Jag har varit med och kört en flerårig kampanj där vi var tre fasta deltagare, varav en var spelledare i taget och de andra två var spelare. Då och då var andra spelare med också, som gästinhopp, liksom.
Det hela fungerade väldigt bra, även om man fick hålla tungan rätt i mun. Varje spelledare fick ju ta vid där en annan hade slutat (även om var och en oftast körde färdigt varje story). Lösa trådar var mer eller mindre fria för andra spelledare att ta upp, särskilt sådana som inte var planerade eller inskrivna i metaplotten utan improviserades under spelets gång, såsom intressanta slpar och oväntade konflikter eller andra relationer.
Men, undrar ni då, blev det inte problem att någon annan kunde hijacka ens noggrant utlagda komponenter i ens egen delmetaplot? Nja, det skulle kunna ha blivit så, och blev väl det ibland, men oftast så förstod man vad man som spelledare skulle låta bli att tafsa på, eller också tafsade man ändå, och så fick den andra spelledaren helt enkelt lösa problemen. Och ni vet, lite problem kan vara väldigt nyttigt för kreativiteten.
För oss hjälpte det nog att vi alla tre var tämligen oplanerade i vårt spelledande. Åtminstone jag har oftast en väldigt lös idé om hur storyn kommer arta sig, och har bara fragmentariska detaljidéer.
Jag gjorde också så ett par gånger att jag la in soloepisoder som fokuserade på den ena rollpersonen i taget, och lät den andra lattja loss med en löst beskriven slp som rollperson. Den som på så sätt blivna medspelledaren fick specifika instruktioner kring vissa detaljer som var viktiga för storyn, och var fri att leka som han ville i övrigt. Det var väldigt stor behållning av den sortens spelande.
Vi gjorde en del liknande fast ännu mer out grejer också, men det orkar jag inte berätta om om ni inte frågar efter det...
/Simon