Nekromanti [SS] Ravensburg
- Thread starter Bunny
- Start date
Rollpersoner
Nu har vi haft vårt första spelmöte - jag, Ymir, Bobby Magikern och The_Gorger - och hunnit både göra rollpersoner och spela lite. Det har dock inte blivit tal om varken något deckare eller slasher än så länge. Däremot har lite mer mysigt crunch framkommit, bland annat följande feta färdighetslista vilken främst är Bobbys initiativ:
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Code:</div><div class="ubbcode-body ubbcode-pre" ><pre>
Kraft: Sinn: Geist:
Elegans |Jakt |Kultur
Vigör |Skådespel |Vetenskap
Drill |Etikett |Esoterika
Handlag |Auktoritet |Vård
Ryttarkonst|Förhandling|Administration
</pre></div></div>
Elegans är att klättra, hoppa och landa på fötter. Drill är vår breda stridsfärdigheten, som inbegriper soldaternas svärd, gevär, bajonett och formation. Handlag är till för enklare folks göromål, samt många kvinnosysslor. Jakt innefattar precisionsskytte, då detta inbegriper färdigheter drillen inte bidrar med. Skådespel är även ett värdeneutralt ord för bedrägeri. Kultur innefattar diverse belevade kunskaper, samt kulturspråk såsom italienska och franska. Vetenskap är främst naturvetenskaper, samt om man så vill obskyra språk som tantalog, finska eller engelska. Esoterika innefattar teologi och kunskaper i de esoteriska språken latin och sanskrit.
Rollpersoner:
Johann Heinrich von Oberscheld (The_Gorger) - degraderad Preussisk officer och numera även krigsfånge på rymmen. I Ravensburg ska det finnas medlemmar av släkten von Oberscheld som Johann aldrig har mött.
Hannah Hoffmann (Ymir) - uppväxt i en högborgelig familj i Kaiserslautern. Livet än vändning till det värre när föräldrarna dog, och hon fick en ny förmyndare. När hon därtill blev havande kom situationen att bli ohållbar, och hon har nu övergivit sitt hem tillsammans med släktingar på mödernet.
Nu har vi haft vårt första spelmöte - jag, Ymir, Bobby Magikern och The_Gorger - och hunnit både göra rollpersoner och spela lite. Det har dock inte blivit tal om varken något deckare eller slasher än så länge. Däremot har lite mer mysigt crunch framkommit, bland annat följande feta färdighetslista vilken främst är Bobbys initiativ:
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Code:</div><div class="ubbcode-body ubbcode-pre" ><pre>
Kraft: Sinn: Geist:
Elegans |Jakt |Kultur
Vigör |Skådespel |Vetenskap
Drill |Etikett |Esoterika
Handlag |Auktoritet |Vård
Ryttarkonst|Förhandling|Administration
</pre></div></div>
Elegans är att klättra, hoppa och landa på fötter. Drill är vår breda stridsfärdigheten, som inbegriper soldaternas svärd, gevär, bajonett och formation. Handlag är till för enklare folks göromål, samt många kvinnosysslor. Jakt innefattar precisionsskytte, då detta inbegriper färdigheter drillen inte bidrar med. Skådespel är även ett värdeneutralt ord för bedrägeri. Kultur innefattar diverse belevade kunskaper, samt kulturspråk såsom italienska och franska. Vetenskap är främst naturvetenskaper, samt om man så vill obskyra språk som tantalog, finska eller engelska. Esoterika innefattar teologi och kunskaper i de esoteriska språken latin och sanskrit.
Rollpersoner:
Johann Heinrich von Oberscheld (The_Gorger) - degraderad Preussisk officer och numera även krigsfånge på rymmen. I Ravensburg ska det finnas medlemmar av släkten von Oberscheld som Johann aldrig har mött.
Hannah Hoffmann (Ymir) - uppväxt i en högborgelig familj i Kaiserslautern. Livet än vändning till det värre när föräldrarna dog, och hon fick en ny förmyndare. När hon därtill blev havande kom situationen att bli ohållbar, och hon har nu övergivit sitt hem tillsammans med släktingar på mödernet.
Leopold Schirmer (Bobby Magikern) - student vid universitetet i Heidelberg som intresserat sig för mesmerismen (hypnos). Han är övertygad om dess potential, men ingen tar honom på allvar. Nu är han på väg till universitetet i Bologna, där han tror det finns någon som är beredd att lyssna.Havandeskapets nyckel said:
Mesmerismens hemlighet said:
Spelmöte 1
Hur rollpersonerna först möts och påbörjar sista etappen till Ravensburg.
Johann Heinrich von Oberscheld har färdats som incognito i veckor, och, genom nätverk av preussiska sympatisörer och tyska nationalister, lyckats hålla sig undan från sina tidigare fångvaktare. Han befinner sig en morgon på ett värdshus i södra Tyskland när ett regemente franska infanterister marscherar förbi utanför. Gillesstugan fylls snart av en mindre grupp officerare och ett antal meniga. Stämningen är mycket tryckt - Johann vet att värdshuset huserar fler som vill hålla sig dolda förutom honom. Några skeenden senare har det tagit hus i helvete och Johann flyr hals över huvudet över en åker. Nedanför värdshuset finns en flod, en ensam båt färdas längst dess mittfåra...
Hannah Hoffmann väcks abrupt. Hon färdas med sin morbror och två kusiner, tyska partisaner alla tre, och nu nalkas fransmän den lilla fiskeby de befinner sig i. De skyndar genom byn ner mot bryggorna vid floden, men blir påkomna. Morbrodern stannar för att fördröja deras förföljare, han kommer aldrig mer att höras av igen. De tre kvarvarande bemäktigar sig en fiskebåt och styr ut den från bryggan i sista stund.
Leopold Schirmer färdas i diligens söderut. Ett förbaskat ruskväder vill inte ge med sig och det regnar ihållande. De får lägga om sina körplaner när det uppdagas att en bro har svepts bort av vattenmassor. Den nyvalda vägen är knappt färdbar, och det vill sig så illa att ett hjul bryts loss. Kusken slungas av, och vagnen med Leopold i påbörjar en vådlig färd nedför en slänt mot den uppsvällda floden nedanför. I villervallan som följer tappar han medvetandet.
Johann och Hannah får för första gången syn på varandra när den förstnämnde kastar sig ut i floden och börjar simma ut mot Hannah och de två kusinernas båt. Kulor visslar genom luften, men de i båten bestämmer sig för att undsätta den flyende. Den äldre kusinen får plikta med sitt liv när han gör en ansats att hjälpa Johann ombord - knappt har deras blickar möts innan blod gurglar ur hans mun. En fransk kula får honom att död störta i vattnet.
