Nekromanti Andeplanet och sådant, utveckling

ClawHawk

Veteran
Joined
10 Dec 2004
Messages
169
Location
Umeå
Humhum:
från Ymir said:
Men sedan har jag gjort andeplanet mera 'fysiskt' i mitt Mundana; jag ska ta upp hur och varför i ett längre inlägg i den här tråden om jag orkar.
Fick just syn på detta inlägg. Såg inget av de (av mig) mycket uppskattade mastodontinläggen dock. Jag är just nu inne i en fas där jag försöker utveckla en massa luddiga koncept om olika fenomen i Mundana; och andeplanet står på listan. Undrade mest om det går att locka någon till att spinna vidare på detta, kanske skulle till och med frostjätten kunna dela med sig av sin vishet?

Tar självklart tacksamt emot alla idéer ni visa forumanvändare har om hur Andeplanet, schammanism etc. fungerar! :gremsmile:

Tänkte att detta kanske kunde samla ihop diverse idéer från tidigare trådar, och även erbjuda nya möjligheter.
 

ClawHawk

Veteran
Joined
10 Dec 2004
Messages
169
Location
Umeå
Re: Deverry, that's cool andeplan[NT]

Visserligen har jag hämtat mycket av min inspiration för det jag gjort därifrån, men jag vil åstakomma något distinkt "Eon".
 

Regmolar

Swashbuckler
Joined
30 Mar 2006
Messages
2,062
Min version (Regmolar-mastodont! ^^)

Som en slags ovanlig födelsedagspresent till mig själv har jag tagit mig tillfället att sammanfatta mina nuvarande tankar om andeplanet, gudar, demoner, själar, andar, qadosh och allting. Inget är ens för min del hugget i sten, och jag vet att jag varken gör mina tankar eller de enskilda fenomenen (speciellt demonerna; de är inte några slags mekaniska, opersonliga ätmaskiner, även om det intrycket nog riskerar att ges här... Ymirs visioner i det därtill relaterade mastodontinlägger t.ex. helt i linjer med hur jag vill se dem) rättvisa i den ganska snabba och "naturvetenskapliga" genomgången, men jag hoppas att ni har överseende. Ifall någon undrar något tar jag gärna och svarar. "Nivåerna" finns, som jag säkert nämner redan, till för att ge mig själv en översikt på det hela och något att bygga på; det är inte något slags våningar jag pratar om, snarare ungefärliga breddgrader.

Jag hoppas att det finns någonting som är bra eller vettigt för någon annan än jag själv här ^^

Andeplanet är ett existensplan som på många fundamentala sätt skiljer sig från det mundana planet. Främst av dessa är, förutom att planet är icke-fysiskt (i den mån detta begrepp kan användas då man jämför helt olika existensplan), att andeplanet inte har samma antal dimensioner. Förutom våra vanliga upp-ned, fram-bak, höger-vänster har andeplanet en fjärde rumslig dimension, in-ut (för min egen skulle tänker jag rangordna denna i godtyckliga "nivåer" som helt enkelt representerar hur långt "in" man är, där gränsen till det mundana planet är nivå 0. Ju högre nivå, desto högre psyko-/daimo-/teotropisk bakgrundsstrålning). Den kända delen av andeplanet är fyrdimensionellt "konformad", och smalnar alltså av ju längre inåt man rör sig (även om det fortfarande har en volym i minst Mundanas storlek på nivå 6 och 7). Observera att nivåerna är flytande, ungefärliga indelningar för egen skull och att förändringen är helt gradvis utan några skarpa kanter, precis som att det generellt blir varmare om du går söderut mot ekvatorn.

Längst "ut" i ("nivå 0") andeplanet ligger gränstrakten där andeplanet nuddar vid det mundana planet och tillåter länkar att etableras mellan mundana existenser, kroppar, och andevarelser, själar. Detta kan huvudsakligen ske antingen som för de besjälade varelserna, där en själ och en kropp är förenade och i stort oskiljaktliga (schamanism ej inräknat) tills bandet förstörs (oftast genom att att kroppen dör), eller som för djur (och växter?), där individerna i enskilda arter alla bidrar med en liten "andegnista" som tillsammans utgör en enda artsjäl av avsevärd styrka, ett totem. I gränstrakten överensstämmer andeplanets dimensioner i stort med det mundana planets, men avståndet mellan två platser varierar. Om dessa beror på att rummet, tiden, hastigheten, perspektivet eller något helt annat varierar eller är annorlunda i andeplanet går inte att avgöra.

Andeplanet har precis som den mundana världen ett magiskt bakgrundsflöde som varierar både med plats och med närvaron av andevarelser. Detta bakgrundsflöde "livnär" de andar som bor där, och blir som sagt starkare ju längre "in" man befinner sig. Andar kräver ett visst bakgrundsflöde för att överleva (undantaget själar, som försörjs av sina kroppar - därför ger alstrandet av psykotropi utmattning), och även demoner och gudar kan tillgodogöra sig energi från bakgrundsflödet, men kan inte leva på det.

En ande kan aldrig naturligt se in på det mundana planet, men den kan se alla själar och, beroende på anden, ofta även djur och växter genom de biotropiska existensernas tendens att länka sig till andeplanet (en schaman med Andeförnimmelse "ser" alltså djuren som otydliga fläckar, och kan känna lära sig känna igen de olika arterna på deras artsjäl).

I gränslandet existerar i regel bara levandes och nyligen dödas själar samt andegnistor från djur, elementarer (de skapas ju mha biotropi) och eventuellt växter; andra andeväsen undviker normalt dessa bakgrundsflödesmässigt andefattiga marker om de inte har specifika ärenden. Större delen av bakgrundsflödet utgörs av ett "läkage" från själar och andegnistor, och platser som är tomma på liv saknar därför nästan bakgrundsstrålning. Därmed blir livlösa öknar, berg och den tomma rymden nästan lika farliga som andar som de är för mundana varelser, och svåra till omöjliga att passera.

Fysiska barriärer (som väggar och murar) hindrar oftast inte anden från att röra sig i gränslanden, med kompakta, livlösa områden som berg och jord skapar starka geotropiska fält som i gränslandet är svåra att passera, och de flesta andar hindras därför av ett par meter sten eller hårdpackad jord så länge denna inte innehåller mycket stora mängder liv.

Rör man sig längre inåt ("nivå 1") blir bakgrundsflödet starkare och kan livnära en svagare ande eller själ en lång tid. De dödas själar söker sig instinktivt hitåt (eftersom bakgrundsflödet utgör "näring") och här finner man också själar som stannat av och istället håller på att lära sig att leva på andeplanet - de som klarar det blir andar -, samt någon enstaka demon av rang två eller tre på jakt eller en och annan erfaren ande från högre nivåer. Det är en bra "plats" för unga schamaner att skaffa sig erfarenhet och jaga småandar (till fetischer etc.) på och här upprätthåller sig ofta förfädersandar som gärna vill hjälpa sina levande släktingar.

På nivå 2 är bakgrundsflödet starkt nog att upprätthålla även starkare andar och ge möjlighet för nya, svaga andar (rang 1, typ) att uppstå ur flödet, och här finner man totem, mäktigare och mer erfarna/högdragna/tillbakadragna förfadersandar och större delen av den allmänna andepopulationen, och man kan finna våhalsiga demoner på jakt (de starkare andarna ogillar i regel att varelser som ser dem som mat rör sig där). Det här är den erfarne schamanens marker, och han vet att röra sig försiktigt bland dess invånare. "Dödsriket" (fanns väl en plats som hette så?) skulle jag nog placera här någonstans.

Nivå 3 är gränsen mot demonerna. Här börjar det i det mycket starka psykotropiska bakgrundsflödet blandas ett daimotropiskt. Här föds och lever många andar, och demoner (rang 1-4, typ; 5 är ett gränsfall och sedan blir bakgrundsflödet för svagt) jagar regelbundet här på jakt efter andar. I de yttre delarna av denna nivå finner man de mäktigaste totem och andar; de som är starka nog att inte känna sig hotade av demonerna och som söker sig hit för att komma bort från andra andar, för att utgöra den gränsvakt som försöker hålla demonerna borta (och förhindra att svagare beger sig inåt och blir ätna), för att lära upp eller valla nyfödda andar eller bara för att bakgrundsflödet i lägre nivåer inte är nog för livnära dem. Endast de mest erfarna schamaner (eller dumdristiga/desperata) beger sig hit, och bara det är absolut nödvändigt. Avgrunden ligger nog här.

