Nekromanti [Solar System] Khelataar 5 – Andra imperiet

[Simon]

Så! Nu är vi igång med en ny kampanj igen, den gamla Stormarnas tid-trion, Simon, NilsH och Håkan.

Den här gången kör vi science fiction i rymden, för första gången i modern tid. Det handlar om ett hopkok av främst tre källor:¨
<ul style="list-style-type: disc">[*]Skymningshem – Andra imperiet
[*] Khelataar
[*] Babylon 5[/list]

...vilket är tänkt att synas i titeln.

Lite om kampanjvärlden...

Andra imperiet
Det så kallade Första imperiet var den civilisation som med Terra som centrum sträckte sig över en stor del av galaxen efter att människorna upptäckt överljusfart. Efter att civilisationen kraschat har den nu tagit sig på fötter igen, med återerövrad teknologi i stil med överljusrymdfart, om än inte på samma höga nivå som tidigare. Det som kallas Andra imperiet är inte en statsbildning utan en lös benämning på de världar och stater som har något slags etablerad kontakt.

Khelataar-systemet
Kampanjens primära spelplats är den självständiga staten Khelataar, som utgör himlakroppar och rymdstationer utspridda över solsystemet med samma namn. Kulturen här är naturligtvis baserad på den i åttiotalsrollspelet Khelataar.

Khelinnorden är en militär/polisiär organisation som verkar utanför den ordning av ätter och klaner som bygger upp det normala khelataariska samhället, och de är delvis autonoma och är inte formellt underställda någon annan, inte ens woren/presidenten, även om deras syfte ju är att tjäna och skydda det khelataariska samhället.

Khelataar 5 är en uråldrig rymdstation man hittade när khelataarerna återerövrade rymdfarten efter Fallet. Forskningsorganisationen Vishetens sällskap och deras digoner stod för att utforska och rusta upp stationen, och Khelinnorden stod för säkerheten. På grund av ett antal olyckor så lade Vishetens sällskap utforskandet på is ett tag, med ungefär halva stationen bebodd av khelataarer och resten mer eller mindre outforskad.

Namnet kommer av att "Khelataar" betyder typ "klanernas land", och stationen var det femte "land" som klanernas folk bebodde, alltså det fjärde efter att de lyckats lyfta från sin hemplanet.

Runtomkring Khelataar
Khelataar ligger i skärningspunkten mellan tre större statsbildningar och är en liten neutral stat som försöker hålla balansen mellan sina större och konfliktande grannar.

Federationen Althea är en verklig jätte, med säkert tusen bebodda världar utspridda över mängder och åter mängder av solsystem och ligger i riktning rotationsframåt från Khelataar (uppåt på vår karta). Federationens kulturella och administrativa centrum är den nihonska (japanska) planeten Fo'ur. Federationen är något slags hyfsat fungerande representativ demokrati, men kan naturligtvis ses som oerhört imperialistisk i hur man försöker sprida sina värderingar till alla andra man stöter på, och genom sin ekonomiska tyngd.

Altarrs höga rike är en feodalistisk diktatur med stor militär slagkraft och stark expansionsvilja som ligger i riktning rotationsbakåt-inåt (nedåt-höger på en karta).

Freda är liksom Khelataar ett ättesamhälle, och är liksom Altarr aggressivt expansionistiskt. Det ligger i riktning rotationsbakåt-utåt från Khelataar (nedåt-vänster på en karta). Fredaneserna är ett vansinnigt ihärdigt folk, som koloniserar och biter sig fast på de mest ogästvänliga världar.

Runtomkring, mellan och bland dessa kolosser finns också ett stort antal mindre stater av olika slag, som vi inte har detaljerat eftersom vi inte behöver dem än.

Teknologi, naturlagar och genre
Vi kör med mycket mer "hård SF" än vad Skymningshem – Andra imperiet är skrivet som. Jag kommer att använda nåt slags allmänbildning i hur högteknologiska sci-fi-världar fungerar baserat på inspirationskällor som Shadowrun, Babylon 5, Iain Banks böcker, The Gap Cycle, Firefly och så vidare. Genremässigt så skulle jag karaktärisera kampanjen som new space opera.

Vi har rediga skjutvapen, framför allt strålvapen, inte bara Shi2s eldlansar utan också pistoler och gevär och så vidare, och de lättare av dessa kan dessutom skjuta bedövningsstrålar, som strålvapnen i Stargate Atlantis. Inte gevär och sånt, dock – eskalerar man våldsnivån så får man ta att insatserna höjs!

Här finns också rätt avancerad cyberteknologi, både i form av "cyberhacking" i full VR-miljö och cyborger och digitala intelligenser, men allt sånt är marginellt och speciellt i settingen, ungefär som magi brukar vara i en fantasysetting.

Det andra imperiets teknologi har inte alls nått upp till samma superteknologi som det första imperiet behärskade. Däremot finns det sådan superteknologi bevarad som "Arv" på sina ställen i settingen, bland annat i förvar hos Vita gudinnans tempel och i form av den nanocyborgkropp som Virago Duy, en av rollpersonerna, lever i.