Leopold har lyckats ta sig ur sin krashlandade diligens, och tagit sig från den innan vattnet sugit den med sig till bottnen. Då får han syn på båten med Johann, Hannah och Hermann, den kvarvarande kusinen. Ett par timmar har gått sedan deras omtumlande händelser. De bestämmer sig för att ta ombord Leopold.
Senare har de ankommit en liten stad. Ravensburg, som är Johanns mål, ligger till öster härom. Han argumenterar för att de alla ska söka sig dit. Hannah erbjuder sig att finansiera färden mot beskydd. Leopold, som är stadd ur kassa, har valet mellan att bli strandsatt eller följa med. Hermann, illa tilltygad av sin familjs död, misstror Johann och motsäger Hannahs beslut. Det hela eskalerar till ett mandomsprov mellan honom och Johann, vilken den senare går segrande ur. De tumult de orsakat har dock väckt allt för stor uppmärksamhet, och brådraskat får de påbörja vad som kommer visa sig vara den sista etappen till Ravensburg.
Hur rollpersonerna först möts och påbörjar sista etappen till Ravensburg.
Johann Heinrich von Oberscheld har färdats som incognito i veckor, och, genom nätverk av preussiska sympatisörer och tyska nationalister, lyckats hålla sig undan från sina tidigare fångvaktare. Han befinner sig en morgon på ett värdshus i södra Tyskland när ett regemente franska infanterister marscherar förbi utanför. Gillesstugan fylls snart av en mindre grupp officerare och ett antal meniga. Stämningen är mycket tryckt - Johann vet att värdshuset huserar fler som vill hålla sig dolda förutom honom. Några skeenden senare har det tagit hus i helvete och Johann flyr hals över huvudet över en åker. Nedanför värdshuset finns en flod, en ensam båt färdas längst dess mittfåra...
Hannah Hoffmann väcks abrupt. Hon färdas med sin morbror och två kusiner, tyska partisaner alla tre, och nu nalkas fransmän den lilla fiskeby de befinner sig i. De skyndar genom byn ner mot bryggorna vid floden, men blir påkomna. Morbrodern stannar för att fördröja deras förföljare, han kommer aldrig mer att höras av igen. De tre kvarvarande bemäktigar sig en fiskebåt och styr ut den från bryggan i sista stund.
Leopold Schirmer färdas i diligens söderut. Ett förbaskat ruskväder vill inte ge med sig och det regnar ihållande. De får lägga om sina körplaner när det uppdagas att en bro har svepts bort av vattenmassor. Den nyvalda vägen är knappt färdbar, och det vill sig så illa att ett hjul bryts loss. Kusken slungas av, och vagnen med Leopold i påbörjar en vådlig färd nedför en slänt mot den uppsvällda floden nedanför. I villervallan som följer tappar han medvetandet.
Johann och Hannah får för första gången syn på varandra när den förstnämnde kastar sig ut i floden och börjar simma ut mot Hannah och de två kusinernas båt. Kulor visslar genom luften, men de i båten bestämmer sig för att undsätta den flyende. Den äldre kusinen får plikta med sitt liv när han gör en ansats att hjälpa Johann ombord - knappt har deras blickar möts innan blod gurglar ur hans mun. En fransk kula får honom att död störta i vattnet.
Leopold har lyckats ta sig ur sin krashlandade diligens, och tagit sig från den innan vattnet sugit den med sig till bottnen. Då får han syn på båten med Johann, Hannah och Hermann, den kvarvarande kusinen. Ett par timmar har gått sedan deras omtumlande händelser. De bestämmer sig för att ta ombord Leopold.
Senare har de ankommit en liten stad. Ravensburg, som är Johanns mål, ligger till öster härom. Han argumenterar för att de alla ska söka sig dit. Hannah erbjuder sig att finansiera färden mot beskydd. Leopold, som är stadd ur kassa, har valet mellan att bli strandsatt eller följa med. Hermann, illa tilltygad av sin familjs död, misstror Johann och motsäger Hannahs beslut. Det hela eskalerar till ett mandomsprov mellan honom och Johann, vilken den senare går segrande ur. De tumult de orsakat har dock väckt allt för stor uppmärksamhet, och brådraskat får de påbörja vad som kommer visa sig vara den sista etappen till Ravensburg.
Re: Huzzah!
Kvällen gick överraskande smidigt. Efter att mina och spelarnas tankar gåtts igenom, färdighetslistan färdigställts och rollpersonerna gjorts upptäckte jag att 2 timmar fortfarande återstod att förvalta. I syfte att lära känna både varandras och sina egna rollpersoner, och komma igång lite smått, tänkte jag ut ett par korta in media res-scener. Efter ett kort försnack om att inte vänta sig för mycket redan nu och vara ödmjuka, så körde vi igång.
Efteråt uttryckte spelarna att det ändå gått över de lågt ställda förväntningarna, vilket överraskade mig något. Nu efter ett dygn är jag beredd att hålla med. Det är en bra start.
Det är ju en enkel sak att rangordna spelmöten utefter en sammantagen känsla av kul och awesome, och kanske kan jag förmå spelarna att göra det också. Spelmöte 1 får av mig betyget:
Kompetent (1)
Den är förvisso lite darrig, men det märks att det finns mycket att bygga på.
Tack så mycket! Sådant här uppskattas.DeBracy said:
Kvällen gick överraskande smidigt. Efter att mina och spelarnas tankar gåtts igenom, färdighetslistan färdigställts och rollpersonerna gjorts upptäckte jag att 2 timmar fortfarande återstod att förvalta. I syfte att lära känna både varandras och sina egna rollpersoner, och komma igång lite smått, tänkte jag ut ett par korta in media res-scener. Efter ett kort försnack om att inte vänta sig för mycket redan nu och vara ödmjuka, så körde vi igång.
Efteråt uttryckte spelarna att det ändå gått över de lågt ställda förväntningarna, vilket överraskade mig något. Nu efter ett dygn är jag beredd att hålla med. Det är en bra start.
Det är ju en enkel sak att rangordna spelmöten utefter en sammantagen känsla av kul och awesome, och kanske kan jag förmå spelarna att göra det också. Spelmöte 1 får av mig betyget:
Kompetent (1)
Den är förvisso lite darrig, men det märks att det finns mycket att bygga på.
Ymir
Liten kantbaron
Re: Huzzah!
