Nekromanti 200-ords-RPG-utmaningen 2017

[P.eLL.e]

https://200wordrpg.github.io/winners
Kanske har någon postat om detta tidigare? Finns några trevliga spel, de flesta är givetvis lite sisådär.

Föll mycket för det här, som var ett bidrag: https://norwegianstyle.wordpress.com/2017/05/04/0-get-a-tarot-deck/

0. Get a tarot deck

Draw one card to inspire the setting. Take turns narrating detail, build on what is said. The setting card will remain face up on the table. During play, it’s also used for pacing. A player may place a marker on the card at any time. The third time means the game is over and it’s time to wrap up.

Every player draws a character card, placing it face up in front of them. Take turns introducing your characters, in light of the setting card stories. Go with your gut; what does the card say?

Take turns dealing three cards, face down. The Dealer uses the first card to establish how the scene begins, and who is present. She decides when it’s time to turn the next two. The second card represent a twist. The third the scene ending. Other players play their characters, narrate details and ask questions. The Dealer has final say, and a special responsibility for the scene. If the third setting card marker is placed during your scene, you help wrap up the game. The scene ending card may be used for inspiration.

(Ask questions, ask for ideas, reincorporate concepts, play secondary characters).

 

[DeBracy]

0. Get a tarot deck

Det där lät rätt trevligt. Och som en bra ursäkt att beställa någon tarotlek med fina bilder som jag tänkt att jag skulle vilja ha. ^^

 

[2097]

Den här tyckte jag var väldigt fin, kanske ska köra den: The College Animalia.

Gillar den idén till 200 ord, supplements. Att dra in andra spel. “Kör som Fiasco första akten, använd The Ice playsettet, men sen släcker ni ljuset. Alla skriker så högt dom kan i fem sekunder. Dela sen ut ett spelkort till var och en. Den som får spader äss är The Thing.” osv osv

 

[2097]

Det där lät rätt trevligt. Och som en bra ursäkt att beställa någon tarotlek med fina bilder som jag tänkt att jag skulle vilja ha. ^^

Jag har suktat efter en fullbleed Morgan-Greer i åratal. När jag gick in i flumaffären för att köpa en så hade dom inga. Jag köpte då en vanlig Rider-Waite. Som jag inte ens har öppnat för jag är egentligen inte så pepp på den :/ men visst det är ju bra att ha en classic

 

[Rickard]

Jag föll för det här bidraget, vilket också blev en finalist:

Fatimah's Busy Day

The youngest player is Fatimah. Others play her anthropomorphic burqa, Amir.

Fatimah is running errands before going on a trip. Using the prompts below as guidelines, play out scenes from Fatimah’s day.

[Open-Air Market], [Alleyways]

Fatimah’s world is blue-tinted, because Amir is blue, but Amir can see its true colors. Amir, describe these to her as she travels, highlighting details that her screened saccades miss.

[Open-Air Market], [Alleyways], [Mosque]

Fatimah’s world is dangerous, because people are desperate and violent, but Amir protects her from harm. Amir, tell how you turn away gazes, camouflage her movements, and render her invisible to potential bad actors.

House], [Graveyard], [Alleyways]

Fatimah’s friends and family are in turmoil, because the world is bleak. They are upset that she is going away. They grasp at Fatimah. Amir, tell Fatimah how they feel, but be mindful of her feelings, too. Whenever Amir speaks, everyone talks all at once. Through the noise, Fatimah chooses which narratives to silence, one by one, by saying “Hush...” and the speaker’s name. The remaining narrative(s) become what is real. When ready, Fatimah can silence everyone—and just exist—before ending the scene.

End play when Fatimah leaves for her trip.​

Jag tycker det är ett genialt sätt att skapa intryck av tankegångar från en annan kultur. Jag tycker spelet också har ett väldigt bra upplägg för hur man ska skriva ett spel. Börja med vad spelet går ut på. Ha ett klart slut.

 

[Genesis]

Jag tycker att det finns två typer av 200-ordsspel. En typ som lutar sig kraftigt mot existerande konventioner och etablerade spelstilar, och en typ som borde vara längre än 200 ord. Det kan ju vara en bra grej att skriva ned ett spel på 200 ord för att se till att få klart något. Kanske kan det vara en första anhalt mot något mer utarbetat, eller kanske bara ett sätt att få en idé ur skallen. Kanske vill man få lite feedback och se om andra verkar tycka att det är en cool idé. Men tarotspelet och Fatimah's Busy Day känns som inkompletta spel för mig (och i princip alla andra, också). Jag tycker inte att de är bra. De kan vara intressanta idéer som kan pitchas och utvecklas med mer diskussion. Men jag skulle inte vilja spela dem så som de ser ut nu. Jag skulle vilja ha betydligt mer instruktioner.