Läget nu
Tills alldeles nyss rasade ett territoriellt krig mellan framför allt Altarr och Freda men som också drog in Federationen Althea såväl som många småstater i den interstellära närheten. Det tog slut utan någon tydlig vinnare, och läget är spänt som fasen i området.

Khelataar hade lyckats hålla sig neutralt i kriget, och hade lyckats klara sig utan större skador när kombattanter drog genom deras system, och vid krigsslutet sa Khelinnordens ledning "Hallå där, vi råkar sitta på en stor rymdstation här, K5, som inte används till något speciellt. Vad sägs om att vi som var neutrala i kriget ställer den till förfogande som diplomatisk mötesplats för er alla?"

Så nu under några månader har diplomater flyttat in till K5, och Khelinnorden har förstärkt säkerheten här mångfalt. Viss spänning har uppstått mellan Khelinnorden och worens administration hemma på Khelataar, hemplaneten, eftersom ordens ledning bjöd in sina grannar till sin rymdstation utan att ha woren med på noterna.

Så, nu har vi alltså en rymdstation vars befolkning har vuxit vansinnigt snabbt i några månader, en nyligen förstärkt säkerhetsorganisation med chefer som vill dra styret i olika riktningar, ett antal hitresta ambassadörer och ännu fler på väg...

Antagonister
Inspirerade av Mortal Coil bestämde vi några personer som skulle ha rollen som antagonister redan från början.

Ffalisoors ledare Ynglaabin. Ffalisoor (typ "andeskaran") är en terroristgrupp av cyberhackers. Deras hela agenda är okänd, men de har lämnat ett spår av kaos efter sig där de dragit fram tidigare, med kraschade informationsinfrastrukturer och kollapsade ekonomier bakom sig. Deras ledare Ynglaabin ("det nya ljuset") vet man ännu mindre om, men han ska just ha tagit sig till K5, ryktas det...

Myntaraal Gardir Buloin är insatsmyntaraal på K5, alltså chef för de tungt beväpnade insatsstyrkorna som används vid kravaller, terroristhot och rymdskeppsbordningar och sånt. Jag tänkte genast, klart fan swatchefen ska vara ett svin, man har väl läst Batman – Year One!

Vita gudinnans tempel – Templet är inte bara en välvillig organisation med en humanitär agenda, de är även en asmäktig teknologipolis som tar sig rätten att hålla det gamla arvet av superteknologi från Första imperiet hemligt för invånarna i det Andra. Faktum är att deras ledare, den Vita gudinnan, Sawa-O, är en nanocyborg som levt på Fo'ur sedan Första imperiets dagar.

Över till historiens huvudpersoner...

EDIT: Jo, just det, en sak till alla som läser! Sånt här skriver man ju delvis för sin egen del och delvis som skryt, så om ni giter läsa lite så släng gärna in ett lite inlägg, även om det bara innehåller "heja heja". Så klart är frågor och funderingar ännu mer välkomna!

 

[Simon]

Myntaraal Ameel Lyyw (NilsH)

• Vigör 3
• Instinkt 3
• Förnuft 4

 

[Simon]

Virago Duy (Håkan)

• Vigör: 5
• Insikt: 3
• Förnuft: 2

 

[Simon]

Våra avsikter

Våra tankar inför den här kampanjstarten är att hålla storyn liiite mera low-key än vi har gjort i våra tidigare kampanjer. Vi pratar dels om det långsammare berättartempot i en längre roman – jämfört med långfilmens tempo, framför allt – och det långsammare förändringstempot i en flersäsongsteveserie – återigen jämfört med långfilmens tempo.

När vi har spelat hittills så har vi drivit ganska starkt mot situationer där allt sätts på spel och där både huvudpersonerna och spelvärlden förändras i stora omvälvningar ganska snart in i kampanjen. Till viss del tror jag det har kommit ur våra funderingar från de "mörka åren" av misslyckade försök att starta kampanjer innan vi hittade den spelform vi trivs så bra i nu. Då resonerade i alla fall jag och Nils oss fram till ett slags Roligt nu-princip som innebar att eftersom vi inte kunde räkna med att spela mer än ett eller ett par träffar innan en kampanj rinner ut i sanden så måste vi stoppa in allt roligt och dramatiskt omedelbart vi börjar spela.

Nu är vi alltså lite trötta på detta överdramatiska tempo, och vill undersöka ett storyspelande där rörelserna är lite mindre - om än inte mindre viktiga! Privata issues kring familj och identitet, vänskap, kärlek, lojalitet, ideologi. Och så vidare. Mer än Rädda världen och Fånga skurken.

Här finns det dock en liten skillnad mellan Nils och Håkans rollpersoner, som jag ser fram emot att utforska innebörden av. Nils rollperson, Ameel Lyyw, är ju väldigt mycket gjord för ett spel som handlar om konflikter på det personliga planet, med tankarna kring barnens uppfostran, rivaliteten med insatsmyntaraalel, ideologin kring rymdstationens syfte och så vidare.