Alltså, jag är förvisso groteskt lättflirtad så fort jag får spela kvinnor i historiska miljöer, allt jag behöver är liksom ett tuggben för min djupimmersion...
that being said så, jag är ju all for hela Play Unsafe-paradigmet, så att inledningen kändes spontan och improviserad hade jag inga problem med. Däremot gick det hela kanske lite väl hastigt, förståeligt att du ville hinna få ihop oss innan spelmötet var över, men jag hade ändå föredragit att vi lade mer tid på själva hoptussandet av rollisarna, det hade blivit ännu bättre då.
Framförallt, borde vi inte egentligen träffats först sedan vi anlänt till Ravensburg? Nu är vi ju en posse redan när vi kommer dit, och det känns somehow inte...helt rätt.
Nå, i övrigt var det förstås awesome, så...hmm...
en 1:a verkar skäligt ja.
- Ymir, har druckit för mycket cola igen
Alltså, jag är förvisso groteskt lättflirtad så fort jag får spela kvinnor i historiska miljöer, allt jag behöver är liksom ett tuggben för min djupimmersion...
that being said så, jag är ju all for hela Play Unsafe-paradigmet, så att inledningen kändes spontan och improviserad hade jag inga problem med. Däremot gick det hela kanske lite väl hastigt, förståeligt att du ville hinna få ihop oss innan spelmötet var över, men jag hade ändå föredragit att vi lade mer tid på själva hoptussandet av rollisarna, det hade blivit ännu bättre då.
Framförallt, borde vi inte egentligen träffats först sedan vi anlänt till Ravensburg? Nu är vi ju en posse redan när vi kommer dit, och det känns somehow inte...helt rätt.
Nå, i övrigt var det förstås awesome, så...hmm...
en 1:a verkar skäligt ja.
- Ymir, har druckit för mycket cola igen
Re: Huzzah!
I övrigt pekar du på saker som låg över spelmötets ambitionsnivå, som jag ser det i vilket fall. Det kommer bättre tillfällen för ihoptussande, och då tror jag också betyget kommer klättra ett snäpp uppåt. Vi får fortsätta bygga för framtida awesome, helt enkelt. Jag ser stor potential i rollpersonerna och rollpersonerna vs. setting.
Nej, det var inte helt och fullt tanken, och att jag till en början var lite skeptisk handlade väl till stor del om det. Däremot hade det också varit smått ohållbart att spela hela upptakten som tre solo-skeenden också. Numera är jag inte så missnöjd längre. Det kommer nog funka bra det här med.Ymir said:
I övrigt pekar du på saker som låg över spelmötets ambitionsnivå, som jag ser det i vilket fall. Det kommer bättre tillfällen för ihoptussande, och då tror jag också betyget kommer klättra ett snäpp uppåt. Vi får fortsätta bygga för framtida awesome, helt enkelt. Jag ser stor potential i rollpersonerna och rollpersonerna vs. setting.
Spelmöte 2
Hur rollpersonerna ankommer till Ravensburg, och där introduceras till sakers tillstånd.
Rollpersonerna har färdats i dagar längst leriga, dåligt underhållna vägar och i otryggt land. Kriget har lämnat sina spår i landskapet och i de som bebor det.
Utifrån ett skogsområde spejar de beväpnade men ouniformerade män som huserar i en lada. De beslutar sig att våga sig närmare.
Männen ser dem på håll, och blockerar vägen. De representerar "Den fria riksstaden Ravensburg"; en politisk entitet vars existens anno 1812 varken är vida känd eller erkänd, likväl hävdar de sin suveräna rätt att kontrollera in- och utresor i området. Doktor Leopold Schirmer är den ende som har sina papper i ordning, förutom doktorslegitimationen då, varvid en utfrågning av de övriga i resesällskapet följer. Hannah Hoffmann väljer nu att omnämna sin kusin Hermann som hennes man, för att dölja att det är en oäkting hon bär i sitt sköte. Johann Heinrich von Obenscheld väljer en mer konfrontativ hållning, mättad med adlig indignation och sårad stolthet, vilket eskalerar situationen. Han blir skjuten i benet och slagen i bojor av närvarande partisanofficer - Friedrich Schulz.
Väl i Ravensburg ställs de inför kommendör tillika ställföreträdande borgmästare Albrecht Hanspach. Han är en udda, men respektingivande karaktär. Det är eftermiddag när de når hans mottagning i stadens rådhus. Soldater är under hans uppmaning i full färd att ordentligt övertäcka varje fönster som släpper in dagsljus, själv sitter han tärd och medtagen vid ett skrivbord. Vid ett tillfälle under scenen faller skynket över ett av fönstren av, och en kägla av ljus träffar golvet nedanför - Albrecht blir ursinnig och utslungar grova hotelser mot den ansvarige.
Detta är vad som sätter ramarna. Albrecht krånglar över juridiska hårklyverier med Johann; släkten von Obenscheld övergav hastigt Ravensburg för 5 år sedan, kan Johann sägas vara en representant för en familjegren han aldrig träffats? Kommendören vill lämna över ansvaret för deras residens i staden, ett stort patricierhus ska det visa sig, och förmedla ett gäldebrev från familjens notarie, en viss Hans-Valentin Hube. När detta är utrett släpps Johann från sina bojor.
Leopold erbjuds i egenskap av doktor att inrätta en klinik i staden, vilket han verkar positiv till. Tills vidare får han bo på gästgiveriet Rosenhaupt. Där kan han även överse att Fru Hoffmanns graviditet fortskrider på önskvärt vis.
Under en spatsertur i staden påträffar Leopold en smutsig och manhaftig tonårig flicka i färd att misshandla en pojke hon anklagar för stöld, den senare slinker strax iväg. Hon är väldigt rättfram och saknar hyfs, Leopold tycks känna sig trängd i hennes närvaro. Hon frågar honom om pengar och han ger med sig - hon får några slantar och lämnar honom då ifred.
Rollpersonerna inmundigar middag tillsammans på Rosenhaupt. Efter bara en liten stund slinker den manhaftiga flickan in, betalar för sig med Leopolds pengar, och sätter sig att äta i samma utskänkningssal som dem. "Fröken Hube", som hon omnämns av personalen, försvinner dock raskt innan notarie Hans-Valentin Hube gör entré - intressant, påpekar Leopold. Han presenterar sitt gäldebrev för Johann och ger honom även den von Oberscheldska residensets nyckel.
