Re: Tankar
Eh... Spelar du Risk utan pakter? Spelar du poker utan bluff? Utan elementet av att övertyga varandra om vad ord betyder försvinner ju hela den sociala delen, tillsammans med den kreativa/språkliga. Allt som finns kvar är rent torrunk där den som hårdpluggat SAOL mest vinner. Det tycker inte jag verkar särdeles kul.
Hey, det var du som sa att du hatade maffiaspel irl för att dom var för sociala inte jag. Det är klart att man paktar (och bryter pakter om man tjänar på det) när man spelar risk, och en viktig del av dom givna ramarna i poker är ju att man kan bluffa. Vad du verkar vilja är att man ska kunna vinna i risk genom att övertyga dom andra spelarna att det räcker att bara ha australien för att: "det här partiet spelar vi i framtiden och då är australien en superdupermakt så nu vann jag". Eller att spela poker och tillåta Lollipolozzas eller hur det nu är det stavas, dvs att efter att ni gått all in och visat korten så börjar du argumentera för att en klöver åtta och en ruter sju förstås slår den andras kåk, för om alltid samma hand slår en annan så blir ju spelet inget kreativt.
Samma sak med schack, alltså om du frågar vilken schackspelare som helst (som kallar sig schackspelare, spelet har tyvärr ganska hög tröskel, är nog tyvärr inte schackspelare själv) så tycker hon nog att det är ett väldigt kreativt spel, vackert om du så vill. Du skulle tycka det var kreativare om man fick flytta pjäserna hur man ville bara man kunde motivera det "min bonde får gå tre steg för nu går det mot höst och då får han extra bråttom", jag skulle tycka det helt förstörde idén med schack och därmed den kreativitet som kan finnas inom spelet.
Jag känner inte nån i min bekantskapskrets som har pluggat SAOL, det känns förövrigt rätt ogörbart, däremot lär man sig ju hela tiden nya ord genom att spela, varav en del kanske är mer användbara i alfapet än i livet i stort.
Fia med knuff är till exempel totalt värdelöst. Risk däremot är ju ett klassiskt brädspel med många möjligheter - smygfusk, pakter, tillfälliga allianser, överrenskommelser mellan rökarna på balkongen som ingen annan känner till... Allt sånt älskar jag. Det blir ett socialt spel, mot riktiga människor. Spel utan den social/kreativa biten spelar jag hellre på dator.
Här är vi däremot överens om en sak i vart fall, fia med knuff är totalt värdelöst. Jag älskar Diplomacy just för att det är ett spel som så hårt fokuserar på social manipulation. Men eftersom ingenting förvånar mig längre så måste jag fråga vad du menar med smygfusk? Plockar du bort andras arméer när ingen ser tillexempel?
Men generellet så tycker jag nog också du har rätt, när det gäller spel för fler än två spelare (eller fler än två lag rättare sagt) så tycker jag det är jätteviktigt med interaktion, det är ju det som är grejen liksom.
Jag spelar nästan aldrig dator, typ det enda spelen jag spelat senaste åren som inte varit på nätet är Nethack, vilket är så förtjusande för sin variation och för att det är typ omöjligt att spoila sönder.
Det finns färre som fixar att muta en med sockerkaka om man ger fan i Australien i två rundor till.
Fast där drar jag också en gräns alltså, det som är inom spelet ska hållas inom spelet. Om någon skulle erbjuda mig pengar (sockerkaka funkar dåligt eftersom vi alltid delar på sockerkakan ändå när vi spelar) för att inte ta australien så skulle jag nog stirra förbluffad i ett par minuter för att sen hävda att spelaren försökte fuska. Det jag kallar fusk kallar du alltså kreativitet, tänk så olika man kan tycka.
