Re: Min version (Regmolar-mastodont! ^^)
Mastodont-inlägg, love 'em!
Tänkte ge min spontana respons på det du skrivit. Gör detta nedan:
Andeplanet är ett existensplan som på många fundamentala sätt skiljer sig från det mundana planet. Främst av dessa är, förutom att planet är icke-fysiskt (i den mån detta begrepp kan användas då man jämför helt olika existensplan), att andeplanet inte har samma antal dimensioner. Förutom våra vanliga upp-ned, fram-bak, höger-vänster har andeplanet en fjärde rumslig dimension, in-ut (för min egen skulle tänker jag rangordna denna i godtyckliga "nivåer" som helt enkelt representerar hur långt "in" man är, där gränsen till det mundana planet är nivå 0. Ju högre nivå, desto högre psyko-/daimo-/teotropisk bakgrundsstrålning). Den kända delen av andeplanet är fyrdimensionellt "konformad", och smalnar alltså av ju längre inåt man rör sig (även om det fortfarande har en volym i minst Mundanas storlek på nivå 6 och 7). Observera att nivåerna är flytande, ungefärliga indelningar för egen skull och att förändringen är helt gradvis utan några skarpa kanter, precis som att det generellt blir varmare om du går söderut mot ekvatorn.
Yay! Jag har länge använt mig av en fjärde rums-dimension i Andeplanet (tänkte aldrig på att skriva ned det tidigare), men för mig är den snarare cirkel-formad, det vill säga en krökt dimension, knuten till Mundana på något mystiskt vis. Effekten av detta är att oavsett åt vilket håll i dimensionen man rör sig när man "lämnat Mundana" så rör man sig bort från Mundana och mot de daimotropiska delarna av planet. En annan effekt av krökningen är att det blir svårt att "skåda" (eller snarare förnimma) längs dimensionen, det går på korta avstånd, men ganska snart förvrids förnimmelserna och strax därefter försvinner de helt. För övrigt är Astralplanet (som jag antar att man kan kalla samlingen) indelat i tre stycken plan, det hela är ett resultat av den fjärde dimensionens krökning. Först kommer det Psykotropiska planet eller Andeplanet, när krökningen överskrider en viss gräns vänds den till en annan dimension (en dimensions-övergång alltså) som kröker sig runt Andeplanet på ett likande sett, detta är det Daimotropiska planet eller Demonplanet. En liknande händelse händer återigen då det Teotropiska planet eller Gudaplanet kröker sig runt samtliga tidigare nämnda, det hela avslutas dock i en mystisk "knut" liknande den som knyter Andeplanet till Mundana (denna andra "knut" var ursprungligen tänkt att motsvara "Drömmarens bur" men efter mer eftertanke så försöker jag knyta den till en Anticthon-liknande teori på något sätt). Efterhand som man rör sig längs den fjärde dimensionen övergår mer och mer av det du beskriver som bakgrundsstrålningen till nästa kraft (Psykotropi -> Daimotropi -> Teotropi), effekten blir att en (nog svag) Psykotropisk astralkropp, en ande, som färdas nog långt längs den fjärde dimensionen börjar slitas sönder, detsamma gäller en för Daimotropiska astralkroppar, demoner. Demoner verkar dock ha förmågan att färdas i de Psykotropiska delarna, men detta gäller inte gudar.
Längst "ut" i ("nivå 0") andeplanet ligger gränstrakten där andeplanet nuddar vid det mundana planet och tillåter länkar att etableras mellan mundana existenser, kroppar, och andevarelser, själar. Detta kan huvudsakligen ske antingen som för de besjälade varelserna, där en själ och en kropp är förenade och i stort oskiljaktliga (schamanism ej inräknat) tills bandet förstörs (oftast genom att att kroppen dör), eller som för djur (och växter?), där individerna i enskilda arter alla bidrar med en liten "andegnista" som tillsammans utgör en enda artsjäl av avsevärd styrka, ett totem. I gränstrakten överensstämmer andeplanets dimensioner i stort med det mundana planets, men avståndet mellan två platser varierar. Om dessa beror på att rummet, tiden, hastigheten, perspektivet eller något helt annat varierar eller är annorlunda i andeplanet går inte att avgöra.
Även detta stämmer väl överens med hur jag hittills har improviserat, de förändrade avstånden har jag omedvetet motiverat med den krökta fjärde dimensionen. Växter saknar dock helt andar i mit Mundana (hittills), och djurens totem skulle jag beskriva åt det motsatta hållet, – en mäktig ande som omhändertar djurens kropp.