Till residenset tar sig Johann och Leopold efter maten. De möts av en gallergrind bakom vilken en vildvuxen trädgård sträcker ut sig bredvid en lövtäckt trappa och ett kantnött, men ståtligt, hus. Det senare är i tre plan, byggt i en blandning mellan äldre barock stil och den mer samtida rokokon. Huset har inte varit bebott de senaste 5 åren, så Johann tar matsalen på bottenvåningen som tillfällig sovplats. Leopold tar sig upp på våning två i sökandet efter någonting brännbart för den öppna spisen, men blir så otrygg av vindens läte och skuggornas spel - ett oförklarligt läte kanske hade med saken att göra också - att han inte kan fullfölja detta utan att utrusta sig med en eldgaffel först. Under tiden har Johann hittat vedboden.
Hannah kan inte sova. Den senaste tidens stress sköljer över henne när hon nu funnit en lugn och trygg plats att sova. Månens sken slår in i rummet, och hon reser sig för att dra för draperierna. Ljuset träffar en egendomlig tavla, Hannah stannar till och granskar den ingående - gör det du med under bifogade filer.
När Leopold lämnar huset, på vägen ner mot grinden, upplever han plötsligt hur någon tittar ner mot honom från en balkong. Han ser ditåt men tvingar sig sedan skaka av sig känslan - ingen står där. Då grips han av en deja vu. Under en ödestiger dag vid universitetet i Heidelberg försjönk han i allt för djup mesmerism. Han såg många ting som fick honom att inse den ruttenhet som vilar inom människorna i hans omgivning, vilket ledde att han gav sig ut på sin resa. Han såg också vid ett tillfälle huset han står framför nu, precis från den här punkten, men då letade sig ett varmt ljus ut ifrån fönsterna och barnaskratt och familjeliv hördes inifrån. Mycket synes förändrat idag.
Hannah befinner sig i en mardröm. Hon sitter med nedsänkt huvud och stirrar på sina fötter samtidigt som någon går runt, runt, runt omkring henne. En röst ömsom skriker, ömsom väser, frågor: "Vart fick du tag i den? Vem gav den till dig?". Hannah sitter tyst. Sedan slits hon ur drömmen av att hennes ofödda barn sparkar och slår upprört mot hennes inre. Hon tar ner tavlan från väggen för att slippa störas av den mer.
Johann sover en djup soldatsömn. Sedan, efter att han under bråkdelen av en sekund uppfattat blänket från metall, vaknar han med en känsla av hot inom sig. Rummet är tomt. Glöden i eldstaden sprakar. Ljudet av lätta springande fotsteg leder honom ut därifrån. Från andra våningen hörs ett återhållet skratt. Ljud gäckar honom flera gånger under hans första natt i Ravensburg.
Jag bifogar även en bild av rådhuset (i rött tegel) och våghuset (handelskammaren, i vitt) i Ravensburg.
Hur rollpersonerna ankommer till Ravensburg, och där introduceras till sakers tillstånd.
Rollpersonerna har färdats i dagar längst leriga, dåligt underhållna vägar och i otryggt land. Kriget har lämnat sina spår i landskapet och i de som bebor det.
Utifrån ett skogsområde spejar de beväpnade men ouniformerade män som huserar i en lada. De beslutar sig att våga sig närmare.
Männen ser dem på håll, och blockerar vägen. De representerar "Den fria riksstaden Ravensburg"; en politisk entitet vars existens anno 1812 varken är vida känd eller erkänd, likväl hävdar de sin suveräna rätt att kontrollera in- och utresor i området. Doktor Leopold Schirmer är den ende som har sina papper i ordning, förutom doktorslegitimationen då, varvid en utfrågning av de övriga i resesällskapet följer. Hannah Hoffmann väljer nu att omnämna sin kusin Hermann som hennes man, för att dölja att det är en oäkting hon bär i sitt sköte. Johann Heinrich von Obenscheld väljer en mer konfrontativ hållning, mättad med adlig indignation och sårad stolthet, vilket eskalerar situationen. Han blir skjuten i benet och slagen i bojor av närvarande partisanofficer - Friedrich Schulz.
Väl i Ravensburg ställs de inför kommendör tillika ställföreträdande borgmästare Albrecht Hanspach. Han är en udda, men respektingivande karaktär. Det är eftermiddag när de når hans mottagning i stadens rådhus. Soldater är under hans uppmaning i full färd att ordentligt övertäcka varje fönster som släpper in dagsljus, själv sitter han tärd och medtagen vid ett skrivbord. Vid ett tillfälle under scenen faller skynket över ett av fönstren av, och en kägla av ljus träffar golvet nedanför - Albrecht blir ursinnig och utslungar grova hotelser mot den ansvarige.
Detta är vad som sätter ramarna. Albrecht krånglar över juridiska hårklyverier med Johann; släkten von Obenscheld övergav hastigt Ravensburg för 5 år sedan, kan Johann sägas vara en representant för en familjegren han aldrig träffats? Kommendören vill lämna över ansvaret för deras residens i staden, ett stort patricierhus ska det visa sig, och förmedla ett gäldebrev från familjens notarie, en viss Hans-Valentin Hube. När detta är utrett släpps Johann från sina bojor.
Leopold erbjuds i egenskap av doktor att inrätta en klinik i staden, vilket han verkar positiv till. Tills vidare får han bo på gästgiveriet Rosenhaupt. Där kan han även överse att Fru Hoffmanns graviditet fortskrider på önskvärt vis.
Under en spatsertur i staden påträffar Leopold en smutsig och manhaftig tonårig flicka i färd att misshandla en pojke hon anklagar för stöld, den senare slinker strax iväg. Hon är väldigt rättfram och saknar hyfs, Leopold tycks känna sig trängd i hennes närvaro. Hon frågar honom om pengar och han ger med sig - hon får några slantar och lämnar honom då ifred.
Rollpersonerna inmundigar middag tillsammans på Rosenhaupt. Efter bara en liten stund slinker den manhaftiga flickan in, betalar för sig med Leopolds pengar, och sätter sig att äta i samma utskänkningssal som dem. "Fröken Hube", som hon omnämns av personalen, försvinner dock raskt innan notarie Hans-Valentin Hube gör entré - intressant, påpekar Leopold. Han presenterar sitt gäldebrev för Johann och ger honom även den von Oberscheldska residensets nyckel.
Till residenset tar sig Johann och Leopold efter maten. De möts av en gallergrind bakom vilken en vildvuxen trädgård sträcker ut sig bredvid en lövtäckt trappa och ett kantnött, men ståtligt, hus. Det senare är i tre plan, byggt i en blandning mellan äldre barock stil och den mer samtida rokokon. Huset har inte varit bebott de senaste 5 åren, så Johann tar matsalen på bottenvåningen som tillfällig sovplats. Leopold tar sig upp på våning två i sökandet efter någonting brännbart för den öppna spisen, men blir så otrygg av vindens läte och skuggornas spel - ett oförklarligt läte kanske hade med saken att göra också - att han inte kan fullfölja detta utan att utrusta sig med en eldgaffel först. Under tiden har Johann hittat vedboden.
