Nekromanti Berätta om 3:16
- Thread starter Mogger
- Start date
Rising
Vila i frid
Jag gjorde egentligen en fuling; en sorts "men titta här, det suger ju!"
Fast nu tycker jag att systemet har många trevliga och försonande drag (och premissen tycker jag förstås är skitrolig - vem vill inte gorma "you apes wanna live forever?" liksom): För det första följer ju det här samma princip som Supergänget; det är ett litet roligt spel som man samberättar utifrån. Och till skillnad från de flesta andra amerikanska indiespel så tycker jag att 3:16's spelmässighet är vettig och genomtänkt, med enkla och smarta små regler (granaterna är riktigt smarta: Förutom monster så skadas alla spelare som agerar efter en i turordningen. Så ponera att du och jag spelar, och att du agerar före mig. Låter du bli att kasta en granat för att vara schysst mot mig, och väljer att istället bara döda ett enskilt monster? Då kan ju jag samla in många fler kills än du när det sedan blir min tur. Eller ska vi båda kasta granater och röja skitan båda två? Tja, då skadar du mig, vilket kan betyda att vi loosar hela uppdraget istället, eller att jag försöker hämnas på dig senare.) som fungerar bra ihop. Att skaffa bättre vapen gör exempelvis inte att man nödvändigtvis undanröjer hot enklare - utan bara att man får fler kills när man väl gör det. Vilket alltså håller spelbalansen (mellan spelare-monster) i styr på ett smart och finurligt sätt.
Så jag måste säga att jag gjort en liten omvändning i 3:16's fall. Jag började med att läsa actual play-rapporter och tyckte att det verkade meh, men sedan började jag förstå mer och mer om reglerna och såg att det i själva verket var väldigt mycket yeah. Att spelet vann en Ronnie hoppas jag kan tolkas som ett tecken på att indiespelen verkar ta ett steg i riktning bort från Agon mot Supergänget - vilket är något jag länge hoppats på. Så jag ger nog tummen upp för 3:16 i alla fall.
Nja, alla spelare som befinner sig i Close Range och som misslyckades med sitt slag i rundan skadas. Men det är fortfarande liknande övervägning där. Det finns en hel del sådana där "Skall jag hjälpa mina kompisar eller spöa utomjordingar?"-beslut inbyggt, vilket ger en fruitful void-effekt som ger konflikter inom gruppen. Till exempel kan du välja att använda ditt lyckade slag för att få alla som agerar efter dig att misslyckas. Det är bra om utomjordingarna är på väg att spöa dina kompisar. Men då slösar du ett lyckat slag, som hade givit dig en massa kills. Utomjordingarna kan inte skada DIG, eftersom du agerade före ...
Spelet har mer djup än det verkar vid första anblick, också. Det är därför jag är så förtjust i det, trots att jag inte är ett så stort fan av samberättande.
3:16 är så coolt att det är det första rollspel jag gjort fan art till:
Jag planerade att använda den i en egenbyggd range map som hjälper till med att hålla koll på initiativet. Tyvärr så blev snubben inte så lik gubbarna i boken (och boken specificerar att rustningen har ett "Flip-up visor", som jag glömde), så jag vete fan om jag använder den.
Jag planerade att använda den i en egenbyggd range map som hjälper till med att hålla koll på initiativet. Tyvärr så blev snubben inte så lik gubbarna i boken (och boken specificerar att rustningen har ett "Flip-up visor", som jag glömde), så jag vete fan om jag använder den.
Mogger
Hipsteranka
Höh!Genesis said:
Nu riskerar väl det här bli semantik, men vad menar du? Oskrivna blad, The Roach m.m. är väl väldigtmycket samberättande?
Rising
Vila i frid
Ah, okej. Då har renatoram missförstått reglerna en aning. Det var därifrån jag hade fått den uppfattningen (det är förstås lite svårt att lära sig ett spel när man bara läser folks utläggningar om det). Men kontentan är förstås fortfarande att det finns smarta och relevanta avvägningar utan att man begår några av de vanliga Forgemisstagen i form av svåradministrativa tärningspölar, tidsslukande tärningstrix, ointuitiva mekanismer och valmoment som inte stöder det som står på spel. Det är med andra ord en sorts antites till Agon, Dogs och Burning Wheel, och jag tror det är det som är anledningen till att en person som jag helt plötsligt kan tycka om samma spel som Ron Edwards.
Jag hoppas att det blir mer sånt här bland indiespelen.
soda_UBBT
Warrior
Det kan du nog var lugn för. Indiespel är ju på inget sätt synonymt med samberättande. Indiespel är bara rollspel som sätter det roliga i fokus och tänker till kring sitt uttryck. Ibland når de dit, ibland inte.Rising said:
Problemet med förväntningarna på Forge
Jag ska förklara mitt svar "Space Marines!!!" lite.
Det finns en förväntan att spel från Forgefåran skall utge sig för att vara revolutionerande och emotionellt djupa, och det finns en hel debatt baserat på det här antagandet: Forgeförfattarna tror att de är all that, och ifall de inte leverar något speciellt så har de misslyckade pretentioner, och då är det upp till forgefanboys att försvara dem.
Men jag spelar inte Forgespel för att de är filosofiska och emotionellt berörande, utan för att jag inte orkar med traditionella regelsystem.