Andeplanet har precis som den mundana världen ett magiskt bakgrundsflöde som varierar både med plats och med närvaron av andevarelser. Detta bakgrundsflöde "livnär" de andar som bor där, och blir som sagt starkare ju längre "in" man befinner sig. Andar kräver ett visst bakgrundsflöde för att överleva (undantaget själar, som försörjs av sina kroppar - därför ger alstrandet av psykotropi utmattning), och även demoner och gudar kan tillgodogöra sig energi från bakgrundsflödet, men kan inte leva på det.
Som (bör ha) framkommigt tidigare så stämmer detta inte riktigt överrens med hur jag hittills har kört. Utmattningen vid alsting av Psyko- och Biotropi förklaras av ett tillfälligt fall i respektive fält, men som ganska snart byggs upp medelst spontan-transformation. Andars borttonande (om de inte slits sönder av de yttre delarnas energier) beror på en oförmåga att hålla dessa spontana transformationer vid liv utan det Biotropiska fältets närvaro, helt i enlighet med teorierna klarar dock mäktiga andar av att göra detta utan ett Biotropiskt fält (normalt sett existerar det bio- och det psykotropiska fältet i en form av symbios, fråga om någon är intresserad). Demoner klarar att uppehålla sitt fält (även om de som du skriver inte klarar sig endast på detta) genom att manipulera de omliggande energierna (detta är daimotropins kraft i mitt Mundana) medans gudar snarare skapar kraft åt sig själva (detta förbrukar även kraft, men totalt sett saktas fältets bortfall ner avsevärt).
En ande kan aldrig naturligt se in på det mundana planet, men den kan se alla själar och, beroende på anden, ofta även djur och växter genom de biotropiska existensernas tendens att länka sig till andeplanet (en schaman med Andeförnimmelse "ser" alltså djuren som otydliga fläckar, och kan känna lära sig känna igen de olika arterna på deras artsjäl).
Liknande teori är även vad jag praktiserat, dock så är det omöjligt att känna av växter från Andeplanet, och djur kräver stor skicklighet.
I gränslandet existerar i regel bara levandes och nyligen dödas själar samt andegnistor från djur, elementarer (de skapas ju mha biotropi) och eventuellt växter; andra andeväsen undviker normalt dessa bakgrundsflödesmässigt andefattiga marker om de inte har specifika ärenden. Större delen av bakgrundsflödet utgörs av ett "läkage" från själar och andegnistor, och platser som är tomma på liv saknar därför nästan bakgrundsstrålning. Därmed blir livlösa öknar, berg och den tomma rymden nästan lika farliga som andar som de är för mundana varelser, och svåra till omöjliga att passera.
Här skiljer sig våra teorier betänkligt, fast angående förekomsten av själar så håller jag med om att den är knapp. Som ni kanske förstår från mina tidigare tankar (ovan) så saknar elementarer och växter minsta tillstymmelse till själ (elementarvarelsernas intelligens kan istället kopplas till deras respektive aspekt, då de intrikata fält som förekommer genom sin komplexitet ger upphov till ett beteende som i det närmaste liknar intelligent (not: betänk teorierna om flockbeteende och människans intelligens), det kanske till och med är så att det är på detta sätt all intelligens fungerar). Den knappa existensen av själar förklaras av två faktorer:
<ul>[*]De flesta själar försvinner med tiden, antingen genom borttoning eller genom att de driver för nära Demonplanet.
[*]Mäktiga själar tenderar att hålla sig längre ut på planet, dels för att främja sig mot Mundansk inblandning, men också för att dra från det daimotropiska flödet (ju mäktigare anden är, desto mer klarar en av att hantera), inte för att de kan alstra energierna men för att de manipulerande energierna efter en längre tid ger möjligheter till en del intressanta krafter för andarna ifråga, såsom totemandarnas förmåga att besätta flertalet kroppar, om än på ett väldigt klumpigt sätt.[/list]
De döda områdena som du använder dig av (vilka för övrigt är lockande) kan bäst jämföras med inkongruenta platser, platser där kollaps av många och/eller starka psyko- eller daimotropiska fält (i teorin skulle dessa platser även kunna skapas av teotropiska fälts kollaps men då detta aldrig skett så är det ingen som vet de exakta effekterna, spekulationer håller dock på att effekterna skulle vara katastrofala; observera för övrigt att kollapsen inte behöver vara plötslig utan det graduella borttonandet duger utmärkt) lett till förvrängningar i Andeplanets struktur. Dessa platser är mycket farliga (mer så än vad som beskrivs i grundregelboken) då deras struktur kan skada en ande permanent, utöver de mer självklara farligheterna associerade med inkongruenta platser.
