Tjat: Tack Feu!
Och analys...:
Det finns inga smarta strategier
Vi tror hela tiden att än det ena beteendet, än det andra är typiskt för antingen varulvarna/byborna.
Men kolla in det här svaret från Rising (varulvsspelens prof. emeritus):
Rising said:
Så här fungerar det: I bästa fall så försöker vi gruppera och samla ihop våra röster allteftersom dagen fortskrider. Vi kardier tjänar på att samla ihop rösterna och inte sprida ut dem för mycket, ty ju mer utspridda våra röster är, desto mer kan zorakierna påverka som vågmästarroll.
Det lustiga är alltså att rösterna som hoppar på sent i ett drev både kan vara ett tecken på smart spel av en kardier likväl som opportunistiskt spel av en zorakier som försöker rädda en kompis. Vilket verkar troligast? Det är sånt som vi kommer kunna diskutera under morgondagen.
Och då tänker jag direkt att det visst kan vara vettigt att låta röstningen verka oklar – det kan ju vara (med Risings ord) "smart spel" av en Kardier. Eller något annat.
När jag funderar på det här så kommer jag fram till att alla olika taktiska val kan vara tecken på att man är både bybo eller varulv, oavsett hur ens taktiska spel ser ut! Så...det handlar till
syvende och sidst om gruppsykologi.
Som exempel: lägg märke till det där med "mest troligt". Är det inte det allt det här handlar om – vad
tror man om de andra spelarna? (Om man inte är siare – men så länge risken finns att siaren antingen är Zorakier eller trasig eller naiv så...är ju det inte alls lika säkert att 'siar-rollen' är så användbar som den verkar först...)
För när jag tittar tillbaka på den första rundan inser jag att mina försök till att "visa" deltagarna att jag är Kardier misslyckades fatalt (ordvits...blääörgh).
Jag tyckte nämligen att jag var jättetydlig, samtidigt som jag insåg att denna tydlighet skulle locka till sig lönnmördare. Men priset var billigt – jag räknade med att kvarvarande spelare skulle spela bättre än vad jag kunde, så i så fall (om jag blev lönnmördad) riskerade Zorakierna att slänga bort sin lönnmördaraktion på en medioker spelare som mig. [Krank m fl får gärna kommentera detta]
Men i stället blev folk provocerade. Risings analys av mig gav största scum-utslaget, nån annan (ingen mindre än BDG – suck, min hjälte som jag försökte skydda, dödade mig...) menade att det var övermodigt av mig att säga att jag inte fruktade nån hängning.
Ok, om jag hade tänkt på deltagarna i den här omgången som lite mer paranoida, misstänksamma och försiktiga skulle jag nog handlat annorlunda. Eller...jag vill åtminstone
tro det.
För nu spelade jag mycket på den (i mina ögon) spridda uppfattningen: Basse är en snäll och försynt typ.
Hursomhelst: jag tycker också att jg spelade väldigt klantigt. Tex skulle jag kanske ha gått in och ändrat min röst så att det blev oavgjort, men jag sket i det, av lojalitet till Kardierna. Om jag dog, då skulle kardierna ändå bli av med ett av sina svagaste kort. Så resonerade jag iaf. Den aktuella kvällen gick jag på bio, kom hem 20.20 och suckade resignerat när jag insåg mitt klavertramp.
Varför röstade jag som jag gjorde? För att jag ville hänga på BDG. Jag kände på mig att han var Kardier och tänkte att han var den som skulle syna Zorakierna bäst.
Men, skitsamma, nästa gång ska jag försöka spela bättre.
(Framförallt ta mindre plats! Jag är GRYMT förvånad hur många deltagare kunde tillåtas vara så tysta och passiva...jag var säker på att den spelstilen skulle vara dödande)
---
Sedan tyckte jag att det var spännande hela vägen ut.
Bra tema, fina intron och häftiga vändningar.
Tack återigen Feu! Må rollspel.nu alltid minnas din insats!
Jag gör det i alla fall!
/Basse