Jag har testat mitt spel Starchallenge nya regler några gånger men tiden finns inte. Egen företagare i startuppfas samt en nyfödd tar all tid. Men spelet finns kvar och det är det som räknas.
I alla fall funkar reglerna bra. I det här fallet vill jag bara sälla mig till den lilla skaran som applåderar 2 stridssystem.
De som inte applåderar den skaran bär oftast argumentet: Få regler och lika för allt. Jag håller inte med. 2 system är inte mycket svårare att hålla i huvudet om de är rätt lätta. Så varför 2 system då?
1 system är till för dussinstriderna. Där använder jag ett kortsystem som kort sagt går ut på att ju bättre man är och ju bättre vapen man har desto fler kort är dödliga för fienden. Fienden har total KP och man hystar ut kort och räknar träffar tills KP är nednött. Det här är ett temposystem där SL gör skrämmande ljudeffekter för skjutvapen som ska stressa spelarna som själva får hålla reda på träffarna och vråla ut dem allt eftersom tills dess fi is no more.
Då räknar man samman de skador fi givit och drar av skadorna på attribut.
Det här går snabbt och är kul. Det känns actionfyllt och skrämmande. Man ska inte behöva tänka så mycket utan man kan damma på och känna stressen.
Men! Då strider har en mycket avgörande karaktär (jfr bosstrider i spel) så använder man det mer detaljerade systemet där man kan använda en mängd taktik och berätta fram striden i samband med satsning av 3 set tärningar på 3 olika faktorer vilket påverkar striden och vad som händer i den. Där är meningen att man ska tänka, använda miljön omkring sig och gärna komma på finurliga lösningar. Strider kan med fördel utkämpas och vinnas utan att ge däng genom kluriga lösningar som att se till att stålbalken kommer i huvdet på fienden, att fienden får strålkastaren i ögonen etc. Allt sånt kan man göra med stridssystemet som är relativt enkelt men möjliggör många handlingar och utfall enligt taktiska val.
Jag tycker det är toppen. Ett stress-mörsa-snabbt-som-fan-då-striden-är-en-dussin-strid och ett system då allt står på spel och man kan använda uppbjudandet av all finess och kreativitet i ett makligt tempo som samtidigt är spännande då man satsar tärningar enligt egna riskbedömningar.
Därför måste jag nu efter att provat säga att det inte alls i min bok är fel att ha 2 system om man nu är ute efter att ha olika feeling och meningar med strider. Att slå en tärning och lägga till lite värden i alla strider är enkelt och bra men enligt mig inte så givande. Det finns en strid för alla situationer.
Det är min enkla tanke och meningen med inlägget var väl bara att ge den dynamiken åt de som tänker som jag. Nu är jag låååångt ifrån rollspels guru men jag tycker det är ett spännande och enkelt system och det är väl det som räknas antar jag?
Glad påsk!
I alla fall funkar reglerna bra. I det här fallet vill jag bara sälla mig till den lilla skaran som applåderar 2 stridssystem.
De som inte applåderar den skaran bär oftast argumentet: Få regler och lika för allt. Jag håller inte med. 2 system är inte mycket svårare att hålla i huvudet om de är rätt lätta. Så varför 2 system då?
1 system är till för dussinstriderna. Där använder jag ett kortsystem som kort sagt går ut på att ju bättre man är och ju bättre vapen man har desto fler kort är dödliga för fienden. Fienden har total KP och man hystar ut kort och räknar träffar tills KP är nednött. Det här är ett temposystem där SL gör skrämmande ljudeffekter för skjutvapen som ska stressa spelarna som själva får hålla reda på träffarna och vråla ut dem allt eftersom tills dess fi is no more.
Då räknar man samman de skador fi givit och drar av skadorna på attribut.
Det här går snabbt och är kul. Det känns actionfyllt och skrämmande. Man ska inte behöva tänka så mycket utan man kan damma på och känna stressen.
Men! Då strider har en mycket avgörande karaktär (jfr bosstrider i spel) så använder man det mer detaljerade systemet där man kan använda en mängd taktik och berätta fram striden i samband med satsning av 3 set tärningar på 3 olika faktorer vilket påverkar striden och vad som händer i den. Där är meningen att man ska tänka, använda miljön omkring sig och gärna komma på finurliga lösningar. Strider kan med fördel utkämpas och vinnas utan att ge däng genom kluriga lösningar som att se till att stålbalken kommer i huvdet på fienden, att fienden får strålkastaren i ögonen etc. Allt sånt kan man göra med stridssystemet som är relativt enkelt men möjliggör många handlingar och utfall enligt taktiska val.
Jag tycker det är toppen. Ett stress-mörsa-snabbt-som-fan-då-striden-är-en-dussin-strid och ett system då allt står på spel och man kan använda uppbjudandet av all finess och kreativitet i ett makligt tempo som samtidigt är spännande då man satsar tärningar enligt egna riskbedömningar.
Därför måste jag nu efter att provat säga att det inte alls i min bok är fel att ha 2 system om man nu är ute efter att ha olika feeling och meningar med strider. Att slå en tärning och lägga till lite värden i alla strider är enkelt och bra men enligt mig inte så givande. Det finns en strid för alla situationer.
Det är min enkla tanke och meningen med inlägget var väl bara att ge den dynamiken åt de som tänker som jag. Nu är jag låååångt ifrån rollspels guru men jag tycker det är ett spännande och enkelt system och det är väl det som räknas antar jag?
Glad påsk!