I kontrast till detta är ju Håkans rollperson Virago Duy mycket mer av en actionhjälte, med inbyggd AI, nanobotdriven cyborgkropp och så vidare. Detta ser jag inte som ett problem, utan snarare som en väldigt intressant utmaning, hur man ska serva båda dessa figurer med situationer och linjer som spelar på både deras personliga punkter och på kampanjens övergripande tema.

Dessutom är det kul at Ameel Lyyw är väldigt mycket en vanlig människa, medan Virago Duy är en riktig supertyp. Det är så att säga ett experiment på temat Stålmannen och Batman i samma story, eller, om man vill hålla stilen, Dr Manhattan och Niteowl som parallella huvudpersoner!

 

[Andy]

Hej hej!

Har du läst eller spelat FADING SUNS. Där tror jag att du kan hitta en hel del inspiration.

Du använder uttrycket "hård sci-fi" till Firefly och Babylon 5. Jag ser hård scifi i filmer som Alien 1, 2 och 3, Operation Outland. Eller det kanske är mer "äta-potatis-sci-fi".

Kul läsning.

Jag (tillsammans med Zebulon, MagnusL och Styrbjörn) ska starta en Solar System kampanj i nästa vecka. Vi kommer antagligen änvända Mutant Chronicles som inspiration till vår setting.

 

[Simon]

K5:AI – spelpass 1

Rymdstationen Khelataar 5 hänger i rymden som i osynliga snören. Nedanför glöder den varmt orangea gasjätten, med stråk av beige och cerise där hypervindarna drar fram längs latituderna. Planeten är så stor att man nästan inte upplever dess välvning när man tittar på den.

Bland de otaliga stjärnor som glittrar i svärtan finns en med ett lite blåare sken. Det är den khelataariska kulturens hemplanet som liksom säger, vad ni än tar er för därute i svärtan så kom ihåg att jag alltid finns här, ert urhem och er mor!

Inne på K5 finns Sunatoor, "tusenmannatorget". Det är Sektor Röds lysande centrum, och lokalen liknar centralhallen på en järnvägsstation, fast många gånger större, med uteserveringar och marknadsstånd, och sidorna dekorerade av butiksfönster och kontorsfasader. Vid den ena kortsidan är porten in till Sektor Purpur, Khelinnordens egen del av stationen, ovanför vilken säkerhetsmyntaraalens kontor blickar ut över torget.

På den finare restaurangen Vita duvan, som har sin uteservering i två plan mitt på en av Sunatoors långsidor, sitter Virago Duy och dricker ett litet glas koncentrerad kavajuice – andra imperiets fruktiga motsvarighet till kaffe. Från ett annat bord reser sig en smalt byggd altarier i vit uniformsliknande kostym. Det är ingen mindre än Zouinn Debäär, ambassadören från Altarrs höga rike, som slår sig ned hos kirurgen. Ambassadören resonerar lite kring risken med att Federationen Althea blir alltför stark, i synnerhet om de får Freda med sig som sin lydstat, och att det är viktigt att Altarr står som motvikt till detta. Med ett slugt leende frågar han om inte Virago Duy håller med om detta, och lägger fram ett förslag om att Virago ska träda i Rikets tjänst som något slags konsult eller agent, och fastän Virago tvekar så lutar det nog åt något slags ja...

På den nedre terassen, i gatuplanet, sitter myntaraal Ameel Lyyw, säkerhetschefen på K5, i en intervju med Mouna Enfaeld, en journalist utsänd från Federationen Althea för att göra reportage om den stundande diplomatiska Konklaven på K5. Ameel lägger ut sin välformulerade text om behovet av samverkan mellan olika delar av stationens khelinn och om relationen till utomstående säkerhetspersonal. När Mouna Enfaeld droppar att insatsstyrkorna tydligen ska ta över ambassadörernas personskydd från säkerhetsavdelningen blir Ameel så ställd att han smiter iväg från intervjun för att skicka en förfrågan till sitt kontor innan han går tillbaka och avslutar intervjun. Mouna Enfaeld stänger av sin inspelningsutrustning och frågar off the record om det inte var så att den informationen kom som en överraskning för säkerhetsmyntaraalen, men Ameel visar upp en imponerande skicklighet i att slingra sig.