På nivå 4 och 5 kan vi snarare tala om "demonplanet" än andeplanet. Bakgrundsflödet är svallande och starkt, och domineras av daimotropi. Flödet svallar kaotiskt och skapar "hotspots" där det psykotropiska flödet tas upp av det daimotropiska och första och längre in andra rangens demoner skapas. Drivna av sina instinkter kämpar de och förtär varandra i dessa "hotspots", där också starkare demoner jagar sina mindre likar för att kunna upprätthålla sin existens. Det fåtal nya demoner som överlever länge nog att ta sig ut ur kaoset och lyckas ta sig igenom sina jagande fränder runtikring bildar tillökningen till den självmedvetna demonpopulationen, och börjar snart själva jaga i dessa svallande områden, eller ge sig på sina svagare likar i de lugnare områden runt ikring. Den ande eller schaman som ger sig in här är med största sannolikhet dödsdömd.

När vi når gränsen mot nivå 6 och bortom börjar bakgrundsfältet innehålla mätbara mängder teotropi. Den skapande kraften tillåter att världar skapas i kaoset, antingen som separata dimensioner eller "öar" av fysisk eller pseudofysisk verklighet i fickor på andeplanet. Grupper av demoner använder detta för att skapa egna världar genom att tappa bakgrundsflödet på energi och utnyttja teotropin för att skapa världar av det. De världar som har egna dimensioner ligger "utanpå" andeplanet och kan alltså länka direkt till Mundana, och ligger på ett mundangeometriskt omöjligt sätt "mellan" det mundana planet och det inre av andeplanet. Här finner man de mäktigaste av demonerna, som med sina anhängare skapar egna världar och konspirerar för att... tja, det är upp till dig som spelledare. Kanske vill de bara ha en fristad mellan jakterna på den föda de behöver för att överleva?

På nivå 7 så har vi nått utkanten av gudarnas demoner. Deras tjänare ser till att inga demoner med idéer om att leva på det enorma bakgrundsflödet (som skulle kunna upprätthålla lägre demoners existens - och kanske gör det i många gudars "riken"), bråka med gudarna, deras tjänare eller livnära sig på själarna hos vandrande troende (ifall man kör på den modellen). Självklart har vissa demoner andra tankar, och de samlar sig i grupper och försöker bryta igenom de linjer som finns (det är inget slagfält dock; de måste ta sig förbi patruller av eller enskilda andar, änglar, gudatjänande demoner, helgon, lägre gudar eller vad du nu anser passande som vaktar "gränsen"), antingen som en slags "hämnd" mot gudarna, eller bara för att få föda som kan upprätthålla deras alltför flödeskrävande existens. Anser man att själar beger sig in till gudarna efter döden finns här skyddade passager upprätthållna av gudarna och/eller deras tjänare som låter de troendes själar passera (någorlunda?) säkert, eller så väntar sagda tjänare på lägre nivåer och agerar vägvisare genom demonerna domäner.

Nivå åtta och inåt närmar vi oss spekulationernas rand; här finner vi gudarnas domäner, och hur de ser ut och artar oss kan vi dödliga (annat än spelledare och några episka spelargrupper) bara gissa; lever de med hov av andar, demoner, och lägre gudar som prisar dem, intrigerar de eller kämpar konstant mot varandra, ser de över sina troendes görande och dirigerar händelser långt bortom andra varelsers horisont? Skapar de av det enorma flödet av energi skyddade världar ("paradis") för sina troendes själar att bebo i nya kroppar för att ge dem kraft, få sin belöning för sina goda liv eller bara invänta Slutstriden, till tidens ände, eller väntar de på långa led av döda själar som tillbett dem och som nu genom sin qadosh kan uppgå i gudens existens och ge den mera kraft?

Bortom det som jag nu helt godtyckligt benämnt den åttonde nivån (kanske den sjunde hade passat bättre rent talmystiskt; demonernas nivåer delade jag bara för att tydliggöra att det är ett större området med varierarande natur) kan vi bara spekulera om vad som finns; L&H ger ett par intressanta förslag/alternativ, men jag tänker lämna det här öppet för alla. Jag tror inte jag har något större behov av att mer än antyda något med en makt som går bortom gudar...

Sammanfattning; andeplanet är rumsligt fyrdimensionellt, där dimensionen "in-ut" avgör hur nära/långt bort från den fysiska verkligheten man befinner sig. Ju längre in man rör sig desto starkare blir det psykotropiska bakgrundsflödet, som också gradvis övergår till att innefatta daimo- och slutligen teotropi. Bakgrundsflödet livnär andar, gudar och demoner, inga av de senare överlever på det; demonerna äter andar och varandra (lägre demoner uppstår spontant ur flödesmässiga "hotspots" och förtärs av varandra och de redan existerande), gudarna får kraft från anhängare, tjänare och kanske "vasaller". I de innersta delarna är flödet starkt nog att skapa existensplan (genom den teotropiska delen av flödet).

Mina tankar om olika termer...

Ande: psykotropisk existens med möjlighet till självmedvetande. Kan leva på ett tillräckligt starkt bakgrundsflöde eller försörjas av en biotropisk existens (kropp) eller flera (totemfallet). Kan i sällsynta fall manifestera sig på det fysiska planet (spöken).

Demon: daimotropisk existens med möjlighet till självmedvetande. Kräver ett mycket starkt bakgrundsflödet (minst nivå 6 för en första rangens) för att överleva, och är därför ett rovdjur som förtär andar och andra demoner för att växa och överleva. Kan om tillräckligt stark manifestera sig på det fysiska planet, och kan föras dit med eller mot sin vilja av magi.

gud: teotropisk existens med möjlighet till självmedvetande. Kan troligen inte leva på bakgrundsflödesenergi (men vem vet vad som existerar i det innersta av andeplanet...) men kan skapa förbindelser (ger qadosh) med psyskotropiska varelser som då kan skänka den kraft på långa avstånd, och troligen även ta energi av och/eller förtära såväl andar som demoner, och kanske även andra gudar. Är i princip omöjliga att förgöra.

Själ: i princip en ande (normalt tredje rangen) knuten till en enskild kropp i den fysiska världen.

Andegnista: den term jag använder för att förklara djur och växters lilla psykotropiska laddning, vilket tillåter dem att bilda totem.

Totem: en "artsjäl" som bildas av djurs och kanske växters andegnistor; kan på vissa sätt liknas vid en gud då dess kraft utgörs av arten och dör med den.

Qadosh: närvaro av teotropi i det psykobiotropiska fältet, vilket stabiliserar sagda fält (stoppar åldrande, skyddar mot negativ qadosh) och tillåter den troende att skänka kraft till sin gud.

Negativ qadosh: magisk "förorening" av det psykobiotropiska fältet orsakad av okontrollerad dissipation. Försvagar fältet och kan i värsta fall få det att falla sönder, vilket ger upphov till borttoning.

Regmolar, som nu ska sova...
 

