När man springer där med sin trollkarlsnisse med femtielva dödsmonster efter sig och kommer fram till bred klyfta är det väl klart att man vill dra till med en trädfällarformel och skapa sig sig en liten snygg bro över till andra sidan. Jag menar, hur många har den förkonstruerade formeln "trädfällning i kontrollerad riktning" i bagaget?"
Förhoppningsvis har din trollkarlsnisse ett eldklot i bagaget som han kan försöka fälla trädet med, eller en luftstöt eller något liknande, men jag förstår poängen. Det jobbiga är när det hela mynnar ut i diskutioner som:
Spelare: Jag försöker använda mina krafter inom elementet jord till att lossa på jorden runt rötterna samtidigt som jag försöker knuffa på trädet med luft.
SL: OK, det kommer att kosta dig, ööööh, typ fem mana att luckra upp jorden och... Tja vi säger sju för att knuffa trädet...
Spelare: SJU???
SL: Ja sju. Jag är SL och Allsmäktig!
Spelare: Ok,ok...
SL: Få se nu... Vad har du i Jord?
Spelare: Femton.
SL: (Slår en tärning) Mmmm, vad har du i luft?
Spelare: Elva.
SL: (Slår ännu en tärning) Ok, har du strykt dina mana?
Spelare: Jepp.
SL: Ok, du välter trädet, ni springer över och de femtioelva dödsmonstren springer efter.
Under den tid som en liknande diskussion tar hinner dödsmonstren slakta rollpersonerna tolv gånger om. Detta förstör känslan av stress och realtid.
Skogen skulle vara mycket tyst, om inga andra fåglar sjöng än de som sjunger bäst. /Henry van Dyke