**

När Virago kommer tillbaka till sjukhuset där han arbetar som kirurg möts han av sin chef, digon Rroak Weem, som leder honom till ett konferensrum där Asuka Kanasawa, tempeltjänare för Den vita gudinnans tempel ombord på K5, väntar. Virago har länge misstänkt att Templet besitter ett arv av forntidens superteknologi, och har fasat för den dagen de inser att han bär på just sådan superteknologi och bestämmer sig för att han är för farlig att ha springande lös. Med en stor klump i magen tar sig Virago igenom intervjun, allt medan hans passagerarintelligens Gnosis ritar upp strids-/flyktplaner över hans synfält. Under förevändningen att Virago skulle bära på en sällsynt gen som kan stå för ett genombrott i Templets medicinska forskning så anhåller tempeltjänaren om att få genomföra en lättare medicinsk undersökning av Virago – ombord på den kryssare, tillhörig Templet, som just har anlänt till stationens rymd! Chefskirurgen ser inget problem med att lägga om Viragos planerade operationer; relationen med Templet är mycket viktig för Vishetens sällskap i allmänhet och sjukhuset i synnerhet. När mötet avslutas förväntas Virago Duy rapportera till rymdhamnen inom några timmar.

**

Så fort han kommer tillbaka till khelinnbasen så går säkerhetsmyntaraal Ameel Lyyw upp till sin chef, khelaalen på K5, Loreena Maarin för att reda ut det här med säkerhetsarbetet kring ambassadörerna. Khelaal Loreena Maarin är en kortväxt, rakbladsvass kvinna, som går i Khelinnordens blanksvarta dressuniform med gulddetaljer till vardags, och hon och Ameel har i vanliga fall en varm och hjärtlig förståelse under deras vassa, korrekta arbetsspråk. De sätter sig i ett par fåtöljer vid en glasvägg med utsikt över en av Sektor Gröns parker.

Khelaal Loreena Maarin menar att personskyddet av ambassadörerna har flyttats över till insatsavdelningen därför att det är prioriterat att säkerhetsfolket ägnar sig primärt åt utredande och förebyggande arbete, samtidigt som det är bra att ha det tyngre utrustade insatsfolket på plats i den händelse det skulle ske en attack mot någon diplomat. Det görs klart att säkerhetsataalerna, gruppcheferna, ska ha en rådgivande funktion gentemot insatsstyrkorna i personskyddet, något som Ameel bestämt uppfattar som en överordnad position.

Sedan kommer khelaalen in på jobbigare ärenden, och hon reser sig och börjar trava av och an framför panoramafönstret. Insatsmyntaraalen Gardir Buloin har anmält Ameel för ungefär övergrepp i rättssak för hur han hanterade ärendet när Gardir Buloin anklagades för misshandel och våldtäkt av Ameels exfru Leenia Lyyw. Khelaal Loreena Maarin försäkrar att hennes förtroende för Ameel inte är påverkat, men någonting i hennes tonfall är allt annat än hoppfullt när hon talar om processen.

**

Medan Virago Duy sitter på sitt kontor och grubblar över hur han ska göra med Templets begäran rapporterar Gnosis, hans passagerarintelligens, att den har hittat spår av realtidsmanipulation i rymdstationens datamatris, en typ av manipulation som bara en cyberhacker som Gnosis själv skulle kunna åstadkomma. Med Gnosis hjälp kastar sig Virago Duy in i ett fullt virtuellt dyk in i datamatrisens vindlingar. En subrutin inom Gnosis tar kontrollen över deras fysiska kropp, så att den ser ut som om den sitter och arbetar med rapporter och journaler vid sitt skrivbord.

Inne i den visuella representationen av stationens datasystem tar Virago och Gnosis snabbt upp jakten på den misstänkte cyberhackern, och dataströmmar rusar förbi som färgade streck av ljus när de kastar sig från system till system. De hittar sitt byte inne i ett system som reglerar själva informationsinfrastrukturen i K5s matris. Det de hittar är en digital intelligens som visualiseras som en kromglänsande panter med fladdermusvingar - dess många lager av programvara för hackerstrid är obehagligt uppenbara för Virago/Gnosis, som representeras av en ogripbar skugga som rör sig över geometrierna i det virtuella rummet. I den del av panterns kod som Virago/Gnosis kan avläsa så upprepas dess namn gång på gång: Ynglaabin, "det nya ljuset".

De två virtuella gestalterna cirklar kring varandra några ögonblick i strävan efter att avläsa den andre och hitta en öppning och ett överläge, tills en kall rysning längs den digitala navelsträngen talar om att Ynglaabin har lyckats följa spåret till Viragos fysiska kropp där den sitter i sitt kontor på sjukhuset. "Intressant kropp," säger Ynglabin och slickar sig om munnen. "Jag tror jag tar den." Och så, med en blinkning och känslan av en dov stöt mot trumhinnorna, så är Virago av med kopplingen till sin egen kropp. Det lilla statusfönstret i hörnet av hans synfält som har skvallrat om vad som händer med hans fysiska kropp slocknar och stängs.

Virago Duy tittar sig omkring i matrisen och börjar fundera på vad han kan göra för att ta tillbaka sin kropp.

SLUT SPELPASS 1

 

[Simon]

Re: Andys kommentarer

Hej hej!

Har du läst eller spelat FADING SUNS. Där tror jag att du kan hitta en hel del inspiration.

Du använder uttrycket "hård sci-fi" till Firefly och Babylon 5. Jag ser hård scifi i filmer som Alien 1, 2 och 3, Operation Outland. Eller det kanske är mer "äta-potatis-sci-fi".

