Spelmöte 2
Hur rollpersonerna ankommer till Ravensburg, och där introduceras till sakers tillstånd.
Rollpersonerna har färdats i dagar längst leriga, dåligt underhållna vägar och i otryggt land. Kriget har lämnat sina spår i landskapet och i de som bebor det.
Utifrån ett skogsområde spejar de beväpnade men ouniformerade män som huserar i en lada. De beslutar sig att våga sig närmare.
Männen ser dem på håll, och blockerar vägen. De representerar "Den fria riksstaden Ravensburg"; en politisk entitet vars existens anno 1812 varken är vida känd eller erkänd, likväl hävdar de sin suveräna rätt att kontrollera in- och utresor i området. Doktor Leopold Schirmer är den ende som har sina papper i ordning, förutom doktorslegitimationen då, varvid en utfrågning av de övriga i resesällskapet följer. Hannah Hoffmann väljer nu att omnämna sin kusin Hermann som hennes man, för att dölja att det är en oäkting hon bär i sitt sköte. Johann Heinrich von Obenscheld väljer en mer konfrontativ hållning, mättad med adlig indignation och sårad stolthet, vilket eskalerar situationen. Han blir skjuten i benet och slagen i bojor av närvarande partisanofficer - Friedrich Schulz.
Väl i Ravensburg ställs de inför kommendör tillika ställföreträdande borgmästare Albrecht Hanspach. Han är en udda, men respektingivande karaktär. Det är eftermiddag när de når hans mottagning i stadens rådhus. Soldater är under hans uppmaning i full färd att ordentligt övertäcka varje fönster som släpper in dagsljus, själv sitter han tärd och medtagen vid ett skrivbord. Vid ett tillfälle under scenen faller skynket över ett av fönstren av, och en kägla av ljus träffar golvet nedanför - Albrecht blir ursinnig och utslungar grova hotelser mot den ansvarige.
Detta är vad som sätter ramarna. Albrecht krånglar över juridiska hårklyverier med Johann; släkten von Obenscheld övergav hastigt Ravensburg för 5 år sedan, kan Johann sägas vara en representant för en familjegren han aldrig träffats? Kommendören vill lämna över ansvaret för deras residens i staden, ett stort patricierhus ska det visa sig, och förmedla ett gäldebrev från familjens notarie, en viss Hans-Valentin Hube. När detta är utrett släpps Johann från sina bojor.
Leopold erbjuds i egenskap av doktor att inrätta en klinik i staden, vilket han verkar positiv till. Tills vidare får han bo på gästgiveriet Rosenhaupt. Där kan han även överse att Fru Hoffmanns graviditet fortskrider på önskvärt vis.
Under en spatsertur i staden påträffar Leopold en smutsig och manhaftig tonårig flicka i färd att misshandla en pojke hon anklagar för stöld, den senare slinker strax iväg. Hon är väldigt rättfram och saknar hyfs, Leopold tycks känna sig trängd i hennes närvaro. Hon frågar honom om pengar och han ger med sig - hon får några slantar och lämnar honom då ifred.
Rollpersonerna inmundigar middag tillsammans på Rosenhaupt. Efter bara en liten stund slinker den manhaftiga flickan in, betalar för sig med Leopolds pengar, och sätter sig att äta i samma utskänkningssal som dem. "Fröken Hube", som hon omnämns av personalen, försvinner dock raskt innan notarie Hans-Valentin Hube gör entré - intressant, påpekar Leopold. Han presenterar sitt gäldebrev för Johann och ger honom även den von Oberscheldska residensets nyckel.
Till residenset tar sig Johann och Leopold efter maten. De möts av en gallergrind bakom vilken en vildvuxen trädgård sträcker ut sig bredvid en lövtäckt trappa och ett kantnött, men ståtligt, hus. Det senare är i tre plan, byggt i en blandning mellan äldre barock stil och den mer samtida rokokon. Huset har inte varit bebott de senaste 5 åren, så Johann tar matsalen på bottenvåningen som tillfällig sovplats. Leopold tar sig upp på våning två i sökandet efter någonting brännbart för den öppna spisen, men blir så otrygg av vindens läte och skuggornas spel - ett oförklarligt läte kanske hade med saken att göra också - att han inte kan fullfölja detta utan att utrusta sig med en eldgaffel först. Under tiden har Johann hittat vedboden.
Hannah kan inte sova. Den senaste tidens stress sköljer över henne när hon nu funnit en lugn och trygg plats att sova. Månens sken slår in i rummet, och hon reser sig för att dra för draperierna. Ljuset träffar en egendomlig tavla, Hannah stannar till och granskar den ingående - gör det du med under bifogade filer.
När Leopold lämnar huset, på vägen ner mot grinden, upplever han plötsligt hur någon tittar ner mot honom från en balkong. Han ser ditåt men tvingar sig sedan skaka av sig känslan - ingen står där. Då grips han av en deja vu. Under en ödestiger dag vid universitetet i Heidelberg försjönk han i allt för djup mesmerism. Han såg många ting som fick honom att inse den ruttenhet som vilar inom människorna i hans omgivning, vilket ledde att han gav sig ut på sin resa. Han såg också vid ett tillfälle huset han står framför nu, precis från den här punkten, men då letade sig ett varmt ljus ut ifrån fönsterna och barnaskratt och familjeliv hördes inifrån. Mycket synes förändrat idag.
Hannah befinner sig i en mardröm. Hon sitter med nedsänkt huvud och stirrar på sina fötter samtidigt som någon går runt, runt, runt omkring henne. En röst ömsom skriker, ömsom väser, frågor: "Vart fick du tag i den? Vem gav den till dig?". Hannah sitter tyst. Sedan slits hon ur drömmen av att hennes ofödda barn sparkar och slår upprört mot hennes inre. Hon tar ner tavlan från väggen för att slippa störas av den mer.
Johann sover en djup soldatsömn. Sedan, efter att han under bråkdelen av en sekund uppfattat blänket från metall, vaknar han med en känsla av hot inom sig. Rummet är tomt. Glöden i eldstaden sprakar. Ljudet av lätta springande fotsteg leder honom ut därifrån. Från andra våningen hörs ett återhållet skratt. Ljud gäckar honom flera gånger under hans första natt i Ravensburg.
Jag bifogar även en bild av rådhuset (i rött tegel) och våghuset (handelskammaren, i vitt) i Ravensburg.