Många av de här spelen är intressanta. Många är tänkvärda och har potential. Inga av dessa spel är bra.

Minimalism är mer än att bara låta bli saker.

 

[Genesis]

Och för att visa att jag inte bara dissar korta spel: Vast & Starlit och Lasers & Feelings är två briljanta spel med massor av tanke bakom och väldigt bra och komplett beskrivna strukturer. De är båda korta (V&S får plats på ett visitkort, L&F på ett A4), men de gör klart hur de ska spelas, förutom de bitar som lutar sig mot konvention.

 

[P.eLL.e]

Många av de här spelen är intressanta. Många är tänkvärda och har potential. Inga av dessa spel är bra.

Givetvis din helt egna subjektiva åsikt: jag har haft mycket glädje med tarotspelet och gillar tvärtom inte en massa instruktioner. Jag tycker det är bra. Det finns en del andra bra spel i 200-ordprojektet. Minimalism OCH att låta bli saker sätter igång fantasin hos mig. Vi är alla olika och ingen har såklart "rätt" här, enbart en åsikt.

edit: jag kan gilla både spel med tydliga instruktioner och sådana som är fria för egna regler/tolkningar.

 

[Genesis]

Alltså, jag är övertygad om att jag skulle kunna ha en massa bra och givande spelomgångar med tarotspelet. Jag skulle också kunna ha bra och givande spelomgångar med en lapp där det står "Typ nå't med zeppelinare?". Jag kan fylla i luckorna med tekniker jag redan behärskar. Det betyder inte att det är ett bra spel som jag har på lappen. Men om spelet får mig att göra något värdefullt och bra som jag inte hade kunnat göra lika väl utan dess hjälp, då kan vi börja tala om att det är ett bra spel. Annars blir det lite som att säga att min plånbok är ett bra transportmedel, för jag kan ju stoppa den i fickan och sedan ta bilen till jobbet.

 

[2097]

Sodivras lapp med ordet "O Coco"????
är fortfarande den bästa spelsessionen ever

 

[Genesis]

Sodivras lapp med ordet "O Coco"????
är fortfarande den bästa spelsessionen ever

Det var naturligtvis mycket våra egna bidrag. Men det var ju i grunden mitt hack av en speltestversion av ett opublicerat franskt indiespel, modifierat av Sodivras omdöpning. I originalspelet så var klasserna döpta efter personlighetstyper, medan med Sodivras modifikation var kallades de "gåvor", och hade andra beskrivningar. Men det var betydligt mer än 200 ord, om det hade skrivits ned (vilket jag borde göra någon dag. Det har spelats många gånger sedan dess). Det var en setup-process med klara regler, med klasser, svagheter och reaktioner på svagheter, och ett centralt problem. Det hade ett definierat slut, och vi modifierade det ytterligare med egenimporterade tekniker (monolog, spela om det igen, etc.). Ett sammelsurium av strukturer, regler, importerade tekniker och improvisation. Och namnet på bandet hade jag för mig att du stod för. Och ja, det var fantastiskt.

 

[2097]

Ja jag tänkte det skulle heta "Oh, Koko" från en gammal Betty Boop-film (Snow White med Cab Calloway). Men jag gillade Sodivras stavning mycket mycket mer.

Mitt inlägg var ett medhåll i att "fylla i luckorna med egna tekniker". Däremot kändes det som att vi rätt mycket gick ifrån Psychodrame inkl setupen. Vi bara "OK, den grejen kör vi, men den där grejen njaej vi gör såhär istället". Eller? Sodivra sade "jag skulle vilja testa lite fågeln i örat grejer och monologer och sånt". Och vi jazzade loss ?????

 

[2097]

Jag köpte denna av Liz Dean i lokala och välsorterade bokaffären, som till och med tagit in en handfull bräd- och rollspel. Deans kort ger verkligen inspiration och känns som bra scensättare.

Dom var riktigt nice, bra fynd

 

[P.eLL.e]

Alltså, jag är övertygad om att jag skulle kunna ha en massa bra och givande spelomgångar med tarotspelet. Jag skulle också kunna ha bra och givande spelomgångar med en lapp där det står "Typ nå't med zeppelinare?". Jag kan fylla i luckorna med tekniker jag redan behärskar. Det betyder inte att det är ett bra spel som jag har på lappen. Men om spelet får mig att göra något värdefullt och bra som jag inte hade kunnat göra lika väl utan dess hjälp, då kan vi börja tala om att det är ett bra spel. Annars blir det lite som att säga att min plånbok är ett bra transportmedel, för jag kan ju stoppa den i fickan och sedan ta bilen till jobbet.