Hannah kan inte sova. Den senaste tidens stress sköljer över henne när hon nu funnit en lugn och trygg plats att sova. Månens sken slår in i rummet, och hon reser sig för att dra för draperierna. Ljuset träffar en egendomlig tavla, Hannah stannar till och granskar den ingående - gör det du med under bifogade filer.
När Leopold lämnar huset, på vägen ner mot grinden, upplever han plötsligt hur någon tittar ner mot honom från en balkong. Han ser ditåt men tvingar sig sedan skaka av sig känslan - ingen står där. Då grips han av en deja vu. Under en ödestiger dag vid universitetet i Heidelberg försjönk han i allt för djup mesmerism. Han såg många ting som fick honom att inse den ruttenhet som vilar inom människorna i hans omgivning, vilket ledde att han gav sig ut på sin resa. Han såg också vid ett tillfälle huset han står framför nu, precis från den här punkten, men då letade sig ett varmt ljus ut ifrån fönsterna och barnaskratt och familjeliv hördes inifrån. Mycket synes förändrat idag.
Hannah befinner sig i en mardröm. Hon sitter med nedsänkt huvud och stirrar på sina fötter samtidigt som någon går runt, runt, runt omkring henne. En röst ömsom skriker, ömsom väser, frågor: "Vart fick du tag i den? Vem gav den till dig?". Hannah sitter tyst. Sedan slits hon ur drömmen av att hennes ofödda barn sparkar och slår upprört mot hennes inre. Hon tar ner tavlan från väggen för att slippa störas av den mer.
Johann sover en djup soldatsömn. Sedan, efter att han under bråkdelen av en sekund uppfattat blänket från metall, vaknar han med en känsla av hot inom sig. Rummet är tomt. Glöden i eldstaden sprakar. Ljudet av lätta springande fotsteg leder honom ut därifrån. Från andra våningen hörs ett återhållet skratt. Ljud gäckar honom flera gånger under hans första natt i Ravensburg.
Jag bifogar även en bild av rådhuset (i rött tegel) och våghuset (handelskammaren, i vitt) i Ravensburg.
Attachments
Re: Spelmöte 2
Ambitionen med det andra spelmötet var även det lågt satt. Från min sida hade jag många karaktärer och miljöer att introducera vid första besöket i Ravensburg, och det är något av en utmaning. Därför fanns det skäl att inte lägga förväntningarna för högt ännu.
Däremot var förutsättningarna annorlunda än under första spelmötet, då vi den här gången hade ett helt spelmöte att förvalta i spel. Jag rekommenderade spelarna att inte dra sig för att dra ut scener lite extra, ifall de tyckte det var befogat ur karaktär- eller kemiperspektiv, och det tyckte jag de löste med den äran.
Så, längre scener. Mer fokus på personkemi, där speciellt den som uppstod mellan Johann och Leopold var anmärkningsvärd. Jag tänker ge spelmötet en 1:a i betyg igen, men till skillnad från förra veckan är det en 1:a i överkant. Vi har mycket mer att bygga på, härliga karaktärer som börjar blomma ut allt mer och över lag så hade jag riktigt trevligt.
Kompetent (1)
Ambitionen med det andra spelmötet var även det lågt satt. Från min sida hade jag många karaktärer och miljöer att introducera vid första besöket i Ravensburg, och det är något av en utmaning. Därför fanns det skäl att inte lägga förväntningarna för högt ännu.
Däremot var förutsättningarna annorlunda än under första spelmötet, då vi den här gången hade ett helt spelmöte att förvalta i spel. Jag rekommenderade spelarna att inte dra sig för att dra ut scener lite extra, ifall de tyckte det var befogat ur karaktär- eller kemiperspektiv, och det tyckte jag de löste med den äran.
Så, längre scener. Mer fokus på personkemi, där speciellt den som uppstod mellan Johann och Leopold var anmärkningsvärd. Jag tänker ge spelmötet en 1:a i betyg igen, men till skillnad från förra veckan är det en 1:a i överkant. Vi har mycket mer att bygga på, härliga karaktärer som börjar blomma ut allt mer och över lag så hade jag riktigt trevligt.
Kompetent (1)
Re: Spelmöte 2
När man läser låter det mycket fetare än en uslig etta!
Vad snackar ni om i meta-snacket, vad är ni onöjda med?
Tycker det verkar fett, ur ett rent "berättelse-perspektiv", men jag var ju inte med, så ni hade kanske inte så kul?
Mycket trevlig krönika att läsa!
När man läser låter det mycket fetare än en uslig etta!
Vad snackar ni om i meta-snacket, vad är ni onöjda med?
Tycker det verkar fett, ur ett rent "berättelse-perspektiv", men jag var ju inte med, så ni hade kanske inte så kul?
Mycket trevlig krönika att läsa!
Re: Spelmöte 2
Jo, jag kan förstå att det låter som ett lågt betyg. Jag kan försäkra dig att vi under spelmöte 2, likt spelmöte 1, tycktes ha det trevligt allihopa. Anledningen till att betyget kan synas vara lite i underkant är att jag gärna vill se oss klättra, om du förstår vad jag menar. Solar Systems färdighetssystem är också utformat så, och att sluta ett spelmöte på Kompetent är precis vad termen antyder, någonting bra, stabilt, något man kan bygga på. Att kunna ta oss högre, till Expert och vidare, kräver ofta ett par kompetenta insatser. Därför ser jag med tillförsikt på fortsättningen.
Tack tack!NilsH said:När man läser låter det mycket fetare än en uslig etta!
Vad snackar ni om i meta-snacket, vad är ni onöjda med?
Tycker det verkar fett, ur ett rent "berättelse-perspektiv", men jag var ju inte med, så ni hade kanske inte så kul?
Mycket trevlig krönika att läsa!
Jo, jag kan förstå att det låter som ett lågt betyg. Jag kan försäkra dig att vi under spelmöte 2, likt spelmöte 1, tycktes ha det trevligt allihopa. Anledningen till att betyget kan synas vara lite i underkant är att jag gärna vill se oss klättra, om du förstår vad jag menar. Solar Systems färdighetssystem är också utformat så, och att sluta ett spelmöte på Kompetent är precis vad termen antyder, någonting bra, stabilt, något man kan bygga på. Att kunna ta oss högre, till Expert och vidare, kräver ofta ett par kompetenta insatser. Därför ser jag med tillförsikt på fortsättningen.
