jag mycket svårare att hålla mig kall när fem-sex par ögon tittar på mig än när ett par gör det. Jag skulle vilja jämföra med att hålla föredrag. Att dra något för tre pers är rätt OK, att snacka inför 30 pers är lite nervöst och skulle jag tvingas sitta framför en TV-kamera och tala till 300 000 är det uppenbar risk att jag skulle göra i brallorna...
” Jag skulle känna mig väldigt obekväm om jag var inbegripen i ett två timmar långt spelande med en enda person... Det skulle kännas "intimt" på något sätt.. “
Å andra sidan är det ju ingen som ser det “intima” och kan skratta åt det eller kommentera det.
” Tio pers, en SL och en "biträdande" SL är det största jag har varit med om. Tro det eller ej, men det var faktiskt jävligt roligt. Det inbegrep tom spontana "halvlajv"-scener med både spelare och SL samt biträdande SL.. “
Biträdande SL har jag haft någon gång, han kallades “monster-SL” och hade som uppgift att leta fram elakingar i monsterboken som jag som SL kunde skicka på rollpersonerna... /images/icons/smile.gif