Nu finns det ju ett litet ramverk med regler i tarotgrejen ovan, som ändå gör detta till ett spel; så som att första kortet är setting, andra är karaktär. Och att dealern har veto över sin situation som byggs upp av tre kort och att deltagare sköter takten genom att lägga tokens på settingkortet. Det känns som att det ger mer kött på benen en än papperslapp där det står zeppelinare eller en plånbok som färdmedel .

Jag tror att många sådana här spel måste testas för att uttalanden som bra/dåligt ska vara rättvisa, men att detta sällan görs.

 

[Genesis]

Nu finns det ju ett litet ramverk med regler i tarotgrejen ovan, som ändå gör detta till ett spel; så som att första kortet är setting, andra är karaktär. Och att dealern har veto över sin situation som byggs upp av tre kort och att deltagare sköter takten genom att lägga tokens på settingkortet. Det känns som att det ger mer kött på benen en än papperslapp där det står zeppelinare eller en plånbok som färdmedel .

Jag tror att många sådana här spel måste testas för att uttalanden som bra/dåligt ska vara rättvisa, men att detta sällan görs.

Visst. Det finns en del intressanta idéer. Men de är outvecklade. De förklaras inte, och vi får bara veta på att det andra kortet "representerar en vändning", till exempel. Vi får inga råd om hur man ska tänka om detta. Vilken typ av vändningar som är bra eller dåliga. Hur vi ska tänka kring mekanikerna. Inga tips om vilka typer av problem som kan uppkomma och hur dessa ska hanteras. Och vad betyder "The dealer has final say"? Är dealern en SL med rule 0?

Och visst, man behöver inte förklara allt i detalj. Det är okej; vi kan inte förvänta oss det. Jag höll ju med Björn lite i hans "Bingsjöpolska"-tråd om att vi inte behöver ett "Vad är ett rollspel"-stycke i varje spel. Men sådana här spel känns alltid som att de försöker att göra utelämnandet till en dygd. Jag kan gå med på att det inte är obligatoriskt. Jag kan gå med på att det till och med kan vara snillrika mekanismer. Men jag vägrar att gå med på att spelet på något sätt är bättre för att man låter bli all form av förklaring eller stöd.

Ibland är det bättre att utelämna vissa saker. Det finns spel, som Lacuna Part 1: The Creation of the Mystery and the Girl from Blue City, som arbetar medvetet med att vara inkomplett och utelämna viktiga saker, som spelgruppen själva måste fylla i. Det är ett medvetet och genomtänkt arbete. Det är inte den känsla jag får av dessa spel. Här sker utelämnandet för att man har brist på plats, brist på ork, brist på tid eller brist på engagemang. Och det är helt okej, men det gör inte spelet bättre. Fördelen med 200-ordsrollspel är att de kan spottas ut på en timme. Det är deras dygd.

Jag har dock knappast läst alla bidragen. Det kan mycket väl finnas ett genuint bra spel eller två där, som är genomtänkta, genomarbetade och där varje ord är vägt på guldvåg. Ett spel som inte skulle bli bättre av mer förklaring. Ett spel som motsvarar Ernest Hemingways sexordsdikt om babyskor. I så fall är det en imponerande bedrift. Men inget av spelen som citerats eller som jag läst anser jag kvalificerar sig för detta.

Nu inser jag att jag tangerar att skriva i en tråd för att ogiltigförklara premissen för tråden, vilket är lite av en kass grej att göra. F'låt!

 

[2097]

Jag har dock knappast läst alla bidragen.

Aha men du skrev “Inga av dessa spel är bra.”

Ett spel som motsvarar Ernest Hemingways sexordsdikt om babyskor.

Om det nu var Hemingway, men vi fattar.

Eller som den sexordsroman jag själv tycker om att citera “In a cloud, bones of steel” av Reznikoff.

Tror man kan göra ett bra 200-ords-spel ändå. Mediet har potential.

Minst tre personer. En deltagare beskriver platserna och föremålen i dem; förberedd och/eller improviserad. En annan beskriver bifigurer och deras handlingar, samma villkor. Alla andra gestaltar varsin rollperson; dom ska försöka eläytyminen. Dom väljer vad deras rollpersoner gör.

Omm deltagarna blir osams om huruvida en fysisk handling ska lyckas eller inte, slå 1d6. Om det blir 3 eller högre lyckas den. Om det dessutom blir en sexa får bifigurerna någon oväntad tillgång eller resurs — såsom att en ny bifigur anländer.

Om ni inte blir osams, så ni inte behöver slå tärningen, så är det bara bra.

Osämjeslag-exempel:

• En rollpersonsspelare säger “Jag fäller ut mina vingar och flyger” i ett spel där fantastiska inslag dittills inte förekommit.
• En bifigursdeltagare säger “Tre tusen poliser rider in på hästar och skjuter er” i ett spel där rollpersonsdeltagarna inte tycker om att deras rollpersoner blir skjutna.