Kul läsning.

Jag (tillsammans med Zebulon, MagnusL och Styrbjörn) ska starta en Solar System kampanj i nästa vecka. Vi kommer antagligen änvända Mutant Chronicles som inspiration till vår setting.

Hej hej!

Nä, Fading Suns har jag inte läst. Får kolla om nån i min närhet har boken...

Med "hård" menar jag inte "mörk" SF, utan att naturlagar fungerar så verklighetsnära man kan ha dem, givet att man vill ha viss superteknologi som överljusfart och sånt. I den bemärkelsen uppfattar jag definitivt Firefly och Babylon 5 som hård SF, även om filmmediet och budgetbegränsningar gör artificiell gravitation lite mer lättillgänglig än det behöver vara i romaner som Stephen Donaldsons The Gap Cycle, till exempel.

Jag tror i alla fall att det är ganska etablerat att "Hard SF" ligger på motsatta sidan från "Science Fantasy" när det gäller "realism" i naturlagar och sånt.

Skoj att du kommenterar! Se till att lägga upp er kampanj också, så att man får lov att ge sig in med kommentarer och sånt där också! Dynamiken kring nycklar i spelgruppen kan kräva lite fingertoppskänsla, så lägg gärna upp rollpersoner och sånt innan ni börjar ifall ni vill ha input kring såna saker!

 

[Simon]

Spelledarkommentarer 1

Första spelträffen kändes mycket bra. Jag var väldigt mycket mindre stressad nu än när vi startade Like Dogs-kampanjen, det senaste jag spelledde.

En del i att vi försöker ta det lugnare än förut, och inte stressa fram till konflikter och så, innebar att det blev väldigt mycket mer immersivt spel (alltså stunder där spelaren gestaltar sin rollperson och talar med hennes ord utan att bryta för "spelbordskommentarer") vilket var väldigt roligt och, tror jag, gjorde mycket för att ge spelarna en chans att känna in sina karaktärer.

Faktum är att i Ameel Lyyws scener så använde vi inte reglerna en enda gång. Spelträffens första tärningsslag var när Ynglaabin och Virago Duy såg varandra och båda försökte analysera den andre utan att avslöja något om sig själv. Det slog vi som ett vanligt konfliktslag för Hacking, där framgång skulle ge bonustärningar till den öppna konflikt som förmodligen kunde väntas uppstå i scenen. Vi bestämde att den vanliga gången skulle vara att det är AIn, Gnosis, som är den aktiva hackaren på Viragos sida, medan Virago själv slår ett hjälpslag för att ge Gnosis bonustärningar. Virago har noll (mediokert) i Hacking med slog 2 ändå (med hjälp av något poolpoäng) vilket alltså gick vidare som två bonustärningar till Gnosis som slog ett motståndsslag mot Ynglaabin.

Jag tror at Gnosis vann med typ ett, och jag gav den information jag tyckte Håkan skulle ha: att Ynglaabin var en digital intelligens (oklart om av artificiellt eller organiskt ursprung) och att han måste ha tillgång till någon form av superteknologi för att kunna göra det han gör.

Sedan kom fighten, när Ynglaabin ville ta över Viragos kropp och Virago/Gnosis ville, öh... stoppa honom (?). Här var det snabb slakt, trots Gnosis bonustärning från analysslaget. Ynglaabin var till att börja med en mästerlig hacker (3), och hade dessutom programvara för hackingstrid som fungerar som utrustning och ger +1 i hackingstrid i allmänhet och +2 för att ta över system. Slakt, som sagt. Jag tror att Nils slängde till Håkan en gåvotärning för att försöka minska skadeeffekten åtminstone, eftersom vi bestämde att man tar Harm till mellanskillnadens nivå, utöver de storyeffekter som stakesen innebär.

Pop, sa det, så var Virago Duy diskonnektad från både sin kropp och från Gnosis, som huserar i hans kropp och tydligen inte klarar sig helt frikopplad i matrisen.

Efteråt pratade vi lite om vilka vägar som står öppna för att ta tillbaka sin kropp. Eftersom vi definierar "spelets" regler själva och allt eftersom så resonerade vi lite kring detta. En enkel möjlighet är att han hackar och besätter en enkel lastrobot eller så från typ rymdhamnen, för att få lite fysisk rörlighet. En variant till detta är att han hackar en fabrik och manipulerar den till att bygga en mer avancerad robotkropp åt honom. Andra alternativ är att hacka någon dator för att ta kontakt med och söka hjälp från antingen altarierna eller Nils rollperson, Ameel Lyyw, som han känner genom sin räddare, Ameels exfru Leenia.

Oh well, hur detta slutar återstår att se...

 

[Nabu]

Det här verkar vara en riktig fet kampanj! Jag antar att ni kör ungefär som (jag fick uppfattningen att) ni körde i Stormarnas tid, dvs att världen inte är så bestämd till en början utan att det bestäms eftersom ni kör?

