Ärsch, filmen är skitbra (spöar iaf 99 av 100 hollywoodactionfilmer) och uppföljaren är bra, den också.Feuflux said:
Det beror heeelt på hur det är gjort. Jfr Richard Brooks-versionen av Bröderna Karamasov med Dostojevskij-versionen liksom. Eller alla filmatiseringar som gjorts av Le Guins Övärlden-bös. Eller den kommande Avatar: The Last Airbender-filmen, ffs. De är alla värda mycket kritik för valen de gjort ang. sitt förhållningssätt till förlagan.
Äh, jag håller inte med. Man måste se filmerna för sig, hur väl anpassade de är till sitt medium och vilka beslut som tagits för filmen i sig, liksom. De flesta filmatiseringar failer ju inte för att de inte håller sig till böckerna; de failar för att de är kassa filmer.Ymir said:
Originalförfattare är irrelevanta i det här fallet precis som de är det när man läser böckerna överhuvudtaget. De har ingen självklar bestämmanderätt eller tolkningsföreträde.Ymir said:
Är slutprodukten rasistisk? Om ja, så är det givetvis fel. Om nej, så är det faktiskt skitsamma. Jo, det är sant - filmen är inte boken, det är ingen som "förstör" boken eller "våldför sig på författarens vision". Författarens vision finns kvar, boken finns kvar, inget har förändrats.Ymir said:
Att vara den som skapade hela grejen till att börja med borde rimligen ge skäl för någon form av tolkningsföreträde i min värld. George Lucas borde rimligen veta lite mer om tanken bakom Star Wars än vad jag gör, tex.
Så fan heller, en rasistisk avsikt är illa nog. Avatar-filmen i sig är kanske inte rasistisk, men kontexten; att ta en asiatiskt influerad setting där alla i originalversionen är asiater och sedan, trots massiva protester, bara casta kritvita skådisar ger helt klart jävligt unkna vibbar imo.
Om det vore så väl. En hel generation jänkare lär ha fått för sig att Hollywood-slutet på Bröderna Karamasov var Dostojevskijs vision. Om inte det är att våldföra sig på författarens vision så vet jag inte vad som är det. Adaptioner av ett verk är tyvärr inte frikopplade från originalet; tvärtom kommer de associeras med det intill tidernas ände, oavsett hur miserabelt dåliga de är och hur kraftigt de skiljer sig från originalet. Risken att ett bra originalverk dras ned av dåliga adaptioner är därför fullt reell. Motsatsen har förstås också inträffat, dock.
Han vet vad det ebtydde när han skrev/regisserade, men han vet inte vad filmerna betyder när jag ser dem. Man är ju som konsument också medskapare.Ymir said:
Tycker du likadant när asiater tar västerländska original och svabbar ner dem?Ymir said:
Jag tror att de som tror att filmer motsvarar böcker är såna som inte har koll på Dostojevskij. Det där är ett problem i USA's skolsystem, inget annat.Ymir said:
Författarens vision är intakt, som sagt. Ingen kan ändra vad författaren menade när han skrev. Däremot så ändras innebörden som skapas mellan verk och betraktare varje gång någon betraktar verket.Ymir said:
Fast det påverkar ju inte originalen - återigen finns det ingen som tvingar dig att byta dina böcker mot filmer, liksom. När en författare släpper sitt verk upphör han eller hon att ha vare sig kontroll eller bestämmanderätt över verket; George Lucas kan inte bestämma att jag ska tolka Star Wars på ett visst sätt, och jag ser ingen anledning varför hans tolkning skulle vara mer giltig än min, bara för att han råkade vara den samhällsenhet som råkade vara den genom vilken samhällets kreativitet pruttade ut just i det här fallet.Ymir said:
Det finns en betydande skillnad på verk där man tar ett original och sätter det i ny kontext, och ett där man oreflekterande vitkalkar huvudpersonerna. Jag ser till exempel inget märkligt i att Leopold Bloom är irländare där Odysseus är grek, eller att Shadow i American Gods inte är vit medan Balder uppfattades som det.krank said:
En rakt motsats tes jag mycket ofta stött på är att hela mangastilen i sig är ett vitmålande; mangafigurernas ögon och hårfärger för tankarna till européer, inte asiater. En studie av vad japanska dagisbarn tecknade som jag läste om nånstans visade tydligt på att de i regel ritade figurer med europeiska, inte asiatiska, drag. Det faktum att operationer som tar bort epikantvecket är den vanligaste formen av plastikkirurgi i både Kina och Japan borde i sig stötta det här resonemanget.
De två karaktärer som borde spelats av fucking inuiter spelas av två helvita jänkarkids. Det är ett grovt fall av vitmålning, men hade kanske passerat för oskyldigt om det inte vore för Hollywoods utbredda diskriminering av asiater. Som det är nu är tendensen solklar, imo.
Vad har det med något att göra? I tv-serien är alla människor i Avatar-världen menade att se asiatiska ut, vilket var en fundamental del av världens sköna asiatiska flavor. Asiatiska världar befolkade av vita människor i samurajkläder är dess raka motsats; ett typiskt symptom på kulturlös vulgofantasy a'la Rokugan.
Gällande just Aang (titelns avatar) tycker jag det kan vara förståeligt att han uppfattas som vit -- han må vara klädd som en buddhistmunk, men han är både ljushylt och försedd med runda, grå ögon. För påtagligt asiatiska karaktärer som Zuko (som visserligen inte tycks ha vitmålats, men däremot förvandlats från kines till indier) och Toph finns det dock ingen ursäkt.Ymir said:
Det finns en bra anledning att tycka illa om filmer som avviker för mycket från förlagan: de garanterar att det inte inom en överskådlig framtid kommer att dyka upp en trogen filmatisering. Ta "Hellblazer" till exempel. Existensen av den kassa action-filmen med en amerikansk John Constantine som uttalar sitt namn fel gör att det troligen aldrig kommer att dyka upp en film med en blond, engelsk John Constantine som rövknullar demoner på smarta sätt. Om man nu skulle vilja se en sådan.
Men kan du inte se att det inte bara är en fråga om originalupphovsmannens auktoritet eller brist därpå, utan även en fråga om uppsåt och ärlighet hos upphovsmannen till anpassningen?
Arfert said:
