Nekromanti Isolerad hobby

[Rickard]

Om ni inte sett den än så håller jag en föreläsning om Berättelser från Staden och min syn på rollspelshobbyns framtid här:

<embed style="width:425px; height:350px;" id="VideoPlayback" type="application/x-shockwave-flash" src="http://video.google.com/googleplayer.swf?docId=-3119820222770176088&hl=en&hl=en" flashvars=""></embed>

Inte så mycket till diskussionsämne, men jag vill bara tacka Arvidos för givande tolv minuter. Jag har nog aldrig tänkt rollspel på just det sättet och du fångade direkt mitt intresse när du sade i början att rollspel hade isolerat sig jämtemot andra hobbyer.

De punkter på listan du räknade upp var riktigt bra. Det jag tänkt mest på var typ "Det finns inte i vanliga butiker" men du har så rätt angående att detta är väldigt främmande:
× Värld (Väldigt mycket pluggande)
× Regler (Väldigt mycket pluggande)
× Roller
× Spelledare
× Manus (scenario)
× Gestaltning
× 4-5 personer
× Runt 20 timmars speltid

---

Jag tycker det är smart med frågeformuleringarna som skapade historien. Utifrån Prinsessa, Bonde och Zeppelinare så tänkte jag mig en historia där en prinsessa hushöll sig på en zeppelinare, det var (skulle bli?) en kärlekshistoria mellan prinsessan och bonden och bonden ville ombord på zeppelinaren. Att ställa frågor och besvara dem under spelmötet var riktigt smart, då frågorna blev strukturerade i kapitel så att det hela blev en historia som kan följa det mönster man är van vid från film - etablering, konflikt, lösning.

Bra också att du döpte kategorin till ditt spel till berättarspel (berättarlek?).

/Han som skrattade åt att Arvidos är så typiskt Arvidisk

 

[Sodivra]

Kul att du gillade det!

Jag tror att rollspel förutsätter en viss utövare för att man ska tycka att det är kul. Däremot behöver det inte vara så - Hobbyn att helt enkelt berätta en berättelse tillsammans skulle kunna vara något som så många fler ägnar sig åt.

Här skriver jag lite mer om vad det är för fel på rollspelare - Vi är lite autistiska överlag, vilket kanske inte kommer som en överraskning för de flesta som varit på konvent.
https://www.rollspel.nu/threads/42015/post-518770

 

[krank]

Vi är lite autistiska överlag

Nåt jag just kom att fundera över...

* Stereotypa tjejer kör i princip friform i ung ålder, med Barbie etc. Är detta något någon borde försöka fånga upp? Jag muttrade i vrållådan om ett möjligt Barbiespel för unga tjejer nån gång...

* Något som åtminstone rent anekdotiskt är vanligare bland kvinnor än bland män är korsord och sudoku, båda ganska, öh, systematiska sysselsättningar. I mina ögon dessutom betydligt mindre meningsfulla än att t.ex spendera motsvarande tid med att skapa en rollperson eller så. Vad är det jag missuppfattat? Hur kommer det sig att kvinnor gillar just den sortens systematiska utmaningar? Och skulle det gå att fånga upp det på nåt sätt?



Jag tror överlag att det du pratar om med isolering av hobbyn är den största tröskeln. Folk blir inte introducerade, eller skräms bort av hobbyn eftersom de tror att det är svårt att komma igång etc. Själv har jag fått mycket positiv respons överlag när jag talat med framförallt medelålders kvinnor om rollspel och hur det faktiskt går till. Jag har många gånger funderat på hur man skulle kunna locka en sån grupp - enspelaräventyr i Allers som löses på söndagseftermiddagen? Förverkliga-dig-självkurser och böcker som beskriver hur du blir en starkare människa med förbättrat självförtroende genom rollspel? Rollspel om Yoga och Feng Shui?

Eller kanske få Harlequin att producera såna där gamla "äventyrsböcker", ni vet "om du vill att hon ska ta tillbaks honom, gå till sida X, om du vill att hon ska sparka honom på pungen, gå till sida Y". Det tror jag skulle slå stenhårt. Harlequinromaner där läsarna får bestämma handling och slut! Fan vilken bra idé, och den kom bara nu medan jag skrev det här inlägget. Så kan man utöka efter ett tag till att ha workshops där man "berättar tillsammans" och har olika personer man bestämmer över... Jag tror det skulle kunna bli en hit.


//Krank, som gillar tanken att leta målgrupper outside the box

 

[solvebring]

Ja, jag kan inte annat än att hålla med. Kollade på Arvidos föreläsning på Forumiter på youtube-tråden. Jag diggar verkligen Arvidos infallsvinkel och jag imponeras och stödjer honom i sin vision att bryta muren mellan rollspelen och resten kulturvärlden. Berättelser från staden har nog dessutom den bästa spelstrukturen jag hört/sett på länge. Måste få tummen ur och köpa det... Underbart.