Jag funderar lite på hur detta fungerar praktiskt; vad ni egentligen bestämmer innan ni börjar spela, hur det fungerar när någonting i världen måste defineras etc.

Sedan får du gjärna ge tips om att spela på det viset, om du har några!

/Nabu, som funderar på att försöka med något liknande

 

[Simon]

Re: Nabus kommentarer

• Situationen ska omedelbart beröra rollpersonen och det som hon tycker är viktigt, och vara sådan att hennes val har avgörande betydelse (inget konstigt, rollpersonen får bara inte bli passagerare).
• Situationen ska helst bygga på konsekvenser av var rollpersonerna har gjort hittills i spel.

 

[Nabu]

Re: Nabus kommentarer

Jag vet inte om det var sånt här du ville höra men fråga mer så svarar jag på det!

Jodå, riktigt bra och intressant om hur ni förbereder! Det förhindrar ju mig dock inte från att ställa fler frågor: Hur går det till rent praktiskt när någonting "fastställs" genom att den föreställda kameran riktas dit? Förekommer det något metasnack, eller fungerar det bra att du (som SL) väver in det genom illusionen? Det vore riktigt bra att få något kort exempel på det (det behöver inte vara något avancerat, men det vore trevligt med något förklarande).

/Nabu, finner hela den här stilen inspirerande och hoppas att han kan få det att fungera bra också!

EDIT: Vore schysst om du kunde ta en titt på vad jag sa här, och se vad du tror kan skapa kompabilitetsproblem, men jag förstår att detta kan vara lite svårt (speciellt då inlägget inte var skrivet med detta i åtanke).

 

[Simon]

Re: Nabus kommentarer

Jodå, riktigt bra och intressant om hur ni förbereder! Det förhindrar ju mig dock inte från att ställa fler frågor: Hur går det till rent praktiskt när någonting "fastställs" genom att den föreställda kameran riktas dit? Förekommer det något metasnack, eller fungerar det bra att du (som SL) väver in det genom illusionen? Det vore riktigt bra att få något kort exempel på det (det behöver inte vara något avancerat, men det vore trevligt med något förklarande).

/Nabu, finner hela den här stilen inspirerande och hoppas att han kan få det att fungera bra också!

EDIT: Vore schysst om du kunde ta en titt på vad jag sa här, och se vad du tror kan skapa kompabilitetsproblem, men jag förstår att detta kan vara lite svårt (speciellt då inlägget inte var skrivet med detta i åtanke).

Först, du såg att jag svarade i tråden också va? alldeles nedanför dig? Hursom ska jag ta en titt på ditt inlägg också, specifikt...

Jo, hur det går till när någonting fastställs... Det sker som jag tror är alldeles vanligt i rollspel, att någon av oss runt bordet säger "det är såhär och såhär" eller "en sån här och sån här kommer runt hörnet". Efter det vet vi att det är just sådär och sådär, och att det finns en sån där och sån där. Alltså allt som händer i spel händer, och allt som beskrivs som att det finns, finns.

Men, det där kanske fortfarande är abstrakt om man inte redan vet vad jag menar. Jag ska försöka ge ett exempel, så gott jag kan ur minnet.

(Efter ett litet introsnack representerat av de två kursiva styckena här, avsett att ge några inspirerande bilder för att komma i stämning lite. Efter beskriver jag Sunatoor, ungefär som det står i det tredje stycket.)

SIMON – (Tittar på Håkan) Du sitter på Vita Duvan och håller på att avsluta din lunch innan du går tillbaka till sjukhuset. Sjukhuset har en smal liten fasad som vetter mot Sunatoors ena långsida, men sjukhuset är ett stort komplex som förgrenar sig genom stationen, med utryckningsvägar som mynnar ut i olika sektorer, och en del som leder ut i snabba transportkanaler precis innanför stationens skal. Öhm, i alla fall... Vita Duvans uteservering. Ehh, hur ser det ut där, vad är det för stil på den?

NILS – Det är som uteserveringen på ett gammalt franskt fik, med snirkliga metallstolar och små runda bord...

HÅKAN – Ooh, den är upphöjd på en terass, så att man blickar ut över torget...

NILS – Och så är det en massa växter i krukor och lådor utspridda över hela terassen...

SIMON – (Som har nickat med) Ja, och till och med palmer i jättestora krukor!

(Alla nickar ivrigt.)

SIMON – Där sitter du alltså och sippar på en kava...

NILS – Öhm, det är kaffe va?

SIMON – Nä, det är Andra imperiets motsvarighet till kaffe. Kava är en fo'urisk frukt som har lite uppiggande effekt. Man dricker juicen ungefär som vi dricker kaffe, fast den är vanligtvis kall då.

HÅKAN – Mm, jag dricker en liten koncentrerad variant, som en espresso...

SIMON – Ja, den är lite som en apelsin-grapefruktjuice i färgen, och lite trög, som juicekoncentrat.