Lovykar

Veteran
Joined
20 Feb 2006
Messages
24
Location
Uppsala
Re: Deverry, that's cool andeplan[NT]

Åh! Någon annan som känner till Deverry! Prisa de Höga!! :gremlaugh:D

(ja, det är min favoritbok of all time... :gremsmile: och grattis på födelsedagen, Regmolar! ^^)
 

ClawHawk

Veteran
Joined
10 Dec 2004
Messages
169
Location
Umeå
Re: Min version (Regmolar-mastodont! ^^)

Mastodont-inlägg, love 'em! :gremgrin:

Tänkte ge min spontana respons på det du skrivit. Gör detta nedan:


Andeplanet är ett existensplan som på många fundamentala sätt skiljer sig från det mundana planet. Främst av dessa är, förutom att planet är icke-fysiskt (i den mån detta begrepp kan användas då man jämför helt olika existensplan), att andeplanet inte har samma antal dimensioner. Förutom våra vanliga upp-ned, fram-bak, höger-vänster har andeplanet en fjärde rumslig dimension, in-ut (för min egen skulle tänker jag rangordna denna i godtyckliga "nivåer" som helt enkelt representerar hur långt "in" man är, där gränsen till det mundana planet är nivå 0. Ju högre nivå, desto högre psyko-/daimo-/teotropisk bakgrundsstrålning). Den kända delen av andeplanet är fyrdimensionellt "konformad", och smalnar alltså av ju längre inåt man rör sig (även om det fortfarande har en volym i minst Mundanas storlek på nivå 6 och 7). Observera att nivåerna är flytande, ungefärliga indelningar för egen skull och att förändringen är helt gradvis utan några skarpa kanter, precis som att det generellt blir varmare om du går söderut mot ekvatorn.
Yay! Jag har länge använt mig av en fjärde rums-dimension i Andeplanet (tänkte aldrig på att skriva ned det tidigare), men för mig är den snarare cirkel-formad, det vill säga en krökt dimension, knuten till Mundana på något mystiskt vis. Effekten av detta är att oavsett åt vilket håll i dimensionen man rör sig när man "lämnat Mundana" så rör man sig bort från Mundana och mot de daimotropiska delarna av planet. En annan effekt av krökningen är att det blir svårt att "skåda" (eller snarare förnimma) längs dimensionen, det går på korta avstånd, men ganska snart förvrids förnimmelserna och strax därefter försvinner de helt. För övrigt är Astralplanet (som jag antar att man kan kalla samlingen) indelat i tre stycken plan, det hela är ett resultat av den fjärde dimensionens krökning. Först kommer det Psykotropiska planet eller Andeplanet, när krökningen överskrider en viss gräns vänds den till en annan dimension (en dimensions-övergång alltså) som kröker sig runt Andeplanet på ett likande sett, detta är det Daimotropiska planet eller Demonplanet. En liknande händelse händer återigen då det Teotropiska planet eller Gudaplanet kröker sig runt samtliga tidigare nämnda, det hela avslutas dock i en mystisk "knut" liknande den som knyter Andeplanet till Mundana (denna andra "knut" var ursprungligen tänkt att motsvara "Drömmarens bur" men efter mer eftertanke så försöker jag knyta den till en Anticthon-liknande teori på något sätt). Efterhand som man rör sig längs den fjärde dimensionen övergår mer och mer av det du beskriver som bakgrundsstrålningen till nästa kraft (Psykotropi -> Daimotropi -> Teotropi), effekten blir att en (nog svag) Psykotropisk astralkropp, en ande, som färdas nog långt längs den fjärde dimensionen börjar slitas sönder, detsamma gäller en för Daimotropiska astralkroppar, demoner. Demoner verkar dock ha förmågan att färdas i de Psykotropiska delarna, men detta gäller inte gudar.
Längst "ut" i ("nivå 0") andeplanet ligger gränstrakten där andeplanet nuddar vid det mundana planet och tillåter länkar att etableras mellan mundana existenser, kroppar, och andevarelser, själar. Detta kan huvudsakligen ske antingen som för de besjälade varelserna, där en själ och en kropp är förenade och i stort oskiljaktliga (schamanism ej inräknat) tills bandet förstörs (oftast genom att att kroppen dör), eller som för djur (och växter?), där individerna i enskilda arter alla bidrar med en liten "andegnista" som tillsammans utgör en enda artsjäl av avsevärd styrka, ett totem. I gränstrakten överensstämmer andeplanets dimensioner i stort med det mundana planets, men avståndet mellan två platser varierar. Om dessa beror på att rummet, tiden, hastigheten, perspektivet eller något helt annat varierar eller är annorlunda i andeplanet går inte att avgöra.
Även detta stämmer väl överens med hur jag hittills har improviserat, de förändrade avstånden har jag omedvetet motiverat med den krökta fjärde dimensionen. Växter saknar dock helt andar i mit Mundana (hittills), och djurens totem skulle jag beskriva åt det motsatta hållet, – en mäktig ande som omhändertar djurens kropp.
Andeplanet har precis som den mundana världen ett magiskt bakgrundsflöde som varierar både med plats och med närvaron av andevarelser. Detta bakgrundsflöde "livnär" de andar som bor där, och blir som sagt starkare ju längre "in" man befinner sig. Andar kräver ett visst bakgrundsflöde för att överleva (undantaget själar, som försörjs av sina kroppar - därför ger alstrandet av psykotropi utmattning), och även demoner och gudar kan tillgodogöra sig energi från bakgrundsflödet, men kan inte leva på det.
Som (bör ha) framkommigt tidigare så stämmer detta inte riktigt överrens med hur jag hittills har kört. Utmattningen vid alsting av Psyko- och Biotropi förklaras av ett tillfälligt fall i respektive fält, men som ganska snart byggs upp medelst spontan-transformation. Andars borttonande (om de inte slits sönder av de yttre delarnas energier) beror på en oförmåga att hålla dessa spontana transformationer vid liv utan det Biotropiska fältets närvaro, helt i enlighet med teorierna klarar dock mäktiga andar av att göra detta utan ett Biotropiskt fält (normalt sett existerar det bio- och det psykotropiska fältet i en form av symbios, fråga om någon är intresserad). Demoner klarar att uppehålla sitt fält (även om de som du skriver inte klarar sig endast på detta) genom att manipulera de omliggande energierna (detta är daimotropins kraft i mitt Mundana) medans gudar snarare skapar kraft åt sig själva (detta förbrukar även kraft, men totalt sett saktas fältets bortfall ner avsevärt).
En ande kan aldrig naturligt se in på det mundana planet, men den kan se alla själar och, beroende på anden, ofta även djur och växter genom de biotropiska existensernas tendens att länka sig till andeplanet (en schaman med Andeförnimmelse "ser" alltså djuren som otydliga fläckar, och kan känna lära sig känna igen de olika arterna på deras artsjäl).
Liknande teori är även vad jag praktiserat, dock så är det omöjligt att känna av växter från Andeplanet, och djur kräver stor skicklighet.
I gränslandet existerar i regel bara levandes och nyligen dödas själar samt andegnistor från djur, elementarer (de skapas ju mha biotropi) och eventuellt växter; andra andeväsen undviker normalt dessa bakgrundsflödesmässigt andefattiga marker om de inte har specifika ärenden. Större delen av bakgrundsflödet utgörs av ett "läkage" från själar och andegnistor, och platser som är tomma på liv saknar därför nästan bakgrundsstrålning. Därmed blir livlösa öknar, berg och den tomma rymden nästan lika farliga som andar som de är för mundana varelser, och svåra till omöjliga att passera.
Här skiljer sig våra teorier betänkligt, fast angående förekomsten av själar så håller jag med om att den är knapp. Som ni kanske förstår från mina tidigare tankar (ovan) så saknar elementarer och växter minsta tillstymmelse till själ (elementarvarelsernas intelligens kan istället kopplas till deras respektive aspekt, då de intrikata fält som förekommer genom sin komplexitet ger upphov till ett beteende som i det närmaste liknar intelligent (not: betänk teorierna om flockbeteende och människans intelligens), det kanske till och med är så att det är på detta sätt all intelligens fungerar). Den knappa existensen av själar förklaras av två faktorer:
<ul>[*]De flesta själar försvinner med tiden, antingen genom borttoning eller genom att de driver för nära Demonplanet.
[*]Mäktiga själar tenderar att hålla sig längre ut på planet, dels för att främja sig mot Mundansk inblandning, men också för att dra från det daimotropiska flödet (ju mäktigare anden är, desto mer klarar en av att hantera), inte för att de kan alstra energierna men för att de manipulerande energierna efter en längre tid ger möjligheter till en del intressanta krafter för andarna ifråga, såsom totemandarnas förmåga att besätta flertalet kroppar, om än på ett väldigt klumpigt sätt.[/list]
De döda områdena som du använder dig av (vilka för övrigt är lockande) kan bäst jämföras med inkongruenta platser, platser där kollaps av många och/eller starka psyko- eller daimotropiska fält (i teorin skulle dessa platser även kunna skapas av teotropiska fälts kollaps men då detta aldrig skett så är det ingen som vet de exakta effekterna, spekulationer håller dock på att effekterna skulle vara katastrofala; observera för övrigt att kollapsen inte behöver vara plötslig utan det graduella borttonandet duger utmärkt) lett till förvrängningar i Andeplanets struktur. Dessa platser är mycket farliga (mer så än vad som beskrivs i grundregelboken) då deras struktur kan skada en ande permanent, utöver de mer självklara farligheterna associerade med inkongruenta platser.
Fysiska barriärer (som väggar och murar) hindrar oftast inte anden från att röra sig i gränslanden, med kompakta, livlösa områden som berg och jord skapar starka geotropiska fält som i gränslandet är svåra att passera, och de flesta andar hindras därför av ett par meter sten eller hårdpackad jord så länge denna inte innehåller mycket stora mängder liv.
Bra förklaring. Har själv ingen vettig förklaring till just detta fenomen som jag likväl gärna skulle utnyttja mig av (och som jag dessutom har utnyttjat mig av). Det skulle kunna tänkas att en enkel adaption av din förklaring, där starka fält i andra aspekter tenderar att manifesteras även på det Psykotropiska planet, som "svarta" fält. ...Splendid! Ett fält med korrekt struktur kan dock bindas till astrala fält (såsom är fallet med alla besjälade varelser) och vice versa (närmaste allegorin på hur detta fungerar vore väl kemins molekylbindningar, men sanningen ligger närmare våg-teori och interference). I teorin vore det följaktligen möjligt att binda andar till föremål även utan magi, men detta är (nästan; "Yes! Theory behind campaign related object invented!") okänt bland Mundanas varelser, och även om någon skulle ana det så hur skulle man kunna skapa ett sådant föremål? (Mohaha)
ClawHawk säger said:
En massa om olika nivåer...
Av (förhoppningsvis) försåeliga själ kan detta inte apllicieras på min modell, men jag skulle kunna skapa en likande "karta" (jag tar mig friheten att använda mig av nivåsystemet, där nivå 0 är närmast mundana (som redan har beskrivits) och högre tal för en längre bort därifrån):
<ul>[*]Nivå 1: Det är först här man kan finna andar som är medvetna om sin situation, schammaner undantaget. Dessa är dock fortfarande relativt svaga, och kan ses som en sorts döende (de klarar inte av att hålla sig själva vid liv "för evigt" även om de kan existera i mansåldrar) pöbel. Många av de andar som nämns i vidskepliga sammanhang på Mundana härrör härifrån, då dessa andar ibland beger sig närmare Mundana för att uträtta något. Energierna är fortfarande stabila och även relativt otränade (detta motsvarar dock, bör det sägas, en fullt "examinerad" schamman, nybörjare gör bäst i att hålla sig på Nivå 0) schammaner kan befinna sig här utan större fara.
[*]Nivå 2: Andarna som lever här är "eviga" och mäktiga. De flesta totemandar och de naturandar som ibland tillbes tenderar att existera här. Vid sällsynta tillfällen kan svagare demoner förirra sig hit, men de blir inte långvariga. Dock så existerar faror i andra former, långt ifrån alla andar här är vänligt inställda mot en vandrande schamman (de tenderar dock att vara något lugnare än demoner). Dessutom så är energierna numera relativt ostabila och en ande som inte är tränad i att hantera dem tvingas antingen snabbt lämna området eller riskerar att slitas sönder och försvinna. Endast skickliga schammaner klarar av att bege sig hit, och även de vet att vara försiktiga och att vara noga med att inte stanna för länge.
[*]Nivå 3: Det första "kröknings-området". Här förekommer svagare demoner titt som tätt, och energierna är mycket instabila. De andar som existerar här gör det oftast inte frivilligt, och aldrig under någon längre tid, men det händer att andar av avsevärd rang ger sig in hit för att suga upp lite av energierna. En schamman har i praktiken ingen möjlighet att klara sig här, även om det i teorin vore möjligt. Avgrunden existerar på denna nivå och tycks vara bunden till "överkrökningen" på något sätt.
[*]Nivå 4: Denna nivån existerar på Demonplanet. Det är här de svagare demonerna existerar när de inte jagar längre in (det tål att sägas att Ymirs mastodontinlägg även kan applicieras på mitt Mundana, men demonerna som befinner sig här kräver Psykotropisk kraft för att överleva; notera också att det var ett bra tag sedan jag läste ovan nämnda mastodontinlägg). Även om andar inte verkar skapas på detta sett så skapas dock här svagare demoner av det kaotiska flödet runt kröknings-områdets kanter. Det är en ständig kamp för överlevnad då alla behöver energi för att överleva, och endast ett fåtal klarar av att bege sig till Andeplanet.
[*]Nivå 5: Själar som genomgår en apodaimos dyker oftast upp här. Här existerar de mäktigare demoner som ofta är de som refereras till när man på Mundana nämner demoner, de har en längre livslängd (upp emot oändligheten) och besitter avsevärd kraft. Här existerar även svagare demoner, men inte till samma numerär som i Nivå 4. De mäktigare demonerna har långt sträckande medvetanden och när situationen kräver det ger de sig ut på jakt, antingen på svagare demoner eller på andar.
[*]Nivå 6: Det andra krökningsområdet. De flesta demoner klarar inte av leva här, men ett fåtal mäktiga demonfurstar, och ett fåtal av de som genomgår en apodaimos, gör just detta. Dessa tenderar att utnyttja den Teotropiska närvaron och strukturen det ger för att skapa sina egna boningar och/eller hov. Det är ytterst i detta område som man kan finna de så kallade halv-gudarna, mäktiga demoner som klarar av att manipulera Teotropin och endast saknar tillbedjare för att genomgå en sann apoteos (i en del fall är dessa halv-gudar mäktiga nog för att jämställas med gudar, de fungerar bara på ett annat plan, – även mentalt då).
[*]Nivå 7: Det tredje krökningsområdet. Detta område är den teotropiska motsvarigheten till den andra krökningsområdet (det vill säga den andra sidan av överkrökningen). Här existerar svaga och bortglömda gudar, den mäktigaste formen av själar som genomgått en apodaimos kan även finnas här, men då endast med stöd från en mäktig gudom (bland dessa mäktiga demoner räknas bland annat helgon in).
[*]Nivå 8: Gudarnas plan. Ytterligare indelning kan inte göras. Här existerar de Teotropiska astralkropparna, väldiga stormar av energi som har genomgått en sann apoteos. Rent teoretiskt sätt bör det existera olika nivåer även här men detta är inget som kan utforskas, och kanske fungerar det efter helt andra principer än i de övriga planen. Man kan dock säga att gudarna knappast existerar "tillsammans" på samma sätt som exempelvis demoner.[/list]