Fysiska barriärer (som väggar och murar) hindrar oftast inte anden från att röra sig i gränslanden, med kompakta, livlösa områden som berg och jord skapar starka geotropiska fält som i gränslandet är svåra att passera, och de flesta andar hindras därför av ett par meter sten eller hårdpackad jord så länge denna inte innehåller mycket stora mängder liv.
Bra förklaring. Har själv ingen vettig förklaring till just detta fenomen som jag likväl gärna skulle utnyttja mig av (och som jag dessutom
har utnyttjat mig av). Det skulle kunna tänkas att en enkel adaption av din förklaring, där starka fält i andra aspekter tenderar att manifesteras även på det Psykotropiska planet, som "svarta" fält. ...Splendid! Ett fält med korrekt struktur kan dock bindas till astrala fält (såsom är fallet med alla besjälade varelser) och vice versa (närmaste allegorin på hur detta fungerar vore väl kemins molekylbindningar, men sanningen ligger närmare våg-teori och interference). I teorin vore det följaktligen möjligt att binda andar till föremål även utan magi, men detta är (nästan; "Yes! Theory behind campaign related object invented!") okänt bland Mundanas varelser, och även om någon skulle ana det så hur skulle man kunna skapa ett sådant föremål? (Mohaha)
ClawHawk säger said:
En massa om olika nivåer...
Av (förhoppningsvis) försåeliga själ kan detta inte apllicieras på min modell, men jag skulle kunna skapa en likande "karta" (jag tar mig friheten att använda mig av nivåsystemet, där nivå 0 är närmast mundana (som redan har beskrivits) och högre tal för en längre bort därifrån):
<ul>[*]
Nivå 1: Det är först här man kan finna andar som är medvetna om sin situation, schammaner undantaget. Dessa är dock fortfarande relativt svaga, och kan ses som en sorts döende (de klarar inte av att hålla sig själva vid liv "för evigt" även om de kan existera i mansåldrar) pöbel. Många av de andar som nämns i vidskepliga sammanhang på Mundana härrör härifrån, då dessa andar ibland beger sig närmare Mundana för att uträtta något. Energierna är fortfarande stabila och även relativt otränade (detta motsvarar dock, bör det sägas, en fullt "examinerad" schamman, nybörjare gör bäst i att hålla sig på
Nivå 0) schammaner kan befinna sig här utan större fara.
[*]
Nivå 2: Andarna som lever här är "eviga" och mäktiga. De flesta totemandar och de naturandar som ibland tillbes tenderar att existera här. Vid sällsynta tillfällen kan svagare demoner förirra sig hit, men de blir inte långvariga. Dock så existerar faror i andra former, långt ifrån alla andar här är vänligt inställda mot en vandrande schamman (de tenderar dock att vara något lugnare än demoner). Dessutom så är energierna numera relativt ostabila och en ande som inte är tränad i att hantera dem tvingas antingen snabbt lämna området eller riskerar att slitas sönder och försvinna. Endast skickliga schammaner klarar av att bege sig hit, och även de vet att vara försiktiga och att vara noga med att inte stanna för länge.
[*]
Nivå 3: Det första "kröknings-området". Här förekommer svagare demoner titt som tätt, och energierna är mycket instabila. De andar som existerar här gör det oftast inte frivilligt, och aldrig under någon längre tid, men det händer att andar av avsevärd rang ger sig in hit för att suga upp lite av energierna. En schamman har i praktiken ingen möjlighet att klara sig här, även om det i teorin vore möjligt. Avgrunden existerar på denna nivå och tycks vara bunden till "överkrökningen" på något sätt.
[*]
Nivå 4: Denna nivån existerar på Demonplanet. Det är här de svagare demonerna existerar när de inte jagar längre in (det tål att sägas att Ymirs mastodontinlägg även kan applicieras på mitt Mundana, men demonerna som befinner sig här kräver Psykotropisk kraft för att överleva; notera också att det var ett bra tag sedan jag läste ovan nämnda mastodontinlägg). Även om andar inte verkar skapas på detta sett så skapas dock här svagare demoner av det kaotiska flödet runt kröknings-områdets kanter. Det är en ständig kamp för överlevnad då alla behöver energi för att överleva, och endast ett fåtal klarar av att bege sig till Andeplanet.