(Håkan nickar, Nils säger "Ah" och lutar sig tillbaka igen för att lyssna vidare.)

SIMON – En bit ifrån dig har en altarier suttit med ryggen mot dig. Nu reser han sig och vänder sig målmedvetet mot dig, som om han vetat precis var bakom honom som du sitter hela tiden. Han är väldigt smal och på altariskt vis klädd i en uniformsliknande kostym som är vit med massor av gulddetaljer, revärer, epåletter, ett sånt där snöre som hänger från axeln, ja, ni hajar.

(Alla nickar.)

SIMON – Som de flesta altarier har han blont hår draget bakåt i en analt perfekt hästsvans, med vartenda hår tillrättalagt. Han har isiga blå ögon och ett ungt ansikte med skarpa, kantiga drag. Han presenterar sig som... (bläddra bläddra) Zouinn Debäär, Altarrs ambassadör, och frågar om han får slå sig ned. (Med sofistikerad, något snobbig röst och förfinade gester med glaset som representerar en av de två drinkarna som snabbt anlänt till bordet) "Om jag inte misstar mig så är ni herr Virago Duy, den absolut brilianta kirurgen...?"

Och så vidare. Såhär kan det alltså låta runt spelbordet när saker definieras under spelets gång. Allt som nämnts här har, så att säga, varit "i bild", eftersom vi tillsammans styr "kameran" med våra ord. Vi har alltså först tittat på rymdstationen och gasjätten utifrån, sedan vänt blicken mot den stora öppna platsen Sunatoor. Sedan sett den ena huvudpersonen sitta där på en uteservering på terass, med små runda bord och växter i krukor och lådor, och titta ut över torget. Vi har också fått en snabb bild av vad sjukhuset har för sorts lokaler på stationer, något jag inte hade hittat på förrän jag sa det, därav den lite ostrukturerade utvikningen. Vi har också etablerat en del om något så vardagligt som kavajuicen och ett sätt den kan drickas på, och fått reda på en del om altariers utseende och klädstil.

Alla dessa detaljer om spelvärlden vet vi nu är på det sättet, vilket vi inte visste förrän det kom i spel. Vi vet fortfarande inte hur rymdhamnen ser ut, vad man brukar dricka för sprit på gangsterhaken eller vad woren/presidenten i Khelataar-systemet heter.

Kanske kan vara ett klargörande exempel?

Jag kände för övrigt efteråt att spelträffen hade kunnat funka väldigt bra att göra podcast av, så vi kanske börjar experimentera med det eftersom...

 

[Nabu]

Re: Nabus kommentarer

Först, du såg att jag svarade i tråden också va? alldeles nedanför dig?

Indeed, I did. Det var också bland annat därför jag försökte att inte "pressa" det, men jag har ibland tid över och då kan jag gärna lägga ner tid på dylikt så jag tänkte jag kunde slänga upp det! Kan säga redan nu att jag börjar få mer "känsla" för stilen; från att ha varit en häftig idé är det numera en inspirerande stil som jag känner att jag skulle vilja spelleda (dock blir det i den mån det blir av troligen med lite mindre samberättande).

I övrigt var ditt inlägg klargörande så det räcker till, i alla fall för mig! Det kan ju hända att något problem dyker upp i en eventuell framtida kampanj, men det är då, och förhoppningsvis klarar jag av att lösa det då.

Jag kände för övrigt efteråt att spelträffen hade kunnat funka väldigt bra att göra podcast av, så vi kanske börjar experimentera med det eftersom...

En podcast vore nog uppskattat härifrån åtminstone!

/Nabu, tackar för klargöranden och inväntar mer saftig läsning om eran kampanj

 

[Nässe]

Gott mos!!!

Kul att läsa! Återkommer med kommentarer och så- scheisseskoj!

 

[Mekanurg]

= MVG

 

[Simon]

Re: Mekanurgs kommentarer

= MVG

Hahaa, strålande betyg! Jag tackar och bockar för trions del, och vill försiktigt påminna om att det ju är den spelade kampanjen som räknas egentligen, inte bara upplägget. Men, som sagt, uppskattning ger uppmuntran, ger glädje! Så, tack igen!

 

[Dimfrost]

Re: Andys kommentarer

Nä, Fading Suns har jag inte läst. Får kolla om nån i min närhet har boken...

Det kan du göra, för Fading Suns har en fascinerande värld, men det är ungefär så långt från hård SF man kan komma. Magi och gamla adelshus och sånt.

 

[Nässe]

Re: Myntaraal Ameel Lyyw (NilsH)

Ja, det finns ju så mycket att kommentera i den här tråden så jag... börjar här!

Något som stört mig under lång tid är att jag har rätt svårt för att ha kul som spelare, och nästan alltid har roligt som spelledare... Det känns som man är mer aktiv som spelledare, har en mer tydlig roll, och kan påverka mer...

Som spelare blir jag ofta tyst, målmedveten... drömmer mig bort och börjar gäspa....