Jaa, nu blev ju detta ganska likt dina nivåer, men detta är kanske helt naturligt då vi båda verkar ha samma bakomliggande idéer, dessutom så tog jag hjälp av det du skrivit :gremwink: . Förvånansvärt ofta så stämmer dock våra idéer väl överens även utan detta.
Ande: psykotropisk existens med möjlighet till självmedvetande. Kan leva på ett tillräckligt starkt bakgrundsflöde eller försörjas av en biotropisk existens (kropp) eller flera (totemfallet). Kan i sällsynta fall manifestera sig på det fysiska planet (spöken).
Psykotropisk astralkropp med olika nivåer av självmedvetande. Kan om förutsättningarna ges uppehålla sitt live medelst spontana transformationer, för svagare andar sker detta oftast genom en symbios med biotropiska fält (liv) medans starkare andar kan klara av att hålla transformationerna vid liv av egen kraft. Mäktigare andar kan existera i delvis daimotropiska områden och till och med utnyttja sig av kraften som då flödar. De kan inte manifestera sig på Mundana utan de spöken som folk säger sig ha sett är troligen fysiska objekt (partiklar) som påverkats av energierna vilket verkar ge anden kropp. Eller så var personen i fråga lite synsk.
Demon: daimotropisk existens med möjlighet till självmedvetande. Kräver ett mycket starkt bakgrundsflödet (minst nivå 6 för en första rangens) för att överleva, och är därför ett rovdjur som förtär andar och andra demoner för att växa och överleva. Kan om tillräckligt stark manifestera sig på det fysiska planet, och kan föras dit med eller mot sin vilja av magi.
Stämmer väl överrens bortsett från det där om bakgrundsflödet, med tillägg som följer. Hit hör även de själar som genomgått en apodaimos, vilket av många anses vara en apoteos. Dessa Daimotropiska astralkroppar sällar sig till de mäktigare demonerna per automatik. De lyder i övrigt under samma regler som "vanliga" demoner men har oftast en religions stöd och klarar sig därför väl. Oj, och så en sak till: Demoner kan inte manifestera sig på Mundana utan en kropp att ta över, de kan inte skapa sig en själv.
gud: teotropisk existens med möjlighet till självmedvetande. Kan troligen inte leva på bakgrundsflödesenergi (men vem vet vad som existerar i det innersta av andeplanet...) men kan skapa förbindelser (ger qadosh) med psyskotropiska varelser som då kan skänka den kraft på långa avstånd, och troligen även ta energi av och/eller förtära såväl andar som demoner, och kanske även andra gudar. Är i princip omöjliga att förgöra.
; ClawHawk till Archelon (tror iaf det är forumnamnet) said:
Gudar är väsen av enorm makt, men med stora begränsningar. I och med apoteosen (den slutgiltiga) får guden ett band till de sina, de kan dra från gudens krafter för att utföra dennes handlingar på Mundana, samtidigt så sänds genom varje bön ett psykotropisk filament till guden vilket ger denne större kraft, samt håller denne vid liv. De psykotropiska filamenten tenderar dock att prägla gudomen, och en gudoms lära kan på detta sätt långsamt förvrängas. Det kan inte göras omedelbart då den troende med detta i avsikt istället bryter bandet mellan individen och gudomen.
En gud är i det närmaste en naturkraft med medvetande; kraften han besitter är enorm, även om den inte fokuseras av en tränads prästs slipade sinne, men samtidigt är han som stormen oförmögen till precisisa ingrepp om han inte får hjälp av en präst. Gudomens psyke går inte att jämställas med en människas eller äns en demons, överallt där hans präster vandrar ser han, överallt där de bes hör han; på sina ställen är gudomens närvaro såpass stark att han förnimmer naturen och speciellt själar i den utan sina troendes hjälp.
Generellt sett märker Mundanas invånare aldrig gudarnas ingrepp, annat än då det sker genom prästerna, då de begränsar sig till att långsamt, som en stilla bris, blåsa sina önskningar genom etern. Hur mäktiga olika gudar är tenderar på detta sätt att påverka Mundana över sikt (exempelvis som det primitiva exemplet med eld och is i L&H).
Angående själar, totem och andegnistor håller jag med om man bortser från det jag nämnt tidigare.
Qadosh: närvaro av teotropi i det psykobiotropiska fältet, vilket stabiliserar sagda fält (stoppar åldrande, skyddar mot negativ qadosh) och tillåter den troende att skänka kraft till sin gud.