Förvisso så uppnår jag lättare en Wow-känsla med Forgespel, men det är ju fullt naturligt eftersom de är spel som passar mig och inte kommer ivägen för mig, och sedan går jag kanske in på krönikeforumet och skriver om hur känslosamt och awesome vår senaste Dogs-session var...
Därför kan ett spel vara asballt just bara för att det har med Space Marines, och att jag slipper regler och världsbeskrivning som jag inte har lust att använda som den är skriven.
För det är så stora delar av rollspelshobbyn ser ut: Jag skulle säg att mycket av lättnaden och glädjen som Forfefans uttrycker kommer inte av att de är förförda av Forgespelens nyhetens behag, utan av att äntligen få rollspel som man vill ha dem!
Eller som Gregor Hutton säger:
Ja, det var det jag menade med "Kolla här, vad är häftigt med det här?", fast jag formulerade kanske det lite snällare...
Jag ska förklara mitt svar "Space Marines!!!" lite.
Det finns en förväntan att spel från Forgefåran skall utge sig för att vara revolutionerande och emotionellt djupa, och det finns en hel debatt baserat på det här antagandet: Forgeförfattarna tror att de är all that, och ifall de inte leverar något speciellt så har de misslyckade pretentioner, och då är det upp till forgefanboys att försvara dem.
Men jag spelar inte Forgespel för att de är filosofiska och emotionellt berörande, utan för att jag inte orkar med traditionella regelsystem.
Förvisso så uppnår jag lättare en Wow-känsla med Forgespel, men det är ju fullt naturligt eftersom de är spel som passar mig och inte kommer ivägen för mig, och sedan går jag kanske in på krönikeforumet och skriver om hur känslosamt och awesome vår senaste Dogs-session var...
Därför kan ett spel vara asballt just bara för att det har med Space Marines, och att jag slipper regler och världsbeskrivning som jag inte har lust att använda som den är skriven.
För det är så stora delar av rollspelshobbyn ser ut: Jag skulle säg att mycket av lättnaden och glädjen som Forfefans uttrycker kommer inte av att de är förförda av Forgespelens nyhetens behag, utan av att äntligen få rollspel som man vill ha dem!
Eller som Gregor Hutton säger:
Mogger
Hipsteranka
Re: Naaaawwww! [NT]
Men, vi är ju praktiskt taget grannar så vi borde kunna lösa det ändå. Och efter Genesis hypande så vill jag spela Dogs med dig. Är det en date?
Heh, jag vet inte om jag ska vara lättad eller besviken över att jag inte kommer.Arvidos said:Jag hade faktiskt laddat upp med ett flertal samtalsämnen inför vårt Möte, Måns.
Men, vi är ju praktiskt taget grannar så vi borde kunna lösa det ändå. Och efter Genesis hypande så vill jag spela Dogs med dig. Är det en date?
Re: Problemet med förväntningarna på Forge
Jag tänkte utveckla mig lite till.
Det här inlägget ska alltså inte ses som ett inlägg i en debatt, utan som ett ifrågasättande av hela debatten - Jag vet inte om ni håller med, men jag upplever att det finns en debatt och kontrovers bara kring Forgespelens vara. Precis som d20, Storyteller och Friform har varit kontroversiella ämnen på det här forumet tidigare.
Och det är vi som väljer ifall spelfilosofier ska vara rivaler eller komplement, helt enkelt genom att välja vårt perspektiv på dem. Och vissa perspektiv är mer konstruktiva än andra.
Jag tänkte utveckla mig lite till.
Det här inlägget ska alltså inte ses som ett inlägg i en debatt, utan som ett ifrågasättande av hela debatten - Jag vet inte om ni håller med, men jag upplever att det finns en debatt och kontrovers bara kring Forgespelens vara. Precis som d20, Storyteller och Friform har varit kontroversiella ämnen på det här forumet tidigare.
Och det är vi som väljer ifall spelfilosofier ska vara rivaler eller komplement, helt enkelt genom att välja vårt perspektiv på dem. Och vissa perspektiv är mer konstruktiva än andra.
Re: Naaaawwww!
Jag kan ju dra en sak redan nu.
Jävligt snygg avatar.
Eftersom Genesis har nämnt att han skulle gärna dyka upp i Göteborg fler gånger så har jag börjat visualisera en utdragen Dogs-kampanj starring oss tre (Och gärna någon till, för den delen.) Det vore top notch.
Detta var för övrigt samtalsämne #2 att ta upp på SSK.
Jag kan ju dra en sak redan nu.
Jävligt snygg avatar.
Eftersom Genesis har nämnt att han skulle gärna dyka upp i Göteborg fler gånger så har jag börjat visualisera en utdragen Dogs-kampanj starring oss tre (Och gärna någon till, för den delen.) Det vore top notch.
Detta var för övrigt samtalsämne #2 att ta upp på SSK.
Mogger
Hipsteranka
Re: Naaaawwww!
Jag är f.ö lätt på!
Ja visst är den läcker?Arvidos said:Jag kan ju dra en sak redan nu.
Jävligt snygg avatar.
Eftersom Genesis har nämnt att han skulle gärna dyka upp i Göteborg fler gånger så har jag börjat visualisera en utdragen Dogs-kampanj starring oss tre (Och gärna någon till, för den delen.) Det vore top notch.
Detta var för övrigt samtalsämne #2 att ta upp på SSK.
Jag är f.ö lätt på!