Inför den här kampanjen tänkte jag försöka ändra på dettta- eftersom jag insett att det i stort handlar om inställning från min sida- och avsaknad av... "redskap"- hur fan gör man, liksom?

Håkan är en fet inspirationskälla, han har alltid någon, liksom tanke, bakom sin karaktär- "tänk å spela en person som inte kan dö och lever hundratals år- men som får spö hela tiden... Eller tänk att spela en naiv yngling i shadowruns värld" Han har liksom koncept som han kör med...

Verkade kul...

Med den här karaktären tänkte jag mer att jag skulle göra någon som jag bryr mig om, någon som är mänsklig och inte så extrem åt något håll. Dessutom har han sidor från mitt jobb- argumenterandet och slingrandet- som jag själv gör rätt mycket- ashäftigt att få leka med det i spel!

Jag tänker dessutom hålla mig öppen och hjärtlig mot honom- låt honom få ta sin tid att visa mig vem han är... Hur flummigt det nu än låter!

Resultatet har dock inte låtit vänta på sig- detta första spelpass var det roligaste jag haft som spelare på.... hmmm, när var det storebrossan körde femte konfluxen ute i stugan på sommarstället? 95?

(Det hänger å andra sidan också ihop en hel del med att Simon spelledde detta första spelpass på ett GRYMT kul sätt!)

Jag undrar liksom- finns det inga bomber, å relationskartor och verktyg (alltså motsvarande...) för oss halvtaffliga spelare? Jag tappar bort min karaktär hela tiden, drömmer iväg och försöker sedan vinna- så att äventyret ska röra sig...



Tacksam som attan för länkar till bra spelar-tips sidor!!!

/Nilo Heinz

 

[Simon]

Re: Myntaraal Ameel Lyyw (NilsH)

• Vem är jag?
• Vad vill jag?
• Varifrån kommer jag?
• Vart är jag på väg?
• Varför?
• Vem är du?
• Vad vill jag med dig?
• Och så vidare...

 

[Nässe]

Re: Myntaraal Ameel Lyyw (NilsH)

Vem är jag?
Vad vill jag?
Varifrån kommer jag?
Vart är jag på väg?
Varför?
Vem är du?
Vad vill jag med dig?
Och så vidare...

Ja, jag ser hur man använder det här för att skapa något levande och dynamiskt... men kan man använda dem i faktiskt spel, och i så fall hur.. vad är det jag ska titta ner på mitt papper och se, och hur ska jag använda det verktyget när jag öppnar munnen?

man kanske skulle kunna göra sin egen relationskarta med de personer som finns planterade? ha en planoch en åsikt om alla? Ah, det låter som jobb i och för sig... ?

Nycklar är ju detta verktyg, kan man verkligen säga- här finns tydliga hållpunkter för hur karaktären kan uppträda och vilka frågor som är relevanta...

men ändå känns det som om man borde kunna använda andra grejer också...

Håkans tema-tänk är man ju sugen på...

man borde också ha ett sätt att uppdtaera en karaktär, och hålla kvar personligheten som viktig... nycklar känns ju mest tunga de första spelpassen- sen drar historian ifrån och man spelar det som är ball...

I Burning Whell röstar man kontinuerligt för vilka traits karaktären ska ha kvar, och vilka nya som ska tillkomma- utifrån vad som visats upp i spel...

Fast jag vet inte hur mycket det suklle hjälpa mitt rollspelande...

kanske är frågan också kopplad till vad man vill ha ut som spelare... vill man gestalta en person, driva en historia, vinna etc.

För mig är nog ett problem att jag som spelledare hittat en tydlig roll och ett syfte medan jag som spelare fortfarande halkar runt som passagerare och byter mellan olika syften och meningar...

OBS- detta är dock inget JÄTTEproblem för mig- jag har dödskul när vi spelar- har bara snöat in på att jag verkligen har en känsla av att sakna NÅGOT när jag sitter som spelare- som jag inte saknar alls som SL

Vari tycker du det speciella i den här träffens spelledande låg, till skillnad mot innan? Vore intressant om man kunde sätta fingret på. Annat än det uppenbara, att jag inte kämpade mot paniken, fullständigt gripen av prestationsångesten (som när vi startade upp Like Dogs in the Street)!

Ja, du sätter nog själv fingret på det lite grann- sen tror jag det hjälpte att vi var färre personer i rummet...

Du hade något mer intressanta och engagerande situationer, tror jag...

Vi som spelgrupp var inte regelfokuserade på samma sätt som innan....

Någonstans i allt det här- så var det väldigt kul...

Tror också, som sagt, att det hängde ihop med hur jag uppfattar min roll som spelare- att faktiskt intressera mig för att utforska karaktären, och låta det ta tid, att gå- inte springa till roligheterna, och allt det där...

Ah, nu ska vi inte analysera för mycket innan vi kört igång...

Vi har så himla mycket samlad erfarenhet nu av att ha kul med rollspel- så jag tycker vi rullar igång bara och låter det ta tid, ingen hets och ingen psyk...