Negativ qadosh: magisk "förorening" av det psykobiotropiska fältet orsakad av okontrollerad dissipation. Försvagar fältet och kan i värsta fall få det att falla sönder, vilket ger upphov till borttoning.
Qadosh: Ett mått på det psykotropiska fältets stabilitet. I och med de två fältens nära förhållande påverkar även detta mått det biotropiska fältets stabilitet. Vid en qadosh på noll anses fältet stabilt. Vid negativ qadosh läcker fältet energi då anden inte klarar av att binda den energi som skapas av de spontana transformationerna, vid grova fall kan den stora förlusten förklaras av att dessa transformationer ger upphov till kraft från de övriga aspekterna (de som magikern, om det är en magiker, kan alstra tenderar att dominera). Vid positiv qadosh åtnjuter anden allt som oftast ett band till en gudom. Genom bandet ger anden gudomen minimala mängder kraft vid bön. I gengäld kan anden dra Teotropi från gudomen; gudomens kraft hjälper även till att stabilisera fältet då det långsamt förtvinas av ålder.

– ClawHawk som uppenbarligen hade en del i hjärnan redan, men som tackar Regmolar ödmjukast för hjälpen i att strukturera upp det, samt de nya tankarna denne väckte. Skribenten förundras även över hur lika systemen trots allt är, i grunden. För övrigt tänker även ClawHawk sova nu!
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,291
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Alltså. Att jag gjort andeplanet fysiskt (well, visuellt/audiellt/etc) är min största skam som spelledare. Jag betraktar det som ett grovt misslyckande att jag inte förmådde göra ett icke-fysiskt andeplan intressant nog; och en skymf mot potentialen i det lilla som skrivits om andeplanet i officiellt material. Det är således inte något jag är stolt över att få dela med mig av - titta istället på Regmolars andeplansvision nedan, den är genuint intressant och stämningsfull.

Jag tänker därför, istället för att skriva en mastodont, gå och fila vidare på mina nya regler för andestrid. Dem kan jag i slutändan förhoppningsvis vara lite stolt över.

- Ymir, inte ofelbar
 

ClawHawk

Veteran
Joined
10 Dec 2004
Messages
169
Location
Umeå
Okej, var lite intresserad av hur och varför, men det förklaras ju då :gremtongue: . Japp Regmorlars inlägg var högeligen uppskattat och går dessutom bra att anpassa till mitt eget utan för stor förvirring. Tror defenitivt, t.ex. att jag tänker använda mig av bakgrundflödets energi som förklaring, – den är betydligt mycket mer tillfredsställande än det tämligen dåligt motiverade förklaringen jag använt mig av hittills.
 

Regmolar

Swashbuckler
Joined
30 Mar 2006
Messages
2,062
Re: Min version (Regmolar-mastodont! ^^)

Jag måste till att börja med tacka för det trevliga mottagandet, med tanke på att jag svamlade ihop det här rakt från diverse funderingar och påfund jag kom på medan jag skrev... och får man en komplimang från Ymir så måste man väl har gjort något bra ^^

Jag ska också börja med att nämna att jag egentligen är ganska ovillig att gå emot kanon eller fylla i "tom" sådan där jag inte är helt säker på min idé, vilket kanske kan förklara några av mina kommentarer (detta beror på något av osäkerhet, obeslutsamhet och en ovilja att "förstöra" kommande material genom att ha satt dit något annat istället).

Effekten av detta är att oavsett åt vilket håll i dimensionen man rör sig när man "lämnat Mundana" så rör man sig bort från Mundana och mot de daimotropiska delarna av planet. En annan effekt av krökningen är att det blir svårt att "skåda" (eller snarare förnimma) längs dimensionen, det går på korta avstånd, men ganska snart förvrids förnimmelserna och strax därefter försvinner de helt.
Vad jag totalt misslyckades med att förklara när jag sade "konformad" var just det du nämner; alla vägar leder inåt och man alltså till sist borde komma till samma punkt (typ buren, om man kör på den) bara man rör dig i riktning bort från gränstrakterna. Det enda jag har att invända mot att dela upp det i tre plan (vilket från min synvinkel bara är att ta min flytande uppdelning ett halvt steg längre) är att det låter som att planen växer, vilket jag spontant ogillar lite eftersom jag tycker att antalet existenser ökar när du rör dig "nedåt" på "varande-skalan" (gud - demon - ande). Men jag håller med dig om att man mår dåligt av att röra sig för långt inåt.

Även detta stämmer väl överens med hur jag hittills har improviserat, de förändrade avstånden har jag omedvetet motiverat med den krökta fjärde dimensionen. Växter saknar dock helt andar i mit Mundana (hittills), och djurens totem skulle jag beskriva åt det motsatta hållet, – en mäktig ande som omhändertar djurens kropp.
Anledningen till att jag står och väger i frågan om växter är att jag tycker att en schaman ska kunna märka om en plats är generellt livlös från andeplanet, och det var den enklaste ursäkten (en växt har dock typ <0,1 % psykotropi eller så i fältet, jämfört med djurens kanske 1-5 % och människans 50). Gällande totem är det enligt mig som hönan och ägget; är det kroppen som skaffar en själ eller själen som besätter en kropp?