[*]
Nivå 5: Själar som genomgår en apodaimos dyker oftast upp här. Här existerar de mäktigare demoner som ofta är de som refereras till när man på Mundana nämner demoner, de har en längre livslängd (upp emot oändligheten) och besitter avsevärd kraft. Här existerar även svagare demoner, men inte till samma numerär som i
Nivå 4. De mäktigare demonerna har långt sträckande medvetanden och när situationen kräver det ger de sig ut på jakt, antingen på svagare demoner eller på andar.
[*]
Nivå 6: Det andra krökningsområdet. De flesta demoner klarar inte av leva här, men ett fåtal mäktiga demonfurstar, och ett fåtal av de som genomgår en apodaimos, gör just detta. Dessa tenderar att utnyttja den Teotropiska närvaron och strukturen det ger för att skapa sina egna boningar och/eller hov. Det är ytterst i detta område som man kan finna de så kallade halv-gudarna, mäktiga demoner som klarar av att manipulera Teotropin och endast saknar tillbedjare för att genomgå en sann apoteos (i en del fall är dessa halv-gudar mäktiga nog för att jämställas med gudar, de fungerar bara på ett annat plan, – även mentalt då).
[*]
Nivå 7: Det tredje krökningsområdet. Detta område är den teotropiska motsvarigheten till den andra krökningsområdet (det vill säga den andra sidan av överkrökningen). Här existerar svaga och bortglömda gudar, den mäktigaste formen av själar som genomgått en apodaimos kan även finnas här, men då endast med stöd från en mäktig gudom (bland dessa mäktiga demoner räknas bland annat helgon in).
[*]
Nivå 8: Gudarnas plan. Ytterligare indelning kan inte göras. Här existerar de Teotropiska astralkropparna, väldiga stormar av energi som har genomgått en sann apoteos. Rent teoretiskt sätt bör det existera olika nivåer även här men detta är inget som kan utforskas, och kanske fungerar det efter helt andra principer än i de övriga planen. Man kan dock säga att gudarna knappast existerar "tillsammans" på samma sätt som exempelvis demoner.[/list]
Jaa, nu blev ju detta ganska likt dina nivåer, men detta är kanske helt naturligt då vi båda verkar ha samma bakomliggande idéer, dessutom så tog jag hjälp av det du skrivit
. Förvånansvärt ofta så stämmer dock våra idéer väl överens även utan detta.
Ande: psykotropisk existens med möjlighet till självmedvetande. Kan leva på ett tillräckligt starkt bakgrundsflöde eller försörjas av en biotropisk existens (kropp) eller flera (totemfallet). Kan i sällsynta fall manifestera sig på det fysiska planet (spöken).
Psykotropisk astralkropp med olika nivåer av självmedvetande. Kan om förutsättningarna ges uppehålla sitt live medelst spontana transformationer, för svagare andar sker detta oftast genom en symbios med biotropiska fält (liv) medans starkare andar kan klara av att hålla transformationerna vid liv av egen kraft. Mäktigare andar kan existera i delvis daimotropiska områden och till och med utnyttja sig av kraften som då flödar. De kan inte manifestera sig på Mundana utan de spöken som folk säger sig ha sett är troligen fysiska objekt (partiklar) som påverkats av energierna vilket verkar ge anden kropp. Eller så var personen i fråga lite synsk.
Demon: daimotropisk existens med möjlighet till självmedvetande. Kräver ett mycket starkt bakgrundsflödet (minst nivå 6 för en första rangens) för att överleva, och är därför ett rovdjur som förtär andar och andra demoner för att växa och överleva. Kan om tillräckligt stark manifestera sig på det fysiska planet, och kan föras dit med eller mot sin vilja av magi.
Stämmer väl överrens bortsett från det där om bakgrundsflödet, med tillägg som följer. Hit hör även de själar som genomgått en apodaimos, vilket av många anses vara en apoteos. Dessa Daimotropiska astralkroppar sällar sig till de mäktigare demonerna per automatik. De lyder i övrigt under samma regler som "vanliga" demoner men har oftast en religions stöd och klarar sig därför väl. Oj, och så en sak till: Demoner kan inte manifestera sig på Mundana utan en kropp att ta över, de kan inte skapa sig en själv.
gud: teotropisk existens med möjlighet till självmedvetande. Kan troligen inte leva på bakgrundsflödesenergi (men vem vet vad som existerar i det innersta av andeplanet...) men kan skapa förbindelser (ger qadosh) med psyskotropiska varelser som då kan skänka den kraft på långa avstånd, och troligen även ta energi av och/eller förtära såväl andar som demoner, och kanske även andra gudar. Är i princip omöjliga att förgöra.