Ymir
Liten kantbaron
Re: Spelmöte 2
Jag tyckte det blev mycket lyckat; bra flyt & flöde, intressanta scener och slp:er, precis lagom med detaljer i miljöbeskrivningarna, och ball kemi mellan Johann och Leopold. Jag noterar att du hoppade över Hannas lilla upplevelse i trappan i rådhuset i krönikan, den kanske inte var viktig, och den -behöver- inte vara viktig, men jag gillade den somehow, som sagt...
here goes:
Under männens babbel i rådhuset avlägsnar sig Hanna lite diskret, hennes kusin (som ju uppträder som hennes make) kan tala för dem båda. Hon är utmattad efter färden och vill bara vara själv en stund, men hon kan inte motstå att gå på en liten upptäcktsfärd i rådhuset. Hon är på väg nedför en skum trappa någonstans i en mer avskild del av byggnaden när en skum känsla av fasa kommer krypande. Hon tar ett par steg till, men ångrar sig sedan, vänder om och sätter sig och pustar ut på en bänk en bra bit bort. Återstår att se om den här incidenten är något som kommer stanna i hennes minne, eller snabbt sorteras bort.
Vad hade kunnat bli bättre, då? Lite mer händelser att reagera på hade inte skadat, enligt Play Unsafes paradigm - det fanns en del scener där det liksom inte hände något, och visst, jag gör mig själv skyldig till sådana scener hela tiden när jag SL:ar, så se det inte som kritik, mest något att eftersträva. Sånt behövs extra mycket med en karaktär som Hanna som inte riktigt är helt fri att ta för sig så mycket.
På samma vis hade jag önskat mig att Hanna kom in lite mer i gruppkemin, men det är ju primärt mitt eget problem. Och märk väl; jag vet vad jag gör när jag ger mig in på att spela gravida kvinnor i 1800-talssettingar, jag är helt okej med att ta en mer passiv roll än de andra spelarna, men lite mer saker som Hanna kan/måste reagera på hade kunnat hjälpa, ändå. En idé är ju problem som måste lösas/information som måste grävas fram i kvinnliga sfärer dit Johann och Leopold inte riktigt har tillträde. Studera hennes rollformulär lite, också - statsen jag satt ut säger liksom något litet om vilken sorts problem jag tänkt mig att hon ska kunna övervinna. (Speciellt anmärkningsvärt är det faktum att hon har en hög Kraft-pöl men nästan inga färdigheter att använda den med. Idén där är alltså att hon på tur/desperation/talang ska kunna klara sig ur fysiska konflikter mot dåliga odds. Notera också hennes Sinn-pöl och Skådespel kontra hennes dåliga <vad nu den sociala defensiva färdigheten heter); hon är charmant och söt och kan segra i sociala konflikter (speciellt med sitt mjölka-sympati-för-jag-är-gravid-kort), men om hon själv blir attackerad så svider det; självsäkerheten är inte den bästa när det väl kommer till kritan).
Och mer konflikter! Visst, detta är också åtminstone delvis upp till spelarna, men ett och ett halvt spelmöte in har jag inte hittat tillfälle att ta till tärningarna en enda gång, och det känns nästan lite för mycket. Solar System är ju för en gångs skull ett system jag vill använda.
Still, jag tycker det var en stor förbättring jämfört med första gången, så
Expert (2)
tycks befogat.
Jag anser för övrigt att Bobby och The_Gorger borde skriva mer i den här tråden.
- Ymir, nickar gillande
Jag tyckte det blev mycket lyckat; bra flyt & flöde, intressanta scener och slp:er, precis lagom med detaljer i miljöbeskrivningarna, och ball kemi mellan Johann och Leopold. Jag noterar att du hoppade över Hannas lilla upplevelse i trappan i rådhuset i krönikan, den kanske inte var viktig, och den -behöver- inte vara viktig, men jag gillade den somehow, som sagt...
here goes:
Under männens babbel i rådhuset avlägsnar sig Hanna lite diskret, hennes kusin (som ju uppträder som hennes make) kan tala för dem båda. Hon är utmattad efter färden och vill bara vara själv en stund, men hon kan inte motstå att gå på en liten upptäcktsfärd i rådhuset. Hon är på väg nedför en skum trappa någonstans i en mer avskild del av byggnaden när en skum känsla av fasa kommer krypande. Hon tar ett par steg till, men ångrar sig sedan, vänder om och sätter sig och pustar ut på en bänk en bra bit bort. Återstår att se om den här incidenten är något som kommer stanna i hennes minne, eller snabbt sorteras bort.
Vad hade kunnat bli bättre, då? Lite mer händelser att reagera på hade inte skadat, enligt Play Unsafes paradigm - det fanns en del scener där det liksom inte hände något, och visst, jag gör mig själv skyldig till sådana scener hela tiden när jag SL:ar, så se det inte som kritik, mest något att eftersträva. Sånt behövs extra mycket med en karaktär som Hanna som inte riktigt är helt fri att ta för sig så mycket.
På samma vis hade jag önskat mig att Hanna kom in lite mer i gruppkemin, men det är ju primärt mitt eget problem. Och märk väl; jag vet vad jag gör när jag ger mig in på att spela gravida kvinnor i 1800-talssettingar, jag är helt okej med att ta en mer passiv roll än de andra spelarna, men lite mer saker som Hanna kan/måste reagera på hade kunnat hjälpa, ändå. En idé är ju problem som måste lösas/information som måste grävas fram i kvinnliga sfärer dit Johann och Leopold inte riktigt har tillträde. Studera hennes rollformulär lite, också - statsen jag satt ut säger liksom något litet om vilken sorts problem jag tänkt mig att hon ska kunna övervinna. (Speciellt anmärkningsvärt är det faktum att hon har en hög Kraft-pöl men nästan inga färdigheter att använda den med. Idén där är alltså att hon på tur/desperation/talang ska kunna klara sig ur fysiska konflikter mot dåliga odds. Notera också hennes Sinn-pöl och Skådespel kontra hennes dåliga <vad nu den sociala defensiva färdigheten heter); hon är charmant och söt och kan segra i sociala konflikter (speciellt med sitt mjölka-sympati-för-jag-är-gravid-kort), men om hon själv blir attackerad så svider det; självsäkerheten är inte den bästa när det väl kommer till kritan).
Och mer konflikter! Visst, detta är också åtminstone delvis upp till spelarna, men ett och ett halvt spelmöte in har jag inte hittat tillfälle att ta till tärningarna en enda gång, och det känns nästan lite för mycket. Solar System är ju för en gångs skull ett system jag vill använda.