Som (bör ha) framkommigt tidigare så stämmer detta inte riktigt överrens med hur jag hittills har kört. Utmattningen vid alsting av Psyko- och Biotropi förklaras av ett tillfälligt fall i respektive fält, men som ganska snart byggs upp medelst spontan-transformation.
Jag undrar ifall våra tankegångar egentligen är så olika som du vill få dem att framstå; vad gäller alstringen tycker jag att det ser ut som att vi säger samma sak (ta psyko och bio återbygger); jag vill dock inte gå längre ned i Mundanas metafysiska struktur än vad jag har "empiriska bevis" (kanon) nog att känna mig helt säker på. Dock har mina tankegångar många gånger gått till spontan transformation som allmän förklaring. Även symbiosen mellan kropp och själ (bio och psyko) verkar ligga helt i linje med mina idéer, åtminstone på konceptstadiet.

Demoner klarar att uppehålla sitt fält (även om de som du skriver inte klarar sig endast på detta) genom att manipulera de omliggande energierna (detta är daimotropins kraft i mitt Mundana) medans gudar snarare skapar kraft åt sig själva (detta förbrukar även kraft, men totalt sett saktas fältets bortfall ner avsevärt).
Det om demonerna och gudarna är baserat på att kanon fastställer eller starkt antyder att gudar behöver konsumera själar och gudar behöver anhängare för att ge dem psykotropisk kraft att använda. Din daimotropi verkar ligga i samma riktning som min.

Agree to disagree, eller något, om resten; måste läsa på om inkongruenta platser och har inga specifika kommentarer om resten, förutom att de ju inte stämmer helt överens med min personliga vision.

"Döda områden" och de geotropiska fälten är såklart ursäkter att undvika fenomen som jag vill undvika (slentrianmässig rymdfärd och neddykande i jordskorpan via andeplanet), men jag är mycket nöjd med dem (och vill nogsamt påpeka att detta gäller vanliga andar och demoner; finns det ett bättre sätt att skapa ett utvecklingsvänligt terra incognita?). Tack för att du satte det samman med bindandet av andar i föremål; det ska jag verkligen minnas när jag försöker förklara och utöka schamanismen! (bl.a. vill jag att schamaner ska kunna fängsla demoner på obestämd tid i föremål och platser).

Nivåerna är, som du säger, ganska lika; den skillnad som finns är samma som känns igen från ovan och likaså min kommentar. Vad gäller andarna finns spökena med för att de är kanon; tills den relevanta modulen kommer ut förhåller jag mig skeptisk.

Stämmer väl överrens bortsett från det där om bakgrundsflödet, med tillägg som följer. Hit hör även de själar som genomgått en apodaimos, vilket av många anses vara en apoteos. Dessa Daimotropiska astralkroppar sällar sig till de mäktigare demonerna per automatik. De lyder i övrigt under samma regler som "vanliga" demoner men har oftast en religions stöd och klarar sig därför väl. Oj, och så en sak till: Demoner kan inte manifestera sig på Mundana utan en kropp att ta över, de kan inte skapa sig en själv.
Jag har införlivat begreppet apodaimos som en separat parallell till av apoteos (som inte är lika enkel som i Religioner i mitt Mundana... den duger eventuellt för att skapa en Jordesoldaten-gud men inte mer), men närmare detaljer finnes ej (väntar på Demoner). I mitt Mundana är det möjligt för demoner att manifestera sig utan att på ett eller annat sätt besätta något, men det skulle i bästa fall försvaga/skada demonen allvarligt (rang 1 eller 2 är chanslösa) och förekommer i princip endast då en jävlig magiker vill få en starkare demon något mör inför en utfrågning.

Mina gudar är pga. bristande kanon mycket odefinierade; klart är att de är mäktiga teotropiska väsen som just på grund av sin makt saknar förmågan att ingripa i Mundana; det vore lite som om en kontinentalsockel eller så bestämde sig för att gå upp och rätta till något som gått snett, ungefär... (varierande med gudens makt). De får kraft av sina troende på det sätt du beskriver, samt genom offer. Däremot är de kapabla att manifestera sig genom inkarnationen, vilka precis som i demonfallet helst skapas ur något existerande men utan större problem kan skapas ur ren teotropi (dock kräver detta så pass mycket energi att det sker ytterst sällan). En bra illustration av hur pass mycket gudar psyke skiljer sig från människors är att de på detta sätt kan existera på flera platser som olika individer med varierande personlighet, och ändå vara samma väsen (treenigheten, någon? ^^).

Som jag säkert nämnt försöker jag med mina förklaringar i möjligaste mån förklara "empiriska fakta" (= kanon), och jag ansåg att min slutgiltiga qadoshförklaring är den som hittills förklara allt (ökning genom bön, kraftalstrande, skyddet mot negativ qadosh och hindrat åldrande för positiv qadosh resp. magiska orsaken, aspekteffekterna, omöjliggörande av positiv qadosh, läkningen genom avbruden magianvändning, den ökande åldern och PSY-värdet skydd för negativ qadosh, om jag minns allt).

Själv tycker jag att det är mycket trevligt att du ungefär håller med mig (tror som sagt att det är en skillnad i grundsynen på stämning och användningsområde, eller så), och tackar dels för sporren att få ihop alla mina idéer och skriva inlägget och dels för din feedback och dina nya tankar i det här. Det här är just vad forumet ska vara till! :gremlaugh: (och regelhjälpen och Neogames-kontakten, då :gremwink:)
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,291
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Min version (Regmolar-mastodont! ^^)

Anledningen till att jag står och väger i frågan om växter är att jag tycker att en schaman ska kunna märka om en plats är generellt livlös från andeplanet, och det var den enklaste ursäkten (en växt har dock typ <0,1 % psykotropi eller så i fältet, jämfört med djurens kanske 1-5 % och människans 50). Gällande totem är det enligt mig som hönan och ägget; är det kroppen som skaffar en själ eller själen som besätter en kropp?
Växter måste absolut ha själsfragment på samma sätt som djur, annars borde inte naturandar kunna existera. Och en fantasysetting utan trädandar går fetbort per default. Jag tycker tillochmed att vattenfall, stenar och sådant borde kunna förknippas med specifika andeväsen, zhanernas folktro har starka inslag av sådant till exempel. Rent kosmologiskt sett borde ju vatten och sten vara döda ting dock, så jag vet inte riktigt hur existensen och uppkomsten av sådana andar ska förklaras. De kanske ursprungligen var växt- eller djurandar som senare kommit att fästa sig vid specifika platser/formationer i naturen på något sätt, eftersom vävnadens trådar löper extra tätt där?

- Ymir, föreslår
 

Wilmer

Hero
Joined
9 Jan 2005
Messages
1,086
Location
Grindmaiden
Re: Min version (Regmolar-mastodont! ^^)

Om ett vattenfall har en andegnista så borde havet ha en MASSIV sådan. Kanske till och med så att det är läskigt att färdas över havet om man är en demon för att jättesjälen kommer och slår en så det gör ont.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,291
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Min version (Regmolar-mastodont! ^^)

Jovisst. Det vore koolt.

men det...hade inte riktigt hållit givet de premisser vi alla verkar tänka oss för Eons andeplan, eftersom havet i sig inte är levande. Ett korallrev borde kunna ha en ande dock, liksom gigantiska klonorganismer som Pando. Och möjligtvis, om man är inne på den linjen, hela Mundana.

Världssjäl anyone?

- Ymir, länkar
 

ClawHawk

Veteran
Joined
10 Dec 2004
Messages
169
Location
Umeå
Re: Min version (Regmolar-mastodont! ^^)

Jag håller medd ig i många av dina slutsater. Angående kanon ("empiriska bevis") så brukade jag göra som jag får uppfattningen att du nu gör, men jag slutade med det när jag blev less på att inte kunna förklara saker eller veta hur de fungerade kopplat med att jag började få fram förklaringsmodeller som jag tycker är vettiga (och det är ju trots allt min åsikt som är viktigast för mig :gremwink: ).


