Nekromanti 3 rollspelserkännanden

[Bolongo]

1. Som spelledare dras jag till episka kampanjer med starkt rälsade storys, trots att jag vet att de inte är nyttiga för mig.
2. Som spelare är jag skadad av att ha varit SL för mycket, och har väldigt svårt att komma in i actor stance.
3. Jag fattar inte riktigt varför min gamla spelgrupp alltid svarar CoC när jag frågar vad vi skall köra härnäst. Missförstå mig rätt, det är ett schysst spel och absolut bland mina topp 10, men för dem verkar det vara en större förälskelse än så.

 

[Bifur]

1. Jag är ointresserad av regelmekanik och tycker regeldiskussioner är tråkiga (även om jag ändå kan hamna i dem). Jag vill ha mekanik för att det genererar slump och spännande utfall men därutöver struntar jag i hur den ser ut. Indieflum, trad eller simulationism kvittar mer eller mindre så länge alla i spelgruppen tycker det funkar och inte har delade meningar och börjar diskutera hur bra/dåliga utfallen är.

2. Jag är oftast SL eftersom jag tycker de flesta andra inte förbereder sig tillräckligt för att få det att flyta på under spelpasset, men jag önskar att andra oftare ville lägga ner den tid som behövs och inte bara SLa lite med vänsterhanden för att de känner sig tvingade.

3. Jag missade hela 90-tals grejen med Kult, Vampire m.m. Jag har inte spelat dem alls och är aktivt ointresserad av dem.

 

[luddwig]

1. Jag får ofta prestationsångest av rollspelsrelaterade saker. Värst är att spelleda utanför min ordinarie spelgrupp samt när andra ska läsa något jag skrivit.

2. Jag gillar inte konstnärliga rollspelsprodukter som Maze of the Blue Medusa eller Mörk Borg. Jag tycker inte att det där så kallat konstnärliga är snyggt, och framförallt gör det mig inte sugen på att spela rollspel.

3. Jag köper ibland rollspelsprodukter bara för att ställa i hyllan. Jag brukar tänka att jag ska läsa, ja kanske rent av spela, men innerst inne vet jag att det inte kommer att hända. Det är dåligt, för spel är trots allt till för att spelas.

 

[Feuflux]

2. Jag är oftast SL eftersom jag tycker de flesta andra inte förbereder sig tillräckligt för att få det att flyta på under spelpasset, men jag önskar att andra oftare ville lägga ner den tid som behövs och inte bara SLa lite med vänsterhanden för att de känner sig tvingade.

Tidsinsatsen jag helst ser att en SL gör kontra tidsinsatsen jag är beredd att göra själv som SL skiljer sig pinsamt mycket åt (och det var sant innan jag blev en trött trebarnspappa också)...

 

[Cybot]

1. Jag har spenderat mer tid att bläddra i böckerna till olika Mutant settings än jag har spelat Mutant. Detta gäller både för Mutant: UA och Mutant Chronicles.
2. Dungeoncrawling är den form av rollspel jag har spelat mest och tycker om minst.
3. Jag är mentalt oförmögen att lära mig någon annan World of Darkness setting än WoD Classic. Det går in i ena örat och ut det andra.

 

[Ram]

1. Jag har inte sett ett rollspel som jag tyckt sett nytt, intressant eller fräscht ut på minst fem, troligen uppemot tio år.
2. Efter att ha spelat en del med barnen med mycket enkla regler så har jag insett att jag avskyr saker som komplexa regler, specialregler, dramaregler och metaregler (när en spelare styr över storyn pga poäng, förmågor eller vunna konflikter). Detta är en total kovändning för mig för främst de senare har jag tyckt om tidigare.
3. Det smärtar mig att erkänna, men jag är en inskränkt elitist. Min plastiska och nyfikna period som rollspelare ligger troligen bakom mig om jag inte får en ganska kraftig uppenbarelse.

 

[Jocke]

1. Jag begriper mig inte på att folk i hobbyn inte spelar mer. Hur kan ni inte prioritera spel högre? Det är ju det som är grejen. Resten är ju bara som gitarrunk, nått man gör mellan rep och spelningar för att fördriva tid.

2. Jag saknar möjligheten att spela med kön och hjärta som fanns på friformstiden. Narrativa indieregler och kuk-formade OSR monster är såklart schyst men inget mot att sätta upp Hamlet, få vuxna män att gråta eller skrämma livet ur sina vänner med Upsalasviten. Det var mer krut i pikadolerna 99-03. Ja, det är schyst att skriva en tabell för vad som händer när du äter en svamp. Men det är schystare att spela ett AFS scenario om att ha en död kompis nio dagar av tio. Eller än hellre ett Kurragömmaklubben äventyr om skolbarn på en vind. Eller varför inte gestalta att blivit diddlad som barn i nån Jeepform grej? Det var så mycket MER i den sortens spel. Nu är det bara en lek liksom, förut var leken på allvar och lärde oss om oss själva.
Nu lär den oss att... posta ditt rollformulär till Mr Cheng i Berlin för att du petade på en magisk bok i spel. Eller hur man rälsar ett äventyr genom att skriva på rollformuläret vad rollpersonerna får göra och säga åt spelledaren att gilla det rollpersonerna gör i stället för omvänt.

