Re: 1700-talsrullar
'Quills' är min favorit. Den är ett mästerverk. Kretsar kring moralfrågor, kan man säga. Och sex och porr. Markis De Sade sitter inläst på mentalsjukhuset Charenton och smugglar ut sina perversa romanalster via en tvättpiga, men staten, Napoleonstaten i det här fallet, vill få ett slut på hans moralfördärvande skriverier. Rullen utspelar sig ju nu egentligen inte på 1700-talet, utan precis i början av 1800-talet, men den måste ändå ses - den är så underbart bra och ligger trots allt väldigt rätt på ett kulturellt och idéhistoriskt plan. Regin är snygg och underfundig, dialogen fräck och genial, och karaktärerna, och skådespelarna, utomordentliga. Geoffrey Rush, Kate Winslet, Joaquin Phoenix och Michael Cane. Se, se, se, se, se!
Annars är jag mycket för fransk och brittisk kostymfilm. Där hittar vi det smarta dramat
'Löjets skimmer' (Ridicule), där en greve eller så måste smila in sig hos hovet för att få möjlighet att prata med kungen. Men för att få in en fot i de kretsarna bara
måste man ha en viss...eh...stil. Utmärkt skildring av 1700-talets hovliv, och en mycket bra film i största allmänhet.
Om 'Löjets skimmer' behandlar en aspekt av 1700-talet, hovlivet, behandlar
'Ormens labyrinth' med han skotten (Ewan McGregor) 1700-talets trädgårdskultur. Det kan låta rätt tråkigt, men det är det absolut inte. McGregor spelar en svindlare som lurar i en förmögen adelsman att han är en berömd trädgårdsentreprenör, och får uppdraget att bygga en magnifik trädgård åt denne. På vägen tillstöter en hel massa komplikationer och intriger, som bland annat involverar adelsmannens galna, naturälskande dotter och Cernunnos(!) (eller en schysst pikt som gått vilse i tiden). En lite smågalen film på samma sätt som 'Quills', men precis som denna också med klart allvarsammare dimensioner.
En som däremot är helgalen, och alldeles, alldeles underbar, är
'Plunkett & MacLeane' med Robert Carlyle. Den handlar om två smågangstrar och banditer som hankar sig fram i ett lätt överdrivet dekadent 1700-tal (med för en gångs skull fungerande anakronistiskt soundtrack) och drömmer om att tjäna storkovan och sticka till Amerika. På vägen stöter de, precis som i 'Löjets skimmer' och 'Ormens labyrinth', på en välartad adelstös med skinn på näsan (Liv Tyler) som vägrar anpassa sig till patriarkatet. Lustigt, det verkar vara nån slags konvention i 1700-talsfilm. Hursomhelst ett heltokigt, och visuellt mycket snyggt, drama med vissa sköna tendenser åt Chronopia-hållet. När jag spelleder 1700-tal härnäst kommer denna film otvivelaktigt vara den största inspirationskällan. Den är mer fartfylld utan att helt göra avkall på dramat, även om lekfullheten i den inte är alls lika underfundig som i några andra av filmerna ovan. Och skurken är sååå ond. Är det oborstade typer du vill ha är det den här och 'Quills' du ska se.
'Den ryska arken' av Alexander Sukorov har inte mycket av en handling, men är väääldigt snygg - en drömsk rundvandring i eremitaget i St Petersburg, från sekel till sekel, allt i en enda tagning. Nog inget vidare som inspirationsfilm dock, den är mest flummig och vacker.
Hmm...ja, det var mina favoriter vad 1700-talsrullar beträffar ('Den siste mohikanen' och 'Farlig förbindelse' är också utmärkta). Sedan finns ju SVTs lysande och totalt skruvade miniserie "Herr von Hancken" med Per Oscarsson och Tuva Novotny, fast den utspelade sig också under Napoleontiden (tidigt 1800-tal). Men håll utkik i jul - det blir en miniserie om Bellmans liv och äktenskap, SVTs vana trogen - de gör ju alltid ett 1700-talskostymdrama om året. ('Gustav IIIs äktenskap' förra nyåret var inte alls dum, tex).
Och
'Patrioten' med Mel Gibson är faktiskt inte så jättedålig. Ska du spela 1700-tal i Amerika rekommenderar jag den, rentutav. Men något mästerverk är den knappast.
'Den galne kung George' är en klassiker på 1700-talsfilmfronten, och har en lysande slutkläm, men som film betraktat tycker jag mest den är sådär. Helt klart sevärd, dock.
Jag vill minnas att
"Mörkrets furste" (Myrkrahöfðinginn) av Hrafn Gunnlaugsson utspelar sig under 1700-talet. Det märks inte mycket av, för hela miniserien utspelar sig i en isolerad bondby på Islands vindpinade västkust, men som inspirationsfilm kan den definitivt vara värd att ta en titt på. Jag menar, vilken annan 1700-talsfilm involverar maleus maleficarium och en lömsk bondson som skär sig i handflatan och åkallar Oden, Lucifer och Belsebub? Eller är på isländska, för den delen.
På romanfronten lär 'Livläkarens besök' av Per Olov Engqvist eller vad han heter vara jättebra. Jag har inte läst den än, men alla mina historielärare har rekommenderat den. 'Misantropen' av Moliére är ett måste.
- Ymir, kostymfilmofil