Still, jag tycker det var en stor förbättring jämfört med första gången, så
Expert (2)
tycks befogat.
Jag anser för övrigt att Bobby och The_Gorger borde skriva mer i den här tråden.
- Ymir, nickar gillande
[SS] Ravensburg: Fronter och hot [AW]
Efter att ha läst igenom Apocalypse World så har jag roat mig att göra fronter och hot av de fraktioner som växt fram i kampanjen. Det var länge sedan sist jag skrev i den här krönikan: Ravensburg spelas oregelbundet, vi har kommit till spelmöte 14, och uppskattas fortfarande mycket av spelledare och spelare.
Apocalypse Worlds front-regler kan hjälpa mig att formalisera det som redan etablerats i handlingen rörande Ravensburgs mysterium. Ni som kan Apocalypse Worlds märker nog att min front består av fler hot (6) än vad Vincent Baker föreslår (3-4) - det är, av flera anledningar, väldigt svårt för mig att fördela dessa sex på fler än denna enda front, vilket gör att den är lite bloated. Regelsystemet för Ravensburg är Solar System, så AW kan givetvis bara appliceras till en viss gräns, men ge gärna kommentarer och kritik ändå. Det finns en hemmafront också, men den har jag inte sammanställt ännu.
För att detta är hemligt för mina spelare så har jag försett vad jag skrivit med spoiler-taggar. Kanske det gör det hela lite mer översiktligt också.
Efter att ha läst igenom Apocalypse World så har jag roat mig att göra fronter och hot av de fraktioner som växt fram i kampanjen. Det var länge sedan sist jag skrev i den här krönikan: Ravensburg spelas oregelbundet, vi har kommit till spelmöte 14, och uppskattas fortfarande mycket av spelledare och spelare.
Apocalypse Worlds front-regler kan hjälpa mig att formalisera det som redan etablerats i handlingen rörande Ravensburgs mysterium. Ni som kan Apocalypse Worlds märker nog att min front består av fler hot (6) än vad Vincent Baker föreslår (3-4) - det är, av flera anledningar, väldigt svårt för mig att fördela dessa sex på fler än denna enda front, vilket gör att den är lite bloated. Regelsystemet för Ravensburg är Solar System, så AW kan givetvis bara appliceras till en viss gräns, men ge gärna kommentarer och kritik ändå. Det finns en hemmafront också, men den har jag inte sammanställt ännu.
För att detta är hemligt för mina spelare så har jag försett vad jag skrivit med spoiler-taggar. Kanske det gör det hela lite mer översiktligt också.
Kallad: Styggelsen Erhart d'Neuchâtel
Art: Manipulatör
Impuls: Sträva efter herravälde
Besrivning: Till följd av ett galvanistiskt experiment för att lösgöra Doktor Leopold från skendödhet, gjöt rollpersonerna oheligt liv i den döende patienten Erhart. Denne man kom till Ravensburg för att föra eld och död till häxsabbaten, men kastades till råttorna och hans sinne anfrättes av feber och hans yttre vanställdes av häftiga infektioner som följd. Styggelsen Erhart är rollpersonernas ansvar - de har skapat honom och de står ansvariga för hans kommande handlingar. Visst är det fantastiskt?
Rollbesättning: Erhart d'Neuchâtel
Art: Manipulatör
Impuls: Sträva efter herravälde
Besrivning: Till följd av ett galvanistiskt experiment för att lösgöra Doktor Leopold från skendödhet, gjöt rollpersonerna oheligt liv i den döende patienten Erhart. Denne man kom till Ravensburg för att föra eld och död till häxsabbaten, men kastades till råttorna och hans sinne anfrättes av feber och hans yttre vanställdes av häftiga infektioner som följd. Styggelsen Erhart är rollpersonernas ansvar - de har skapat honom och de står ansvariga för hans kommande handlingar. Visst är det fantastiskt?
Rollbesättning: Erhart d'Neuchâtel
Attachments
Beastslayer
ROTN
Re: [SS] Ravensburg: Fronter och hot [AW]
Intressant det här med fronter. Den här posten fick mig riktigt nyfiken på det och detta skall undersökas närmare. Tack för intressant läsning!
Intressant det här med fronter. Den här posten fick mig riktigt nyfiken på det och detta skall undersökas närmare. Tack för intressant läsning!
Spelmöte 16a: I Ravensburg finns inte Gud
Hur rollpersonerna sökte svar i den övergivna flygeln, och fann mer än de vågat hoppas på - eller fasat inför.
Gisela är död. Kvinnan som frikostigt tog emot Hannah (Ymir) och sedan Matilde (Vavva) när de ankom till Ravensburg, ägarinnan till gästgiveriet Rosenhaupt, tog sitt eget liv för några dagar sedan. Hannah bor kvar, men gästgiveriet är öde - tjänstefolket har också begivit sig, med Giselas kvarlåtenskap. Doktor Leopold (Svarte faraonen) har skäl att tro att någon manipulerat Giselas sinnelag till bristningens gräns. Det blir rollpersonernas förklaring - Gisela var allt för stabil för att så överraskande falla in i djup förtvivlan. Hannah fann därtill ett ensamt och naket fotspår på tröskeln till gästgiveriet strax efter att Gisela hängt sig själv, ett tecken på en främmande närvaro.
Hur rollpersonerna sökte svar i den övergivna flygeln, och fann mer än de vågat hoppas på - eller fasat inför.
Gisela är död. Kvinnan som frikostigt tog emot Hannah (Ymir) och sedan Matilde (Vavva) när de ankom till Ravensburg, ägarinnan till gästgiveriet Rosenhaupt, tog sitt eget liv för några dagar sedan. Hannah bor kvar, men gästgiveriet är öde - tjänstefolket har också begivit sig, med Giselas kvarlåtenskap. Doktor Leopold (Svarte faraonen) har skäl att tro att någon manipulerat Giselas sinnelag till bristningens gräns. Det blir rollpersonernas förklaring - Gisela var allt för stabil för att så överraskande falla in i djup förtvivlan. Hannah fann därtill ett ensamt och naket fotspår på tröskeln till gästgiveriet strax efter att Gisela hängt sig själv, ett tecken på en främmande närvaro.
Attachments
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Re: Spelmöte 16a: I Ravensburg finns inte Gud
Det här var spelmötet då vi lärde oss att Etikett är den lämpligaste färdigheten om man ska ta sig samman och dumpa en död elvaåring i en brunn.