3. Jag har spelat och gillat många OSR-kloner men egentligen aldrig tyckt om någon "äkta" D&D version. 5:an lurade mig ett tag, men den blir sämre och sämre för varje gång jag testar den.

 

[Kraetyz]

1. Jag tror jag har impostor syndrome för spelledande. Komplimanger far rakt över huvudet på mig för att det känns så oerhört falskt. Jag är inte en bra spelledare på riktigt.

2. Om jag spelleder ett regelcrunchigt spelsystem så fuskar jag typ hela tiden. Det kanske är vanligt att göra, men jag ser vanligtvis till att spelare inte dör eller fastnar helt i onödan för det suger. Kanske betyder mer än något att jag inte ska spela regelcrunch...

3. Jag köper publicerade scenarion om och om igen, men inte fan kommer jag någonsin spela dem...

 

[Lukas]

1. Jag förstår inte varför fria ligans spel är så hyllade som de är, det är inte att jag tycker de är dåliga utan bara mediokert. Deras regelsystem har inte varit intressanta sedan svavelvinter (och även du är jag inte säker på att det var bra), och deras settings är fullt fungerande men för mig fantasilösa. Så jag blir alltid förvånad när de behandlas som mästerverk som alla måste vara med och kickstarta och hylla.

2. Jag brukar prata om hur värmedöd är mitt favoritspel, men jag har bara spelat det ca 5 gånger i mitt liv Det är helt omöjligt att få ihop en fungerande spelgrupp till det. att hitta 3-5 människor med tillräckligt samma referensramar är skitsvårt

3. Jag skäms lite över att jag inte kommer på ett tredje erkännande.

 

[Tre solar]

1. D&D är kass. Genom OSR har jag sakta lärt mig förstå och uppskatta alla beståndsdelar av D&D. Men D&D är fortfarande kass.

2. Som spelare är mitt huvudsakliga betygskriterium för alla spelmöten utom skräck är hur snabbt min rollperson hamnar i en äventyrlig situation.

3. Jag måste kämpa för att inte vara en back-seat driver när jag spelar.

 

[Gabrielle de Bourg]

1. Jag har spelat på tok mycket färre olika rollspel än många kan tro. Fram till 2015 var Fiasco det enda spelet jag hade spelat som inte innehöll Cthulhu i någon utsträckning.

2. (Halvöppen hemlighet) Jag är överlag ointresserad av fantasy. Inte bara i rollspel, utan överlag, men det blir väldigt påtagligt inom rollspel. Det gör att jag inte är särskilt attraherad eller intresserad av D&D.

3. Det tog mig enormt mycket tid att våga skriva rollspel, ordentligt. När jag och mina kompisar började spela skrev jag då och då lite olika småäventyr, men jag kände aldrig att jag fick till det lika bra som de skrivna och efter några år beslutade jag mig för att inte längre skriva äventyr, utan bara spelleda skrivna äventyr, för jag kände att det blev bättre. Det blev något enstaka improviserat här och var, men inget i storlek närmare mina skrivna. I skräckfilmens skugga kom liksom att bli det första jag skrev på många många år och mottagandet det fick först bland spelgrupper, konvent och sist men inte minst att det blev publicerat fick mig att våga tro på mig själv igen och fortsätta skriva. It sure did pay off, men det var en intressant resa dit!

 

[Magnus Seter]

1. Jag fattar inte Apocalypse World.

2. Jag spelar helst halv-alv.

3. Om jag ser en WFRPv1 i hårdpärm till salu köper jag den, fast jag redan har tre stycken i hyllan.

/Magnus

 

[Rymdhamster]

3. Om jag ser en WFRPv1 i hårdpärm till salu köper jag den, fast jag redan har tre stycken i hyllan.

Hoardar du för att driva upp priset? Eller är det för att vanliga dödliga inte förtjänar att hålla denna heliga volym i sina lortiga händer =D

 

[Henke]

1. När vi var yngre spelade vi nästan aldrig de rollspel vi hade utan slog bara fram rollpersoner.
2. En gång skickade jag in ett bidrag till Sinkadus. Jag fick svarsbrev (tror det var från Olle Sahlin) att mitt bidrag inte var "helt intressant". Jag har kvar brevet
3. När jag är stressad och har svårt att sova så brukar jag försöka fokusera på något rogivande. Av någon anledning så brukar jag då återkomma till Marjura och Silvia Mirandas nedstigning till Kmordadruiderna i dödsriket. Somnar varje gång...

