MED spelarna..?
Håller inte med om att man ska spela MED spelarna... spelledaren ska vara opartisk i de flesta sammanhang... jag spelar rollspel för känslans skull... minns en gång då jag var lönnmördare på DoD 91... en improviserat äventyr,, jag fick ett uppdrag av en skum filur.. han skulle mörda nån snygg baronessa på det värdshus vi bodde på... han insåg dock att han skulle bli förföljd... (de som skulle jaga honom var ju självklart de andra två rpna, en alvkrigare och en dvärg) mitt uppdrag blev att slå följe med dessa under jakten och sedan lura iväg dem åt fel håll... skulle möta honom dagen efter bland några berg för att få kosing..,.. sagt och gjort, jag erbjöd mina tjänster som hennes livvakt och på natten så mördades hon... jag lyckades lura de andra rpna att ta en annan väg.. när jag sen skulle smyga iväg och träffa skummisen för att få den resterande delen av mina pengar så följde de andra efter mig... när vi kommit fram till bergen så hoppade skummisen på alven och slängde ner denne från en hög avsats, dvärgen högg jag ner... skummisen blev dock dödad av orcher när vi skulle sticka, så jag var ensam överlevande... stack tillbaka till staden och värdshuset där jag bodde och påstod att vi dödat skummisen, men att dvärgen och alven olyckligtvis fått sätta sina liv till.. då visade det sig att alven överlevt och klättrat upp, helat dvärgen, ridit tillbaks till byn och sedan jagade de ifatt mig... jag avrättades...
poängen är att jag tyckte det var VÄRT att min rp dog, pga att man fick verkligen leva ut lite intriger... känslan var enorm när man fick se de andras min då jag plötsligt satte dolken i sidan på en utav dem... och kunde det bli ett bättre slut på historien än att jag blev påkommen, jagad och sedan fick mitt huvud skilt från kroppen...? inte vad jag tror.../images/icons/devil.gif