Det här var spelmötet då vi lärde oss att Etikett är den lämpligaste färdigheten om man ska ta sig samman och dumpa en död elvaåring i en brunn.
Ymir
Liten kantbaron
Re: Spelmöte 16a: I Ravensburg finns inte Gud
"Ladylike, Hanna, ladylike..."
"Ladylike, Hanna, ladylike..."
Re: Spelmöte 16a: I Ravensburg finns inte Gud
Vill du att Hanna/h ska stavas med eller utan extra h?
Kan du kortfattat berätta hur Hanna/h junior kom att bli just ditt problem?
Vad är det som är så jäkla creepy med det där barnet? Vad är det som är creepy med hennes mamma? Vad har det egentligen för koppling till dig?
Hur kommer det sig att saker och ting blivit så komplicerade med din kusin Hermann?
Kan du fösöka minnas och beskriva en fin stund Hanna/h och hennes kusin delat tillsammans?
Vad tycker du om kemin mellan rollpersonerna? Känner Hanna/h att hon kan lita på sina kamrater?
Sedan så vet jag att du är en duktig skribent, så svara gärna så att vad du menar framgår till läsarna av den här tråden som saknar insider-kunskap.
Ett nytt grepp: Spelarintervjuer. Ymir, skulle du kunna hjälpa mig att reda ut några saker?Ymir said:"Ladylike, Hanna, ladylike..."
Vill du att Hanna/h ska stavas med eller utan extra h?
Kan du kortfattat berätta hur Hanna/h junior kom att bli just ditt problem?
Vad är det som är så jäkla creepy med det där barnet? Vad är det som är creepy med hennes mamma? Vad har det egentligen för koppling till dig?
Hur kommer det sig att saker och ting blivit så komplicerade med din kusin Hermann?
Kan du fösöka minnas och beskriva en fin stund Hanna/h och hennes kusin delat tillsammans?
Vad tycker du om kemin mellan rollpersonerna? Känner Hanna/h att hon kan lita på sina kamrater?
Sedan så vet jag att du är en duktig skribent, så svara gärna så att vad du menar framgår till läsarna av den här tråden som saknar insider-kunskap.
Re: Spelmöte 16a: I Ravensburg finns inte Gud
En spelarintevju till dig med:
Kan du kortfattat berätta hur det kom sig att Erhart d'Neuchâtel fick nytt liv genom ditt påfund? Somliga skulle kalla resultatet för en vanhelig styggelse. Vad känner Leopold för ansvar inför detta?
Leopold är väl skolad och från en respektabel borgerlig bakgrund. Hur kan det komma sig att du väljer att förlova dig med en tjänarinna ur en familj av simpla skogsarbetare? Dessutom; har du inga betänkligheter kring hennes bakgrund som fälthustru till en fransk husar?
Förklara, vänligast, så att även våra 1800-talsläsare kan förstå.
Rationalisera - behålla ansiktet - out of sight out of mind. Det är väl ändå kärnan i etikett? Efter er motivering så var det ganska självklart att det skulle gå.Svarte faraonen said:
En spelarintevju till dig med:
Kan du kortfattat berätta hur det kom sig att Erhart d'Neuchâtel fick nytt liv genom ditt påfund? Somliga skulle kalla resultatet för en vanhelig styggelse. Vad känner Leopold för ansvar inför detta?
Leopold är väl skolad och från en respektabel borgerlig bakgrund. Hur kan det komma sig att du väljer att förlova dig med en tjänarinna ur en familj av simpla skogsarbetare? Dessutom; har du inga betänkligheter kring hennes bakgrund som fälthustru till en fransk husar?
Förklara, vänligast, så att även våra 1800-talsläsare kan förstå.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Re: Spelmöte 16a: I Ravensburg finns inte Gud
Att Erhart fick sitt motbjudande skenliv grundades egentligen i en så pass osannolik serie händelser att jag har svårt att inte tänka mig att ödet på något perverst vis manipulerade fram dem. Min skendödhet var i sig en frukt av de kontakter med den andra sidan jag har tagit, men allt det andra -- Irenes vansinne, att Erhart inte kunde flyttas från rummet med min galvaniska maskin, att min hand rörde vid honom när den livgivande elektriciteten fortfarande flödade genom min kropp -- slår mig som ytterligare ett utslag av den illvilliga genius locii som tycks bebo denna fördömda stad. Likafullt: han skapades genom min maskin, och är därför ytterst mitt ansvar. Att förgöra honom är en av mina många plikter.
Matilde... jag har knappt hunnit tänka på vad min familj skulle tänka om det. Allt utanför Ravensburg känns så avlägset, så främmande, som om jag varit borta i åratal. Här i staden är Matilde den enda som jag litar på, den enda jag kan visa svaghet inför. Mot kommendanten och rådet måste jag upprätthålla en fasad av att veta vad jag gör, mot mina patienter måste jag vara en god läkare, mot Hanna och Hermann måste jag vara stark nog att hjälpa dem i deras stunder av svaghet och förtvivlan. Då spelar börd mindre roll. Hennes förflutna skrämmer mig, eftersom det är så främmande för mina erfarenheter -- kan jag då stötta Matilde då det hemsöker henne?
Att Erhart fick sitt motbjudande skenliv grundades egentligen i en så pass osannolik serie händelser att jag har svårt att inte tänka mig att ödet på något perverst vis manipulerade fram dem. Min skendödhet var i sig en frukt av de kontakter med den andra sidan jag har tagit, men allt det andra -- Irenes vansinne, att Erhart inte kunde flyttas från rummet med min galvaniska maskin, att min hand rörde vid honom när den livgivande elektriciteten fortfarande flödade genom min kropp -- slår mig som ytterligare ett utslag av den illvilliga genius locii som tycks bebo denna fördömda stad. Likafullt: han skapades genom min maskin, och är därför ytterst mitt ansvar. Att förgöra honom är en av mina många plikter.
Matilde... jag har knappt hunnit tänka på vad min familj skulle tänka om det. Allt utanför Ravensburg känns så avlägset, så främmande, som om jag varit borta i åratal. Här i staden är Matilde den enda som jag litar på, den enda jag kan visa svaghet inför. Mot kommendanten och rådet måste jag upprätthålla en fasad av att veta vad jag gör, mot mina patienter måste jag vara en god läkare, mot Hanna och Hermann måste jag vara stark nog att hjälpa dem i deras stunder av svaghet och förtvivlan. Då spelar börd mindre roll. Hennes förflutna skrämmer mig, eftersom det är så främmande för mina erfarenheter -- kan jag då stötta Matilde då det hemsöker henne?