solvebring
Superhero
Rubrikens frågeställning är ganska just precis det jag skulle vilja fråga er andra, och tala lite med er om: kärlek, erkänd som en av de allra starkaste "krafterna", utlämnande och många gånger den kraft som kan göra den allra hårdaste blödig och allra tuffaste töntig osv.
Nå, vem vågar rollspela det?
När jag funderar på detta så märker jag att det alltid varit ett ganska tabubelagt tema vid mina spelbord och kring de spelbord när jag deltagit också som spelare. Fast det har varit ett outtalat tabu, låt mig förklarar. Det är lite knepigt, tror jag.
Ingen (jo någon men egentligen inte) har någonsin sagt "Nej" till det, fast ingen skulle heller komma sig för att köra med ett sådant upplägg. Och de gånger ett scenario har handlat om kärlek, i vissa enstaka särfall, så har det alltid varit så att någon SLP haft problem med kärlek, svartsjuka och dylika. Inte spelarna.
Jag har till exempel spellett ett "egenskrivet" (hopslänga stödord och tankar) scenario till Drakar & Demoner där rollepersonerna blandades in i en släktfejd där det fanns med tvångsgiftermål och därigenom olycklig kärlek eftersom både brudgum och brud var kära i någon annan. Fast fokus låg naturligtvis inte på kärleken, utan mynnade ut i fejden istället.
Då jag spelade Snösaga med en annan grupp - jag var alltså spelare - och en annan spelare fick rollen att vara den som förälskades i Maria (eller vad fan hon nu hette?) tyckte han att det var skitjobbigt. Både han och spelledaren hade svårt med att spela ut deras möten. Nå, spelledaren försökte och kämpade på men det blev svårt för båda eftersom spelaren skämdes så mycket inför oss andra. Inte för att vi egentligen sade något, men han tyckte det var jobbigt och pinsamt att spela "kär".
Jag vet inte riktigt vad det kan beror på. Men i inledningen tror jag att jag möjligen kan ha tryckt på rätt knapp? Att det en mycket stark känsla som kan lämna ut en fullständigt och kärlek tenderar att göra vekt virke av den mest känslorostiga personen. Detta är ju dessutom något ganska stort och allvarligt många gånger. Det dödliga allvaret kanske också ställer till det eftersom det slår ned med ett ganska tungt prestationskrav, eller?
Hur som helst. Till frågorna som dyker upp:
Vem vågar rollspela kärlek?
Varför kan eller vågar inte göra det?
Skulle du spela ett rollspel fullt inriktat på kärlek och relationer?
Vilka rollspel finns det som redan handlar om det?
Finns det liknande ämnen och teman som har liknande problem när de ska rollspelas?
Edit: För att undvika missförstånd - jag syftar just på att rollspela saker där kärleken ligger i fokus, att rollspela när just kärlek, passion och romantik är det som ligger i fatet.
Jag syftar alltså inte på kärlek och passioner generellt i rollspelandet utan just när man måste konfrontera det ordentligt och verkligen spela med det. Referera till kärleksdraman, kärleksromaner och dylika. Tänk dig scenarion och situationer med sådana referenser.
Blir du ändå osäker över syftningarna så kika på mina första inlägg med Måns och Krille. Där blir det tydligt om vad jag är ute efter.
Förövrigt så kommer det fler frågeställningar löpande med trådens innehåll. Tack för alla svar hittills! =)
Nå, vem vågar rollspela det?
När jag funderar på detta så märker jag att det alltid varit ett ganska tabubelagt tema vid mina spelbord och kring de spelbord när jag deltagit också som spelare. Fast det har varit ett outtalat tabu, låt mig förklarar. Det är lite knepigt, tror jag.
Ingen (jo någon men egentligen inte) har någonsin sagt "Nej" till det, fast ingen skulle heller komma sig för att köra med ett sådant upplägg. Och de gånger ett scenario har handlat om kärlek, i vissa enstaka särfall, så har det alltid varit så att någon SLP haft problem med kärlek, svartsjuka och dylika. Inte spelarna.
Jag har till exempel spellett ett "egenskrivet" (hopslänga stödord och tankar) scenario till Drakar & Demoner där rollepersonerna blandades in i en släktfejd där det fanns med tvångsgiftermål och därigenom olycklig kärlek eftersom både brudgum och brud var kära i någon annan. Fast fokus låg naturligtvis inte på kärleken, utan mynnade ut i fejden istället.
Då jag spelade Snösaga med en annan grupp - jag var alltså spelare - och en annan spelare fick rollen att vara den som förälskades i Maria (eller vad fan hon nu hette?) tyckte han att det var skitjobbigt. Både han och spelledaren hade svårt med att spela ut deras möten. Nå, spelledaren försökte och kämpade på men det blev svårt för båda eftersom spelaren skämdes så mycket inför oss andra. Inte för att vi egentligen sade något, men han tyckte det var jobbigt och pinsamt att spela "kär".
Jag vet inte riktigt vad det kan beror på. Men i inledningen tror jag att jag möjligen kan ha tryckt på rätt knapp? Att det en mycket stark känsla som kan lämna ut en fullständigt och kärlek tenderar att göra vekt virke av den mest känslorostiga personen. Detta är ju dessutom något ganska stort och allvarligt många gånger. Det dödliga allvaret kanske också ställer till det eftersom det slår ned med ett ganska tungt prestationskrav, eller?
Hur som helst. Till frågorna som dyker upp:
Vem vågar rollspela kärlek?
Varför kan eller vågar inte göra det?
Skulle du spela ett rollspel fullt inriktat på kärlek och relationer?
Vilka rollspel finns det som redan handlar om det?
Finns det liknande ämnen och teman som har liknande problem när de ska rollspelas?
Edit: För att undvika missförstånd - jag syftar just på att rollspela saker där kärleken ligger i fokus, att rollspela när just kärlek, passion och romantik är det som ligger i fatet.
Jag syftar alltså inte på kärlek och passioner generellt i rollspelandet utan just när man måste konfrontera det ordentligt och verkligen spela med det. Referera till kärleksdraman, kärleksromaner och dylika. Tänk dig scenarion och situationer med sådana referenser.
Blir du ändå osäker över syftningarna så kika på mina första inlägg med Måns och Krille. Där blir det tydligt om vad jag är ute efter.
Förövrigt så kommer det fler frågeställningar löpande med trådens innehåll. Tack för alla svar hittills! =)