; ClawHawk till Archelon (tror iaf det är forumnamnet) said:
Gudar är väsen av enorm makt, men med stora begränsningar. I och med apoteosen (den slutgiltiga) får guden ett band till de sina, de kan dra från gudens krafter för att utföra dennes handlingar på Mundana, samtidigt så sänds genom varje bön ett psykotropisk filament till guden vilket ger denne större kraft, samt håller denne vid liv. De psykotropiska filamenten tenderar dock att prägla gudomen, och en gudoms lära kan på detta sätt långsamt förvrängas. Det kan inte göras omedelbart då den troende med detta i avsikt istället bryter bandet mellan individen och gudomen.
En gud är i det närmaste en naturkraft med medvetande; kraften han besitter är enorm, även om den inte fokuseras av en tränads prästs slipade sinne, men samtidigt är han som stormen oförmögen till precisisa ingrepp om han inte får hjälp av en präst. Gudomens psyke går inte att jämställas med en människas eller äns en demons, överallt där hans präster vandrar ser han, överallt där de bes hör han; på sina ställen är gudomens närvaro såpass stark att han förnimmer naturen och speciellt själar i den utan sina troendes hjälp.
Generellt sett märker Mundanas invånare aldrig gudarnas ingrepp, annat än då det sker genom prästerna, då de begränsar sig till att långsamt, som en stilla bris, blåsa sina önskningar genom etern. Hur mäktiga olika gudar är tenderar på detta sätt att påverka Mundana över sikt (exempelvis som det primitiva exemplet med eld och is i L&H).
Angående själar, totem och andegnistor håller jag med om man bortser från det jag nämnt tidigare.
Qadosh: närvaro av teotropi i det psykobiotropiska fältet, vilket stabiliserar sagda fält (stoppar åldrande, skyddar mot negativ qadosh) och tillåter den troende att skänka kraft till sin gud.
Negativ qadosh: magisk "förorening" av det psykobiotropiska fältet orsakad av okontrollerad dissipation. Försvagar fältet och kan i värsta fall få det att falla sönder, vilket ger upphov till borttoning.
Qadosh: Ett mått på det psykotropiska fältets stabilitet. I och med de två fältens nära förhållande påverkar även detta mått det biotropiska fältets stabilitet. Vid en qadosh på noll anses fältet stabilt. Vid negativ qadosh läcker fältet energi då anden inte klarar av att binda den energi som skapas av de spontana transformationerna, vid grova fall kan den stora förlusten förklaras av att dessa transformationer ger upphov till kraft från de övriga aspekterna (de som magikern, om det är en magiker, kan alstra tenderar att dominera). Vid positiv qadosh åtnjuter anden allt som oftast ett band till en gudom. Genom bandet ger anden gudomen minimala mängder kraft vid bön. I gengäld kan anden dra Teotropi från gudomen; gudomens kraft hjälper även till att stabilisera fältet då det långsamt förtvinas av ålder.
– ClawHawk som uppenbarligen hade en del i hjärnan redan, men som tackar Regmolar ödmjukast för hjälpen i att strukturera upp det, samt de nya tankarna denne väckte. Skribenten förundras även över hur lika systemen trots allt är, i grunden. För övrigt tänker även ClawHawk sova nu!
D
. Japp Regmorlars inlägg var högeligen uppskattat och går dessutom bra att anpassa till mitt eget utan för stor förvirring. Tror defenitivt, t.ex. att jag tänker använda mig av bakgrundflödets energi som förklaring, – den är betydligt mycket mer tillfredsställande än det tämligen dåligt motiverade förklaringen jag använt mig av hittills.
så tack! Världssjälar skulle kunna användas för att förklara.. en del fenomen angående Mundana som förklaras tämligen otillfredsställande i L&H och som fått två bättre förklaringar på forumet men som hittills saknat en förklaring som passar mig. Får försöka se om detta kan utvecklas till något som gör det (passar mig d.v.s.). Det kanske dessutom kan beröra en förklaring till knutpunkterna i astralplanet som jag nämnt tidigare.