Vad jag totalt misslyckades med att förklara när jag sade "konformad" var just det du nämner; alla vägar leder inåt och man alltså till sist borde komma till samma punkt (typ buren, om man kör på den) bara man rör dig i riktning bort från gränstrakterna. Det enda jag har att invända mot att dela upp det i tre plan (vilket från min synvinkel bara är att ta min flytande uppdelning ett halvt steg längre) är att det låter som att planen växer, vilket jag spontant ogillar lite eftersom jag tycker att antalet existenser ökar när du rör dig "nedåt" på "varande-skalan" (gud - demon - ande). Men jag håller med dig om att man mår dåligt av att röra sig för långt inåt.
Jag misslyckades kanske få fram att indelningen i separata plan är en artificiell skapelse, dimensionens krökning är en relativt jämn process. De krökningsområden jag pratar om är när krökningen når en viss gräns, där våra mundana föreställningar inte längre går att använda (det vore ungefär som att krypa in i sig själv och försvinna). Följaktligen växer inte "planen" heller, deras storlek i de övriga tre dimensionerna kan anses vara ganska odefinerad.
Anledningen till att jag står och väger i frågan om växter är att jag tycker att en schaman ska kunna märka om en plats är generellt livlös från andeplanet, och det var den enklaste ursäkten (en växt har dock typ <0,1 % psykotropi eller så i fältet, jämfört med djurens kanske 1-5 % och människans 50). Gällande totem är det enligt mig som hönan och ägget; är det kroppen som skaffar en själ eller själen som besätter en kropp?
Angående andar generellt sett så är det som en hönan-och-ägget fråga, men när det kommer till totem så ser jag det mer som att det var en mäktig ande som utvecklades till en totemande, följaktligen fanns anden först (men det är en relativt onödig sak, och är mestadels hårklyverier). Angående växter så håller jag med dig om att det vore trevligt om en schaman kunde uppfatta helt döda områden som just det, men jag kan bara inte helt göra fred med tanken på ett psykotropiskt fält i växter (eller rättare: inte ett psykotropiskt fält som gör stor nog skillnad för att en schaman ska kunna känna av det, inte ens i stora mängder). Det är kanske något jag får försöka lösa själv :gremtongue: .
Jag undrar ifall våra tankegångar egentligen är så olika som du vill få dem att framstå; vad gäller alstringen tycker jag att det ser ut som att vi säger samma sak (ta psyko och bio återbygger); jag vill dock inte gå längre ned i Mundanas metafysiska struktur än vad jag har "empiriska bevis" (kanon) nog att känna mig helt säker på. Dock har mina tankegångar många gånger gått till spontan transformation som allmän förklaring. Även symbiosen mellan kropp och själ (bio och psyko) verkar ligga helt i linje med mina idéer, åtminstone på konceptstadiet.
Det är inte så mycket som att jag vill få dem att framstå så, som att jag uppfattar dem så :gremwink: . Resultatet blir mycket riktigt väldigt lika, men för mig spelar teorierna bakom också roll. Det är inte riktigt korrekt att säga att biotropin återuppbygger, men det kommer nära nog. Största skillnaden ligger väl i att du använder dig av ett bakgrundsflöde medans jag nyttjar ett "självförsörjande" fält. Angående symbiosen är det trevligt med liknande tankar :gremsmile: .

Angående döda områden och geotropiska fält så är det just det du nämner jag finner så attraktivt i dem. Fälten känns möjliga att appliceras i det Andeplan jag har använt mig av, medans de döda områdena blir svårare, tyvärr. Angående det om objekten och andebindning så: Ingen fara och tack själv!

Spökena är något som jag helst vill skippa, om ingen bra förklaring kommer...

Angående apoteos och apodaimos så är det som en form av hierarkalisk process, där en apodaimos ofta genomgås innan en sann apoteos (som precis som du skriver är avsevärt svårare än det som beskrivs i Religioner). Nämnas bör dock att det inte finns någonting som säger att en individ tjänar på att genomgå någon av de två uppstigningarna, han får tilgång till mäktigare krafter men begränsas likaså (kan väl koppla till det jag spånade om Edronitisk magiteori; hur väl det nu än stämmer så kan resonemanget föras någorlunda).

Även i mitt mundana kan gudar manifestera sig som en inkarnation, men de gör det väldigt väldigt sällan. Det kräver att det är något i gudens natur, att någon "frammanar" denne eller att gudomen i fråga har tappat kraft, och blivit något mer individuell...

Din qadoshteori är fin :gremsmile: men jag tycker även min förklarar allt :p

Många av skillnaderna ligger nog i skillnader i synsätt, det håller jag med om, vill bara påpeka att detta naturligtvis inte är sättet som det normalt sett beskrivs för Spelarna (angående det om stämning). Sedan tror jag att du, i alla fall när det kommer till att förklara något samtidigt, är bättre på att skriva stämningsfullt :gremwink: . Och så håller jag fullständigt med dig! Personligen formligen älskar jag denna typen av inlägg xD
 

ClawHawk

Veteran
Joined
10 Dec 2004
Messages
169
Location
Umeå
Re: Min version (Regmolar-mastodont! ^^)

En alternativ teori som förklarar naturandar vore kanske att dessa andar bundits till de föremål (sten, vattenfall, träd etc.) såsom jag tänkte någonstans (kommer inte ihåg vilken tråd). Bara en tanke, har inte tänkt så mycket på naturandar men det skulle väl förklara varför det är just 'den stora eken vid gravplatsen' som har en trädande? Nackdelen är väl att den stora anden då vore bunden till just den platsen, i det tidigare benämnda gränslandet.. det tåls nog att funderas på, eller så blir idén krossad av något jag inte tänker på just nu! :gremtongue:

-ClawHawk som är medveten om att detta inte låter lika snyggt som det som exempelvis Ymir och Regmolar skriver, men som är för trött för att göra annat än att beklaga sig.
 

ClawHawk

Veteran
Joined
10 Dec 2004
Messages
169
Location
Umeå
Re: Min version (Regmolar-mastodont! ^^)

Hm, pando var intressant! :gremtongue:

Gaia.. suits me well :gremsmile: har dock aldrig tänkt på det tidigare :gremblush: så tack! Världssjälar skulle kunna användas för att förklara.. en del fenomen angående Mundana som förklaras tämligen otillfredsställande i L&H och som fått två bättre förklaringar på forumet men som hittills saknat en förklaring som passar mig. Får försöka se om detta kan utvecklas till något som gör det (passar mig d.v.s.). Det kanske dessutom kan beröra en förklaring till knutpunkterna i astralplanet som jag nämnt tidigare.

Att just korallrev och pandos håller naturandar känns relativt lätt att förklara med min modell då det mönster som uppkommer i dessa fall mycket väl kan vara speciella komplexa mönster som kan binda andar.

Jag vet inte om någon är intresserad, i annat fall så är det ju bara att skippa inlägget, men jag får nog ta och lägga upp ett mer strukturerat inlägg med mitt system någon gång...

– ClawHawk som tänker ta sig en funderare på världssjälar och naturandar.
 

Regmolar

Swashbuckler
Joined
30 Mar 2006
Messages
2,062
Re: Min version (Regmolar-mastodont! ^^)

Jo, naturandarna var ett mycket vettigt perspektiv på det hela; jag kommer nog att köra både på andegnistor och "själar" av den mer ordinarie modellen (men varierande Rang).

Vad gäller saker i naturen så kan det ordnas på lite olika sätt; dels kan man ju, som sagt, låta andar vara fästa vid platserna (av olika anledningar). Det kommer jag nog huvudsakligen att köra på.

Sedan kan man ju också, när man talar om något i storleksordningen vattenfall, använda sig av elementarer, som ju gestaltas genom biotropi och därför också borde besitta andegnistor (eftersom jag tycks ha lagt in det i biotropins natur vid det här laget...). Spontanskapade undiner kan både agera fysiska andar och bygga upp grunden för ett större väsen.