Tänk typ ett Archipelago fast där “gör på ett annat sätt” bara funkar 33% av gångerna.

Försökte vara otvetydig. Om än lite Turku & Archipelago references för att förtydliga

 

[P.eLL.e]

https://stillarollspel.files.wordpress.com/2016/10/stillarpg.pdf Vet inte om du 2097 sett detta, tror Genesis spanat in det (där jag utvecklade efter feedback); ett fåordigt spel som är fler än 200 ord men utvecklats ur sådana, med inslag av Archipelago och The Quiet Year-mekanismer. Tror detta är det jag är mest nöjd med av dem alla tillsammans med O. Örtmästare.

 

[2097]

Ser svinbra ut, har du hunnit testa det?

 

[P.eLL.e]

Ser svinbra ut, har du hunnit testa det?

Tyvärr bara med en person hittills. Men vi hade riktigt skoj. Just kartritandet och de hängande frågorna driver det framåt på ett fungerade sätt. Vi drog in lite för många slp:s vilket jag ju själv tipsar om att inte göra.

Tror ändå det passar bäst med 3-4 pers: fler frågor och av olika karaktär, mindre behov av slp:s, mer interna konflikter och lättare att klämma fram spännande platser och projekt. Kräver 0 prepp och skulle passa bra på exempelvis forumöl-träffar eller konvent.

Tack förresten!

 

[2097]

Jobbade vidare på spelet, försökte göra ett totalt nybörjarspel. Men, ospeltestat hittills:

Minst tre deltagare som dagdrömmer ihop, pratar om vad som händer i den gemensamma fantasin.

En är "föremålsspelare" och har ansvar för alla föremål. Marken, himlen, luften, väggar, dörrar, växter.

En är "bifigursspelare" och har ansvar för varelser, människor och djur, förutom rollpersonerna (nedan).

Dom två får införa hur många eller hur få sådana element dom vill. Dom får förbereda, improvisera, eller en mix.

Alla andra deltagare är "rollspelare" och gestaltar varsin rollperson, som gärna får vara mycket annorlunda än hur dom är i verkligheten, men det väljer dom själva.

Föremålsspelarens mål är att förlänga spelet. Inte spela långsamt, men skapa en spelvärld där så pass mycket intressanta saker kan hända att dom andra vill fortsätta länge. Ju fler saker som händer desto bättre har du gjort ditt jobb.

Rollspelarnas mål är att helt låtsas vara sin rollperson. Försöka tänka som den skulle, säga vad den skulle, säga att den gör saker den skulle göra. Spelet föresiggår i fantasin och i samtalet mellan deltagarna; om din rollperson lyfter en tung sten så säg då "Jag lyfter stenen", försök inte själv i verkligheten lyfta något tungt, det kan vara farligt. Men om din rollperson säger "Akta er!", säg då själv "Akta er!". Ju mer du börjar leva dig in in din roll, känna det den känner, desto bättre har du gjort ditt jobb. Du väljer din rollpersons namn, utseende och känslor. Din rollpersons kläder, föremål, utrustning etc får du fråga föremålsspelaren om.

Bifigursspelarens mål är att göra spelet svårt men möjligt för rollspelarna. Det ska varken vara för lätt, eller för svårt. Ju mer utmanande det är, desto bättre har du gjort ditt jobb. Ditt enda verktyg är bifigurerna och deras handlingar. Du behöver inte leva dig in i dom utan kan använda dom som dina spelpjäser. Bifigurernas vapen, pengar, byggnader etc får du fråga föremålspelaren om.

Exempel:
Rollspelare A: "Jag heter Anna. Jag är lång, ganska tjock och har gult hår."
Rollspelare B: "Jag heter Beth. Vad ser vi?"
Föremålsspelare: "Ni sitter på ett kontor."
Bifigursspelare: "Er chef, Stefan, ligger på golvet bredvid Anna. Han har just kommit ur ett epilepsianfall."
"Anna": "Stefan! Hur är det med dig?!"
Bifigursspelare: "Uhh.. det snurrar..."
"Beth": "Jag letar efter en filt. Ser jag någon plats på kontoret där något sådant skulle kunna finnas?"
Föremålsspelare: "Inte här inne men det finns handdukar i städskrubben i korridoren."


Om någon deltagare ifrågasätter om en fysisk handling som en rollperson gör eller en bifigur gör lyckas, så slå en tärning. Om det blir tre eller högre lyckas den.
Ifrågasatta handlingar kan vara allt från att lyckas dyrka upp en dörr till att fälla ut vingar och börja flyga. Föremålsspelarens element går inte att ifrågasätta på det sättet.
Om ingen ifrågasätter så är det bara bra. Tärningen är bara en reserv för att lösa konflikter.

Sluta så fort någon vill sluta.