 

[Paal]

1. Jag har bara spelat löjligt få av de skrivna äventyren från Äventyrsspelstiden. Vi köpte dem och läste dem men spelade nästan alltid våra egna äventyr eller helt utan förberedelser alls.

2. Jag har aldrig spelat ett superhjälterollspel men har spenderat otaliga timmar med att läsa sådana, att teoretisera kring superhjältekonverteringar och att skapa egna hjältar.

3. Jag lyckas väldigt sällan koppla bort powergamern i mig helt eller undvika att tänka taktiskt på metanivå. Jag har blivit mycket bättre på det och agerar inte så ofta på powergamingimpulserna längre, men de finns där i huvudet som ett alternativ ändå.

 

[Swedish Chef]

1. Jag gillar inte för enkla regler, OSR med rulings not rules är min mardröm. Jag vill helst ha ett klassiskt regelsystem för att spela.

2. Jag tycker Vampire the Masqurade är svin töntigt. Jag är ingen skräck fan överhuvudtaget. Att spela vampyr är tråkigt, jag personligen får verkligen inte ut något av det. Sen vet jag om att att Vampire fick en massa icke CIS-män till hobbyn vilket är väldigt bra.

3.Jag har utvecklats mer som spelledare av att lyssna på Nordnordost och att läsa AW än vad alla andra spel/siter/böcker tillsammans gett mig. Numera kan jag improvisera, sjukt nice.

 

[DeBracy]

3.Jag har utvecklats mer som spelledare av att lyssna på Nordnordost och att läsa AW än vad alla andra spel/siter/böcker tillsammans gett mig. Numera kan jag improvisera, sjukt nice.

:-O

Woooo!

 

[PowerNap]

1. Min förtjusning i att skapa egna system och världar drabbade mitt spelledande hårt i tonåren. Vi hade kunnat spela så mycket oftare om jag använt andras material. Och nu när jag återupptagit spelledandet i medelåldern har jag gjort samma sak igen.

2. Jag är förtjust i nybörjarspelare och vill inte späda ut och förminska deras upplevelse av mitt eget spel genom att spelleda andra saker för dem medan vi väntar på att jag ska bli färdig nog med förberedelser. Som en svartsjuk, osäker pojkvän.

3. Jag vill fortfarande bli rollspelskonstruktör när jag blir stor.


Okej, det här ser för bedrövligt ut. Jag kan inte låta bli att nyansera lite.

1b. Till skillnad från i tonåren har jag lyckats med min egen grej den här gången, även om det är en tidsekonomisk katastrof. Saker fungerar och spelarna är förtjusta. Jag har återskapat en situation och gjort något bättre av den. Jag tror att Freud skulle varit nöjd.

2b. Det handlar minst lika mycket om att jag inte vill deraila mig själv från en kampanj som alla är investerade i. Och det är tillgången till intresserade gamla och nya goda vänner som avgjort vem jag spelar med, inte mitt begär efter random lammkött. Och jag gör mitt bästa för att tipsa dem om vad annat som finns. Hey, nyrekrytering!

3b. Ofta nog har jag mer rimliga drivkrafter än så. Som att ha ett spel som fungerar ihop med min hjärna att samla ett trevligt sällskap runt. Plus tillfredsställelsen i regeljoxandet i sig.

 

[ChrilleT]

1. Enda anledningen till att jag inte börjat köpa Dungeons & Dragons och de flesta andra engelska rollspel är att jag försöker skaffa allt till de spel jag börjar köpa och det hade blivit alldeles för dyrt, svårt och ta upp för mycket plats hos mig så fått nöja mig med att vara spelare någon gång. Detta är anledningen till att jag nästan bara köper svenska rollspel (dock inte alla svenska heller) så det blir någorlunda rimligt ekonomiskt och platsmässigt.

2. Spelat mycket Drakar och Demoner men näst intill inga av de utgivna äventyren trots att jag köpt dem.

3. Skulle vilja spela mer rollspel än vår nuvarande rollspelsgrupp hinner med men är dålig på att söka upp nya grupper/spelare/spelledare att spela med.

 

[Wyldstorm]

1. Spelledande av sorg.. Jag klarar det fan inte. Om jag går liiiiite djupare än den objektiva beskrivaren så lever jag mig in i det, och tårar kommer.

2. Nästan varenda gång nån vill byta spel, så dör jag lite inombords. Lika delar känslan av icke utforskad potential och fixande av regler som nu aldrig kommer att hända.

3. Jag blir aldrig nöjd, inget känns "klart". Och döljer det för spelarna.