Och vem har sagt att naturliga elementarer inte kan ha andar? ^^
 

ClawHawk

Veteran
Joined
10 Dec 2004
Messages
169
Location
Umeå
Re: Min version (Regmolar-mastodont! ^^)

*Smile* me like. Tänker nog defenitivt börja använda mig av andegnistor och sådant, vid närmare eftertanke passar det bättre som förklaring på totem också. Sedan tänker jag dock också utnyttja mig av bundna andar, men detta sällan som naturandar... Speciellt gillade jag det om elementarvarelser i ickebiotropiska fall, dessutom pekade du ut något som stämmer väl överrens med hur jag kört hittills (har till och med använt mig av liknande fenomen): att naturligt förekommande elementarvarelser kan ha andar! (big "wow!" :gremtongue: ) Detta kräver dock ett nytt synsett på elementarvarelser för mig: De består av animerat element, i stort sett (helt ok, och tillfredsställande!) medans naturligt förekommande elementarvarelser i sådana fall består av en ande som använder sig av naturligt förekommande "stoff" för att "skapa" sig en kropp; det var för övrigt något jag glömde skriva tidigare angående mina åsikter – mäktiga demoner kan skapa sig "kroppar" från mundan materia, men detta kräver mycket makt och kraft samt fungerar inte riktigt som om de tar över en kropp (men fungerar väl ungefär som en "manifestation"?).

Hmm vid närmare eftertanke blir det svårt att förklara hur andar gör detta dock, tänkte mig att demoner använde daimotropin för att manipulera världsväven (Ymir var nog den som tog upp detta på forumet först) och på så vis binda aspekter till sig (från mycket mörker skapa sig en kropp av mörker, ungefär). Psykotropin saknar på alla sätt en förmåga som denna, i mitt Mundana. Kanske kan det vara magikunniga andar som använder sig av respektive aspekt? Det där med elementarvarelser som naturandar tål åtminstone att funderas på :gremtongue: , – är öppen för fler förslag! Gillar idén i alla fall!

För övrigt kan nämnas att jag efter råd (det var hans idé så att säga) från Archelon omplacerat effekten Gestalta till Teotropi, vilket såklart får en lustig effekt då bara religioner numera kan frammana elementarvarelser. Balans? Vet inte. Känns bra? Japp, och mycket logiskt (då endast teotropin besitter förmågan att skapa och binda ett biotropiskt fält i materian).

– ClawHawk, velar
 

Regmolar

Swashbuckler
Joined
30 Mar 2006
Messages
2,062
Re: Min version (Regmolar-mastodont! ^^)

Hmm vid närmare eftertanke blir det svårt att förklara hur andar gör detta dock, tänkte mig att demoner använde daimotropin för att manipulera världsväven (Ymir var nog den som tog upp detta på forumet först) och på så vis binda aspekter till sig (från mycket mörker skapa sig en kropp av mörker, ungefär). Psykotropin saknar på alla sätt en förmåga som denna, i mitt Mundana.
Allt kan förklaras av vilda magiska strömmar, vilka ju uppstår lite då och då och skapar sådana här (går inte närmare in på det då jag mer och mer går över till att låta saker ursäktas av att jag vill att de ska finnas)

För övrigt kan nämnas att jag efter råd (det var hans idé så att säga) från Archelon omplacerat effekten Gestalta till Teotropi, vilket såklart får en lustig effekt då bara religioner numera kan frammana elementarvarelser.
Intressant om inte annat... innebär det också att du låter fler religioner frammana sådana varelser än de som gör det i kanon? (förutom dvärgarna kan jag inte dra mig till minnes några...)

(då endast teotropin besitter förmågan att skapa och binda ett biotropiskt fält i materian).
Skulle vara väldigt intresserad av att få resonemanget förklarat, eftersom snarare tycks förklara hur det blir efter din ändring än det "faktiska" förhållandet...

Sedan låter det ju lite som att du säger att alla nyfödda grejjer är helt och hållet skapade av gudarna, och i så fall vet jag inte riktigt om jag kan hålla med dig :gremwink:
 

ClawHawk

Veteran
Joined
10 Dec 2004
Messages
169
Location
Umeå
Re: Min version (Regmolar-mastodont! ^^)

Jag gillar inte att inte lämna något ofröklarat.

Tror att Mhîmrätten också gör det :gremtongue: men jag vet inte, får bara den uppfattningen på grund av de heliga föremålen (som är det enda jag kommer ihåg rent regeltekniskt från Mhîmrätten, – dessa låter en kontrollera olika elementarvarelser). Men, ja det kanske man kan göra.

Självklart var det påståendet baserat på hur jag ser på Mundana, inte på någon kanon (även om jag hört liknande tankar luftas tidigare). Detta "faktum" skapade jag då jag ville definera vad daimo- respektive teotropi egentligen gjorde. Det finns väl inget egentligt belägg för det hela i utgivna moduler eller grundregelböcker tror jag...
Spelledarens guide said:
Teotropi är den gudomliga skaparkraften...
Resten av stycket låter inte riktigt lika fint dock, men, men... Det är så jag kör helt enkelt, jag anser att grundreglerna inte behöver ha rätt utan föredrar att använda ett system som på ett sammanhängande sätt kan förklara allt jag kan komma på :gremwink: .

Njaa, endast teotropi kan skapa något från ingenting, typ.. framtagandet av ett barn har till exempel inget med gudar att göra utan är just sina föräldrars barn! Hur det är med själen lämnas dock oförklarat, kanske skapas denna på samma sätt som kroppen? Humhum, inget jag tänkt på faktiskt :gremsmile: men jag har en ganska klar uppfattning om vad teotropi innebär för mig. Sedan är det ju inte omöjligt att revideringar kan framtvingas längre fram...

– ClawHawk, en riktig fascist verkar det som
 

Regmolar

Swashbuckler
Joined
30 Mar 2006
Messages
2,062
Re: Min version (Regmolar-mastodont! ^^)

Jag gillar egentligen inte heller att lämna något oförklarat, men om det inte har direkt betydelse för kampanjen låter jag hellre saker vara odefinierade i väntan på ny information än att gå vidare utan ett klart mål, men det är ju även det en personlig preferens.

Kollade igenom religionerna lite snabbt, och Den samoriska läran, Vita klostret och dvärgarna är de enda som kan frammana varelser (helion, sylf respektive golem; Azradeus barn kan också frammana demoner) vilket är lite kul med tanke på de inte verkar ha några ceremonier för att sedan ta kontroll över varelserna som de har frammanat, medan Mhîmrätten kan kontrollera samtliga elementarvarelser men inte frammana någon av dem... undrar hur det kommer sig?

Från Raunatron får vi även veta att andar har förmågan att utföra ceremonier med verkan på det Mundana planet, om någon undrar... (och de kanske kan frammana varelser med?)

Så här ser jag på saker...

Jag använder också teotropin som en skaparkraft, i och med att den dels att förändra flöden än mer markant än daimotropin (som t.ex. inte kan göra vatten till vin etc.) och dels kan omformas till att ersätta varje annan nödvändig beståndsdel som saknas (och därmed skapa något "av ingenting").

Biotropiska fält har förmågan att "knoppa av" i nya biotropiska fält, vilket motsvarar fortplantning, och livskrafterna verkar generellt kapabla att binda sig samman med andra aspekter (elementarvandöda, alla varelser med "naturlig magi"), och kan genereras spontant genom vilda magiska flöden.

Väsenkrafterna (mitt samlingsnamn på psyko-, daimo- och teotropi) är lite mer oklara; gudarna kan som sagt skapa andar, demoner och troligen även mindre gudar ifall de känner för det, och demoner kan modifiera sitt fält så att de kan fortplanta sig med biotropiska varelser.

Hur det fungerar med själar är däremot mer oklart; jag har ju redan fastställt att jag anser att de kan uppstå spontant, men när det kommer till själar börjar det hela bli riktigt luddigt, och så kommer jag att lämna det tills det kommer officiellt information om hur Mundanas själavandring går till.
 
Top