Keep up the good work Arvidos!

 

[Kropotkin]

Skulle misstänka att sprit skulle kunna vara ett medel för att komma runt oinvigdas ovilja. Trots allt gör folk - och tillåts göra - långt mer pinsamma saker efter några glas än vad som är socialt tillåtet i nyktra sammanhang. Tänker till exempel på löjliga hattar vid kräftskivor, som bärs av stela individer som i vanliga fall inte ens skulle erkänna att de går på toaletten.

Sedan är det la rätt stor risk att det spårar ut och att det utvecklar hobbyn i en för mig föga åtråvärd riktning. Men det är la en annan femma.

 

[Sodivra]

* Något som åtminstone rent anekdotiskt är vanligare bland kvinnor än bland män är korsord och sudoku, båda ganska, öh, systematiska sysselsättningar. I mina ögon dessutom betydligt mindre meningsfulla än att t.ex spendera motsvarande tid med att skapa en rollperson eller så. Vad är det jag missuppfattat? Hur kommer det sig att kvinnor gillar just den sortens systematiska utmaningar? Och skulle det gå att fånga upp det på nåt sätt?

Väldigt bra poäng, men precis som du skriver så är det noga att ha i åtanke att detta är just anekdotiskt. Jag misstänkte att det gick att jämföra med datorspelsdemografin: Det finns betydligt fler tjejer som spelar datorspel än vad de flesta tror (40-50%) och casual-genren är också betydligt större än de flesta gamers inser. Skulle det kunna vara så att tjejer gillar "pyssliga" spel som Sudoko och patiens i datorform, och då även i fysisk form?

Jag kunde dock inte hitta några klara tecken på det här, bara artiklar som betonade att det var minsann både FPS som casual som gällde. (Annars hade man kanske kunnat tänka sig en förklaring att i kvinnorollen finns det en förväntning på pysslighet eller så)

Eller kanske få Harlequin att producera såna där gamla "äventyrsböcker", ni vet "om du vill att hon ska ta tillbaks honom, gå till sida X, om du vill att hon ska sparka honom på pungen, gå till sida Y". Det tror jag skulle slå stenhårt. Harlequinromaner där läsarna får bestämma handling och slut! Fan vilken bra idé, och den kom bara nu medan jag skrev det här inlägget. Så kan man utöka efter ett tag till att ha workshops där man "berättar tillsammans" och har olika personer man bestämmer över... Jag tror det skulle kunna bli en hit.

En (tjej)kompis till mig hade en idé om att göra ett Harlequinrollspel. (Forgeinspirerat snarare än solospelinspirerat, förstås) Det var faktiskt en grymt bra idé, men jag tror det föll lite på att hon inte verkade tillräckligt med förtroende till sig själv som speldesigner och spelledare.

Samma person lekte faktiskt dejtingrollspel med sina kompisar i högstadiet, ungefär som Barbierollspelet 2097 tar upp: En spelledare varvar valalternativ med berättande av vad som händer. Till exempel: "Okej, ska du ha på dig shorts, kjol eller jeans?" ""Ska ni gå till McDonalds, italiensk restaurang eller café... Okej, cafét, det är mysigt..." osv, osv, eller nåt. Målet är att få ihop det med en attraktiv kille, förstås. Jag tycker det lät asgrymt. Vi killar hade en liknande lek, men den gick ut på att maximera sin maktposition i olika historiska scenarion. ("Okej, du är en romersk slav..." "Jag mördar min ägare!") Mycket könsnormativt, mao.

Förresten, måste säga att igår så presenterade Bobby Magikern ett sjukt smart koncept för ett rollspel som kan attrahera ickerollspelare, kanske tjejer lika väl eller bättre än killar, som jag gärna skulle vilja göra något av med honom efter att ha försökt sälja BFS2. Stay tuned...

 

[Sodivra]

Wow, tack! [NT]

Jag är övertygad om att du kommer ändra dig när du tittat närmare på lite fler rollspel, men ändå...

Viva la revolucion!

 

[Sodivra]

Tjejer och matte

Ja just det ja, en sak till jag tänkte nämna om könsskillnader inom abstrakta system: Flickor gör ju bättre ifrån sig i skolan än pojkar, men på sistone har flickorna även gått om pojkarna på matematik, det som sågs som den sista högborgen för maskulina skolämnen.

(Därav så var en av 1992:s Teen Talk Barbies inspelade fraser "Math class is tough!")

 

[solvebring]

Re: Wow, tack! [NT]

Jag är övertygad om att du kommer ändra dig när du tittat närmare på lite fler rollspel, men ändå...

