Da Facts, man! (kanske med spoilers)
Så här är det: (och innan ni ens funderar på att fråga - ja, jag är en ond tv-pirat, men jag tänker se den på TV i alla fall!)
24 (för det är det den heter, 24 Hours är något helt annat), utspelar sig under 24 timmar, fördelade på 24 avsnitt. Varje avsnitt är alltså på 1 timme (eller nja, 45 minuter + reklam, men reklampauserna är inräknade i realitden...)
Att det är i realtid innebär att om någon i serien säger "jag kommer om 10 minuter", får man snällt vänta 10 minuter innan man får se vad som händer när han kommer fram. Under denna tid slipper man (tack och lov) se hur person x händelselöst kör bil, petar näsan, whatever, utan handlingen skiftar istället till någon av de övriga huvudpersonerna.
Handlingen är centrerad kring Jack Bauer, överdängare på CTU (Counter Terrorist Unit, hans familj och närmaste medarbetare, samt kring presidentkandidat David Palmer och hans stab. Som trailersanassassarna säger, så får CTU-folket reda på att någon eller några kommer försöka döda senator Palmer under det närmaste dygnet, och Bauer får i uppdrag att stoppa det hela.
<center>----==== Eventuella spoilers kan förekomma i texten nedan ====----</center>
Om jag skall säga vad jag ansåg om seriens intressanta element (rent berättartekniskt eller ur spelsynpunkt), blir det följande:
* Realtidsmomentet är en skoj detalj som man snabbt glömmer bort. Det är mest en berättarteknisk finess, som låter oss följa alla dessa personer och deras dygn utan att hoppen mellan dem blir allt för krystade.
* Serien ligger i nutid, utan övernaturliga inslag. Eftersom det är en halvhemlig specialstyrka har CTU naturligtvis en samling enkla hollywoodska små gadgets, men inget är egentligen over the top.
* Serien är befriande fri från dumma misstag. Vi hittade kanske 5-6 stycken under de 24 avsnitten, plus kanske ytterligare 5-6 "ehh-varför-gjorde-de-sådär-nudå?"-tilfällen, som man dock kan ha överseende med. Till missarna räknar vi saker som att kulorna från prickskyttegevären alltid verkar vara långsammare än ljudet, och att sjukhusen saknar larmsystem. Till konstigheterna hör att bovarnas onda plan kanske slår knut på sig själv lite väl mycket, men jaja... är man bov så är man... /images/icons/wink.gif
* På sina ställen är serien listig, dels i plotvändningar, dels i direkt agerande från de inblandade personerna. Man kan, både som SL och som spelare, få en hel del skojiga idéer på bus man kan ha sig för i varierande miljöer, från polisstationer till kontorslokaler - och framförallt har författarna insett att ljuddämpade småvapen är tuffare! /images/icons/grin.gif
* Personerna är, om sanningen skall fram, ganska platta och stereotypa, men följer man serien kommer man ändå att börja tycka om dem för sina egenheter, och allt eftersom handlingen fortskrider får de mer djup (vilket innebär att en del av dem faktiskt växer från att vara helt platta, till att fylla ut åtminstone 2.4 dimensioner). Som vanligt är det porträtten av "gråzonskaraktärerna" som är intressantast, dvs de som är riktiga as, fast de borde vara good-guys. Den personliga favoriten är George Mason, som dyker upp redan i avsnitt 1.
Ja, det är väl det det... Nu skall jag bara springa och gömma mig för anti-piratbyrån, så eventuella frågor på det ovan sagda kanske blir obesvarade...