Vad ansyftas?

 

[Sodivra]

"Aw, chucks!"

Jag är övertygad om att du kommer ändra dig när du tittat närmare på lite fler rollspel, men ändå...

Vad ansyftas?

Det var en antydan till blygsamhet.

För Berättelser från Staden är inte så speciellt, systemmässigt, om man jämför med Kaleidoskop och Forge. Jämför man det däremot med Neogames, Järnringens och Riotminds spel så är det ju väldigt annorlunda. Iofs så är just idén med frågeställningar ganska unik, jag tror jag bara hört om den i "1001 Nights", men på sätt och vis så är den ju besläktad med alla spel där man sätter stakes. Hoppas kunna utveckla detta mer i andra utgåvan.

 

[solvebring]

Re: "Aw, chucks!"

Men det är ju just det. Vem som helst kan spela det utan några direkta förberedelser? Det finns väl t.ex. inget egentligt system?
Vad jag har fattat av Berättelser från staden så handlar det inte om att räkna, slå plocka och pilla utan enbart om att berätta - vara kreativa tillsammans och på så vis skapa ett scenario, en saga?

Om jag fattat rätt så är det ju underbart... Vem som helst kan spela det i princip när som helst, bara man har minst en polare till hands. Det är just det, "fetare" rollspel i all ära; system, regler, världar och dylikt i all ära. ...Men ibland är det så skönt att bryta den isen också. Falla ur ledet och komma ifrån det större och enbart ha kul och skapa något mer lättvindigt men ändå så spännande tillsammans. Det är avslappnat men ändå är det så mycket upplevelse, kan man säga.

Om inte annat är det bra träning. För, för mig är just scenariot - berättelsen - det man upplever/skapar som är själva hjärtat av rollspelandet. Visst, de flesta rollspel går just ut på det, och systemen gynnar spelandet och berättelsens detaljer och fortsättning. Ibland kan dock detta, känner jag, hamna i skymundan just för att man hakar upp sig på värden, regler och system osv. Då är detta skön träning och en isbrytare för att enbart gå mot spelandets hjärta och bara skapa och uppleva, utan kringelkrokar, hårdpluggande och regeltolkande.

Variation skulle bli på det viset, fast det blev ändå några slag och någon liten tabell som vägledning här och var. Kunde inte hålla mig . Dessutom kan inte vem som helst spela det eftersom det itne ges någon större förklaring till "hur" och "varför". Jag har istället utgångspunkten att spelet just är för rollspelare som söker något lättvindigare och som älskar spännande scenarion. För den som vill träna improvisation, samarbete i berättendet samt intrigmakande osv.
Du har liksom gått steget längre; alla kan spela det. Klockrent säger jag då.

 

[DeBracy]

Re: "Aw, chucks!"

Men det är ju just det. Vem som helst kan spela det utan några direkta förberedelser? Det finns väl t.ex. inget egentligt system?

Det finns i allra högsta grad ett system. Det är bara det att det inte bygger på siffror och tabeller och tärningsslag. Det finns fortfarande riktlinjer för hur man skapar roller, hur man får fram vad som händer i en konflikt (med hjälp av en kortlek f.ö.), osv. Så visst finns det ett system även om det ser väldigt annorlunda ut från DoD/Mutant/pepparkakor.

 

[solvebring]

Re: "Aw, chucks!"

Okej. Fast riktlinjer och förslag ser jag mer som "allmänna tips" elelr dylika än något egentligt system. Sedan tror jag också att jag är lite inrutad och just tolkar system som något som bygger på värden och utslag etc.
... Det är kanske helt fel sätt att se det på, men thats me. Men jag förstår vad du menar, så okej, system är det väl på sätt och vis.

 

[DeBracy]

Re: "Aw, chucks!"

Okej. Fast riktlinjer och förslag ser jag mer som "allmänna tips" elelr dylika än något egentligt system.

Med risk för att låta tjatig och rabiat (men utan sådan avsikt): Jag syftar inte på riktlinjer och förslag - precis som i alla andra* rollspel så står det i boken hur man spelar spelet och det går till på ett visst sätt, dvs. det finns ett system med regler och allt.

Om man ser på det från andra hållet så är det ju inte på något sätt systemlöst.


*läs: "de allra flestaste"

 

[Johan K]

Just i hellsike ja, den här filmen hade jag helglömmt faktiskt.
När folk frågar om rollspel, så ska jag absolut använda denna film som en del av förklaring på vad just rollspel är.

 

[solvebring]

Re: "Aw, chucks!"

Aha, på så vis, på så vis.
Nej, då var det ju inte "systemlöst", jag har fattat helt fel (tydligen!) . Hur pass "mycket" system och sådant rör det sig om, vad är det för djup och vad är det för funktioner?